Helgen

I helgen är jag ensam hemma med barnen, eftersom älsklingen är på övning med hemvärnet sedan i torsdags och kommer inte hem förän i kväll någon gång. Jag hoppas han har haft en rolig och lärororik helg.
Det tråkiga är att jag åkte på min tredje förkylning på raken precis innan han skulle i väg, just som jag höll på att bli bättre så fick jag rejält ont i  halsen igen, så pass ont att jag under nätterna  har varit tvungen att ta citodon för att få bort värken  i brösten och i halsen så att jag ska kunna svälja, hostmedicin för att lösa upp slemmet, Venoline för att vidga luftrören så jag ska kunna andas normalt igen, och  på detta är jag rejält snuvig och nyser som om jag har värsta allergin.
Medans jag mår sådär så har Thilde  varit  pigg och trotsig dessa dagar, men jag ska inte klaga, jag har ju själv valt att skaffa barn, och det ingår ju i ansvaret att ta hand om sina egna barn, även om  man själv är sjuk. Det tråkiga är ju att jag skulle bli sjuk just som Per skulle iväg, man är ju inte så rolig som mamma då, men det är ju faktiskt mitt ansvar som förälder att orka helt enkelt, man får sätta sina egna behov åtsidan, det ät ju inte hennes fel att jag inte mår bra, och ska inte behöva lida för det, vila får jag göra sedan, så jag har roat henne efter bästa förmåga, vi har bakat med play dooh, lagt pussel både riktiga och på min mobil, jag hittade gamla lek och lär spel till datorn, som hon tyckte var roliga, men jag inser att vi behöver skaffa en riktig mus till den bärbara om hon ska kunna hantera den, det blev lite för svårt  med mus plattan på datorn.
Hon är ju väldigt intresserad av siffror och bokstäver så jag tänkte att det kunde vara roligt  med lite lek och lär spel och testa lite, men apparna på mobilen hanterar hon galant. :)
Sedan har vi varit ute i parken, cyklat, handlat och meningen var att vi skulle baka i går kväll efter maten men hon hann att somna, medans jag lagade mat, och det gick inte att väcka henne, så jag fick bära henne in i sängen för natten i stället, tyvärr vaknade hon upp vid 23.30 och var hungrig, så hon fick äta mat då och hon åt verkligen, sedan gick vi och la oss och hon fick sova i våran säng för ovanlighetens skull, hon vill helst sova i sin egen säng, men nu fick hon sova brevid mig och hon somnade nästan genast igen, och vaknade inte förän kl 8.30 nu på morgonen så jag ska inte klaga, vi får ofta sovmornar på helgena, sedan kommer hon upp och myser en stund innan hon går och leker. Men eftersom jag lovade henne att baka får vi göra det idag istället, hon är sugen på kladdkaka så det får det bli. Sedan blir det en tur ut i parken så hon får bli av med lite energi. Men först är det frukost som gäller.

ha en härlig dag alla kram

P.s Kom ihåg min insamling! Sms.a BESEGRA  6530 skriv ditt namn till 72988 för att skänka 50 kr  till cancerfonden D.s

Rosa!

Nu har den rosa månaden inletts med insamlingar till bröstcancerforskningen.
I butikerna så kan man nu köpa rosa bandet och andra rosa produkter där en del av pengarna går till forskningen, själv ska jag idag köpa rosa bandet och  Amelia där 1 kr för varje såld tidning går till bröstcancerfonden, i denna veckas nr finns det repotage om bröstcancer hos yngre kvinnor.

Här på bloggen så stödjer jag genom att färga bloggen rosa och har startat en ny insamling som jag hoppas ska gå lite bättre än den förra, fast varje krona är ju givetvis välkommen
.
insamlingen hittar ni högst upp på höger sida i bloggen



 

Ni kan skänka 50 kr genom att sms:a BESEGRA 6530   och ditt Ditt namn till 72988

var med och gör skillnad du med!

 

 

Min historia i tidningen!

Idag var jag med i vår lokaltidning "Mitt i Upplands-Bro", jag fick en smärre chock då jag såg att jag var på första sidan:) jag trodde aldrig att min historia skulle bli så stor, utan kanske bli en liten notis :o  Visserligen så tog fotografen säkert ett 30 tal bilder på mig, men trodde ändå inte att det skulle bli så stort:) men jag blev med på första sidan och en helsida inne i tidningen:)  fast det är bra att de belyser läkarnas slarv vid vårdcentralerna, jag har fått höra allt för många liknande historier som min och det är fruktansvärt att det finns så stor okunskap hos vårdcentralernas läkare.
Om ni vill läsa tidningen så klicka på länken :Mitt i Upplands - Bro

Intervju och camping

I helgen åkte vi ut till Husvagnen, vi måste ju betala in för el och för att få stå där även under vintern, trots att vädret inte var det bästa så var det så skönt att vara där ute, jag kopplar av totalt och njuter då jag är där,  jag sover så bra i vagnen så jag skulle kunna flytta ut dit för gott om, om det inte hade varit för att det är för långt till sjukhuset, jobb och förskola, eftersom jag inte har någon bil, så går ju inte det,  men naturen och lugnet där ute får mig att glömma att jag är sjuk och det är så skönt, nu har grannarna lite högre upp på vår länga, tipsat om att det kommer bli en plats ledig bredvid de, så nu hoppas jag att vi ska få ta över den platsen, och vi har pratat med campingägarna och de har noterat detta om platsen blir ledig. och med lite tur kan vi även få köpa loss deras tältgolv, så slipper vi bygga ett själva :)
Igår så gick vi iväg på en promenad till en grillplats längs med sjön, den platsen visade sig vara upptagen, den har ju ett vindskydd och det kan ju vara skönt då regnet hotar med sin närvaro, så vi fortsatte att gå till den sista platsen som också har vindskydd, och längs med och på stigen hittade jag massor av trattkantareller och taggsvamp, så det var tur jag hade med mig en påse  som till slut vägde närmre 1 kg och det utan att leta nämnvärt, men gissa om jag tyckte det var roligt :) fick rensa och steka svamp till sent i natt :)

I torsdags så blev jag intervjuad av en tjej från lokaltidningen som hade en fotograf med sig, hon ville skriva om min historia om de två läkarna som missade min bröstcancer och som nu socialstyrelsen har valt att kritisera, det var en ny upplevelse för mig särskilt med all fotografering, man är ju inte van att agera som fotomodell ha, ha, men jag har fått höra att bilderna hade blivit fina i alla fall, känns ju skönt att veta :) jag har fått läsa igenom utkastet och rättat fel, så nu hoppas jag på att allt blivit rätt, ska bli spännande att se hur det färdiga artikeln kommer att bli i morgon.
 nu ska jag koka lite soppa sedan väntar tvättstugan.

 Ha en trevlig kväll kram

Cellprov och sjukgymnastik

I morse kl 8.00 hade jag en tid på Mvc för cellprov, det kändes lite olustigt att vara i samma lokal, som jag senast besökte då Thilde var nyfödd, jag förknippar ju denna lokal med glädje och förväntan, nu skulle jag dit i ett annat ärende som i vanliga fall inte skulle ha varit så speciellt, Men nu är det så att jag har spridd bröstcancer och är nervös att jag kan ha cellförändringar i underlivet oclså, vilket jag inte hoppas, dessutom så påminner  dessa lokaler om att jag inte kommer att få fler barn, inte för att jag inte kan  för det kan jag fysiskt, eftersom min mens har kommit tillbaka efter nästan 1 års uppehåll, men vem vågar skaffa barn då man har spridd cancer? inte jag iaf,  sedan var jag supertrött efter en orolig natt där jag hamnade i samma  hemska dröm hela tiden, efter att jag vaknat till och från, jag drömde att jag var på väg att dö att kroppen lägger av bit för bit och blir förlamad tills jag slutligen dör, om och om igen hamnade jag i den här drömmen, så idag är jag riktigt trött och lite extra känslig, och det blev lite kostigt hos barnmorskan, för just då jag nästan hade fått på mig kläderna  och skulle gå, frågar hon om jag haft cellförändringar förut, och då berättar jag i förbifarten om att jag har bröstcancer  och därför tycker det är viktigt med det här provet och det förstod hon, jag la ju fram det som  att jag hade vilken förkylning som helst, och sedan gick jag, för besöket var ju över, jag kände mig alldeles gråtfärdig efteråt, varför vet jag inte men säkert pågrund av trötthet, sedan hade jag 2 timmar som jag fick fördriva med promenad, tyckte inte det var någon idé att åka hem och vända innan jag skulle ha sjukgymnastik, jag tränade i 1 tim men idag kändes det segare än vanligt, men jag genomförde det i alla fall, under tiden jag var och tränade så ringde en journalist i från lokaltidningen som jag har haft lite mailkontakt med sedan jag gjorde min anmälan till socialstyrelsen för ett år sedan, och hon vill skriva en artikel om min historia, så i morgon ska vi träffas, så får vi se vad det blir av det hela :)

Beslutet från socialstyrelsen

Igår fick jag ett brev ifrån social styrelsen och de skriver så här:

Skälet till beslutet´

• I 6 kap. patientsäkerhetslagen (2010:659). PSL, finns närmare
• bestämmelser om skyldigheter för hälso och sjukvårdspersonal
• m.fl. Enligt 1§ samma kapitel ska hälso- och
• sjukvårdspersonalen utföra sitt arbete i överenstämmelse med
• vetenskap och beprövad erfarenhet. varje patient ska enligt
• bestämmelsen ges en sakkunnig och omsorgsfull hälso- och
• sjukvård som uppfyller dessa krav

Socialstyrelsens bedömning

Socialstyrelsen konstanterar att en patient med nytillkommen svullnad, förhårdnad rodnad etc. i ett bröst genast bör bli remitterd till mammografi undersökning och för punktion, Vid osäkerhet i denna bedömning bör en mer erfaren kollega konsulteras.
Socialstyrelsen anser mot bakgrund av de symptom som förelåg och senare tillkom att det var felaktigt av JM och TR att inte remittera patienten vidare till bröstmottagning för vidare undersökning. Till följd av detta fördröjdes cancerdiagnostiseringen och omhändertagandet av patienten.
Med hänsyn till vad som nu anförts finner socialstyrelsen skäl att rikta kritik mot JM och TR för att de inte har behandlat patienten i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet och därmed inte fullgjort sina skyldigheter enligt kap 6. 1 § PSL. Det faktum att arbetssituationen var ansträngd för TR förändrar inte hans skyldighet att ombesörja att patienten fick adekvat vård i detta fall.

Jag fick rätt i detta ärende till slut efter ca 1 år, det känns skönt att veta att dessa läkare faktiskt gjorde fel
.
Sedan vet jag inte vad kritiken innebär för dessa läkare, men de kanske tänker till nästa gång de stöter på en ev. cancerprognos eller annat allvarligt. och patienten i fråga kanske får rätt vård direkt.
om jag har kunnat hjälpa någon genom denna anmälan så har det varit värt besväret.

Lite statistik och info om läget

Jag brukar med jämna mellan rum titta på min bloggstatisk för att se varifrån mina bloggläsare kommer och vad de har sökt på för att hitta min blogg, det brukar vara ganska intressant även om jag inte har en så stor blogg, så är det intressant att se vilka som besöker min blogg och vad de har för intresse av den,

bland annat kan jag se från vilka sidor läsarna kommer ifrån, och många av läsarna kommer naturligtvis  ifrån facebook  där jag brukar meddela när jag uppdaterar min blogg, sedan har jag läsare som kommer ifrån andra bloggar och hemsidor. men jag tycker det är roligt att se att jag inte bara har läsare här i Sverige utan även på andra håll i världen :)

och dessa länder kommer mina besökare ifrån :

Sverige    45 426

USA        2 714

Finland    453

Norge      452

Ryssland   406

Tyskland   214

Nederländerna  115

Åland               106

Danmark          81

Storbritannien

Och detta är vad de söker för att hitta mig:
 

annikamb

her2 bröstcancer

ont i ett bröst

skelettscintigrafi

bröstcancer

her2 positiv bröstcancer

ont i brösten

när livet förändras

inflammatorisk bröstcancer

annikamb

bilder om bröst cancer

bröstcancer

bröstkörtelinflammation

her2 bröstcancer

ont i bröstvårtan

annikamb blogspot


så jag inser ju att min blogg gör lite nytta om jag kan hjälpa till att få folk att söka vård i tid för sina symptom, jag vet ju själv hur jag sökte information på det här sättet innan jag fick min diagnos, men jag hittade nästan inget som stämde in på de symptom jag hade, jag vet att jag sökte om min bröstvårta som var svullen till en början, men hittade inget om detta, det jag hittade på mina symptom var en blogg till Linda småbarnsmamma med cancer , där jag började ana oråd då jag såg att jag hade liknande symptom som hon, så om jag kan hjälpa till med någon information så är jag glad.

Jag har även fått bekräftelse på detta med kommentarer under min flik som heter min "väg till bröstcancer"  där jag beskriver lite mer om hur allt startade och även visar bilder på hur mitt bröst såg ut, det var tillslut nästan dubbelt så stort som mitt högra bröst, och gjorde fruktansvärt ont hela tiden, men jag tror inte det var så många som kunde se det på mig.
Då jag tillslut visade lite av hur mitt bröst såg ut till en av mina arbetskamrater dagen innan jag skulle på mammografi, för jag hade på känn att det här rörde sig om cancer, så blev hon ganska chockad över att jag gått med detta, så länge utan att säga något, men jag är inte sån, som vill att folk ska tycka synd om mig  och skapa uppmärksamhet över att jag har ont här eller där, vissa blir ett med sin sjukdom, för att få uppmärksamhet och gillar när folk tycker synd om dom, jag klarar helt enkelt inte av den biten, att folk ska tycka synd om mig, och kommentarer i form av, att jag måste ha det så jobbigt och att jag är så stark osv.. Stark tvingas man bli för man har helt enkelt inget annat val, det finns inget annat alternativ om jag inte ska lägg mig ner och tycka synd om mig själv och dö då förstås, det alternativet har ju ingen nytta av precis, och så kan jag bara inte göra mot min familj speciellt inte mot min 3-åriga dotter..
Jag får ofta höra  av sjukgymnaster och onkologer att jag ser så pigg ut och fräsch ut,  tänk vad man kan lura med lite smink och ett leende på läpparna, det är ju inte precis så att cancern syns på utsidan ( om inte håret är borta förstås), den sitter i kroppen och ger mig värk och enorm trötthet, och medicinen jag tar nu, ger mig även ledvärk, diarré, magont, torra slemhinnor, sårig näsa, finnar över hela kroppen, och trötthet, bara för att nämna några av symptomen jag har, det var de fysiska de kan man ju hantera ganska bra, det är då värre med de själsliga symptomen, tankar om döden finns ständigt närvarande sedan jag fick mitt cancerbesked, hur länge får jag leva? kommer Thilde att minnas mig  då jag går bort? hur kommer det gå för familjen? kommer jag att få finnas med då, Markus tar Studenten? eller när Thilde ska börja skolan? hur kommer det att gå för mina stora barn som har svårt att ta in hur sjuk jag egentligen är, hur kommer det gå ekonomiskt osv osv.. men det är fortfarande inget som syns utåt inte ens inom familjen, och jag har slutat att klaga över hur jag mår för familjen, för det har ju ändå ingen nytta att de ska behöva må dåligt för min skull oxå.
Hur en enkel förkylning kan få hjärnspökena att sätta igång, då det rosslar i luftrören och i bröstet, så funderar man alltid på om det har blivit sämre i lungorna.eller att jag ska få rosfeber igen.
Så här mår jag just idag, jag har återigen blivit rejält förkyld, när jag just hade blivit fri från min förra förkylning  som jag fick för två veckor sedan, nu rinner snoret, luftrören rasslar när jag ligger ner och ska sova, jag är fruktansvärt trött och orkar knappt hålla mig vaken, hudmettastaserna som gick tillbaka då jag började med Tyverb har nu börjat växa igen, svullnaden och värken i höger och vänster bröst som försvann då jag började med Tyveb har återigen börjat svullnat och gör ont då jag ligger ner och ska sova, dessutom har jag en lite större hudmetastas precis under bröstvårtan på vänster bröst som har spruckit och blöder och varar nästan  hela tiden, när värken är tillbaka så är det väldigt svårt att koppla av och tänka positiva tankar, eftersom jag hela tiden blir påmind om hur läget är, men det är inget som syns på utsidan hur mycket cancer jag har i kroppen, och för att man ser pigg och frisk ut så är inte det detsamma som att man inte är allvarligt sjuk och mår skit på insidan...
Till L och anonym som kommenterade under fliken "Min väg till bröstcancer" så hoppas jag att era symptom inte var densamma som cancer, om det nu var bröstcancer så hoppas jag ni har fått hjälp i tid och att ni får den behandling som behövs.
Till alla unga flickor i 14 års åldern som oroar er för bröstcancer då ni har ont i bröstvårtan och i bröstet, så är detta helt naturligt i eran ålder, då brösten börjar växa, så ömmar och det gör ont kring bröstet, och det är inget farligt alls. jag såg, att jag även fått den frågan under samma flik.

Nu ser jag att jag fått ett brev ifrån socialstyrelsen som jag tänkte läsa. så jag återkommer lite senare om deras beslut i mitt ärende.

ha det bra

En lära att leva efter

 

Nedvärdera inte ditt eget värde genom att jämföra dig själv med andra.
Det är på grund av att vi alla är olika som var och en av oss är så speciell.
Sätt inte dina mål efter vad andra människor tycker är viktigt.
Bara du vet vad som är bäst för dig.
Ta inte för givet de saker som du har närmast hjärtat.
Kläng dig fast vid dem, så som du håller dig fast till själva livet,
för utan dem är livet meningslöst.
Låt inte ditt liv glida genom dina fingrar
genom att leva i det förgångna eller för framtiden.
Genom att leva ditt liv en dag i taget kommer du att leva alla dagar i ditt liv.
Ge inte upp när du fortfarande har någonting att ge.
Ingenting är över förrän det ögonblick du slutar att försöka.
Var inte rädd för att medge att du är allt annat än perfekt.
Det är den bräckliga tråd som binder oss alla samman.
Var inte rädd för att ta risker.
Det är genom att ta chanser som vi lär oss att vara modiga.
Stäng inte ute kärleken från ditt liv genom att säga att den är omöjlig att finna.
Det snabbaste sättet att få kärlek är att ge kärlek,
det snabbaste sättet att förlora kärlek är att hålla fast vid den för hårt
och det bästa sättet att behålla kärlek är att ge den vingar.
Avfärda inte dina drömmar.
Att vara utan drömmar är att vara utan hopp,
att vara utan hopp är att vara utan ett syfte med livet.
Spring inte genom livet så fort att du glömmer inte bara var du har varit,
utan vart du är på väg.
Livet är inte bara ett lopp,
utan en resa som du ska smaka på varje steg längs vägen.

- NANCYE SIMS -

Vila i frid

 

 

Himlen har fått ännu en vacker ängel

 

Johanna från "ung cancer" och som medverkade i två av deras filmer "Det är okej att känna" och "Det är okej att känna hopp" och även skrev på bloggen "himlen kan gott vänta"

somnade igår in efter att ha kämpat länge mot spridd bröstcancer.

 

Själv fick jag en chock, då jag såg det och det knöt sig i magen på mig, det är ännu en ung småbarnsmamma som dör av cancer, det har varit  så många småbarnsmammor på senare tid som en efter en somnar in pga cancern,  jag behöver så otroligt mycket en förebild som bevisar att det faktiskt går att överleva spridd bröstcancer, för att  få mig att känna hopp, men tyvärr verkar det inte finnas någon som överlever särskilt länge i alla fall...

 

Vila i frid  Johanna

mina tankar går idag

till dina döttrar

och övrig familj

 

Lite smått och gott

 

 

Vad tiden går fort, nu är det redan september, jag ser att jag uppdaterar dåligt här, men jag har inte haft något större behov av att skriva av mig och då blir det lite glest mellan gångerna.

Nu är Per och Thilde uppe i norr och jagar, Thilde följde med upp i alla fall, fast det inte var tänkt så från början, Lite skönt har det varit då jag varit väldigt förkyld och trött, så tålamodet har ju inte varit på tipp topp precis. Så hon har det nog bättre där uppe hos farmor och farfar än vad hon hade haft det med mig, då jag inte mår så bra. Men nu efter en vecka ensam så börjar jag känna mig uttråkad och det är på tok för tyst här hemma på kvällarna, och jag saknar båda två väldigt mycket.
Jag tror det är väldigt bra att få vara ifrån varandra lite då och då, än och gå hemma och gnälla och tära på vararandra.
Jag tycker det är viktigt att Per får ha och utöva sina hobbies, då kan han ju koppla av och tänka på något annat och få ha roligt under tiden,  mår han bra så mår ju jag bra också.
Bara för att jag är sjuk och går hemma så behöver ju inte båda  ha tråkigt för det, det mår ju ingen bra av i längden.
Det är viktigt att vårda kärleken, och det innebär ju inte att man måste umgås med varandra  7/24.  det är även viktigt att man låter varandra ha sina egna vänner och intressen, och  få ha roligt på egen hand ibland.
visst hade det varit guld värt att få ha lite egen vuxentid ibland, men den möjligheten har inte vi, så då blir det ju extra viktigt att vi släpper varandra på roligheter på varsitt håll i stället, så vi får koppla av ibland även från varandra, detta gör ju bara att vi uppskattar varandra ännu mer.

Vad har jag gjort under tiden de har varit borta då? jo så lite som möjligt faktiskt, eftersom jag varit väldigt matt i kroppen, så har jag mest tagit det lugnt.
Jag har börjat leka lite med photoshop som jag har haft i ett par år utan att få riktig kläm på hur det fungerar, men nu har jag suttit i lugn och ro och bara lekt en massa och skapat lite ordtavlor och det är faktiskt riktigt roligt, men jag skulle vilja ha ett mer avancerat photoshop för webb design för jag vill kunna göra animeringar och sånt skoj, men bara uppgraderingen skulle gå på nästan 3ooo kr. Visserligen så gick det att skapa ett månads abonnemang för 260 kr tror jag det va, men vi har så mycket räkningar varje månad så vi får knappt ekonomin att gå ihop ändå, att vara sjukskriven blir man ju inte rik på direkt, så det får vara helt enkelt, nöjen går i sista hand här hemma, Nu såg vi till att Per fick komma i väg och jaga fast vi egentligen inte hade råd med det, men å andra sidan kommer han ju hem med en massa kött att fylla frysen  med och det behövs ju när man är en stor familj med 4 vuxna i hushållet, varav två vuxna barn som äter en hel del.
Jag har även börjat spela wordfeud på mobilen det är ju lite träning för hjärnan och det kan ju verkligen behövas när man bara går hemma utan större vuxenkontakt och dessutom har behandlats med cellgifter och andra starka mediciner, det gör ju inte att hjärnan blir direkt smart precis.
lägger upp några bilder på lite smått och gott.

Blommorna jag fick av Per och Thilde
 ett par dagar innan de åkte iväg :)
 



Thilde på skolgården där 50-års festen hölls

Lite dålig bild tagen med min mobil,
 men Thilde hon dansade med alla
som ville hela kvällen, här med en av Pers mostrar. Carola

Här dansar hon med moster nr2  Carina:)

Här dansar Thilde med grannen till Carina och Klabbe :)

Thilde hade riktigt roligt  hela kvällen,
hon älskar ju musik och dans, så detta var ju något för henne:)

lyckan är gjord Thilde
 fick hälsa på Carolas hund Ester
 (tror jag det va hon hette.)

Bilder tagna av Pers kusin Anne,
tack för de fina bilderna :)

Pappa bjuder upp sin söta dotter, men får nobben,
 för varken mamma eller pappa duger denna kväll:)

 

Dagen efter så träffa Thilde Gandalf 
han ville aldrig sluta leka,
 här har han lagt en av sina leksaker i hennes knä,
och vill att hon ska kasta iväg den

 

han var verkligen outtröttlig :)