torsdag 26 januari 2012

Hudflådd

Jag vill börja med att tacka för era gulliga och värmande kommentarer, jag är lite dålig på att uppdatera bloggen , men jag läser allid kommentarerna :)  det var en som hoppades att jag nu skulle få min operation efter strålningen, och det önskar jag med att jag ska få nu, det är konstigt att man kan längta efter att bli av med sitt bröst, men det gör jag  eftersom hela bröstet innehöll cancer, förhoppningsvis så har strålningen tagit död på de flesta  cancerceller nu, för huden har den ialla fall tagit död på, jag visste att man kunde få strålningsskador ända upp till 2 veckor efter strålningen, men jag hann inte mer än avsluta min behandling i fredags så började huden lossna på allvar, armhålan är väl det ställe som har klarat sig bäst, hela bröstet upp mot hals och axel är nummera skinnflått och jag är helt inpackad i siliconkompresser, det är inte så roligt just nu, eftersom jag har svårt att röra mig och jag är väldigt trött, jag är faktiskt tröttare nu än då jag gick på cellgifter konstigt nog, då var jag mest trött i kroppen och hade värk, men jag sov aldrig mitt på dagen, vilket jag gör nu i flera timmar till och med, men kroppen kanske behöver denna vila för att läka sig, jag har fått order att bara ta det lugnt nu och låta familjen sköta hushållssysslorna, jag har i alla fall fått veta att nu blir inte min strålningsskada så mycket värre utan huden ska börja läka nu, ( tror inte den kan bli värre nu, för all hud har lossnat där jag strålats) och lite ny hud har det börja komma, men den förljer än så länge med kompresserna då de ska bytas, och det vätskar sig väldigt, men jag har fått en ny kur pencillin i förebyggande så jag inte ska få rosfeber igen, dessutom hjälper penicillinet till att torka upp huden snabbare, och då huden är torrare så behöver jag inte åka till ks varje dag för omläggning, utan då kan kompresserna sitta kvar längre och låta huden läka under, inte ser det vackert ut just nu, men har blivit tröstad med att det kommer att bli jättefint då det har läks, iof så spelar det ju ingen större roll för då kommer ju förhoppningsvis bröstet att tas bort, en annan sak som har blivit värre är halsen , jag visste att man kunde få ont då man sväljer lite som halsfluss, hitintills så har det mest känts som  en klump i halsen som ömmar då man sväljer på vänster sida, men nu har jag ont i hela halsen och den känns ordentligt sårig, så jag har svårt att äta, så det får bli flytande föda ett tag framåt,
Lite roligare är att håret har börjat växa igen, lite ojämnt tyvärr men ändå så har jag snart hår som täcker hela huvudet, det växer fortare uppe och på sidorna, men bak på huvudet växer det mera långsamt, men jag är glad över att fått tillbaka mitt eget hår även om det inte är så mycket just nu, så är det ändå riktigt och mjukt hår som kommer :) ögonfransarna har kommit tillbaka, inte riktigt lika långa som innan, men de blir väl, och nu har även ögonbryna börjat växa, så nu känns det som man har ett ansikte igen med konturer, vilket man inte har då man är helt hår lös..

så här såg jag ut på huvudet efter min sista
cellgiftbehandling den 2 nov-11

idag så har jag fått lite mera hår på huvudet:)
 här ser man lite av mina fina kompresser
som är svåra att dölja, tur det är vinter
så man kan ha en halsduk
som döljer då man går ut:)

2 kommentarer:

  1. Jag har ägnat natten åt att följa din resa. Blir alldeles beklämd när jag läser om nonchalanta stressade läkare och med det missade diagnoser.
    Jag önskar att du snart får din operation och att cancermonstrena därmed är väck för gott!

    Hang in there!

    Kramar från Göteborg!

    SvaraRadera
  2. Tack!... roligt att du hittat min blogg :) Tyvärr är det inget ovanligt med läkare som missar cancer diagnoser, jag har hört flera berättelser som liknar min, senast av en av de yngre tjejerna som jobbade på strålningen,hon berättade om sin mamma som fick inflammatorisk bröstcancer 2007, hon fick penicillin mot bröstinflammation i ett halvår! innan hon fick sin cancerdiagnos,även hon fick cellgifer först, strålning sen och sist operation, och för henne hade det gått bra:) innan hon berättade detta för mig så hade jag inte hört någon som har fått behandlingen i den ordningen som jag får nu, vilket har varit väldigt frustrerande och depprimerande, men denna historia gav mig hopp :) nu väntar jag bara på att bröstet ska läka, och sen hoppas jag på att det blir operation och att allt ska gå bra och all cancer är borta för alltid.kramar

    SvaraRadera

Gadgeten innehöll ett fel