måndag 25 juni 2012

Midsommar

Börjar med att uppdatera lite vad som hände i torsdags då jag var till läkaren, jag och Per  kom till ks kl 8.00 då jag skulle ta blodprov en timme innan läkarbesöket, när man kommer måste man vänta minst en kvart innan man får lämna prover, för att proverna ska bli så rättvisande som möjligt, så det gäller att vara där i tid då det ofta är flera som sitter i väntrummet samtidigt, efter blodproverna fikade vi lite innan det var dags att träffa onkologen kl 9.30, meningen med besöket var att jag skulle få svar på de tester som togs av mina utslag vid sidan om  armhåla på vänster bröst och utslagen som finns under höger bröst. men när vi kom dit så visade det sig att läkaren inte fått resultatet ännu, han förklarade det med att då man har en her2 cancer som jag, så tar det lite extra tid att få provsvaren då patologen måste färga in cellerna på ett speciellt sätt. men läkaren tittade på utslagen och höll med om att det såg misstänkt ut och han tyckte att det röda runt om såg ut som nybildade blodkärl, sedan frågade han mig om hur jag tyckt att xelodan har hjälpt, då jag nu har fått 3 omgångar med detta cellgift, och då sa jag som det var att knölen i höger bröst har fortsatt att växa och gör ondare och ondare, bröstvårtan har dragits in, så denna behandling har inte har haft någon effekt alls på knölen i höger bröst, hur det ser ut i lungorna vet jag inte ännu, så då bestämdes det att avbryta behandlingen med xeloda, och han berättade att det har kommit ut nya cellgifter mot just Her 2 som jag har, men den han helst ville att jag skulle pröva, var en studie på ett nytt cellgift som påverkar blodkärlen men den skulle inte börja testas förrän i november, men det fanns några andra alternativ också, men det måste diskuteras med andra läkare först, så på fredag så får jag bara herceptin, tills de ha kommit fram till vilken behandling de ska sätta in på mig, troligen får jag inte någon ny behandling förrän om ca 4 veckor då jag ska få nästa herceptin, de brukar vilja att cellgifter och herceptin tas i kombination med varandra, så det är bara att vänta, och det känns jobbigt att vara utan en fungerande behandling, trots att läkare och sköterskor säger att ur tumör synpunkt så hinner det inte hända så mycket på denna tid, men jag vet inte jag, jag tycker att det växer väldigt fort i höger bröst, trots en pågående cellgift behandling, så vad händer då jag slutar med denna behandling, kommer det växa ännu fortare då? ja, ja bröstet är ännu inte lika svullet och stort som när cancern upptäcktes i det vänstra bröstet, men då hade den ju å andra sidan hunnit sprida sig till lungorna, så nu hoppas jag på att inget sådant har hunnit hända nu.
Efter läkaren hade jag samtalstid hos min teraput, denna gång blev det bara en halvtimme eftersom jag efteråt hade en tid för datotomografi av thorax och buk, för att se hur mina lungor ser ut och om det har skett någon ny spridning, jag hoppas givetvis att Xelodan har haft någon effekt på metastaserna i lungorna i alla fall., väl där fick jag dricka 1,5 liter vatten med lite kontrast i  under 1,5 tim, det är lång och tråkig väntan och man måste vara fastande 3 timmar innan undersökningen,  så när allt var klart så fikade vi igen i cafét på ks, för att höja blodsockret lite, när allt var klart och vi var på väg hem så var kl 16 det blev alltså en heldag på sjukhuset dagen före midsommarafton, roligare saker finns ju att göra en sådan dag.
Apropå midsommarafton, så är det nu 1 år sedan jag fick mitt bröstcancer besked, det fick jag förra året någon dag före midsommarafton, så vad har hänt under den tid som gått? ärligt talat så står jag fortfarande och trampar på ruta ett, jag har varken fått operera mina cancer drabbade bröst eller blivit av med cancern i dessa, utan tvärtom så har det tillkommit ny cancer i lungorna, hjärnan och i höger bröst, kommer jag någonsin att bli  frisk? om inte, hur länge kan de bromsa utvecklingen? hur lång tid har jag kvar? kommer läkarna att hitta ett bra cellgift som tar bort cancern jag har i kroppen? eller är cellgifterna numera verkningslösa på den muterade bröstcancern jag har? ja frågorna är många och ingen har något svar på de frågorna, men som jag sa till min teraput, att så länge ingen läkare säger att det är helt kört eller ser uppgiven ut så tar jag det ändå som ett gott tecken, att det finns lite hopp ändå att de ska hitta något som biter på min cancer, och det höll hon med mig om, att det är så jag ska tänka, men det är svårt att tänka bort cancern just nu, då den gör sig påmind hela tiden i båda brösten, de gör ont och jag har svårt att sova eller att röra mig normalt, så nu har jag fått sömntabletter utskrivna, men de kommer jag bara att ta om jag har jättesvårt att sova, jag är rädd för att bli beroende, sen vet jag inte hur jag kommer må morgonen efter, jag vill ju  kunna vakna om Thilde är orolig eller så under natten, just nu har hon mycket mardrömmar och behöver en vuxen som kan trösta då hon sover oroligt.


Midsommarhelgen

I helgen var det som sagt midsommarafton och den firade vi ute i Siggefora, hela familjen var med och vi hade tur med vädret denna amidsommarfton, vi började dagen med att Per och Markus gav sig iväg ut i skogen med packning vid nio snåret och förberedde för korvgrillning, Angelika och Thilde gick iväg med en nyvunnen kompis till Thilde och plockade blommor till en krans, och jag dröjde mig kvar för att ta min spruta och vätskedrivande tablett, då jag var rejält svullen i fötterna, när  jag väntat ut effekten av denna, så begav jag mig ut i skogen och då följde även Angelika och Thilde med ut, väl där så blev det korvgrillning och lite fiske, vi var kvar till 16 tiden och det var så mysigt att bara sitta där och njuta av naturen, elden och vattnet, väl hemma i vagnen så blev det  ägg med skagenröra och kräftsjärtar, inlagd strömming och sill med färskpotatis till, till efterätt gjorde jag små bakelser av rulltårta grädde och jordgubbar, någon tårta skulle vi inte fått plats med i vårat lilla kylskåp, en trevlig dag och kväll med familjen blev det.
På midsommar dagen så så fick vi besök av Tiina, Bertil och Robin, men innan de kom så var det dans kring midsommarstången, så där fick jag den dagens motion :) tänk att det kan vara så jobbigt att dansa med barn, men efteråt fick vi som deltog belöning i form av glass och godis :) sedan blev det fika i förtältet med Tiinas nybakade äppelkaka och vaniljsås, det smakade jättegott, efter fikat begav sig Per och Bertil  ut i skogen för att pröva fiskelyckan en stund, och vi gick upp och tittade  på Bröderna Brööl ifrån Hedby, ja inte var de rumsrena i sina texter, men väldigt underhållande och många skratt blev det:) efter detta  begav ´vi oss till vagnen och fikade igen. sedan var det dags för familjen Crotto att åka hemåt.
Senare på kvällen blev det grillad älg och grönsaker och till det blev det färskpotatis.
Igår så gick vi en lite längre tur till en annan grillplats i skogen, där vi tillbringade större delen av dagen och grillade både varma mackor och korv, men även nykokt kaffe över elden blev det, en riktigt trevlig helg har vi haft, trots att både jag och Thilde har drabbats av förkylningar, men bortsett från det har det bara varit en bra och trevlig helg,

bilder kommer lite senare, men nu ska jag gå och förbereda lite mat,
ha en bra fortsättning på kvällen

4 kommentarer:

  1. Vad frustrerande för dig ang. att känna att du står på ruta ett...
    Jag hoppas att du får något gift som biter på skitcancern o att det givit resultat på lungorna iallafall.
    styrkekram till dig!
    Annica A
    ps grattis till förlovningen! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Annika :) ja det är väldigt frustrerande, det ska ju igentligen vara meningen att jag ska vara frisk nu efter 1 år med behandlingar som de flesta andra som behandlas mot bröstcancer, men så är det tyvärr inte för mig, ja nu hoppas jag de sätter in något riktigt bra gift som biter ordentligt på skitcancern för nu är jag trött på det här. kram

      Radera
  2. Men uscha... vad jobbigt att det känns som att du står på ruta 1, men jag förstår dig precis. Eller njae, det var fel att säga så. Inte kan jag förstå precis eftersom jag inte själv är drabbad, men jag kan tänka mig hur jävligt du har det. Det är så himla tragiskt att läsa din historia, samtidigt som jag måste säga att jag beundrar dig och tycker att du verkar fantastiskt stark. Håller med om att så länge inte läkarna säger att det "är kört" så finns det verkligen hopp !! JAG tror på dig !!!! JAG tror att du kommer vinna denna jävulska kamp. Jag har själv en lillasyster som alldeles nyss är opad för bc. Sandra Christina som du länkar till :) Förhoppningsvis är hennes cancer borta för alltid, och jag hoppas och önskar att det blir likadant för dig. Många kramar Maria

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja hoppet är väl det sista som överger en sägs det och det stämmer nog,trots att prognosen blir sämre och sämre för mig, så slutar jag inte att hoppas på ett mirakel, och jag håller verkligen tummarna för din syster att hennes cancer nu är borta för alltid vilket jag tror att den är. kram

      Radera

Gadgeten innehöll ett fel