måndag 27 maj 2013

Nu går det att kommentera igen :)


Jag har förstått att det varit svårt att kommentera i bloggen,
Efter att jag har börjat få en massa utländska spam meddelanden i bloggen, så ändrade jag så att det skulle bli lite svårare att kommentera, men av misstag så ställde jag in det så att bara de med googlekonto eller blogg kunde kommentera och det var inte min mening, men däremot måste man verifiera sig  när man skickar kommentar genom att skriva bokstäver och siffror, vilket jag hoppas är okej, jag tycker det är jätteroligt att få kommentarer i bloggen, men skriv gärna vem ni är så blir det lite roligare att läsa, om jag får ett namn på vem som lämnar kommentaren det blir lite mer personligt då :)

kram

Behandling nr 6

 

Jag delade upp detta blogginlägg från det  förra, jag tyckte inte det var rättvist mot Thilde att jag skulle avsluta  det fina inlägget om henne , med min behandling och mående.
så här följer resten. Del  2



I tisdags var jag till sjukhuset igen för att få min 6:e cellgift behandling, just nu börjar jag tycka att detta är rätt så jobbigt att få det, biverkningarna är väl fortfarande hyfsat lindriga, men jag får andra krämpor samband med detta, cellgiftet sätter igång en reaktion i mitt högra bröst som ser ut och känns som en inflammation, det svullnar upp ordentligt blir rött och jättehårt, och svullnaden ligger och trycker på nervbanor som ger mig hemska nervhugg och och andra obehag som enorm sveda och värk, bröstet är dessutom alldeles varmt, detta gav med sig i börja efter första vecka och lugnade sedan ner sig, men nu sitter det i nästan ända tills jag ska få nästa behandling , detta tar på mina krafter och mitt humör kan jag lugnt säga, jag har inget tålamod och jag är väldigt lättretlig, och jag vill inte ta några starkare tabletter, för jag blir så dålig utav de, men snart har jag inget annat val än att ta till de tyngre värkmedicinerna igen. det står mellan att sova bort dagen, bli helt orkeslös och må illa och ha jobbiga svettningar, men bli av med värken, till att ha en hemsk nervvärk som gör att jag inte kan sova eller koppla av och som gör mig galen, och familjen drabbas av mitt humör, pest eller kolera. jag önskar att det kunde finnas andra bra värktabletter som inte gjorde en trött eller illamående.
sedan har jag ju hudmetastaser på två ställen en på vänster sida och en på höger bröst, båda har spruckit sönder och blöder och vätska hela tiden, vilket också påverkar mitt humör, jag tycker detta är äckligt och jättejobbigt, särskilt nu när det är varmt och man helst vill ha linne på sig, hur snyggt är det med stora plåster överallt? kanske de inte alltid syns men jag vet att de finns där och känner när de spricker sönder och börjar blöda och det räcker, jag har blödit ner så mycket kläder och sängkläder så hälften vore nog,  en annan fundering är om jag kan bada ute i sjön sedan det blir varmare, med dessa sår? troligtvis inte...ja min självkänsla har fått sig en rejäl törn på senare tid, jag gillar inte det jag ser i spegeln och med denna värk så orkar jag inte ta tag i träningen, som gick så bra i början, just nu känns det som jag bara finns till, men till vilken nytta? har ingen energi eller ork att hitta på något på egen hand, känner mig bara uttråkad och fruktansvärt less på allt, och mest i vägen faktiskt, men jag har försökt att gilla det jag ser i spegeln, men det känns mer som jag försöker lura mig själv, jag ser ju ut att vara 10 år äldre än vad jag är, hur kul är det då? jag har till och med fått frågan ett par gånger om jag är Thildes farmor eller mormor :( jag är så uttråkad av att gå här hemma, men mår samtidigt för dåligt för att jobba, vart tog livskalitèn och glädjen vägen? är det meningen att jag bara ska överleva så länge det bara går, men om man inte mår bra i övrigt då? känner mig ensam fast jag har familj, värdelös för att jag ser ut som jag gör, trött sliten och överviktig, och noll energi till att ta tag i det. jag vill så gärna, men orkar inte ta tag i den biten som det ser ut nu.

Jag vet att behandlingarna sliter på mig både fysiskt och psykiskt, mådde så här under första vändan med cellgifter också, när jag slapp dessa så fick jag så mycket mer energi och livsglädjen återvände. men nu är jag tillbaka i skiten och jag känner mig så pass ful att jag inte gärna vill visa mig ute bland folk, det känns som alla stirrar på mig, och det gillar jag inte., jag känner mig aldrig riktigt glad längre, vilket jag normalt är, jag har fallit ner i en svacka som jag inte tycks ta mig upp ur.
Jag vet jag att det finns vackra överviktiga kvinnor därute, men jag tillhör inte de på något sätt, glåmig och plöffsig är inte särskillt attraktivt på något sätt, jag går mest här hemma och ser ut som en vandrande vålnad.

Nu blev det ett sånt där trist inlägg igen, men jag måste få ur mig mina känslor, och de är just nu inte så vackra, funderar allvarligt på att lägga ner bloggen, och börja skriva dagbok privat istället, har förstått att de finns de som blir ledsna och illa berörda och mår dåligt när de läser min blogg, och de vill jag inte.så därför funderar jag på att sluta skriva om mitt mående här.

Jag har svårt att visa mig ledsen privat även för min egen familj, att visa mig svag inför andra är något jag helst inte gör, jag klarar inte av att någon ska tycka synd om mig, har alltid haft svårt att gråta när andra ser på. därför blir bloggen en ventil för mina icke glada känslor.även om jag vet att andra läser det jag skrivet, så är det lättare att hantera, men jag vill inte att någon ska behöva må dåligt, pga mig, vilket just nu är fallet.

Thilde utvecklas och växer bra :)

4-årskontroll

I tisdags så var vi på Bvc för 4 års kontroll av Thilde, lite sent men jag hade helt enkelt glömt att boka en tid för besöket, men både jag och Per kunde vara med i alla fall han hade tagit Vab, eftersom jag skulle till läkaren sedan. och stackars liten hon var så nervös hos sköterskan, jag tror aldrig att jag sett henne sådan tidigare, hon höll på både med tröjan och med kjolen, men allt gick så bra och tillslut släppte nervositeten, synkontrollen klarade hon galant  med bokstäver och hon kunde dessutom säga vad bokstäverna hette som hon pekade på, och klarade vissa delar som man testar när man är 5 år, hörseln var det inget fel på heller även om vi undrar ibland :P men selektiv hörsel räknades inte som dålig hörsel fick vi veta, hon hade bra ordförståelse och klarade instruktioner galant,  och  vikt och mått låg hon på medel nu, vikten har legat något under tidigare, alla mina barn har varit små, så det är inget jag har oroat mig för  i alla fall, balansgång klarade hon galant också, det vi hade lite undringar om var hennes högra fot som hon går lite snett innåt med, så hon fick springa lite i korridoren så att bvcsköterskan skulle få se, men det var inget att oroa sig för eftersom det är jättevanligt och det växer bort av sig själt, så det var inget som behövdes rättas till eller tränas på något sätt. Det slutade i alla fall att hon fick ett stort OK i rumpan när vi var klara :)

Utvecklingssamtal

Senare den veckan var vi på Utvecklings samtal på förskolan och även där fick hon ett stort OK :) men vi hade förståss inte väntat oss något annat heller, lite koll har man ju då man pratar lite med personelen vid lämning eller hämtning. så vi var inte särskillt oroade för att det inte gick bra för henne, för hon stormtrivs verkligen på sin förskolan, och leker med alla barn stora som små och till hösten flyttar hon upp till de äldre barnen på Älvorna, där många av hennes kamrater redan går, det tror jag hon kommer tycka är roligt.

Detta är del 1  av 2 inlägg, jag delade upp det för det blev förlångt, och det andra handlar mer om mig...

måndag 20 maj 2013

Tack! =)

Nu var det ett tag sedan jag skrev, och tyvärr kommer det nog bli lite glest med uppdateringar här på bloggen framöver, det finns roligare saker än att sitta framför datorn hela dagarna :)

Jag har hunnit med att fylla 40 år, det firade jag med min familj med att gå ut och äta, inget stort alls med andra ord, jag tyckte det var lika roligt att fylla 40 som när jag fyllde 20! jag hade samma känsla då som nu, för mig är det väldigt speciellt att få uppleva min 40 års dag, och jag älskar verkligen att få bli äldre, jag har iof aldrig haft några ålders nojor innan jag blev sjuk heller, jag trivs mycket bättre med mig själv nu, än då jag var i 20 -30 års åldern,  jag önskar bara att jag hade fått njuta av detta som frisk, men gör mitt bästa ,att tänka bort att jag faktiskt är sjuk,
I helgen firade vi här hemma med öppet hus under dagen, för min äldsta dotter som fyllde 20 i torsdags och för mig som fyllde 40  den 7 maj,¨vi hade fixat med Italiensk buffé och öl och vin, och lite fika till kaffet, jag tror de flesta tyckte det smakade väldigt gott :) Angelikas kompisar åt flera potioner tror jag  ha ha. Jag är glad över att det inte blev något jättefirande, eftersom jag kände mig väldigt trött och sliten dagen efter,  jag hade inte orkat något jätteparty, trots att ungdomarna drog vidare vid 21-tiden så var jag super trött under söndagen, då vi fick besök av min barndomsvän Mimmi och hennes döttrar, helt klart orkar jag inte med samma tempo som tidigare, och jag blir mer och mer trött ju längre behandlingarna håller på, men så länge de ger resultat så är det värt det.
Hur som helst så fick jag väldigt fina presenter som jag tackar ännu en gång för, jag har fått massor av blommor, och fina presentkort på en rad olika butiker ( så här ska shoppas ) en korg med hemmaspa (mys) och bubbelvin, men det finaste tror jag ändå att min vän Mimmi kom med, jag och Per har fått en heldag i Uppsala att roa oss  i sommar och hon och hennes man fixar med barnvakt åt Thilde, det är ju verkligen något som jag och Per behöver, så det uppskattas verkligen, en jättefin present tyckte både Per och jag så det ser jag fram emot :)

Idag var jag till onkologen igen inför min behandling i morgon som blir nr 6 med detta cellgift, det såg bra ut idag med, läkaren tror att mina hudmetastaser håller på att falla isär nu, de har ju spruckit och blöder och vätskar sig en del vilket är lite jobbigt men nu har jag äntligen hittat plåster som jag klarar av att ha utan att få allergiska reaktioner. det är inte så roligt att blöda ner alla kläder man har på sig, eftersom sårskårporna spricker jättelätt. men det är ju ändå ett bra tecken tycker min läkare, så då får det vara värt detta med, men önskar att de kunde torka bort utan att spricka, men men inte så mycket att göra åt.

Jag är nu inne på min tredje vecka med hemma träning, och det går över förväntan, inte för att jag minskar så mycket i vikt, men jag känner att jag får mer magmuskler och benmuskler, de var visserligen rätt så starka redan då jag satte i gång märkte jag, men däremot har jag inga armmuskler alls,jag är jättesvag i dessa, och jag som har varit så stark tidigare, så där behöver jag verkligen träna mer.det viktigaste är inte att gå ner i vikt även om jag verkligen behöver det, utan mitt mål är att stärka upp kroppen så att jag får mer energi och orkar mer, och det ena kanske ger det andra så småningom, för banta gör jag inte, men aptiten är inte alls som tidigare, jag känner inte samma hungerkänslor, och glömmer ofta bort att äta, eller så är jag inte sugen alls på mat, men äta måste jag ju göra, annars så blir jag ju orkeslös och trött och det behöver jag ju inte bli mer än vad jag redan är.
Nu ska jag bara få till motionen också, det är lite värre med den biten måste jag erkänna, det är svårt att ta sig ut på egen hand, det är lite tråkigt att gå själv tycker jag, men jag får helt enkelt ta mig i kragen där.

Tack för en underbar helg, nu ska jag ut i det fina vädret en stund kram till er alla

P.s jag uppskattar verkligen alla kommentarer i bloggen, men jag har börjat få spam meddelanden, så nu har jag ändrat så att man måste verifiera sig med hjälp av siffror och bokstäver, för att kunna skriva, detta för att slippa spam i bloggen, hoppas att ni har överseende med detta D.s

måndag 6 maj 2013

Behandling och födelsedagar

Efter mycket om och men så fick jag äntligen min 5:e behandling i torsdags eftermiddag, jag har mått rätt ok den här omgången, men i fredags hade jag ett illamående som låg på lur hela dagen och sov bort halva dagen för att jag var så trött, i lördags kände jag mig rätt ok och vågade mig tom på att dricka lite öl och vin på kvällen.
Annars så är jag rätt försiktigt med alkoholhaltiga drycker just nu, pga ett leverprov som är något förhöjt, men min läkare tycker inte det är något att bekymra sig över, så länge som de "riktiga" levervärdena är bra, tydligen så finns det mycket som kan påverka just detta levervärde upp och ner, men ändå så försöker jag tänka till lite.

Men lite skoj måste man ju få ha, särskilt nu när jag fyller 40 år i morgon :) det trodde jag inte för ett år sedan att jag skulle få uppleva, då jag hade fått domen metastaser i hjärnan, det brukar innebära ca 3 mån överlevnad, vem hade kunnat tro att de, 1 år senare inte skulle synas på röntgen? så jag har faktiskt inte vågat planera särskilt långt i förväg, jag lever i 3 månaders perioder, så något stort har jag alltså inte vågat planera, för att fira min 40 års dag, energin har kanske inte riktigt funnits där heller med alla behandlingar jag får, plus att det varit lite andra saker som ställt till det här hemma, som gjort att jag varken har haft lust eller ork att planera något. först var planen en jättefest, men insåg att i maj så händer det så mycket annat, så många är upptagna på andra håll, så jag la ner det projektet, vill verkligen inte slösa min energi och pengar på något stort om ingen kan komma.  jag behöver den energin till annat istället.
Sedan fick jag erbjudande om att fira min födelsedag med kryssning istället, med mat och dryck musik och dans,,samt hytter till alla för ett bra pris, vilket lät jätteintressant, jag hade tänkt bjuda med familj och vänner, och stått för hela kalaset, det hade kostat lika mycket som att hyra lokal och bjuda på mat och lite underhållning, men nu skulle jag ju slippa alla förberedelser och städning efteråt.
Men då visade det sig att åldersgränsen var 23 år och eftersom jag även vill fira min dotter som fyller 20 den 16 maj så  gick inte detta heller, så nu slutar det med att det blir öppet hus här hemma istället, Den 18 maj med mat och dryck, än så länge verkar det inte bli så många som kommer, Men de har till den 13 maj på sig att svara, så det blir nog några till i alla fall hoppas jag. Per har skickat ut inbjudningar på Fb, till de som har det, så ni som inte har sett någon inbjudan kolla era evenemang så har ni kanske en inbjudan där :)

Natten till igår så sov jag endast 3 timmar somnade kl 00.30 och vaknade kl 03.30 och var helt klarvaken i huvudet, jättejobbigt på morgonen, med en pigg liten dotter och eftersom vi hade planerat att åka ut till campingen för att se om platsen vi vill ha har blivit ledig, så gav vi oss i väg.
Jag  säger så här: att ha sömnbrist och sedan cellgifter i kroppen som  gör jävulskt ont i bröstet när de börjar verka, är ingen hit precis. men med lite alvedon i kroppen så blev det lite bättre i alla fall, vi åkte ut till Siggefora och det var vissligen väldigt blåsigt men det var varma vindar, så det var riktigt skönt faktiskt, så snart blir det  för oss att tillbringa helgerna där ute igen. "Längtar"
Någon plats hade inte blivit ledig, men grannarna tror inte att de som har platsen nu, kommer bli kvar, så vi hoppas på det bästa, så vi slipper stå i ett vatttenhål i sommar igen. annars så kommer vi bara att vrida upp vagnen så vi kommer bort från det värsta i alla fall.
Thilde hann och leka en liten stund med några barn vid lekplatsen innan det var dags att åka vidare, Nu till Västerås och till Pers morfar som fyllde år i går, så där blev det lite fika en stund innan det var dags att åka hem och planera kvällsmaten. Trots mina 3 timmars sömn så orkade jag hålla igång en hel dag och kom faktiskt inte i säng förän vid 22- tiden. Inatt var jag så pass smart så jag tog värktabletter innan jag gick och la mig så att jag inte skulle vakna av värken, och jag fick sova ända tills Pers mobil ringde kl 5.20 då han skulle upp med Thilde, tur att man kan ta det lugnt resten av dagen för jag har väldigt svårt att sova vidare när det är ljust ute, men jag har en del att göra här hemma idag, så det gör inget att jag fick kliva upp tidigt.

Jag har tagit mig för ännu ett projekt, och det är att försöka att komma iform, vi får se hur det går med det.
Energin läggs ju först och främst på att må så bra som möjligt under mina behandlingar, då jag är som tröttast och har som ondast, men jag behöver verkligen gå ner i vikt, och jag har lovat mig själv att blir jag av med värken i armen, så ska jag börja träna igen, och just nu har jag ingen värk ut i armen, så jag har ingen ursäkt till att inte göra det längre, och just nu finns orken där också, så då får man passa på  och ta tillvara på de bra dagarna, vet att jag har mycket att vinna, med att få lite muskler och bättre kondition, kanske jag inte kan bli frisk, men jag kanske kan hålla spridningen i shack... vet inte, men det finns forskning som säger att motion 3 dagar i veckan  30 min per gång, kan förhindra återfall hos tidigare cancerpatienter, nu har jag ju spridd cancer redan, så jag vet inte om just det, påverkar mig, men hur som, så kan det aldrig skada att få bättre konditon och ork, jag tar det helt enkelt i min takt och ork, huvudsaken är ju ändå att man gör något, för att det ska bli bättre,
Jag har ju redan ett träningsprogram jag fått tidigare, och träningsredskapen har jag också här hemma, så nu har jag satt i gång. 
Jag började med att väga och mäta mig idag och har gjort ett vikt och mått schema  där jag skriver in resultaten vecka för vecka, så det ska bli spännande och se om det händer något bra med kroppen också. Jag behöver verkligen få fokusera och tänka på annat än bara sjukdom och problem,vi har haft det rätt tufft här hemma på senare tid kan jag säga, men allt löser sig nog till slut hoppas jag.

 
 
 
 
För ett barn
 
Må du snubbla på dom stenar, jag aldrig själv fick snava på
Så att du sen kan resa dig, och stadigare gå
Du kan aldrig någonsin hindra, alla sorgens fåglars stråk
Men du kan hindra dem att bygga bo, och att flyga lågt
Så må du räcka mörkret handen, säga hej med öppen mun
Så du alltid skönjer smärtan, i varje lycklig stund
För jag älskar dej, jag älskar dej, och ännu ännu mer
Men må du inte stå i skuggan, av den kärlek jag ger dej

Jag ska vänta vid ett vatten, du ska gå vilse, barn
Håll ditt huvud högt, ta din tid
Jag ska vänta vid ett vatten

Du har givits denna vardag, för att längta härifrån
Så försök bekämpa ledan, med din silver-saxofon
Må du möta någon på stigen, som ger dej all sin lojalitet
Och som älskar dej i trohet, för någonting du inte vet

Jag ska vänta vid ett vatten...

Lova mej att aldrig lita blint, på det jag sagt
Lita på dej själv, men framför allt, var på din vakt
Jag kan inte ge dej livet, du kan få vila i min famn
Du ska göra dina egna sånger, under ditt eget namn

Jag ska vänta vid ett vatten....
Peter Lemarc
Gadgeten innehöll ett fel