torsdag 16 februari 2012

Tankar och funderingar




I måndags var jag till bröst och sarko mottagningen på radiumhemmet och träffa läkaren, tanken var att nu skulle det bestämmas tid för operation, min behandling har ju varit helt bak och fram först cellgifter sedan skulle jag opereras var det tänkt, men då vart kirurgen misstänksam mot alla utslag jag hade på bröstet, de hade ju blivit fler sedan hon såg mig första gången, så hon tog hudprover på några stycken och det visade sig vara hudmetastaser, så det bestämdes att jag skulle strålas innan operationen, och det gav väldigt bra resultat, inte konstigt med tanke på att hela bröstet och nyckelben och lite av huden på halsen blev helt skinnflått, men då det nu har läkt så är bröstet mjukt och fint, inflammationen borta, alla synliga utslag borta, och de små knutorna under huden minskar hela tiden och har slutat att klia, bröstvårtan pekar nu utåt istället för innåt, med så bra resultat trodde jag ju själv att nu blir det operation, men läkaren hade fått svaren på lungröngen som gjordes då jag låg inne dagen före nyårsafton... jo jag fick veta resultatet av misstag av en läkare på IMA på nyårsaftons morgon, men då jag inte hade sovit något den natten och jag var trött och påverkad av morfin, uppkopplad med fullt av olika slangar i höger hand och fot, och även fått en urinkateter insatt, så var jag inte så motaglig för informationen han gav, han ville berätta om reultatet av lungröngen och den visade på att jag hade förändringar i lungorna. men det visste jag väl redan?. men nej det gjorde jag ju inte, då sa han att det var konstigt eftersom de funnits där sedan i sommras då jag gjorde den första datotomografin, men det hade ingen sagt något till mig om, hade ju bara fått veta att det inte hade spridit sig och alla sa ju att inget syntes i armhålan på ultraljudet, och ingen läkare har känt någon svullnad där och det var ett bra tecken, men nu hade det ändå funnits något i lungorna hela tiden, då jag inte visste något om detta så pratade han med en onkolog som var där nere och de läste igenom mina journaler tillsammans, sedan kom hon och pratade med mig, men jag hade svårt att ta in det hon sa, i sommras fanns det en förändring i mina lungor som var 2 mm stor/liten, och hon förklarade att det kunde vara så att då det var så litet, så brukar man inte alltid få information om det, för att inte oroa i onödan, för det behöver inte alltid vara cancer, sen uppfattade jag inte mer av det hon sa, men hon beklagade sig att jag skulle behöva få veta detta på nyårsafton, men det fick jag, och sedan blev jag lämnad med mina tankar, men jag bestämde mig för att inte berätta för någon förän jag hade träffat min egen läkare och fått mer klarhet i vad detta var för något, jag visste inte om jag hade uppfattat informationen rätt, så jag ville inte oroa familjen i onödan.
Men så i måndag träffade jag min läkare och han beklagade allt som hade hänt sedan sist och sa att jag varit med om mycket jobbigheter, så sant så, sen sa han att vi måste fundera på om vi ska sätta in cellgiftbehandling igen, och jag kände mig alldeles förvirrad, varför det? bröstet är ju jättefint, och borde ju gå att operera nu, men han syftade på mina förändringar i lungorna, men de skulle ha en konferans först för att ta upp mitt fall, och vilken behandling som är bäst för mig, jag påpekade att jag fått veta att förändringarna funnits där sedan i sommras utan att jag fått veta något, och det var något han inte själv kände till så han letade upp det första resultatet och där stod det faktiskt att det fanns förändringar i lungorna, men han hade ingen förklaring på varför jag inte fått veta något om detta, förändringarna hade ökat lite i storlek men de var inte större än 2-5 mm stora, förstod inte om det handlade om en förändring eller flera, men läkaren verkade tycka att detta var så litet att jag inte skulle behöva vara orolig, men någon operation blir det inte nu av bröstet, jag får ju herceptin var 3:e vecka och antihormontabletter varje dag,  blir det operation, måste jag göra uppehåll i de behandlingarna och läkaren ville inte riskera att jag står utan behandling nu. men som sagt mitt fall ska först diskuteras på en läkarkonferans, om vilken behandling som är lämpligast att sätta in, men det lutar åt att det blir en ny vända med cellgifter, det känns förstås inget vidare nu när jag börjar känna mig frisk och mycket piggare och jag sett fram emot att få ordentligt med hår på huvudet igen, men nu hinner det inte växa mycket innan det ska bort igen :( men, men inget att göra åt, men jag tror ingen behandling kommer att ske innan den 23 mars då jag ska träffa läkaren igen för att få reda på vilken behandling jag ska få, jag hoppas även att jag och familjen ska kunna få fira påsk uppe i norrland innan cellgifterna påbörjas igen, för har förändringarna vuxit så långsamt hitintills så kan väl behandlingen vänta någon vecka till, jag står ju ändå inte helt utan behandling ändå.
Sedan funderar jag ju så klart över varför dessa förändringar inte har påverkats utav cellgifterna jag fått då de hade en så stor effekt på resten av tumörerna inne i bröstet, de fanns ju  inget synligt kvar då de var över, förutom metastaserna i huden, men det förklarade läkaren med att det hade något med att blodgenomstömmningen till huden inte är så bra och cellgifterna inte kommit åt lika bra där pga det, men till lungorna borde de ju ha nått om det är bröstcancerceller som hamnat där, och även strålningen borde ha påverkat förändringarna då det stålats så hårt över bröst och även bakifrån mot skulderbladet fick jag strålning, men inte ens stålningen verkar ha påvekat förändringarna, så är det verkligen bröstcancer? eller har jag lungcancer oxå? eller är det något annat jag har där, självklart hoppas jag ju att de små förändringarna trots allt ska vara något ofarligt, men även om det inte är så, så tror jag ändå att bara jag får rätt sorts behandling så ska jag nog få bort detta oxå, det känns inte så omöjligt som man kan tro, och  hoppet är det sista som överger en sägs det och det stämmer nog

2 kommentarer:

  1. Du har det tufft nu tycker jag. Om det nu är cancer i lungorna o de överlevt behandlingar så är det just så det är med metastaser. Pratade om det med min onkolog igår faktiskt. Hon menade att cancerceller inte är homogena därför kan man ha oturen att några celler inte dör av behandling o så hittar de ett gynsamt ställe i kroppen o växer sig till metastaser.
    Hoppas du får komma igång med behandling så fort som möjligt även om det känns frustrerande!
    styrkekram till dig!
    Annica A

    SvaraRadera
  2. ja de elakingarna ha en förmåga att överleva det mesta,och kan vakna till liv igen efter flera år... men min cancer hade tyvärr hunnit sprida sig redan innan jag startade min behandling i sommras utan att jag fått information om detta och hittat ett gynsamt ställe i mina lungor och bildat metastas/er där, och då borde ju cellgifterna ha tagit på dem kan man tycka, eftersom det är cellgifter som diskuteras nu som behandling, men det finns ju flera sorters cellgifter mot bröstcancer också så det är ju inte säkert jag får samma som innan...

    SvaraRadera

Gadgeten innehöll ett fel