söndag 20 juli 2014

Slutet?

Nu har jag varit länge här på Jakobsbergs Palliativa vårdavdelning.  Här var det ju meningen att jag bara skulle mellanlanda, men så verkar det tyvärr inte riktigt bli, min luftspalt tycks ha läks av sig själv, men kroppen vill ändå inte vara med, jag lider av svår ångest och får andnöd hela tiden, jag blir andfådd av att prata, äta, ja av allt egentligen, och ingen har något svar på vad det beror på, men detta gör mig ännu mer orolig och rädd och ökar bara på problemen ännu mer,  det har gått så långt att jag inte, orkar eller klarar av att vara själv längre, så Angelika och Per har fått sova över här, för att jag ska känna mig tryggare, problemet är att de inte kan vara här jämt,  och vi har inte barnvakt åt Thilde hela tiden, så det blir svårt av den anledningen också.  Och snart börjar Per att jobba efter semestern igen, tyvärr måste han ju göra det, för att vi ska få ekonomin att gå ihop.
Tyvärr är också verkligheten sådan att det inte finns tillräckligt med personal här, för att kunna sitta och lugna mig då jag får panik ångest, vilket gör att jag känner mig rätt otrygg då rädslorna kramar mig.
De senaste två dagarna har Per sovit här och hans närvaro har gjort mig mycket lugnare än vad jag har varit, jag uppskattar även Angelikas närvaro,  men där mår jag dåligt över att min dotter ska behöva ta hand om sin mamma och se mig må på detta sättet.
Allt detta med att kroppen är superstressad och trött,  gör att jag tror att jag inte kommer att klara detta så länge till,  vilket gör att jag bär på en enorm sorg för min familj.  Och försöker att ordna allt så, att de inte ska behöva tänka på eller planera allt då jag dör, jag har skrivit brev till barnen och håller på med ett till Per också, jag försöker att planera min begravning, men allt detta tar ännu mer krafter och jag börjar bara att gråta då jag försöker,  men lite har jag trots allt lyckas planera, fast jag mår ännu sämre av det, men jag vill inte att min älskade familj ska behöva bekymra sig över  sånt när det är dags, jag är så tacksam över att vi har haft så fina vänner ute på campingen som har ställt upp och tagit Thilde, så att Per har kunnat vara här med mig även farmor och Angelika är jag väldigt tacksam för just nu.
Detta är ju ingen uppdatering jag ville skriva,  men så ser läget ut just nu.
Kramar

17 kommentarer:

  1. Men kära, goa, fina du <3 Är så ledsen för din skull. Fy fan rent ut sagt vad jävligt det måste kännas. Men inte har du kommit till slutet än vackra Du, utan jag är övertygad om att det är ångesten som får dig att känna så. Vad fruktansvärt att du ska behöva må så, och att du inte får det stöd du så väl behöver. Ingen ska behöva ha sådan ångest, jag hoppas innerligt att du får hjälp. Du är fantastisk, och jag har följt dig i så många år och jag går inte med på att det är så här... Du har många fina dagar, veckor, och månader framför dig. Låt inte ångesten äta upp dig. Dina barn har en fantastisk mamma även om du inte orkar vara närvarande. Och det VET dom! Jag finns här i cyberrymden för dig, och önskar dig allt gott mitt i allt elände, och ser fram emot dina uppdateringar. Massor av kramar från Maria

    SvaraRadera
  2. Jag finns också här i cyberrymden och vill bära en del av din ångest för att lätta det för dig. När min far gick bort fick jag en ångest som yttrade sig i andnöd. Även när det blir stressigt och mycket för mig känner jag av att jag inte får någon luft och då kommer även migrän som ett brev på posten. Jag tänker att du kan få massage av någon sjukvårdsanställd där du bor , även din man kan massera dig för att du bättre ska slappna av. Jag ber för dig att du ska känna dig bättre med andnöden och ångesten, jag förstår att det är tufft. All min kärlek och omtanke till dig ikväll <3

    SvaraRadera
  3. Inga roliga uppdateringar men viktigt för dig att skriva av dig lite känslor.

    Hoppas att din fysiska o psykiska status räcker länge till tillsammans med dina nära o kära.

    Man hoppas ju att slutet dröjer o att du får den hjälp du behöver i livet.

    SvaraRadera
  4. Kramar i massor <3 Önskar det fanns ett sätt att lätta på din enorma ångest. Du är en riktig kämpe.
    Jag önskar att jag bodde nära och kunnat komma och bara finnas hos dig då och då. Har rejäl smärtproblematik och annat som inte gör det möjligt. Men ska försöka. Sänder dig styrka och kärlek. Varmaste kramar <3

    SvaraRadera
  5. Vilken kamp du/ni gör! Att du får ångest är väl inte så konstigt!! Hoppas det vänder och att du får må så mycket bättre.....

    SvaraRadera
  6. Jag finner inga ord. Vill skriva något men vet inte vad. Inget jag skriver kan få dig att må något annorlunda. Just nu känner jag bara sorg och ilska. När jag läste ditt inlägg i bloggen kunde jag inte hålla mig från tårar. Det är så jävla orättvist!! Känner med dig och din familj <3. Kram Susanne Bohlin

    SvaraRadera
  7. Ber en bön och önskar av mitt hjärta att din ångest blir lugnare och att du får må bättre❤️Katarina

    SvaraRadera
  8. Be läkaren skriva ett läkarintyg som din man kan skicka till försäkringskassan, han kan söka närståendepenning för att kunna vara med dig när du är så dålig som du är. Tror att han kan få ta ut 100 dagar för att kunna finnas till hands för dig. Är så ledsen för din och din familjs skull. Tänker på Er. //Jeanette

    SvaraRadera
  9. Jeanettes tips var väldigt klokt tycker jag, inte ska din man jobba nu <3

    SvaraRadera
  10. Kramar och <3 <3 <3 till dig. Du är i mina tankar.

    Erika

    SvaraRadera
  11. <3 tänker på dig <3 och din söta dotter <3 Kramar Lisa

    SvaraRadera
  12. Hej Annika! Jag har läst din blogg och vilken kämpe du är!! Mina tankar är hos dig och dina närmaste. Massor med styrkekramar från Pernilla P (gammal klasskompis)

    SvaraRadera
  13. <3 Du verkar vara en mycket stark och klok kvinna. Det är något som du ger dina barn och som alltid kommer följa dem i deras liv. Att visa sina barn 'svaghet' och att få vara behövande ibland är naturligt och mänskligt. Men som mamma kan jag. förstå din tanke.
    Önskar, ber och hoppas att din ångest avtar. Att du istället får känna lugn och glädjas åt allt fint du gjort, såsom dina barn t ex. Kram från Mig.

    SvaraRadera
  14. Tänker på dig och din familj <3

    SvaraRadera
  15. Svar
    1. Min smiley blev visst tokig här. Den blåste iaf ett litet hjärta till dig. Hejar på dig!

      Radera
  16. Vila i frid Annika Hellström. Må döden bringa friden cancern ej gav dig.
    Snyft / Stefan Gauffin

    SvaraRadera