onsdag 6 mars 2013

Trött

Biverkningarna började vända på dag 3 efter behandling, så jag ska väl egentligen inte klaga, men denna orkeslöshet, och brist på energi är inte rolig, just nu är jag så uttråkad av att vara hemma, men samtidigt orkar jag ingenting, lilla minsta ansträngning,  så svettas jag floder, som om jag skulle vara influensasjuk, eller något liknande och det är inte roligt, önskar bara att hemmet kunde städa av sig själv för jag orkar inte, svettas så fort jag gör något, jag gick till apoteket här om dagen i lugnt tempo, men känner hur svettig jag blir bara av den lilla ansträngningen, inte svettig som att man har motionerat utan pga att man är sjuk, kände hur det rann om mig inne på apoteket, så det var inte så roligt, har funderat på vad svettningarna kommer ifrån, för de står inte med som biverkning på listan, eller så beror de på att jag dagligen måste ta värktabletter, lungorna är inte heller krya det känner jag helt klart nu, men jag tror behandlingen tar på de, eftersom jag blir mer andfådd under behandlings veckan, men att gå i vår trappa här hemma får mig nästan att kippa efter andan då jag kommer upp, och det känns inte så roligt, detta har fått mig att fundera över festen som jag och dottern tänkte oss i vår /sommar då jag fyller 40 och hon 20 år, det känns ju inget roligt att ha en fest där man själv inte orkar delta, så det kanske får bli en enkel fest för de närmaste ändå, för behandlingen kommer ju att fortgå och jag blir väl inte piggare ju längre den pågår heller, känns trist att inte orka med, men, men inte mycket att göra åt, men jag hoppas ändå att jag ska få må bättre när cancern minskar ner i kroppen, hur som helst är det långt kvar till sommaren, det kan ju hända att planerna ändras i alla fall.
Nu när man är biverkningssjuk och trött igen, så är det svårare att känna sig positiv till allt som händer, eller se ljust på framtiden och jag saknar mina föräldrar väldigt mycket just nu när det är svårt. jag hade velat ha de här och fått deras stöd och stöttning, för jag vet att de hade ställt upp på ett eller annat sätt för att hjälpa mig, jag satt och sorterade igenom gamla bilder häromdagen och hittade bilder på mamma och pappa som gjorde saknaden ännu större, att hitta bilderna på mamma sista julen hon levde kastade mig tillbaka i tiden och tårarna började rinna, det gör de föresten ofta nuförtiden, men jag vet att det beror på all trötthet och påfrestning kroppen utsätts för, jag är egentligen inte så ledsen, men jag är så trött så tårarna blir någon slags ventil för att lätta på anspänningen i kroppen.
Detta inlägget kändes inte så positivt, men jag behövde få skriva av mig lite.

kram på er

Lägger in lite bilder från i helgen, för att lätta upp de hela :)



 Min söta älskade lilla prinsessa uppe i klätterställningen
 
 kan någon putta på?
 
 här ser jag betydlligt piggare ut
än vad jag faktiskt känner mig 4 dagar efter behandling
 



Titt ut :)


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Gadgeten innehöll ett fel