torsdag 23 augusti 2012

Länge sedan

Nu var det ett tag sedan jag skrev, men jag har valt att inte sitta så mycket framför datorn och i stället njuta av sommaren och umgås med familjen,  varje helg är vi ute i husvagnen och där älskar jag att vara. det är så fridfullt och jag njuter av naturen där, inget som stör ( förutom lite fester då och då ifrån grannarna) men vi har varken dator eller TV i vagnen utan det vi har i dataväg är våra mobiler i såna fall, men det finns knappt någon mottagning därute så det är knappt lönt att hålla på med dessa heller :) är det fint väder så blir det mycket badande, vilket Thilde älskar, ibland går vi iväg  till någon grillplats på andra sidan sjön och grillar och fiskar och bara njuter av lugnet, det har även blivit lite svamp och bärplockning nu när den säsongen är här, och på söndagarna vill ingen av oss åka hem, men då Per jobbar så är det ju ett måste tyvärr, men Thilde vill till husvagnen på veckorna också, hon stormtrivs där, och leker med alla barn stora som små, och de leker gärna med henne med, trots att de är mellan 6-10 år, så kommer barn förbi och frågar om Thilde får komma ut och leka, och hon hänger givetvis på :) men favoriten är ju den "lilla pojken" som hon säger, som bor lite ovanför oss, han är ett riktigt litet charmtroll och kommer gärna och hälsar på, jag tror han är förtjust i Thilde trots att han bara är 1 år, och hon tycker det är jätteroligt då han kommer och hälsar på :)

 

Egentid vet jag knappt vad det är och en mindre vuxentid, men däremot vet jag vad familjetid och familjemys är för något och det värdesätter jag så mycket mer, trots att det  emellanåt kan vara riktigt tufft med biverkningar som värk och trötthet som kommer över en, så betyder tiden med familjen så mycket mer, Thilde har vuxit och utvecklats så mycket den här sommaren, både språkligt och mognadsmässigt, och jag älskar och se hennes framsteg och bara vara med henne, hon sprider så mycket glädje runt omkring sig, och nu när jag inte har så väldigt jobbiga biverkningar som förra sommaren så vill jag vara så mycket som möjligt med henne och med resten av familjen också så klart, både Angelika och Markus var lika mysiga när de var små som Thilde är nu, men jag värdesätter det på ett helt annat sätt nu än vad jag gjorde då, och nu när barnen är större( 17 och 19 år) så är man ju inte så intressant längre att umgås med, de har ju skaffat sig ett eget liv med egna intressen och vänner som är roligare att umgås med än tråkiga föräldrar, och småbarns tiden går ju så fort tyvärr, "vipps"så är de stora, så det är bäst att ta tillvara på den tiden innan det är försent.

Morgonmys i husvagnen :)

Jag kan inte förstå de föräldrar som värdesätter sin egna tid framför barnen, nu menar jag inte de som har barnledigt någon helg då och då, för de kan man ju behöva ibland, nej jag menar de som är mer barnlediga än tillsammans med barnen, hur tänker man då? om man inte vill ge barnen sin tid och uppmärksamhet så kanske man skulle tänkt till innan man valde att  skaffat barn, de är ju inte precis några söta dockor som man kan sätta på pidestal och visa upp lite då och då, när det passar. den dagen man bestämde sig för att skaffa barn så gjorde man också ett val om att sätta sig själv och sina intressen i andra hand, sina barn kommer alltid i första hand!

När barn far illa på olika sätt blir jag upprörd, jag har sett väldigt mycket sånt genom åren både på jobbet men även privat, för 11-12 år sedan var jag och min dåvarande sambo jourfamilj  som senare förvandlades till familjehem till 2 pojkar, där vi kände mamman privat, och barnen hade jag även i barngrupp på jobbet, det var lite kämpigt att hålla isär de båda rollerna men det gick, (jag lämnade och hämtade varje dag samt hade barnen under dagtid på jobbet) i detta fallet var det alkohol och droger inblandade och historien slutar inte lyckligt, då barnens mamma valde att avsluta sitt liv, en väldigt tragisk historia och detta är kanske ett extremfall.
Men barn far även illa då de vuxna sviker på olika sätt och inte finns närvarande i barnens liv, utan då det passar de själva, och sånt gör mig arg.

Nu till något roligare, som jag skrev tidigare så har Thilde vuxit till sig denna sommar, hon har slutat helt med blöja och nappen har hon nästan slutat med också och det helt på egen hand utan hjälp av oss vuxna, hon är ju en stor tjej nu som har fått börjat på en ny avd. för lite större barn, många av barnen känner hon sedan tidigare då de skolades in samtidigt med henne, så nu kan de leka ihop på gården igen, det där med blöjorna kan ju låta som lite sent  då hon är 3 år, men faktum är att hon var redo redan förra sommaren då hon kissade och bajsade på pottan, men så blev jag sjuk och ingen orkade ta tag i den biten då, och just då kändes det inte så viktigt att toalett träna henne, sedan under hösten och vintern totalvägrade hon att vara utan blöja, så vi bråkade inte med henne om det, men i våras satte vi igång igen och i slutet av maj så var blöjan borta, även nattetid, vid långresor och då hon har druckit mycket på kvällen får hon ha en blöja på för säkerhets skull, visst händer det små olyckor ibland, men det är sånt som händer i början, så det får man ju räkna med:)
Snart är det september och hösten är här tyvärr, vart tog sommaren vägen? den gick så fort.



Nästa helg ska älsklingen upp till norrland och jaga då älgjakten drar igång, men i år blir jag hemma för jag har min behandling i slutet av den veckan, och det lutar åt att även Thilde blir hemma med mig då, jag tror inte det är så lätt att ha henne med ut på jakt, med tidiga mornar och långa pass i skogen, att vara i skogen  älskar hon visserligen, men jag tror inte hon kan sitta tyst så länge =) hon sjunger och pratar mest hela tiden vår lilla sessa och det skrämmer nog iväg älgarna tror jag =), de dagarna jag ska till sjukgymnasten eller på behandling så får hon vara på förskolan, men annars så får hon nog vara ledig med mig tror jag, det är krångligare att lämna och hämta än att ha henne hemma, hon går ju på förskolan i kungsängen och jag har varken bil eller körkort så det blir ju tåg och buss då jag ska lämna eller hämta henne, någon gång i bland kan jag lämna och hämta men inte jämt,

Hur går det med mig då?  jo det går bara bra, förutom en krånglande mage som kan spöka till och från  pga medicinerna, denna vecka har jag haft en väldig trötthet som har kommit över mig och jag har haft svårt att hålla mig vaken på dagtid, så det har blivit mycket sömn kan jag säga. men annars så tränar jag 2-3 ggr i veckan och är ute och går på dagarna, jag har insett att jag nog måste ta ett lite lugnare tempo när jag är ute och går för kroppen och lederna säger ifrån, jag vill ju komma igång snabbt men det går helt enkelt inte, med en massa mediciner och cancer celler i kroppen så lägger väl kroppen all min energi på att kriga mot cancern istället, för att bygga muskler och bränna fett jag önskar att den hade orkat med både ock, men jag ger inte upp, men det går bara lite långsammare för mig än för en frisk människa, en annan biverkning är att händer och fötter påverkas även av denna medicin så jag får sprickor och blåsor och huden flagar på fingrar och tår, och naglarna har i princip slutat att växa åtminstone tumme och pekfingrar, naglarna är så tunna och sköra att de går sönder hela tiden, när man inte har några naglar upptäcker man hur mycket man använder de som hjälpmedel, jag känner mig numera handikappad och måste be om hjälp med de enklaste saker som att öppna tablettburkar eller dossetten till mina mediciner eller att lösa upp knutar som jag har varit riktigt duktig på kan jag inte längre, mina naglar går av bara jag försöker använda de, men jag måste även säga att dessa biverkningar ändå är lindriga om jag jämnför med fec och taxotere som jag fick förra sommaren och hösten, då var jag riktigt dålig, så om man jämnför så mår jag riktigt bra idag, men vissa dagar är sämre än andra, men jag ska inte klaga för det finns ju de som har det ännu sämre än jag.

 bjuder på en bild som visar mitt hår som det ser ut när jag inte gör något åt det, jag har nämligen fått väldigt lockigt hår :)

en riktig krulltott har jag blivit:)
 och håret är för kort att göra något med :/

med lite klämmor så får jag bukt med lockarna
 som är för korta att göra något av
så här såg jag ut före jag blev sjuk
 och tappa allt hår
( gissa om jag saknar mitt hår)


Till helgen blir det att åka ut till Siggefora och husvagnen igen, såklart, men lördagen bjuder även på fest i Västerås det ser jag fram emot  det blir nog jätteroligt och  självklart följer större delen av familjen med, bara Markus som blir kvar hemma :)


Här kommer några tänkvärda ord om  att vara mamma

 

 
 Innan jag blev mamma


Innan jag blev mamma

lagade jag och åt varm mat

Jag hade kläder utan fläckar

Jag kunde sitta i lugn och ro och prata i telefonen

Innan jag blev mamma

sov jag så länge jag önskade

och oroade mig aldrig över hur sent jag kom i säng

Jag borstade mitt hår och mina tänder varje dag

Innan jag blev mamma

städade jag mitt hus varje dag

Jag klev aldrig över leksaker

Jag glömde aldrig texten till vaggvisorna

Innan jag blev mamma

oroade jag mig aldrig för om mina växer var giftiga

Jag tänkte aldrig på vaccinationer

Innan jag blev mamma

hade jag aldrig kräkts på, bajsats på, spottats på,

tuggats på, kissats på,

ej heller blivit nypt av små fingrar

Innan jag blev mamma

hade jag fullständig kontroll över mina tankar, min kropp

Jag sov hela natten

Innan jag blev mamma

hade jag aldrig hållit hårt i ett skrikande barn

så att läkaren kunde ta prover och ge sprutor

Jag blev aldrig härligt lycklig över ett enkelt leende

Jag satt aldrig uppe sent och tittade på ett sovande barn

Innan jag blev mamma

hade jag aldrig suttit med ett sovande barn i famnen

för att jag inte ville lägga ner det

Jag kände aldrig mitt hjärta krossas i tusen bitar

när jag inte kunde stoppa smärtan

Jag visste aldrig att någonting så litet

kunde påverka mitt liv så mycket

Jag visste aldrig att jag kunde älska någon så mycket

Jag visste aldrig att jag kunde älska att vara mamma

Innan jag blev mamma

visste jag inte hur det kändes att ha hjärtat
  utanför kroppen

Jag visste inte hur speciellt det kunde kännas att
 mata en hungrig baby

Jag kände inte till dessa band mellan
 en mamma och hennes barn

Jag visste inte att någonting så litet
kunde få mig att känna mig så betydelsefull

Innan jag blev mamma

hade jag aldrig gått upp mitt i natten var tionde minut
för att se att allt var bra

Jag hade aldrig känt till värmen,

glädjen, kärleken, hjärtesorgen,
 undret eller tillfredsställelsen

över att vara en mamma

Jag visste inte att jag var i stånd att känna så mycket …

innan jag blev mamma

 
- FÖRFATTARE OKÄND -


1 kommentar:

  1. Jag har samma hår som du Haha ja helt omöjligt att göra något med :)
    Känn ingen stress med motion etc! Som du skriver så är det ju mycket din kopp fajtas med nu. Håll igång men kör inte slut på dig!
    Styrkekram till dig! Annica A

    SvaraRadera

Gadgeten innehöll ett fel