söndag 31 mars 2013

Sommartid

Igår firade vi som många andra påsk, och hade ordnat påskmat bara för familjen i år, inte så mycket tyckte vi när vi planera, men det blev en hel del över, kanske det hade gått åt mer mat om äldsta dottern hade varit med som planerat, men hon valde att tillbringa hela gårdagen med sin pojkvän på en tatueringsstudio där han blev tatuerad istället, det känns väldigt tråkigt att hon väljer bort familjen mer och mer och bara umgås med sina vänner, jag blir faktiskt besviken då hon  väljer bort familjen även vid storhelgerna, då jag tycker att man kan umgås  med varandra, men det är hennes val och  hon blir ju snart 20 så... hur som helst så smakade maten gott och vi hade en trevlig dag i övrigt men det blir att äta rester idag :)

nu har lillan varit hos farmor och farfar i en vecka och det är verkligen tyst här hemma, saknar mitt lilla "hjärta" och  all hennes energi, men hon verkar ha det bra däruppe och umgås med sin kusin och sina farbröder som roar ungarna rejält i snön.

Hittade lite bilder på mobilen på vårat yrväder :)

 
Att åka iskana är roligt :)

skam den som ger sig,  upp ska hon :)

 
En dag då Thilde var ledig från förskolan och hon och jag var ute i parken
 så chockade hon mig lite, då hon kastade sig ut i nätet,
 som hon aldrig hade gjort annat i sitt liv :)
 

som tur är har hon både bra motorik
och är väldigt stark och envis, det kommer man långt på:)

 
Tur att man inte är harig och överbeskyddande,
 för då hade jag nog dött av chocken ;)  för här gick det undan kan jag säga,
 jag är inte särskilt lång och kunde bara ta emot henne
 då hon var på väg ner för stången utan några missöden :)
 detta upprepades några gånger tills jag inte orkade ta emot henne längre :)
 
 

 

En dag då jag inte mådde särskilt bra, pysslade Thilde om mig och mitt hår,
  min lilla prinsessa vet hur man får mamma på gott humör:)
saknar dig mitt lilla hjärta

 
En låt som jag gillar mycket nu är Lalehs "vårens första dag" jag tycker texten säger det, jag känner just nu och titeln  passar ju bra idag då vi har fått sommartid igen :)
  



ha en fortsatt glad och trevlig påsk :)

fredag 29 mars 2013

Glad påsk!



Det går ett tag mellan gångerna här inne, men skriver när jag har ork och lust.
Jag fick min 3:e  cellgiftbehandling förra tisdagen, och jag fick mina tabletter mot illamående utbytta mot en annan bättre sort eftersom jag även har krypningar i benen, så trodde läkaren att det kunde bero på pimperanet, som kan ge dessa biverkningar, och denna gång slapp jag illamåendet vilket var riktigt skönt, men huvudvärken från h-vetet kom som väntat dagen efter behandlingen, dag 3 så kände jag mig influensasjuk, med frossa och obehag i hela kroppen, men ingen feber, men krypningarna i benen försvann inte, jag har svårt att sova på grund av dessa, det är som att benen inte kan slappna av, besvären kommer på kvällen och håller i sig hela natten, jag kan inte sitta eller ligga still någon längre stund för då kryper det och känns obehagligt i benen, vilket självklart påverkar nattsömnen negativt, och jag känner mig trött mest hela tiden.

På fredagen gifte sig vänner till Per och mig borgerligt i Västerås, och jag trodde först inte att jag skulle orka vara med, men eftersom jag mådde så pass mycket bättre på fredag, så följde jag med, det var ett enkelt men väldigt fint bröllop och efteråt gick vi på restaurang för att fira tillsammans med brudparet :)

Helgen som var, kom även Thildes farmor och farfar ner och de hade tagit med sig Thildes kusin, de var nere för att hämta Thilde som nu är uppe i norrland under 2 veckor och firar påsk med farmor och farfar och har det riktigt roligt däruppe, självklart saknar vi lillan, särskilt hennes glada humör, goa kramar och kärleksfulla ord. Men det gör nog både Thilde och oss gott att vara ifrån varandra ett tag,  Jag och älsklingen har passat på att gå ut och äta 2 gånger  denna veckan då vi även var tonårsfria,  vi ska även försöka komma iväg och gå på bio under veckan som kommer, men i helgen, då blir det att fira påsk, vi brukar ju aldrig fira påsk här hemma så det känns lite ovant att vara hemma i år, men Per var tvungen att jobba, så nu är hela kylskåpet fyllt med påskmat, och massor av godis har vi hemma och vi har haft frosseri i några dagar, nu när godiset är så billigt :) visst ja, jag håll nästan på att glömma att vi hade en stor vatten läcka förra helgen med början på fredagskvällen och fram till kl 8.00 på lördagsmorgon så hade vi inget vatten alls, och är man en familj på 5 personer som måste gå på toaletten ibland, och man inte kan spola, så är det inget vidare, så lyckan var total då vattnet kom igång och rostbrunt vatten kom i kranarna, det gick inte att dricka, men toaletten gick att spola.   vattnet blev inte godkänt för att dricka, diska och borsta tänderna i förrän i tisdags eftermiddag, detta besked var så efterlängtat kan jag säga.
Nu ska vi fortsätta att fira påsk här hemma så jag önskar alla en riktigt Glad påsk med god mat och massor av godis :)


Bilden är lånad från nätet
 

torsdag 21 mars 2013

Länge sedan!

Nu var det länge sedan jag skrev något, men lusten och orken har inte riktigt infunnit sig till att skriva.
Det har hänt en del på det privata planet som har upptagit mina tankar på senare tid, vad det är vill jag inte gå närmre in på här på bloggen, det får stanna i familjen helt enkelt, men det är något som gör mig både ledsen och orolig i alla fall.
Cancer drabbar inte bara den som får det, utan det drabbar vänner och familj också, och jag tror att det många gånger är värre att vara den som står bredvid den som är sjuk, än att vara sjuk, jag har ju landat i min sjukdom, och är väldigt medveten om att mitt liv inte kommer att bli så långt som jag önskar, det har jag också accepterat på något konstigt vis, men jag hoppas att cellgifterna jag får nu ska hålla sjukdommen i schack länge så att jag kan leva med den som en kronisk sjukdom, det som är bra är att detta nya cellgiftet faktiskt krymper ner tumören i mitt bröst, och det ger mig ju förhoppningar om att få leva ett tag till, självklart vill jag finnas kvar i många år till och vara ett stöd för mina barn, jag vet ju hur det är att förlora en förälder som ung vuxen, när mamma gick bort var jag 23 år och jag tog det väldigt hårt,och jag förstår om mina barn oroar sig mycket för att jag är sjuk och  kommer att dö i förtid, för vem ska finnas för de då? de har ingen som helst kontakt med sin pappa sedan lång tid tillbaka och vill inte ha det heller, och pga att de inte vill ha kontakt med sin pappa av olika skäl som jag inte vill gå närmre in på här, så har även deras farmor och farfar tagit avstånd. det tycker jag är väldigt tråkigt, så om jag går bort, så har de ingen vuxen kvar att vända sig till om de behöver hjälp eller stöd, jag och Per har pratat lite om detta och han säger att han självklart kommer att finnas där för mina stora barn om de vill det,och de får bo kvar tills de hittar något eget, det som jag tycker är viktigt är att de inte ska tappa kontakten med sin lillasyster, de är ju trots allt syskon och till  och med Thildes gudföräldrar och Thilde avgudar sina storasyskon, så det är viktigt att de fortsätter att hålla kontakten, om det värsta skulle ske,  för cancer är en väldigt lömsk sjukdom, och det kan snabbt vända till det sämre igen, det är jag väldigt medveten om.... min bloggsyster Malin  som skriver i bloggen "Glad i livet" har nu fått avsluta alla sina behandlingar. och hon får endast smärtstillande och "modighetsmedicin" som hon skriver i sitt senaste inlägg, jag blev så ledsen då jag läste hennes inlägg för hon och jag har ju samma grundsjukdom och hennes spridning som upptäcktes förra sommaren ,var också till lungor och hjärna som jag har, fast jag har även spridning till andra bröstet och till huden med,  jag ville så gärna att hon och jag skulle kämpa och sporra varandra tillsammas,  och bli friska ihop, men så blir det inte, en efter en faller mina blogg och nätvänner bort i Bc, så jag är mycket väl medveten om att det kan vända snabbt åt fel håll, men jag gör mitt bästa för att hänga med ett tag till, jag hanterar min oro mer på ett praktiskt plan, och försöker ordna så att det ska bli så bra som möjligt den dagen medicinerna inte fungerar längre, vilket jag självklart hoppas ska dröja.
Som nära anhörig tror eller jag vet att rädsla är den känsla som dominerar tankarna, och att man kanske sörjer i förväg, rädsla över att mista den person som alltid har funnits där och gett en trygghet, rädsla för framtiden, hur kommer det bli?, hade jag fått bestämma så hade jag inte velat att mina barn ska behöva gå igenom detta, att oroa sig för framtiden, själv tänker jag inte så mycket på framtiden, utan jag är mer här och nu, jag vill inte oroa mig eller ta ut något i förväg, men som barn till någon som är sjuk så gör man nog det.

Nu till något roligare. jag har haft besök av min underbara barndomsvän Mimmi och hennes fina döttrar som kom hit och lagade lunch åt oss allihopa, sedan gick vi ut en sväng i parken för att barnen skulle få leka av sig lite, tyvärr var det lite för kallt ute för att vara ute någon längre stund,

Mimmi och Carin åker karusell

 
 
Mimmi och Ebba

Carin vet hur man kör buss :)

inga spärrar här inte :)
 
 
 
 
 
Efter en lite kylig lekparkstur så var det skönt, att få komma in i värmen igen, och då blev det lite gofika , med bla en kladdkaka som Thilde hade bakat, och efteråt så lekte barnen och myste i lektälten som Per satte upp åt de :)
 
Thilde smörar formen till kladdkakan

 
Thilde har vanan inne när det gäller att baka :)

Lite bus och mys i lektältet :)
 
I tisdags fick jag min 3.e behandling med cellgifter och jag mådde inte illa alls igår, men jag hade en hemsk huvudvärk hela dagen, idag har jag ingen huvudvärk men jag är trött och jag har nervkänningar, inte så att det gör direkt ont men det är väldigt obehagligt, det pulserar och har sig lite överallt i kroppen, hoppas det ger sig till i morgon, för jag vill gärna följa med till västerås,  för  i helgen händer det lite roliga saker, vi ska till västerås och bevittna en vigsel och Thildes farmor och farfar kommer ner och kidnappar med henne upp till norrland i 2 veckor! hur ska vi stå ut så länge utan henne ? i år får vi fira påsk utan vår lilla Thilde, det känns lite tråkigt att inte ha henne med vid påsken, men hon fick bestämma själv, och först ville hon inte åka upp utan mamma eller pappa, sedan försökte hon med att Angelika eller Markus kan följa med :) men sedan vart hon nöjd då hon fick ta med sig lite leksaker och gossedjur :)
 

torsdag 7 mars 2013

Vackert väder

Idag har det varit underbart vackert vårväder, och alldeles klarblå himmel, så jag bestämde mig för att gå ut en sväng, jag trodde inte att jag skulle orka gå så långt men jag ville ut,och tänkte att luften skulle göra mig gott.
Igår gick jag och handlade på kvällen en promenad på ca 5 min till affären och 5  min hem iof så hade jag matkasse med mig hem, men jag var helt slut av den lilla promenaden och trappan hemma var värst, jag slängde mig på soffan och kippa nästan efter andan samtidigt som jag började hosta. Så jag hade inga större förhoppningar att orka mer idag, trots att jag kände mig lite piggare,  jag sa till Angelika att jag skulle gå  ut och strosa lite i det fina vädret, men när jag är själv så är det som att jag bara måste ha lite tempo när jag går, så jag höll ett normalt promenadtempo och jag gick och gick utan vila i 45 min! från en dag till en annan så känns kroppen mycket piggare, jag känner mig glad och stolt över att ha orkat gå som jag brukar, och hoppas att detta ska hålla i sig , envis som jag är så kämpar jag på fast jag vet att det är motigt, visserligen började jag hosta när jag kom in igen, men inte lika hemskt som igår.

Läste denna lite söta historia på Fb idag och gillade sensmoralen,
att man aldrig ska ge upp hoppet, hur tufft och omöjligt saker och ting kan te sig,



En sedelärande historia

Det var en gång två grodor som ramlade ner i en skål med grädde. Kanterna var så höga och hala att hur de än försökte kravla sig upp halkade de hela tiden tillbaka ner i skålen. Gång på gång på gång på gång. Det gick ju inte att hoppa upp ur grädden heller. En delfin skulle möjligen klarat ett ...
sådant konststycke, fast å andra sidan skulle även en mycket liten delfin haft svårt att överhuvudtaget komma ner i skålen. För övrigt är det inte särskilt troligt att någon av grodorna just då funderade över delfiners talanger och begränsningar. Det är mer sannolikt att de såg sina liv passera revy för sin inre syn. Nu var det så att den ena grodan var något klokare än den andra. Den insåg till slut att det var omöjligt att rädda det liv den just sett passera likt bilderna på en gammal skolplansch över grodans utveckling från ägg till yngel till groda. Den satsade på en död i värdighet, sjönk stilla ner i grädden och drunknade fridfullt i all sin klokhet.

Den andra grodan envisades förtvivlat med att försöka ta sig upp ur skålen. Den vispade och paddlade panikslaget omkring sig med armar och ben. Helt i onödan, för den var inte lika förståndig som den andra, numera avlidna, grodan. Men till slut hade den vispat omkring så länge i grädden att grädden blev till vispgrädde och vispgrädden blev till smör. Där stod den nu på en smörklick och såg sig förvånat omkring. Sedan tog den ett skutt upp ur skålen. Rakt in i nästa historia…
 
 

onsdag 6 mars 2013

Trött

Biverkningarna började vända på dag 3 efter behandling, så jag ska väl egentligen inte klaga, men denna orkeslöshet, och brist på energi är inte rolig, just nu är jag så uttråkad av att vara hemma, men samtidigt orkar jag ingenting, lilla minsta ansträngning,  så svettas jag floder, som om jag skulle vara influensasjuk, eller något liknande och det är inte roligt, önskar bara att hemmet kunde städa av sig själv för jag orkar inte, svettas så fort jag gör något, jag gick till apoteket här om dagen i lugnt tempo, men känner hur svettig jag blir bara av den lilla ansträngningen, inte svettig som att man har motionerat utan pga att man är sjuk, kände hur det rann om mig inne på apoteket, så det var inte så roligt, har funderat på vad svettningarna kommer ifrån, för de står inte med som biverkning på listan, eller så beror de på att jag dagligen måste ta värktabletter, lungorna är inte heller krya det känner jag helt klart nu, men jag tror behandlingen tar på de, eftersom jag blir mer andfådd under behandlings veckan, men att gå i vår trappa här hemma får mig nästan att kippa efter andan då jag kommer upp, och det känns inte så roligt, detta har fått mig att fundera över festen som jag och dottern tänkte oss i vår /sommar då jag fyller 40 och hon 20 år, det känns ju inget roligt att ha en fest där man själv inte orkar delta, så det kanske får bli en enkel fest för de närmaste ändå, för behandlingen kommer ju att fortgå och jag blir väl inte piggare ju längre den pågår heller, känns trist att inte orka med, men, men inte mycket att göra åt, men jag hoppas ändå att jag ska få må bättre när cancern minskar ner i kroppen, hur som helst är det långt kvar till sommaren, det kan ju hända att planerna ändras i alla fall.
Nu när man är biverkningssjuk och trött igen, så är det svårare att känna sig positiv till allt som händer, eller se ljust på framtiden och jag saknar mina föräldrar väldigt mycket just nu när det är svårt. jag hade velat ha de här och fått deras stöd och stöttning, för jag vet att de hade ställt upp på ett eller annat sätt för att hjälpa mig, jag satt och sorterade igenom gamla bilder häromdagen och hittade bilder på mamma och pappa som gjorde saknaden ännu större, att hitta bilderna på mamma sista julen hon levde kastade mig tillbaka i tiden och tårarna började rinna, det gör de föresten ofta nuförtiden, men jag vet att det beror på all trötthet och påfrestning kroppen utsätts för, jag är egentligen inte så ledsen, men jag är så trött så tårarna blir någon slags ventil för att lätta på anspänningen i kroppen.
Detta inlägget kändes inte så positivt, men jag behövde få skriva av mig lite.

kram på er

Lägger in lite bilder från i helgen, för att lätta upp de hela :)



 Min söta älskade lilla prinsessa uppe i klätterställningen
 
 kan någon putta på?
 
 här ser jag betydlligt piggare ut
än vad jag faktiskt känner mig 4 dagar efter behandling
 



Titt ut :)