fredag 30 september 2011

Bildregn

I början på september var vi två veckor uppe i Norrland då det var dags för älgjakt, själv hade jag tänkt att vara ute så mycket som möjligt men vädret bjöd mest på regn tyvärr och jag hade inte tagit med mig kläder för att vara ute i regnet så det blev mest inomhus och läsa bok och se på tv, men lite upphåll blev det och nedanföljer lite bilder på våran husvagn och lite naturbilder :)










så här såg himlen ut mest hela tiden vi var där uppe

första vecka låg båten så här i vattnet...


Thilde plockar blommor och utforskar skopan


sista dagen sken solen...




och lite mer vatten hat tillkommit i älven...
det var klass 1 varning för höga vatten nivåer pga all regn



vattenlek är roligt...



torsdag 29 september 2011

Utryckning

Tidigare i eftermiddag så var det full utryckning här hemma, i grannhuset mitt emot våran balkong var det något som hade hänt, 5 brandbilar en ambulans och en ambulanshelikopter landade på parkeringen här utanför, ambulanshelikoptern lyfte igen efter en stund utan att ta någon med sig, men ambulansen körde iväg med blåljus och sírener lite senare, jag vet inte vad som har hänt men jag såg två brandmän gå in via terassen till en lgh och ena hade en kamera i handen, snacka om att att folk flockades utanför på parkeringen t o m bilar stannade längs med vägen för att titta, lite hemskt att folk är så nyfikna att de ställer bilarna på gräsmattan för att titta, och ungarna sprang i hälarna på brandmännen, det kan inte vara lätt att jobba under såna omständigheter, men de är säkert vana vid att det är så, själv var man ju också nyfiken men jag höll mig på balkongen i alla fall, de i helikoptern fick ju säga till ungarna att gå därifrån så att de kunde lyfta igen, det verkade inte vara någon större brand eller så var den släckt redan då brandmännen kom för de flesta bilarna stod kvar på parkeringen.


Smärta

Nu börjar jag känna mig som en människa igen efter senaste behandlingsomgången, jag visste att jag kunde få värk i fötter och händer och lite i musklerna, onsdag eftermiddag fick jag min behandling och på fredagen började jag känna av lite värk i höfter och ben, tyckte inte då att det var så farligt men under natten tilltog det ordentligt och jag fick sådan värk att inte alvendonen hjälpte alls det som var jobbigast var nervsmärtan jag fick i hela kroppen som kändes som knivhugg det stack och pulserade överallt, sen tillkom muskel och ledvärk i knän och ben så det gick inte att tänka bort smärtan och det hjälpte inte att slappna av jag hade värk i från huvudet och ner i tårna,  jag har aldrig upplev något liknande, jag tror faktiskt detta var värre än att föda barn, för den värken kan man andas igenom och slappna av emellan men detta tog ingen pause utan höll på hela tiden, dessutom fick jag ont över njurarna, jag hade ofta urinvägsinfektioner när jag var yngre som satte sig i njurarna och det gör riktigt ont, och detta var samma typ av värk som pulserade över njurana och ingen smärtlindring hade jag som funkade, dessutom fick jag detta under helgen och kunde inte få tag i någon läkare som kunde skriva ut något starkare värktabletter till mig, så jag härdade ut och somnade av utmattning, men även i drömmarna så hade jag värk.
Under tisdagen så ringde jag (var för trött och slut i kroppen under måndagen för att ringa )  och fick prata med min kontaktsköterska det enda hon kunde råda mig till var att ta två alvedon och en Ipren mot värken trots att jag hade sagt att alvedon inte hjälpte något, men hon tyckte jag skulle göra så ändå för det var en så bra kombination och skulle nog hjälpa, detta svar kändes som ett hån då jag var helt förbi av trötthet pga värk, men något starkare fick jag inte utskrivet, när jag la på kom all trötthet och med dem tårarna, jag är van vid att ha ont då jag har en whiplash skada sedan tidigare med två diskbråck i nacken, sedan har jag även ischiasvärk till och från så jag är van vid att ha ont och har ätit starka värktabletter då det har varit som värst, men jämnfört med detta så är min vanliga värk ingenting, och för det får jag alvedon och Ipren, jag gjorde som sköterskan sa och prövade detta, men det hjälpte inget vidare och då hade värken ändå börjat klinga av, på onsdagen var det dax för blod prov för att se så att mina vita blodkroppar inte dalar allt för mycket, för trots neulasta sprutan jag tar för att stärka mitt immunförsvar så har jag haft riktigt dåliga värden då jag varit uppe i norrland , bägge gångerna faktiskt, fick jag veta, senaste gången fick de inte svar från Lyckseles sjukhus fören 6 dagar efter jag tagit provet, de är inte särskillt snabba där uppe, så första gången tog de 3 dagar innan de hade faxat svaret till ks,  så denna gång fick jag inte änns veta att jag hade dåliga värden fören jag kommit hem, och då hade ju de vita återhämtat sig igen, hur som helst så  i går eftermiddag så ringde min sköterska upp mig igen och jag tänkte att nu var värdena dåliga igen, men det var de inte de var tvärtom att de vita hade ökat väldigt snabbt och mycket och då brukar man få rejäl värk i kroppen och det verkade hon känna till att man fick och frågade hur jag mådde och jag sa att värken hade klingat av och att jag nu inte hade nämnvärt ont längre, jag hade bara lite ont i ryggslutet, det berodde helt säkert på att de vita blodvärdet var så högt nu, men jag tror att hon förstod att jag haft riktigt ont tidigare då jag inte upplevde denna värk som något nämnvärt, men hon sa ändå att jag skulle fortsätta med alvedon och ipren för det tog udden av smärtan, men vid nästa läkarbesök inför kommande behandling tänker jag kräva att få starka värktabletter för detta vill jag inte vara med om igen, jag får ju trots allt högdos av mina celllgifter och det är väl inte så konstigt om jag oxå får mycket biverkningar av detta, och i detta fallet extrem smärta.  men ska jag tänka lite positivt nu så är det bara 2 gånger kvar av min cytostatika behandling så jag börjar se ett slut på detta elände. det är lite tråkigt att denna blogg har blivit en klago blogg om mina krämpor för jag startade ju denna då jag väntade min yngsta dotter och ville hålla familjvänner och släkt uppdaderade hur det gick och sedan hur Thilde utvecklades , men nu har tyvärr familjelivet kommit i skymundan då detta tråkiga har hänt,  men livet är ju inte alltid positivt och en dans på rosor, men jag hoppas att jag en dag ska vända denna bloggen till något trevligt igen, men just nu får den fungera som en ventil för mina tankar och känslor, och då blir det nog mycket gnäll är jag rädd.. men jag ska försöka att skriva om lite annat här också, så att ni inte tröttnar på att läsa:)
lägger in en bild på min hand då jag var på sjukhuset


min hand då de letade efter min blodpropp, detta är direkt efter,då ett kärl hade spruckit och läkt ut kontrastvätska i handen, här har jag fått en ny nål insatt av en narkos sköterska

torsdag 22 september 2011

Länge sedan..

Dax att uppdatera lite här, anledningen att jag inte har skrivit på ett tag beror på att vi har varit uppe i norrland i två veckor där älsklingen har jagat älg, tyvärr var det inget vidare väder under våra veckor där uppe, det regnade i stort sett varje dag, vi hade väl uppehåll under 3 dagar vi var där uppe, så det vart inte så mycket utevisstelse för min del jag hade inte planerat för regn varje dag så det vart mest innomhus och titta på tv eller läsa bok, och Thilde blev bortskämd av farmor och farfar, mest av farfar som gav henne godis titt som tett :) men farmor var nog ändå favoriten varken mamma eller pappa fick byta blöja eller sätta på kläder eller hjälpa henne på toaletten utan det var bara farmor som gällde då hon var hemma :) så Thilde har haft det bra, men farmor var säkert helt slut efter vi åkt hem:)...
samma dag vi åkte upp på fredagen efter min tredje behandling, så fick jag göra mammografi och ultraljud, för att se om kemoterapin har haft någon som helst effekt på tumörerna, jag fick en tidigare tid än planerat bara för att vi skulle resa iväg, bara man berättar om sina planer så försöker läkare och sköterskor ordna så att allt går att lösa:) så istället för den 13/9 så fick jag komma den 2/9 bara två dagar efter min tredje Fec kur som säkert inte hade hunnit verka så mycket ännu, jag trodde inte att jag skulle få veta något resultat direkt, men eftersom det var en läkare som gjorde ultraljudet så fick jag besked direkt, och han jämnförde med det första ultraljudet jag hade gjort och han konstanterade att en tumör var i stort borta, bara en skugga kvar av den och han kunde inte se några cancerceller där och sa att skuggan kunde lika väl bero på själva cytostatikabehandlingen, den andra han visade var halverad i storlek likaså den den tredje och fjärde och han kunde inte heller se något konstigt i armhålan och frågade om de sett något där första gången och det hade de ju inte gjort då heller, så han trodde inte att det fanns något där vilket känns skönt att höra, allså goda och roliga nyheter då vi skulle åka iväg, och den glada efftekten satt i hela den jobbiga veckan då jag var helt slut i kroppen, jag sa till utraljuds läkaren att svarar jag så här bra på behandlingen så tar jag att jag kommer att bli dålig av cytostatikan bara det går åt rätt håll står jag ut med mycket... men under tiden vi var där uppe så började min vänster arm krångla mer och mer det stramade från kärlen på armen och ömmade mer och mer och några dagar innan vi skulle åka hem så började min hand svullna upp men jag tänke att blir det inte värre så håller jag ut tills vi kommer hem jag hade ju en läkartid på tisdag och tänkte ta upp det med läkaren då, och det gjorde jag och hon gissade på en blodpropp och ville skicka mig på ultraljud för att kolla detta, någon timme senare var jag på ultraljudet men där såg de inget särskillt, så när jag kom tillbaka till läkaren ingen, så ville de ändå följa upp och göra en röngen på de blodkärl som låg djupare ner men innan läkaren fick svar på den remissen så hade det gått några timmar i väntrummet och jag började tro att de glömt bort mig men det hade de inte, men till sist kl: 16.30 fick jag en tid på akutröntgen  och sköterskan satte en infart i min vänstra svullna hand och testade med koksaltslösning och det gick bra, men när de skulle spruta in andra omgången kontrastvätska, sprack mitt blodkärl och handen svullnade upp rejält, de hade fått några bilder men de ville se mer under armhålan så de skikade mig vidare till datotomografen för att de skulle få göra resten, men även där behövdes det tillsättas kontrastvätska i just den vänstra armen och då ett kärl hade spruckit ¨så var det ju lite problem,med att sätta en infart i handen, så de kallade in en narkossköterska för de är duktiga på att sätta nålar, och hon lyckades på första försöket, men då jag sitter där och väntar så får de ett akutlarm som givetvis går före mig , en halvtimme senare kommer en medvetslös kvinna på en säng med sladdar och maskiner överallt, det var som att se 112 på liv och död på nära håll :) det är klart man blir lite nyfiken när man har sängen mitt framför ansiktet. men när hon var klar så fick jag äntligen komma in och lägga mig på britsen och och hålla min vänsta hand över huvudet, vilket var rätt jobbigt då den stramade och gjorde ont men där låg jag i väntan på att läkaren skulle komma vilket tog ett tag, när jag var klar där så skulle jag vidare till akuten för att få veta resultatet av onkologjouren, på akuten fick jag vänta tre timmar innan jag slutligen fick beskedet att de hade sprutat in kontrastvätska och det de kunde se var att den inte hade tagit sig vidare  vid armhålan vilket de hade tolkat att det satt en blodpropp i vägen där, nu var kl 21.30 och frågan var om jag skulle åka hem eller lägas in för observation då min vänstra hand var rejält svullen, då jag sa att jag bodde en bit bort och att jag hade en planerad tid för min fjärde cytostatikabehandling tidigt morgonen därpå så beslutade vi att jag skulle få läggas in vilket onkologläkaren tyckte var bra, då de även ville ha koll på handen på mig, och jag fick min första fragminspruta där på akuten mot blodproppen, sedan gick hon iväg och ringde och kollade om det fanns någon vårdplats ledig och jag hade tur och fick komma till radiumhemmet direkt där togs jag emot av väldigt trevliga läkare och sköterskor och  då de hörde att jag inte fått något att äta sedan kl: 12.00 på dagen så ordnade de en Billys pizza med lite sallad och mjölk till och det smakade jättegott just då kan jag säga:) jag sov dåligt den natten då jag skulle försöka att hålla handen i högläge då jag sov och det var ju inte så enkelt, men lite sömn det fick jag i alla fall, på morgonen så fick jag veta att de ville skjuta upp min behandling lite, eftersom de ville ha lite koll på hur det utvecklades med handen , men vid13.30 så fick jag ändå min behandlig men uppe på avd jag låg på istället för behandlingsavd. som jag brukar vara på, så det var lite nervöst då jag skulle få min första behandling med taxotere + Herceptin för det innebär att man måste stanna 4 timmar efteråt för obseravation då dessa mediciner tillsammans kan påverka hjärtat och ge allergiska reaktioner, behandlingen gick bra men mitt blodtryck och puls låg lite över de normala, själv tror jag det mer beror på de höga kortisonhalterna jag fick inför denna kur för jag kände av det innan behandlingen började och har känt av kortisonet tidigare oxå, men pga  de ojämna värdena så beslöt sköterkan som hade hand om mig att hon ville att jag skulle stanna över natten för obseravation ,vilket kändes ok för min del, för alla var så trevliga på denna avd. så det gjorde inget:) nackdelen var att jag inte hade min mobilladdare med mig så jag hade lite svårt att förmedla mig med familjen och sparade på batteriet så gott det gick, jag hade gärna haft med mig lite rena kläder oxå, men då läkarna inte kunnat ge mig ordenliga besked om jag fick åka hem eller inte så kunde jag inte heller säga något till älsklingen om när eller hur jag skulle komma hem, men idag på fm fick jag äntligen besked om att värdena låg stabilt och jag fick åka hem, så jag ringde efter en sjukresa och fick äntligen komma hem och ställa mig i duschen  hur skönt som helst :) jag fick i mig lite lunch oxå men till min besvikelse så upptäckte jag att mina smaklökar redan har lagt av, så maten smakade ingenting, försökte med salt och kryddor men inget hjälpte :( och hungrig är man ju av allt kortison så man behöver ju äta, igår fick jag i mig 42 st betapred inför behandlingen  16 på morgonen, 16 innan behandling och 16 st kl 22.40 på kvällen så jag trodde aldrig att jag skulle somna unde natten och det trodde inte sköterskorna heller så jag fick en sömntablett ifall att , men jag sov hur bra som helst under natten konstigt nog :) men tabletten tog jag med mig hem ifall jag skulle behöva den senare, jag vill inte ta sådant i onödan om jag inte behöver det, i morgon ska jag inte ta något kortison och då väntas den berömda värken i kroppen som är en biverkning av taxotere, kontaktsköterskan jag pratade med beättade att en del upplever det som att bli överkörd av tåget, så nu vet jag vad jag har att vänta mig, värk är ju något som jag tyvärr är van vid att ha så kanske jag inte upplever värken så farligt som en del gör, jag hoppas ialla fall på det bästa, sedan berättade hon att tröttheten är värre med taxotere än med fec men illamåendet är mindre, så det blir väl sägen som kallar de närmaste dagarna nu då jag slutar med betapreden antar jag, men men man vet aldrig alla får ju inte samma biverkningar, men jag får många av de, jag kände ju värk redan av fec  och nagelbanden har redan spruckit och naglarna skivar sig lätt, ögonbryna har tunnats ut rejält och fransarna har börjat ramla av de med jag trodde det skulle vänta till slutet av taxotere behandlingen , men det gjorde det inte, så nu är det bara och vänta och se vilka biverkningar jag får av taxotern, nu måste jag gå och ta min andra betapred för idag det rekomenderas inte att man tar den senare än kl 16.00 då man kan få svårt att sova på natten sedan, så det är dax att ta den nu.
jag ska försöka att uppdatera lite senare ikväll om jag orkar ha det så bra så länge kram

torsdag 1 september 2011

Trött

Nu börjar såret efter operationen kännas bättre och ömmar inte så mycket. igår fick jag min trejde behandling med Fec nästa gång blir det taxotere+ herceptin, denna gången verkar det som tröttheten domminerar, idag vill jag bara sova , vilket jag inte behövt tidigare. verkar som man får lite olika biverkningar fån gång till gång, i morgon ska jag ta mig till ks igen jag ska göra mammografi + ultraljud för och se om det hänt något med tumören i bröstet, men resultatet får jag nog inte veta förän nästa läkarbesök, känns lite trist, jag vill gärna ha svar direkt om det har hänt något med den.efter sjukhusbesöket ska vi åka upp till villhelmina en lång resa som säkert blir tuff för mig, får försöka att vila i bilen upp, men jag känner att även jag behöver komma hemmifrån ett tag nu, och per ska upp och jag älg i två veckor  kanske kan vi dryga ut ekonomin med att fylla frysen med lite älgkött, det skulle inte vara så dumt:)
Gadgeten innehöll ett fel