Gräsänka och cancergala

I torsdags blev jag gräsänka då mannen var i väg på en 4 dagars utbildning med hemvärnet.
Han lämnade först Thilde på förskolan innan han åkte iväg, jag hade först tänkt mig att ha henne hemma eftersom jag tycker det är rätt jobbigt att ta mig iväg någonstans då min andningskapacitet inte är den bästa, jag flåsar rejält efter bara några meter, och jag måste först gå ca 1 km till pendeltågsstation, och sedan byta till buss och från bussen är det ca 1 km till Thildes förskola, så det är ju lite bökigt, men i torsdags var det FN dagen och de hade jobbat en hel del med detta på förskolan,  så jag förstod ju att detta var något hon inte ville missa, och på eftermiddagen så var det fika och uppträdande så självklart tog jag mig iväg för att se alla dessa fina barn som sjöng jättefint för oss föräldrar, och vi fick även se ett fint bildspel på hur barnen har jobbat kring FN:s barn konvention, och Thilde var så glad över att jag kom så det var värt mödan, tilläggas ska kanske att jag dagen innan hade fått min behandling, och det gör ju inte konditionen bättre precis, och jag kände hur trött jag egentligen var då jag satt där och fikade och fick mig en funderare då jag satt där med alla barnen runt omkring och hörde hur någon hostade rejält, det är ju inte en miljö jag borde vistas i när man har dåligt immunförsvar ,med helkassa lungor, men att få se glädjen och stoltheten hos min dotter var värt allt, även om jag skulle råka bli förkyld efteråt.
Trots en supertrött dotter, så skötte hon sig jättefint på vägen hem, inget bråk eller gnäll alls, vilket man inte kunde säga om hennes kompis som bråkade rejält med sin mamma strax bakom oss på vägen, jisses säger jag bara, det blev ju inte bättre av att mamman gick ner på sin dotters nivå  och betedde sig likadant som henne, då var jag tacksam och glad över att Thilde kan uppföra sig trots att hon är trött, och att vi svängde av så att vi slapp ha de skrikandes bakom oss, jag var trött som det var ändå.
Jag kom hem och var helt färdig och insåg att jag måste iväg och handla mat, men förstod inte hur jag skulle orka med det, så jag ringde och kollade var Markus befann sig och han erbjöd sig då att handla hem mat, vilket jag var oerhört tacksam för,

Thilde vid fikat i sin fina tröja

 med hennes handavtryck på

som de hade gjort tidigare under veckan

 

väntar på bussen

 med en blomma i handen som hon hittat :)

 

väntar på pendeltåget "bara" 25 min kvar

 

På fredagen blev det en sväng ut i parken, där Thilde hittade en kompis som var snäppet vildare än hon på att klättra och springa, men jag tror hon var något år äldre än Thilde,
Det var jätteskönt att komma ut en stund trots att jag kände mig rejält trött.
På lördagen var jag ännu tröttare och orkade absolut ingenting och kände mig jättetråkig som mamma, jag vill inte att Thilde ska lida för att jag är sjuk och har mindre ork än andra,
På fm. blev det mycket vila, det tar ett tag för mig att vakna upp  från nattens vila, vädret var  även regnigt och grått så det gjorde ju inte saken bättre, men tillslut blev det ändå lite gjort, Thilde ville bada så det fick hon göra, sedan ritade hon och gjorde pärlplattor och såg på TV, och jag ryckte upp mig så pass, att jag fick undan några maskiner disk, bäddade och röjde undan lite här hemma, till kvällen så bakade Thilde kladdkaka och Markus erbjöd sig även då att gå och handla,vilket jag var jätteglad för.(Angelika var inte hemma utan hon låg sjuk i feber, hemma hos sin pojkvän hela veckan) sen fick hon sina naglar målade som hon tjatat om hela dagen :)
På söndagen  väntade och längtade Thilde efter sin pappa och var jätteglad då han tillslut kom hem på kvällen, för övrigt så tog vi det bara lugnt och myste under större delen av dagen.

 

självklart ska man klättra så högt upp det går :)

I går var det dags för årets Cancergala, som nu har bytt namn från Rosabandet galan, till: "tillsammans mot cancer" vilket jag tycker är mycket bättre.
För det inte många har förstått är, att även om galan har handlat om bröstcancer så har pengarna gått till all cancerforskning ändå, vilket jag tycker är jättebra, men det har inte framgått särskilt tydligt  på cancerfondens sida, och detta vet jag har irriterat många som lider av annan sorts cancer, där de inte har förstått att pengarna även gynnar de, i år hade cancerfonden tagit till sig kritiken och ordnat en gemensam gala, vilket var väldigt gynnsamt då de drog in hela 63,5 miljoner till cancerforskningen! helt otroligt de pengarna behövs verkligen!

Förra året i oktober, så blev jag intervjuad och fotad för lokaltidningen för min missade diagnos, jag trodde det bara skulle bli en liten notis om mig, men det blev ett stort uppslag, jag är ju ingen person som vill synas och höras i media så detta var ju lite omtumlande, men tyckte ändå att detta var så pass viktigt att jag ställde upp med både bild och namn i tidningen, jag var lite orolig att alla skulle känna igen mig i lilla Bro efteråt, men det blev inte så farligt som jag befarade, visst var det någon som ringde efter artikeln, men trodde jag var någon annan :)  och några grannar kände igen mig, och jag fick höra likande historier från de, om  hälsocentalen där läkarna gett konstiga diagnoser eller missat den egentliga orsaken, och tyvärr verkar det inte vara så mycket bättre där nu heller, trots att nya läkare har kommit dit.

 

Här kan ni läsa hela artikeln om ni vill:

 

http://arkiv.mitti.se:4711/2012/39/upplands_bro/MIUB-20120925-A-005-A.pdf

Efter artikeln så fick  jag även en fråga från radioprogrammet "Vaken", om jag ville ställa upp och vara med i Radio och prata om, jag minns inte ordagrant ämnet, men tror det var "En händelse som förändrade mitt liv"  men det tackade jag nej till.
Men något jag hade velat gå på var Bloggträffen som Amelia Adamo anordnade  hon är grundare till tidningen Amelia, Tara och M-magsin och dagen skulle handla om bröstcancer med föreläsare plus att få träffa andra cancer bloggerskor, det hade jag tyckt varit jätteroligt, men just den dagen och samma tid skulle jag få behandling med Herceptin, så det gick inte  tyvärr, men jag fick ändå en goodie bag med tidning och lite smått och gott från bröstcancerfonden hemskickat till mig :)

I oktober förra året  fick jag även två biljetter till "Rosabandet galan" från cancerfonden, inte var dag man blir erbjuden att gå på gala, och det tackade jag ja till trots att jag vid den här tidpunkten hade börjat få en hel del värk i min höger arm pga växande brösttumör som låg och klämde på en massa nerver, men kvällen blev helt underbar, men tårar och skratt,  berättelserna berörde så otroligt,särkilt då man vet vem det handlar om, för många av de medverkande har/hade egna bloggar som man följt och kanske skrivit till, och då blir det extra känslosamt, som i årets gala, så började det så känslosamt med en familj där hon hadedrabbas av tarmcancer, hennes känslor kände jag så väl igen,  men som jag nu trängt undan, men igår kom de upp till ytan igen och tårarna började  rinna direkt, och jag hann väl inte hämta mig, förrän nästa inslag kom, och det handlade om fina Sophie och Rasmus ifrån bloggen  "Tillsammans är vi starka" länken finns här till höger under "Ängla bloggar värda att läsa" hon fick sin diagnos ett halvår före mig och hon liksom jag hade den ovanliga bröstcanceformen IBC  (Inflammatorisk Bröstcancer)  den är mycket aggressiv och överlevnaden är minimal, för förloppet går oftast snabbt med spridning i kroppen.
Jag följde hennes blogg från det jag själv fick diagnosen, och var jätteglad då hennes behandlingar var över i september 2011 och hon slutade blogga, för att vara mammaledig på heltid, men en månad senare skriver hon återigen i bloggen att hon har fått återfall, cancern är tillbaka, och 7 månader senare somnade Sophie in, när man följer en blogg kommer man personen nära även om man inte känner de i verkligheten, så känns det som man känner personen tillslut, särskilt då man går igenom samma sak, så blir det väldigt känslosamt.
Så när Rasmus och Sophies inslag kom, så rann tårarna ännu mer, för just hennes blogg har berört mig jättemycket.
Nu har Rasmus tagit över och skriver då och då hur det går för deras lilla familj, gå gärna in och läs där http://ettrosahelvete.blogspot.se/
Jag tyckte årets gala var fin  med en bra kombination med både humor och allvar, för så är det, när man är sjuk så behöver man få skratta ibland och glömma allt vad cancer heter, Många tror kanske att det är det enda jag vill prata om och drar sig undan eftersom de tycker det känns jobbigt, men det är faktiskt tvärtom, jag tycker det är roligare att höra om vardagsbekymmer och skvaller, det känns så skönt att få lyssna och prata om någonting annat som får mig att skratta och glömma mina egna bekymmer, det är ju det jag har bloggen till för, att ventilera och skriva av mig mina känslor, så att jag orkar vara fokuserad och glad med familjen.

Nu ska jag snart bege mig till apoteket för att hämta ut mina mediciner som jag beställde igår, för i morgon är det dags för cellgifter i kapselform här hemma, plus att jag har beställt hem Fragmin sprutor eftersom de börjar ta slut.

 

 

Ha en trevlig kväll och ta hand om era nära och kära

Lite smått och gott

 

 

Vad tiden går fort, nu är det redan september, jag ser att jag uppdaterar dåligt här, men jag har inte haft något större behov av att skriva av mig och då blir det lite glest mellan gångerna.

Nu är Per och Thilde uppe i norr och jagar, Thilde följde med upp i alla fall, fast det inte var tänkt så från början, Lite skönt har det varit då jag varit väldigt förkyld och trött, så tålamodet har ju inte varit på tipp topp precis. Så hon har det nog bättre där uppe hos farmor och farfar än vad hon hade haft det med mig, då jag inte mår så bra. Men nu efter en vecka ensam så börjar jag känna mig uttråkad och det är på tok för tyst här hemma på kvällarna, och jag saknar båda två väldigt mycket.
Jag tror det är väldigt bra att få vara ifrån varandra lite då och då, än och gå hemma och gnälla och tära på vararandra.
Jag tycker det är viktigt att Per får ha och utöva sina hobbies, då kan han ju koppla av och tänka på något annat och få ha roligt under tiden,  mår han bra så mår ju jag bra också.
Bara för att jag är sjuk och går hemma så behöver ju inte båda  ha tråkigt för det, det mår ju ingen bra av i längden.
Det är viktigt att vårda kärleken, och det innebär ju inte att man måste umgås med varandra  7/24.  det är även viktigt att man låter varandra ha sina egna vänner och intressen, och  få ha roligt på egen hand ibland.
visst hade det varit guld värt att få ha lite egen vuxentid ibland, men den möjligheten har inte vi, så då blir det ju extra viktigt att vi släpper varandra på roligheter på varsitt håll i stället, så vi får koppla av ibland även från varandra, detta gör ju bara att vi uppskattar varandra ännu mer.

Vad har jag gjort under tiden de har varit borta då? jo så lite som möjligt faktiskt, eftersom jag varit väldigt matt i kroppen, så har jag mest tagit det lugnt.
Jag har börjat leka lite med photoshop som jag har haft i ett par år utan att få riktig kläm på hur det fungerar, men nu har jag suttit i lugn och ro och bara lekt en massa och skapat lite ordtavlor och det är faktiskt riktigt roligt, men jag skulle vilja ha ett mer avancerat photoshop för webb design för jag vill kunna göra animeringar och sånt skoj, men bara uppgraderingen skulle gå på nästan 3ooo kr. Visserligen så gick det att skapa ett månads abonnemang för 260 kr tror jag det va, men vi har så mycket räkningar varje månad så vi får knappt ekonomin att gå ihop ändå, att vara sjukskriven blir man ju inte rik på direkt, så det får vara helt enkelt, nöjen går i sista hand här hemma, Nu såg vi till att Per fick komma i väg och jaga fast vi egentligen inte hade råd med det, men å andra sidan kommer han ju hem med en massa kött att fylla frysen  med och det behövs ju när man är en stor familj med 4 vuxna i hushållet, varav två vuxna barn som äter en hel del.
Jag har även börjat spela wordfeud på mobilen det är ju lite träning för hjärnan och det kan ju verkligen behövas när man bara går hemma utan större vuxenkontakt och dessutom har behandlats med cellgifter och andra starka mediciner, det gör ju inte att hjärnan blir direkt smart precis.
lägger upp några bilder på lite smått och gott.

Blommorna jag fick av Per och Thilde
 ett par dagar innan de åkte iväg :)
 



Thilde på skolgården där 50-års festen hölls

Lite dålig bild tagen med min mobil,
 men Thilde hon dansade med alla
som ville hela kvällen, här med en av Pers mostrar. Carola

Här dansar hon med moster nr2  Carina:)

Här dansar Thilde med grannen till Carina och Klabbe :)

Thilde hade riktigt roligt  hela kvällen,
hon älskar ju musik och dans, så detta var ju något för henne:)

lyckan är gjord Thilde
 fick hälsa på Carolas hund Ester
 (tror jag det va hon hette.)

Bilder tagna av Pers kusin Anne,
tack för de fina bilderna :)

Pappa bjuder upp sin söta dotter, men får nobben,
 för varken mamma eller pappa duger denna kväll:)

 

Dagen efter så träffa Thilde Gandalf 
han ville aldrig sluta leka,
 här har han lagt en av sina leksaker i hennes knä,
och vill att hon ska kasta iväg den

 

han var verkligen outtröttlig :)

 

Länge sedan

Nu var det ett tag sedan jag skrev, men jag har valt att inte sitta så mycket framför datorn och i stället njuta av sommaren och umgås med familjen,  varje helg är vi ute i husvagnen och där älskar jag att vara. det är så fridfullt och jag njuter av naturen där, inget som stör ( förutom lite fester då och då ifrån grannarna) men vi har varken dator eller TV i vagnen utan det vi har i dataväg är våra mobiler i såna fall, men det finns knappt någon mottagning därute så det är knappt lönt att hålla på med dessa heller :) är det fint väder så blir det mycket badande, vilket Thilde älskar, ibland går vi iväg  till någon grillplats på andra sidan sjön och grillar och fiskar och bara njuter av lugnet, det har även blivit lite svamp och bärplockning nu när den säsongen är här, och på söndagarna vill ingen av oss åka hem, men då Per jobbar så är det ju ett måste tyvärr, men Thilde vill till husvagnen på veckorna också, hon stormtrivs där, och leker med alla barn stora som små, och de leker gärna med henne med, trots att de är mellan 6-10 år, så kommer barn förbi och frågar om Thilde får komma ut och leka, och hon hänger givetvis på :) men favoriten är ju den "lilla pojken" som hon säger, som bor lite ovanför oss, han är ett riktigt litet charmtroll och kommer gärna och hälsar på, jag tror han är förtjust i Thilde trots att han bara är 1 år, och hon tycker det är jätteroligt då han kommer och hälsar på :)

 

Egentid vet jag knappt vad det är och en mindre vuxentid, men däremot vet jag vad familjetid och familjemys är för något och det värdesätter jag så mycket mer, trots att det  emellanåt kan vara riktigt tufft med biverkningar som värk och trötthet som kommer över en, så betyder tiden med familjen så mycket mer, Thilde har vuxit och utvecklats så mycket den här sommaren, både språkligt och mognadsmässigt, och jag älskar och se hennes framsteg och bara vara med henne, hon sprider så mycket glädje runt omkring sig, och nu när jag inte har så väldigt jobbiga biverkningar som förra sommaren så vill jag vara så mycket som möjligt med henne och med resten av familjen också så klart, både Angelika och Markus var lika mysiga när de var små som Thilde är nu, men jag värdesätter det på ett helt annat sätt nu än vad jag gjorde då, och nu när barnen är större( 17 och 19 år) så är man ju inte så intressant längre att umgås med, de har ju skaffat sig ett eget liv med egna intressen och vänner som är roligare att umgås med än tråkiga föräldrar, och småbarns tiden går ju så fort tyvärr, "vipps"så är de stora, så det är bäst att ta tillvara på den tiden innan det är försent.

Morgonmys i husvagnen :)

Jag kan inte förstå de föräldrar som värdesätter sin egna tid framför barnen, nu menar jag inte de som har barnledigt någon helg då och då, för de kan man ju behöva ibland, nej jag menar de som är mer barnlediga än tillsammans med barnen, hur tänker man då? om man inte vill ge barnen sin tid och uppmärksamhet så kanske man skulle tänkt till innan man valde att  skaffat barn, de är ju inte precis några söta dockor som man kan sätta på pidestal och visa upp lite då och då, när det passar. den dagen man bestämde sig för att skaffa barn så gjorde man också ett val om att sätta sig själv och sina intressen i andra hand, sina barn kommer alltid i första hand!

När barn far illa på olika sätt blir jag upprörd, jag har sett väldigt mycket sånt genom åren både på jobbet men även privat, för 11-12 år sedan var jag och min dåvarande sambo jourfamilj  som senare förvandlades till familjehem till 2 pojkar, där vi kände mamman privat, och barnen hade jag även i barngrupp på jobbet, det var lite kämpigt att hålla isär de båda rollerna men det gick, (jag lämnade och hämtade varje dag samt hade barnen under dagtid på jobbet) i detta fallet var det alkohol och droger inblandade och historien slutar inte lyckligt, då barnens mamma valde att avsluta sitt liv, en väldigt tragisk historia och detta är kanske ett extremfall.
Men barn far även illa då de vuxna sviker på olika sätt och inte finns närvarande i barnens liv, utan då det passar de själva, och sånt gör mig arg.

Nu till något roligare, som jag skrev tidigare så har Thilde vuxit till sig denna sommar, hon har slutat helt med blöja och nappen har hon nästan slutat med också och det helt på egen hand utan hjälp av oss vuxna, hon är ju en stor tjej nu som har fått börjat på en ny avd. för lite större barn, många av barnen känner hon sedan tidigare då de skolades in samtidigt med henne, så nu kan de leka ihop på gården igen, det där med blöjorna kan ju låta som lite sent  då hon är 3 år, men faktum är att hon var redo redan förra sommaren då hon kissade och bajsade på pottan, men så blev jag sjuk och ingen orkade ta tag i den biten då, och just då kändes det inte så viktigt att toalett träna henne, sedan under hösten och vintern totalvägrade hon att vara utan blöja, så vi bråkade inte med henne om det, men i våras satte vi igång igen och i slutet av maj så var blöjan borta, även nattetid, vid långresor och då hon har druckit mycket på kvällen får hon ha en blöja på för säkerhets skull, visst händer det små olyckor ibland, men det är sånt som händer i början, så det får man ju räkna med:)
Snart är det september och hösten är här tyvärr, vart tog sommaren vägen? den gick så fort.

Nästa helg ska älsklingen upp till norrland och jaga då älgjakten drar igång, men i år blir jag hemma för jag har min behandling i slutet av den veckan, och det lutar åt att även Thilde blir hemma med mig då, jag tror inte det är så lätt att ha henne med ut på jakt, med tidiga mornar och långa pass i skogen, att vara i skogen  älskar hon visserligen, men jag tror inte hon kan sitta tyst så länge =) hon sjunger och pratar mest hela tiden vår lilla sessa och det skrämmer nog iväg älgarna tror jag =), de dagarna jag ska till sjukgymnasten eller på behandling så får hon vara på förskolan, men annars så får hon nog vara ledig med mig tror jag, det är krångligare att lämna och hämta än att ha henne hemma, hon går ju på förskolan i kungsängen och jag har varken bil eller körkort så det blir ju tåg och buss då jag ska lämna eller hämta henne, någon gång i bland kan jag lämna och hämta men inte jämt,

Hur går det med mig då?  jo det går bara bra, förutom en krånglande mage som kan spöka till och från  pga medicinerna, denna vecka har jag haft en väldig trötthet som har kommit över mig och jag har haft svårt att hålla mig vaken på dagtid, så det har blivit mycket sömn kan jag säga. men annars så tränar jag 2-3 ggr i veckan och är ute och går på dagarna, jag har insett att jag nog måste ta ett lite lugnare tempo när jag är ute och går för kroppen och lederna säger ifrån, jag vill ju komma igång snabbt men det går helt enkelt inte, med en massa mediciner och cancer celler i kroppen så lägger väl kroppen all min energi på att kriga mot cancern istället, för att bygga muskler och bränna fett jag önskar att den hade orkat med både ock, men jag ger inte upp, men det går bara lite långsammare för mig än för en frisk människa, en annan biverkning är att händer och fötter påverkas även av denna medicin så jag får sprickor och blåsor och huden flagar på fingrar och tår, och naglarna har i princip slutat att växa åtminstone tumme och pekfingrar, naglarna är så tunna och sköra att de går sönder hela tiden, när man inte har några naglar upptäcker man hur mycket man använder de som hjälpmedel, jag känner mig numera handikappad och måste be om hjälp med de enklaste saker som att öppna tablettburkar eller dossetten till mina mediciner eller att lösa upp knutar som jag har varit riktigt duktig på kan jag inte längre, mina naglar går av bara jag försöker använda de, men jag måste även säga att dessa biverkningar ändå är lindriga om jag jämnför med fec och taxotere som jag fick förra sommaren och hösten, då var jag riktigt dålig, så om man jämnför så mår jag riktigt bra idag, men vissa dagar är sämre än andra, men jag ska inte klaga för det finns ju de som har det ännu sämre än jag.

 bjuder på en bild som visar mitt hår som det ser ut när jag inte gör något åt det, jag har nämligen fått väldigt lockigt hår :)

en riktig krulltott har jag blivit:)
 och håret är för kort att göra något med :/

med lite klämmor så får jag bukt med lockarna
 som är för korta att göra något av

så här såg jag ut före jag blev sjuk
 och tappa allt hår
( gissa om jag saknar mitt hår)

Till helgen blir det att åka ut till Siggefora och husvagnen igen, såklart, men lördagen bjuder även på fest i Västerås det ser jag fram emot  det blir nog jätteroligt och  självklart följer större delen av familjen med, bara Markus som blir kvar hemma :)


Här kommer några tänkvärda ord om  att vara mamma

 

 

 Innan jag blev mamma

Innan jag blev mamma

lagade jag och åt varm mat

Jag hade kläder utan fläckar

Jag kunde sitta i lugn och ro och prata i telefonen

Innan jag blev mamma

sov jag så länge jag önskade

och oroade mig aldrig över hur sent jag kom i säng

Jag borstade mitt hår och mina tänder varje dag

Innan jag blev mamma

städade jag mitt hus varje dag

Jag klev aldrig över leksaker

Jag glömde aldrig texten till vaggvisorna

Innan jag blev mamma

oroade jag mig aldrig för om mina växer var giftiga

Jag tänkte aldrig på vaccinationer

Innan jag blev mamma

hade jag aldrig kräkts på, bajsats på, spottats på,

tuggats på, kissats på,

ej heller blivit nypt av små fingrar

Innan jag blev mamma

hade jag fullständig kontroll över mina tankar, min kropp

Jag sov hela natten

Innan jag blev mamma

hade jag aldrig hållit hårt i ett skrikande barn

så att läkaren kunde ta prover och ge sprutor

Jag blev aldrig härligt lycklig över ett enkelt leende

Jag satt aldrig uppe sent och tittade på ett sovande barn

Innan jag blev mamma

hade jag aldrig suttit med ett sovande barn i famnen

för att jag inte ville lägga ner det

Jag kände aldrig mitt hjärta krossas i tusen bitar

när jag inte kunde stoppa smärtan

Jag visste aldrig att någonting så litet

kunde påverka mitt liv så mycket

Jag visste aldrig att jag kunde älska någon så mycket

Jag visste aldrig att jag kunde älska att vara mamma

Innan jag blev mamma

visste jag inte hur det kändes att ha hjärtat

  utanför kroppen

Jag visste inte hur speciellt det kunde kännas att

 mata en hungrig baby

Jag kände inte till dessa band mellan

 en mamma och hennes barn

Jag visste inte att någonting så litet

kunde få mig att känna mig så betydelsefull

Innan jag blev mamma

hade jag aldrig gått upp mitt i natten var tionde minut

för att se att allt var bra

Jag hade aldrig känt till värmen,

glädjen, kärleken, hjärtesorgen,

 undret eller tillfredsställelsen

över att vara en mamma

Jag visste inte att jag var i stånd att känna så mycket …

innan jag blev mamma

 

- FÖRFATTARE OKÄND -

Paket och promenad

Igår fick jag korten jag hade beställt på Thilde, jag skickade in  ett gäng bilder för en vecka sedan, till framkallning, för trots att fröken snart är 3 år så har vi inte ordnat några riktiga kort på henne, trots att det finns hur mycket bilder som helst, så nu tyckte jag det var dags att ordna  bilder ,så jag beställde kort från hennes första år, och de blev jättefina, så nu ska jag bara ordna med ett fint fotoalbum åt henne, och Angelika och Markus kom med ett varsit album, som jag kunde börja med att sätta in bilder i, nog är det roligare att titta på  bilder i ett album än bilder som ligger på datorn. jag fick även sakerna jag hade beställt från Ung cancers hemsida igår, så då blev det invigning av min nya mössa :), sen tog jag mig en promenad till karlssons och införskaffade lite mera textilier, när jag gick dit tänkte jag att om jag inte orkar gå tillbaka tar jag bussen hem, för mina muskler är i princip obefintliga och kontitionen värdelös, men skam den som ger sig, kände då jag var klar att jag nog orkade gå hem också, så det gjorde jag och det kändes jätteskönt även om det gick sakta så njöt jag av promenaden, när jag gick hemåt fick jag även se vårens första tusselago inte riktigt utslagen men den lyste så fint gult bland allt det bruna och gråa, kände mig nästan som ett barn då jag såg den, alldeles ensam stod den där och talade om att nu är våren här :).. när jag kom hem fixade och donade jag lite, fick upp gardinerna trots oputsade fönster...  satte upp det nya duschdraperiet i badrummet efter att jag hade städat och rensat bland mina saker där. sedan kan jag säga att kroppen  var helt slut, jag hade så ont i ryggen och höfter och fötterna ömmade efter promenaden, så resten av kvällen tillbringades på soffan med lite vin och ost :). jag känner av ryggen även idag, men det är bättre än igår i alla fall :)
Nu ropar Thilde att det är frukost så då är det nog bäst att jag går och äter lite, sedan har  jag lovat att lillfröken ska få baka sin tårta hon tjatat om ( tårta i det här fallet = kladdkaka), sedan får vi se vad vi hittar på idag, men ut ska vi i alla fall frågan är bara vart.

Ha en underbar dag kram

Lite nytt och fräscht

Idag skiner solen härligt skönt, så jag begav mig ut på en promenad till karlssons för och se om de hade något roligt att köpa till hemmet, när jag kom ut så var det inte riktigt lika skönt som det såg ut, men det blev en uppfriskande promenad iaf, för vindarna var rätt kyliga, sedan hittade jag lite smått och gott att handla, det blev nya gardiner till vardagsrummet, nya kuddar till soffan, ny duk till v-rums bordet, allt i en härlig vårgrön färg, sedan blev det ett nytt duschdrapperi och en ny dörrmatta, jag hade tänkt mig nya filtar till soffan också men hittade inga som jag tyckte om, jag hade tänkt mig sätta upp gardinerna ikväll men såg att fönstren är i stort behov av en tvätt, så det får vänta tills orken faller på att ta mig an fönstrena, jag är inte särskilt bra på att putsa fönster så jag får väl anlita någon som får komma hit och göra jobbet, det är ju faktisk några fönster i denna lägenheten som ska putsas.
 Just nu är jag inne i  en period där jag vill rensa ut saker, jag har haft en storrensning av garderoberna både Thildes och mina, det är bara klädkammaren som ska rensas nu, där är det mest Pers och Angelikas kläder som finns, men mycket används inte så det kan man ju skänka bort enligt min mening, jag har rensat bort gamla tidningar och kataloger och nu ska jag ta mig an  bokhyllan, för hur ofta läser man om böckerna egentligen? de bara står där och samlar damm, och just nu så har jag svårt med att koncentrera mig på läsning ändå och nu vill jag ha bort allt gamalt och tråkigt och få in nytt och fräscht istället. ja man måste ju ha lite roligt att sysselsätta sig med då man bara går hemma på dagarna. nu ska jag ta hand om diskmaskinen, och planera kvällsmaten för sedan väntar tvättstugan ikväll

orken tryter

Jag vill tacka alla som är inne och läser på bloggen och för  de fina komentarer jag fått, både från vänner och okända, det värmer och det känns alltid bra att få lite uppmuntrande ord på vägen:)

Jag är som vanligt lite dålig på att uppdatera, men det händer inte så mycket skoj i mitt liv just nu, det enda jag har att skriva om är väl hur jag mår och alla dessa biverkningar, i fredags så mådde jag ju som sagt rätt bra så jag tog mig ju iväg till Fruängen  för att klippa in min peruk, jag vart riktigt nöjd med resultatet och har börjat använda peruken mera nu, men under resan dit som tog 1tim och 4 min så blev jag riktigt trött, men när jag väl var där så ville jag även passa på att titta lite i centrumet men kände hur orken verkligen tröt, jag passade på att besöka deras stora och fina apotek och jag handlade en bra handkräm och 2 olika fotkrämer, jag måste ju börja ta hand om mig själv nu då huden blir allt torrare, sedan köpte jag även munskölj för att hålla munnen i bättre form,  kanske kan jag mota bort en del av blåsorna som dyker upp i munnen nu.

Efter denna tripp var jag rejält slut och slumrade till på vägen hem, jag kände även av magen som började göra ont igen och jag började svettas rejält i väntan på pendeltåget, väl hemma igen så var jag så trött som man kan bli efter en lång arbetsdag i kroppen, utav i stort sett bara ha åkt tåg, vilade mig lite innan resten av familjen kom hem, men det hjälpte föga, när de kom hem gick jag iväg och handlade,  man tror ju att man ska ha samma ork och kraft som innan behandlingarna startade, men det har man ju inte längre , med två kassar mat så var jag på väg att ge upp när jag hade halva vägen kvar, armarna bar inte längre, och det var nästan att jag tänkte ringa efter Per så han fick komma och hjälpa mig, men jag tyckte inte att han skulle behöva klä på Thilde och släpa med henne bara för att hjälpa mig med kassarna, så jag kämpade på och blev allt andfåddare, men hem kom jag till slut, matpåsarna hamnade i hallen och jag stöp i soffan och svetten formligen forssade om mig, så trött och slut har jag nog aldrig varit tidigare, cytostatikan bränner verkligen ut kroppen på en,  ja det är ju inte cancern i sig som gör mig dålig utan jag är behandlingssjuk som man säger, det är cellgifterna som bryter ner kroppen på mig, cytostatikan kan ju inte urskilja mellan friska celler och sjuka cancerceller, utan den går på alla snabbväxande celler i kroppen, och jag börjar redan märka av det, man kallar för cytohjärna, efter 2 behandlingar så börjar jag känna av att hjärnan tänker långsammare och jag glömmer och är mer virrig än tidigare, kanske kan detta bero på att jag får maxdos av mina cellgifter för att lyckas krympa ner min cancer i bröstet innan operationen, så att jag mår som jag gör är kanske inte så konstigt, tröttheten verkar ha kommit för att stanna den kommer och går hela tiden, anstränger jag mig lite så svettas jag floder och huvudväken, kommer som ett brev på posten, tyvärr så drabbas ju familjen av mitt mående också, jag som tidigre haft ett stort lugn och tålamod, även med en trotsig  2 -åring i familjen, men så är det inte längre numera har jag humörsvängningar och orkar inte med Thildes testperioder, utan jag blir arg nästan direkt, och hon får skäll för småsaker, detta tycker jag själv är jättejobbigt för jag vill verkligen inte vara en sån mamma,eller en sån person som exploderar för småsaker, jag hoppas verkligen detta ger sig då cytostatikabehandlingen är över. Annars så är ju Thilde en riktig solstråle som får mig att vekligen  må bra, hon är så omtänksam och har så mycket kärlek att man blir rörd, bara att få en kram och massa pussar och sen höra "älkar dig" mamma  (älskar dig) gör att man smälter, hon är bara för go:) i lördags hjälpte Per min systerdotter att flytta ner till Hultsfred där hon ska studera i höst, själv stannade jag och Thilde hemma, tonåringarna var hos sin pappa denna helgen, jag tyckte det skulle vara elakt av oss att låta Thilde åka bil en hel dag till ingen nytta för henne, och själv hade jag nog inte orkat att sitta i en bil hela dagen, fram och tillbaka, så roligt är det inte att åka bil. i söndags tog vi oss till  västerås och hälsade på Pers familj och fikade, det var riktigt skönt att  få komma hemifrån lite, man behöver lite miljöombyte känner jag, det blir ju mest att man är hemma, särskilt nu då vädret har varit tråkigt så vill man inte gärna gå ut heller, livet just nu känns ganska tåkigt och isolerat, man tänker sig för hela tiden när det gäller infektionsrisken, denna omgång ha blodvärdena varit bra, men man vill ju ändå inte bli sjuk lagom till nästa behandling, för trots att man mår allt sämre för varje gång som går så vill jag inte heller vara utan cellgifterna då de förhoppningsvis krymper tumören eller ännu hellre tar död på de cancerceller som finns i bröstet och äventuellt är på vift ute i kroppen,  nej det är bara att härda ut och ta en behandling i taget, nästa onsdag är det dax för behandling nr 3 och då är jag halvvägs på väg, det är så man måste tänka för att orka ta sig igenom detta helvete som det faktiskt är och jag önskar ingen att behöva gå igenom detta, forskning är tydligen på gång vad det gäller cytostatika som bara angriper de sjuka cancer cellerna, och ger mindre biverkningar, men än är det lång forkning kvar innan den medicinen kommer ut på marknaden, min förhoppning är att de ska kunna hitta ett bra botemedel mot cancer och även kunna bota spridd cancer under mina barns uppväxt,  jag vill för allt i världen inte att mina barn ska drabbas av denna otäcka sjukdom eller någon annan heller för den delen, så stöd gärna cancerforskningen de behöver alla pengar de kan få, medicinen som gör att jag får samma chans till överlevnad som de med annan bröstcancer, Herceptin kostar 300 000 kr  och ges till oss med Her2 positiv diagnos, jag ska få det under ett år framöver,  men jag har förstått att alla som skulle kunna få denna medicin inte får den utan det beror på vart i landet man bor om man får den eller inte, pga att den är så dyr och så ska det ju inte vara, just nu är jag glad åt att jag bor i stockholm och får behandling på karolinska där det bedrivs mycket forskning, men jag önskar att alla med en cancerdiagnos ska få samma chans till bra cancervård och medicin oavsett var i landet man bor eller vad behandlingen kostar.

Nu ska jag ta och göra mig iordning, och bege mig till jakobsberg för att förnya mitt leg,
ha en bra  och solig dag:) kram

Bra dagar

Igår kände jag mig mycket piggare och gladare igen, tänk att det bara kan vända från den ena dagen till den andra, helt plötsligt känner jag mig klar i huvudet och allt känns toppen igen:) kroppen är fortfarande lite trött och magen är inte i balans, men det är småsaker med hur jag har mått, och plötsligt så flyter allting bara på, jag ringde min kontaktsköterska för att ta reda på hur det går med min ven port, och innan hon har ringt upp mig så får jag remissen i brevlådan, jag ska få göra operationen samma dag som jag ska få behandlingen  det ska visst hinna bli klart innan dess, det ska bli så skönt att få den på plats, samtidigt som jag är nervös för själva ingreppet, jag har ju aldrig behövt opererats innan, så det känns lite läskigt att de ska gå in via en stor ven i halsen, för att sedan sätta dit själva dosan någonstans vid nyckelbenet, men det ska säkert gå bra, under själva ingreppet kommer jag att vara vaken, men förhoppningsvis fullproppad med lugnande och smärt stillande preparat:) när sköterskan ringde upp mig så berättade hon även att min värden låg bra, vilket kändes jätteskönt att höra så då slipper jag att oroa mig, för smitta, sedan ringde jag och bokade in kursen look good feel better den 26/8  det ser jag faktiskt fram emot att få gå på :) när jag ändå var igång att ringa så passade jag på att ringa peruk makaren oxå jag gjorde en chansning för jag visste att hon egentligen har stängt salongen To och Fre under juli och augusti, men hon svarade och jag fick komma dit idag för att göra en in klippning av Peruken, och jag kände mig riktigt nöjd då hon var klar, nu vart frisyren mera jag, jag gillade hårfärgen innan, men nu vart det jättebra tyckte jag:) lite roligt det där, med hur man vänjer sig med att vara utan hår, jag har t.o.m tyckt att det känns ok nu, med att bära sjal på huvudet, lite sneglande blickar får man från omgivningen, men jag bryr mig inte så mycket längre, men däremot så ser jag ju mer sjuk ut nu,  då jag är skallig, så då jag i morse tog på mig peruken som jag inte har använt på ett bra tag, så kändes det plötsligt jättebra med hår på huvudet, för det trollade bort mitt sjuka jag och jag såg frisk ut igen:) tänk vad hår egentligen betyder mycket,  jag trodde inte själv att jag skulle tycka att det var så farligt med att tappa håret, men när jag väl var utan så såg jag ju så sjuk ut, och det vill jag ju inte göra, så nu ger jag peruken en ny chans, hemma kommer jag nog fortfarande att gå naturell,, men ibland vill man ju känna sig fin och då får den nog vara på:).. idag var jag ju som sagt till peruk makaren som finns i fruängen en bra bit hemifrån mig, innan jag åkte dit så var jag först på vårdcentralen och lämnade blodprov, fick alldeles nyss beskedet att värdena fortfarande ser bra ut, de ligger på en normalnivå, tur för jag tror inte att det hade varit så poppis att jag varit ute och ränt på stan  åkt pendeltåg och tunnelbana med en massa andra människor om mina vita blodkroppar varit låga,  så jag gjorde en chansning,  men gisses vad denna dag har tagit på kroppen och knoppen:)jag är helt slut nu, så jag  funderar på att lägga mig och vila en stund innan Per och Thilde kommer hem. lägger in lite bilder från i söndags och en bild på mig i peruk:)

 i söndags var vi och gick en timme ute i skogen, när vi gick upp och ner för backarna så fick jag våldsam hjärtklappning av ansträngningen och var tvungen att vila lite innan vi kunde fortsätta att gå

  så såg jag ut då jag åkte till perukmakaren för att klippa till peruken

 så blev det färdiga resultatet och det kändes mycket bättre än innan

då den såg ut så här:)

Påsklov och semester

Nu är jag äntligen Påskledig :) och hemma efter en smått kaotisk dag,  denna veckan har mest handlat om våra semestrar som inte vart godkända pga att vi har för mycket barn under sommaren och de flesta av oss önskade samma semesterperiod, och från början var det sagt att en av den ordinarie personalen måste jobba varje vecka under sommaren, men då det blev många barn så måste mist två av oss jobba i stort varje vecka under sommaren och det är egentligen oxå för lite om man slår ut hur många barn per personal det är, så är det i alla fall för lite personal, trots att alla har ändrat och strukit veckor så får vi inte i hop det, vilket inte känns roligt, jag och älsklingen får bara två veckor tillsammans i sommar vilket känns riktigt trist, jag valde att ta semester under de tre veckorna Thildes förskola håller stängt eller är jour öppet för hela kungsängens förskolor och då kanske ingen ordinarie personal kommer jobba, men hos oss måste någon personal som barnen känner jobba under sommaren, konstigt tycker jag för våran semester blir verkligen upphackad, dessutom tycker jag inte barn som har föräldrar som är föräldralediga eller arbetslösa ska få ha sina barn på förskolan under sommaren då vi inte har någon pedagogisk verksamhet,föräldrarna är ju  hemma och kan faktiskt umgås med sin barn själva då, vilket skulle underlätta betydligt för att få ut sommarsemester för personalen, till saken hör att vi inte får ta semester under resten av året då vi inte får någon vikarie, så nu är vi tvingade att ta ut 4 veckor under perioden juni- augusti men de fyra veckorna får vi inte ta i följd  eftersom det inte fungerar för verksamheten utan vi får tre veckor och kanske jobba en eller två veckor och sen ta den 4.e och då anser ju jag att den semeterveckan kan kvitta,  man kan ju inte vila upp sig under en vecka  den hade jag då hellre sparat, men det får jag inte, helt sjukt tycker jag, nu verkar det som jag har lite tur för jag la snabbt min ändrade semester vecka  i v 32  då det är tre personal som kommer att jobba, vilket gör att jag kanske får ut 4 semester veckor på raken, men flera av mina kollegor har fått dela upp semestern i två perioder, vad ska man då ha semestern till om man inte hinner koppla av och återhämta sig? men men, som vanligt inget att göra åt...

Härligt väder

Vilket härligt väder det var idag:) var tillbaka på jobbet idag och på solsidan hade vi  29.5 grader varmt, helt underbart, så idag har vi varit ute nästan hela dagen, vi har bara varit inne för lunch, vila och mellanmål, vilket har varit riktigt skönt, i vanliga fall brukar dagarna vara röriga pga en viss person som inte klarar av att säga ifrån till barnen och de kör över personen i fråga totalt, vilket innebär mer jobb för oss andra, nu vart det inte rörigt på samma sätt för ute är det mera fritt och det gör inget om de springer runt och skriker.även om de helst inte ska skrika alls, men ordentligt trött var jag då dagen var slut.

Hosta

Idag stannade jag hemma från jobbet igen denna gången är det jag själv som är dålig, jag har en rejäl hosta som inte verkar vilja ge med sig och den har bara blivit värre unde veckan som gått, så jag gick till läkaren idag och han konstanterade att det var en virusinfektion, så det var inte så mycket att göra åt, jag skulle återkomma om jag fick feber eller om hostan inte blir bättre, fick utskrivet molipect som kanske kan lindra hostan lite, för jag hostar som jag nästan kräks mellan varven, i morse började jag hosta kl 03.30 (vet det eftersom Thilde vaknade den tiden) sedan hostade jag konstant till kl 06.00, det är jobbigt då man inte får sova, men det får vi inte så mycket annars heller då Thilde sover väldigt oroligt vi tror hon har det som kallas nattskräck, hon vaknar nästan varje natt jätteledsen och skriker, då man försöker trösta henne blir hon jättearg och helt hysterisk och slår och sparkar vilt omkring sig, hon verkar vaken eftersom hon pratar sätter sig upp och tittar och ibland springer hon iväg, men troligtvis är hon inte vaken. den som är intresserad kan läsa mera här. http://www.eckerberg.se/be/nattskrack.html

I tisdags så kom änligen målaren hit och började spackla Angelikas rum, och på onsdagen så tapetserae han väggarna så nu är rummet äntligen klart, bara 7 månader efter vattenläckan, jag kan väl inte direkt påstå att Upplands-bro hus har varit snabba med att åtgärda fuktskadan i golv och väggar, men nu är det änligen klart.

I veckan som var fick jag även bekräftelse på att jag klarat Pim steg tre så nu är jag i stort sett klar, blir helt klar efter min examination som är i maj då jag ska redovisa min film som var våran slutuppgift. det känns jätteskönt att ha gjort detta nu eftersom det tog en massa tid från annat. men det är något som alla som arbetar inom skola/förskola sak göra i hela sverige, för det har regeringen bestämt.

nu ska jag försöka att få i mig något att äta, för jag känner att jag har glömt att äta lunch och magen protesterar nu högljut :O

Ha det bra så länge!

Sjuk

Igår återvände jag till jobbet igen efter nästan en vecka hemma med en sjuk Thilde, det blev en hel dag inne på kontoret på jobbet, en rätt konstig dag faktiskt, morgonen började med att jag blev jävligt irriterad på vår chef då jag fick veta att hon mer eller mindre ville att vi skulle skriva om vårat månads brev pga att hon ansåg att vi använt oss av fel ordval som t.e.x. "geggamoja" för mig är det då barnen blandar sand och vatten till en lersörja, men enligt våran chef heter det jord vilket vi inte har alls på våran gård, det var rena klottret på brevet, och Hèléne som var med på webbmötet berättade att hon var gråtfärdig efteråt för allt var fel enlig chefen, så vad är vitsen med att skriva månadsbrev om vi inte får skriva det på vårat sätt? detta är chefens påhitt så då kan hon ju i fortsättningen få skriva brevet själv, hon som ändå vet bäst vad som händer hos oss, enligt mig ska ett månadsbrev vara en rolig läsning för föräldrarna om vad som händer och sker i förskolan, och ingen uppsatsskrivning, där man tröttnar efter några meningar för att de är så tråkigt skrivet, nu är det så att månadsbrevet ska ligga ute på hemsidan under föräldrainfo där föräldrarna får logga in, och där har jag lagt ut brevet, då det är jag som är webbansvarig på vår förskola, nu när jag var ut och tittade på hemsidan så var aprils månads brev borttaget, så varför ska jag anstränga mig för hemsidan då det finns andra som tydligen har behörighet till vår hemsida och som går in och plockar bort och ändrar då det inte passar, så jag har sagt till Hèléne att jag vill frånsäga mig ansvaret för hemsidan då jag ändå alrig får tid att sitta med den och då jag gör det så är det ändå fel enligt vissa.

sen så frågade Hélène mig om jag kunde hjälpa henne att renskriva en kursuppgift hon fått som stressade henne, vilket jag gärna gjorde, sen så fick jag korregera min PIM uppgift lite, jag fick svaret att han gillade min film massor, men filen var lite för stor då jag hade glömt att komprimera ned filen i rätt format, så nu är det fixat och troligen är jag godkänd, eftersom han skrev att han gillade filmen=) sen så gjorde jag lite andra uppgifter, sånt som behövs göras i bland , sen så fick jag frågan om jag ville följa med ut och äta på kvällen vilket jag gärna ville trots att jag började känna mig lite dålig, det kändes som att jag höll på att få feber, men följde ändå med ut och vi hade riktigt trevligt och kvällen blev ínte så sen.

Då jag var på väg hem började jag må riktigt dåligt och väl hemma frös jag som bara den och mådde hemskt illa och fick frossa tillslut gick jag och la mig och kollade tempen den visade på 38.6 grader, men i morse hade jag lite lägre temp men dessto värre ont i kroppen, så det blir till att bara vila och ta det lugn i helgen.

En härlig vårkväll

Det vart en tur med Thilde till parken i kväll och sedan vidare till affären, det går inte särskilt fort då hon ska gå, för vagn vill hon inte åka om hon inte måste, vi såg några barn leka tagare och Thilde tittade helt facinerat på, och hade hon fått så hade hon gärna deltagit i leken:) det var en riktigt skön kvällsprommenad och det känns att våren är här nu, härligt! Vi fick också besked i kväll att på Tisdag kommer målaren hit och ska spackla väggarna i sovrummen och på onsdag så kommer de att tapetsera, äntligen så börjar det hända något här hemma, och kanske kan vi få fint här då Thilde fyller 2 år hoppas, hoppas. Jag bifogar en video med Thilde i huvudrollen

Besök ifrån norr

ska försöka att få lite ordning här hemma, man har ju inte precis haft någon ork eller lust att städa på sistone, Angelikas rum står fortfarande tomt där händer inget heller,vi ska ta och gå ner till kontoret och begära hyressänkning för snart har rummet stått tomt i en månad utan att vi har kunnat använda det.och resten av lgh är rörig pga det.

Idag kommer svärföräldrarana ner hit kanske inte just till oss men till Västerås, och de har med sig en massa gott älgkött att fylla på frysen med=) så det blir väl ett besök till västerås i kväll kan jag tänka mig, så jag ska väl ta och göra mig i ordning, jag känner mig väl inte så jätte fräsch just nu så det blir väl till att hoppa in i duschen innan älsklingen och Thilde kommer hem,

ha en trevlig kväll!

Bihålsinflammation

I början av veckan blev jag sjuk igen, ja snart får jag väl byta namn på bloggen till sjukdomsbloggen :P för nu handlar det ju mest om mig och hur jag mår, men samtidigt så är ju det här en form av dagbok som jag skriver av mig i, så ni som läser får stå ut med att det för tillfället mest handlar om mig och hur jag mår, men det blir väl än ändring snart hoppas jag, hur som helst så i måndags eftermiddag så jag var på jobbet så började jag få ont i kropppen och i lederna och var jätte snuvig, så jag trodde att jag blivit smittad av Thilde och att jag också fått influensa, när jag kom hem gick jag i stort sett och la mig att sova direkt för natten, jag var helt slut i kroppen,

på tisdagen så tog jag mig till jobbet med stor möda nu hade jag börjat få värk på högra sidan av ansiktet och det gjorde enormt ont kan jag säga, värken satt längs med kindbenet upp mot örat, så det kändes både som att jag hade tandvärk och ont i örat, jag hade stängningen den dagen och det var inte roligt då jag hade så ont, jag var väldigt ljudkänslig och barnen var inte direkt tysta på eftermiddagen, och jag hade ingen ork att säga ifrån ordenligt heller så det fick bli som det blev, jag skyndade mig hem direkt efter sista barnet hade gått hem, även fast jag igentligen skulle ha stannat kvar och gjort planering tills min arbetstid var slut, jag tyckte det var bättre att komma hem och vila för att kunna öppna dagen därpå, så fort jag kom hem kröp jag isäng och hoppades på att få somna, men nu gjorde det riktigt ont i ansiktet så pass att tårarna kom och alvedonen hjälpte inte alls, det hade jag tagit under hela dagen för att stå ut, men den hjälpte inte mycket kan jag säga. det vart en jobbig natt då jag inte fick sova mycket, sen ringde väckarklockan kl05.00 så det var bara att se till att ta sig till jobbet, min tanke då var att jag åker och öppnar och sen åker jag hem igen, (det fanns ingen annan som kunde öppna för mig, för hon är på semester ) när jag väl var på jobbet så kom våran vikarie, (hon har jobbat där tidigare så igentligen så känns hon inte som någon vikarie då hon känner de flesta barnen) men jag bestämde mig för att vänta in personalen som skulle komma 8.30 innan jag åkte hem, när jag talade om att jag inte mådde bra så blev jag övertalad att försöka att boka en tid på VC som ligger nästan vägg i vägg med oss , så jag prövade och när jag kom fram på telefon så sa sköterskan att jag inte var listad där, och då berättade jag att jag jobbade alldeles brevid och jag hade väldigt ont i ansiktet och hoppades på att få komma ändå, hon sa att tiderna måste först och främst gå till de listade patienterna vilket jag förstod, men jag fick en tid kl.10.00 och jag gick dit då, men när jag kom dit så fick jag veta att jag var tvungen att lista mig till den vårdcentralen, vilket jag inte hade någon större lust att göra, men hon sa att det var ju bara att lista om sig då jag började gå på Hc här i Bro igen, tyckte att det lät knäppt att jag måste vara listad på en vårdcentral för att få besöka läkare där, men men jag gjorde ändå som de ville, eftersom jag ville att en läkare skulle undersöka mig, 20 min efter min tid fick jag träffa en läkare som pratade dålig svenska, men han gjorde en nogrann undersökning av mig tog blodtryck, tittade på tänderna, lyssnade på lungorna, kollade även magen då han troligen såg i journalen att jag hade problem med den, och även han upptäckte att den var öm och spänd, ställde en massa olika frågor, tittde i öronen, och sen fick jag gå och kolla sänkan genom att lämna ett blodprov, när jag kom tillbaka så konstanterade han att det var bihålinflammation, för min sänka var väldigt hög, en normal sänka ligger hos kvinnor under 50 år någonstanns mellan 0-15 mm och jag hade en sänka på 67 mm med andra ord en akut bihålsinflammation, så jag fick utskrivet Amimox som är ett penicillin som även fungerar på magsårsbakterier, sen fick jag Rinexin tabletter som är avsvällande,Nasonex näs spray som är ett kortition preparat för att behandla inflammationen sen fick jag en stor burk med alvedon för att ta bort värken, nasonex spayen ska jag använda under flera veckor, men de avsvällande tabletterna var inte så roliga, jag fick en enorm muntorrhet, kändes nästan som att halsen höll på att domna bort, det pirrade och kändes rätt otäckt, så de använder jag inte för tillfället, dessutom får jag inte dricka koffinhaltiga drycker i samband med de, då de förstärker koffinets effekt, och jag förstår varför, för jag kände mig som jag hade dycket flera koppar kaffe trots att jag inte druckit kaffe allls, jag kände mig rastlös och nervös, ingen rolig känsla alls, så de hoppar jag över för tillfället. hur som hellst så gick jag tillbaka till jobbet efteråt, och åt lunch tillsammans med de andra, och då det skulle bli lite svårt att få ihop rasterna om jag gick innan, så stannade jag så att mina kollegor på min avd fick sina raster, och fast de frågade om det verkligen var okey för mig att stanna så svarde jag ja trots att jag hade så ont att jag knappt stod ut, jag orkade inte med allt ljud som kom från barnen, trots att det inte var värre än vanligt, men jag stod ut tills de fått sina raster sedan gick jag till apoteket i solna c för att hämta ut min medicin, men nu hade jag blivit sämre och det kände jag, det bara rann svett fast jag bara hade gått i ett lugnt tempo, så jag handlade snabbt det jag skulle ha soch sedan åkte jag hem, och då jag kom hem tog jag alla mediciner jag hade fått och det släppte upp rätt bra och jag orkade vara vaken hela kvällen, värken försvann och jag kände mig piggare igen. idag fredag så har jag fortfarande ont i kinden men inte så farligt, och en hel del var kommer då jag snyter mig, så det är kanske bra att jag får ut de, det kanske är ett tecken på att infektionen håller på att läka, jag hoppas det i alla fall, nu blev det en massa information om hur jag mår, men så är det väl i bland att man inte alltid är på topp, jag tycker själv det är trist att jag nu ska vara sjuk då "stjärnan" på avdelningen har semester, för det är så otroligt skönt nu då hon är borta och vi får så mycket gjort och alla verkar njuta av att hon inte är där, så jag kommer att vara tillbaka på jobbet på måndag, för vi tre som jobbar nu fungerar jättebra ihop, och vi tänker lika vad det gäller det pedagogiska och barnen är inte lika förvirrade nu när hon är borta, så jag vill också passa på att njuta lite då hon är borta, jag har skrivit om detta i ett tidigare inlägg om det är någon som är nyfiknen om vad det handlar om.

Nu ska jag ta och äta lite men uppdaterar nog lite senare igen:)