Visar inlägg med etikett tack. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett tack. Visa alla inlägg

lördag 22 mars 2014

TACK!


 
Vilken respons jag fick på mitt senaste inlägg!
Idag har tårarna runnit massor,
men inte för att jag är ledsen utan för att jag blev så rörd av alla fina kommentarer och vänner som vill hjälpa till på olika sätt, Tänk att jag har så fina vänner! ni är helt underbara!  Jag skulle så gärna vilja åtgälda det på något sätt, men vet inte hur, så jag tackar er alla så här istället. och till er som undrar hur ni kan hjälpa till, så är jag hemskt dålig på att be om hjälp, men bara att veta att ni finns där och få läsa allt fint, har värmt mig i hjärtat idag, och det har givit mig,ny energi och extra kämpaglöd ska ni veta.

Idag har jag och maken  bara tagit det lugnt, både han och jag har varit trötta så de har blivit filmtittande på Netflex för hela slanten idag.
sedan har jag försökt att tvinga i mig lite att äta, för faktum är att jag har gått ner en hel del i vikt, vilket jag i normala fall skulle vara jätteglad för, men just nu är det inte riktigt lika roligt, eftersom aptiten saknas nästan helt, jag känner hunger men får inte i mig något ändå, så det är tur att jag har Per hemma nu för han ser till att jag har något att äta, för på vardagarna glömmer jag bort att äta, då jag inte känner mig sugen på något,jag har fortfarande några extra kg att ta utav, innan jag är nere på normalvikt, men jag går stadigt ner i vikt 1 kg i veckan,n utan att jag anstränger mig det minsta, och det känns lite olustigt nu när jag inte mår så bra, jag har minskat 15 kg sedan i början på juni förra året då Per och jag gifte oss, och som sagt att hade det varit under andra omständigheter så hade detta känts jättebra, men jag hade gärna haft lite mer muskler, det känns som att de är de som ryker just nu, för jag är otroligt svag i kroppen, jag försöker att röra på mig så mycket som möjligt här hemma, så inte alla muskler försvinner så att jag blir helt sängliggandes, men det är inte roligt att gå runt här hemma då man har en lång syrgasslang att släpa på, som fastnar i allt på vägen och man måste gå tillbaka för att trassla upp den igen. men, men, nu ska jag försöka att tänka positivt och hämta krafter så att jag kan slutföra min strålning och påbörja med cellgifterna igen, Nu tar jag nya tag igen!

Tack alla fina för att ni finns där ute ni betyder jättemycket för mig kramar i massor!
 

fredag 8 juli 2011

Tack för att ni finns:)

Tack alla för era värmande och omtänksamma komentarer, det känns oerhört bra att veta att jag har sån familj och såna vänner som ni som stöttar och hejar på:) jag fick tidigare i veckan ett gulligt kort från mina kära arbetskollegor där de står att de tänker på mig, sånt gör en verkligt glad:) igår var jag över till Thors förskola (vi är ihopslagna nu under sommaren) och skulle lämna mitt läkarintyg till chefen, så jag passade även på att hälsa på Shiva som jag skulle ha jobbat med denna veckan om jag inte blivit sjukskriven,det känndes väldigt bra att vara på jobbet och prata annat än bara sjukdom, även om det kom såna frågor också såklart, men hon blev glad att jag var där för då kunde jag hjälpa till och beställa nytt materiell till  förskolan, så vi satt och gick igenom katalogerna tillsammans och tyckte lika i väldigt mycket om vad vi behövde handla nytt till hösten, jag stannade lite längre än vad jag hade planerat, men det kändes så bra att tänka lite jobb:)

Idag var jag på Datortomografi /skiktröngen, jag var lite nervös inför den undersökningen då jag trodde att det skulle gå till på ett liknande sätt som magnetröngen, att man åkte in i ett rör och det tycker jag är lite obehagligt så jag var lite orolig då jag kom till röngen idag, det började med att jag skulle vara fastande 3 timmar innan undersökningen, när jag kom dit så skulle jag dricka en liter vatten under en timme, en mugg var 10 min.  och det gick ju bra sen fick jag komma in ta av mig allt som var metall på, sen fick jag lägga mig på en brits med en skön kudde och stöd under knäna:) sen satte röngenläkaren i en kanyl och gav mig först en koksaltslösning, sen kopplade han dit en slang med kontrastvätska, sen skulle jag ligga stilla medans britsen åkte sakta fram och tillbaka under bågen med kameran,  när bågen var över ansiktet och bröstet skulle jag hålla andan en stund, men det visade sig att kontrastvätskan inte hade gjort sin verkan ordentligt så läkaren var och ordnade till slangen och plötsligt så kändes det nästan som att jag kissade på mig :p fick en sådan värmekänsla i hela kroppen och en konstig smak i munnen, men värmekänslan var rätt behaglig ändå och jag slappnade av lite mer av den:) undersökningen var över på bara några få minuter, sedan tog läkaren bort nålen i armen och jag fick ett litet tryckförband och fick ligga och trycka med armen i högläge en stund, sen fick jag gå hem, resultatet skickas till min onkolog, så jag vet inte vad kameran såg i min kropp, men hoppas att allt var normalt förutom cancern i bröstet...
Men vad såna här undersökningsdagar gör mig trött.. igår då jag var och hälsade på på jobbet så kände jag mig hyffsat pigg hela dagen, men varje gång jag ska till sjukhuset så blir jag fruktansvärt trött efteråt, men säkert har det med all spänning och oro jag dras med då jag ska undersökas, annars så försöker jag vara precis som vanligt  jag känner mig faktiskt inte sjuk, förutom bröstet som gör ont då förstås men det har det ju gjort i flera månader, så det är nästan normalt just nu, men jag har haft rätt ont på senare tid och då har jag blivit orolig , men tror att mycket av värken har att göra med att de har stuckit mig så mycket i bröstet att det blivt mer svullet än tidigare, nu har  svullnaden minskat något så jag har inte lika mycket ont längre, även under armhålan har jag haft ont den här veckan, men kan ju ha att göra med att dels har läkarna klämt och känt rätt mycket där för att se om köttlarna är svullna, sen har jag varit lite förkyld och då brukar ju köttlarna i armhålan svullna upp lite, men nu har förkylningen gått tillbka lite och jag känner inte av besvären med bröst och arm på samma sätt längre.. just nu  tar jag en dag i taget och försöker att fokusera på bra och roliga saker istället för att oroa mig för mycket, jag känner mig som sagt inte sjuk bara lite tröttare än vanligt...