Nu börjar jag känna mig som en människa igen efter senaste behandlingsomgången, jag visste att jag kunde få värk i fötter och händer och lite i musklerna, onsdag eftermiddag fick jag min behandling och på fredagen började jag känna av lite värk i höfter och ben, tyckte inte då att det var så farligt men under natten tilltog det ordentligt och jag fick sådan värk att inte alvendonen hjälpte alls det som var jobbigast var nervsmärtan jag fick i hela kroppen som kändes som knivhugg det stack och pulserade överallt, sen tillkom muskel och ledvärk i knän och ben så det gick inte att tänka bort smärtan och det hjälpte inte att slappna av jag hade värk i från huvudet och ner i tårna, jag har aldrig upplev något liknande, jag tror faktiskt detta var värre än att föda barn, för den värken kan man andas igenom och slappna av emellan men detta tog ingen pause utan höll på hela tiden, dessutom fick jag ont över njurarna, jag hade ofta urinvägsinfektioner när jag var yngre som satte sig i njurarna och det gör riktigt ont, och detta var samma typ av värk som pulserade över njurana och ingen smärtlindring hade jag som funkade, dessutom fick jag detta under helgen och kunde inte få tag i någon läkare som kunde skriva ut något starkare värktabletter till mig, så jag härdade ut och somnade av utmattning, men även i drömmarna så hade jag värk.
Under tisdagen så ringde jag (var för trött och slut i kroppen under måndagen för att ringa ) och fick prata med min kontaktsköterska det enda hon kunde råda mig till var att ta två alvedon och en Ipren mot värken trots att jag hade sagt att alvedon inte hjälpte något, men hon tyckte jag skulle göra så ändå för det var en så bra kombination och skulle nog hjälpa, detta svar kändes som ett hån då jag var helt förbi av trötthet pga värk, men något starkare fick jag inte utskrivet, när jag la på kom all trötthet och med dem tårarna, jag är van vid att ha ont då jag har en whiplash skada sedan tidigare med två diskbråck i nacken, sedan har jag även ischiasvärk till och från så jag är van vid att ha ont och har ätit starka värktabletter då det har varit som värst, men jämnfört med detta så är min vanliga värk ingenting, och för det får jag alvedon och Ipren, jag gjorde som sköterskan sa och prövade detta, men det hjälpte inget vidare och då hade värken ändå börjat klinga av, på onsdagen var det dax för blod prov för att se så att mina vita blodkroppar inte dalar allt för mycket, för trots neulasta sprutan jag tar för att stärka mitt immunförsvar så har jag haft riktigt dåliga värden då jag varit uppe i norrland , bägge gångerna faktiskt, fick jag veta, senaste gången fick de inte svar från Lyckseles sjukhus fören 6 dagar efter jag tagit provet, de är inte särskillt snabba där uppe, så första gången tog de 3 dagar innan de hade faxat svaret till ks, så denna gång fick jag inte änns veta att jag hade dåliga värden fören jag kommit hem, och då hade ju de vita återhämtat sig igen, hur som helst så i går eftermiddag så ringde min sköterska upp mig igen och jag tänkte att nu var värdena dåliga igen, men det var de inte de var tvärtom att de vita hade ökat väldigt snabbt och mycket och då brukar man få rejäl värk i kroppen och det verkade hon känna till att man fick och frågade hur jag mådde och jag sa att värken hade klingat av och att jag nu inte hade nämnvärt ont längre, jag hade bara lite ont i ryggslutet, det berodde helt säkert på att de vita blodvärdet var så högt nu, men jag tror att hon förstod att jag haft riktigt ont tidigare då jag inte upplevde denna värk som något nämnvärt, men hon sa ändå att jag skulle fortsätta med alvedon och ipren för det tog udden av smärtan, men vid nästa läkarbesök inför kommande behandling tänker jag kräva att få starka värktabletter för detta vill jag inte vara med om igen, jag får ju trots allt högdos av mina celllgifter och det är väl inte så konstigt om jag oxå får mycket biverkningar av detta, och i detta fallet extrem smärta. men ska jag tänka lite positivt nu så är det bara 2 gånger kvar av min cytostatika behandling så jag börjar se ett slut på detta elände. det är lite tråkigt att denna blogg har blivit en klago blogg om mina krämpor för jag startade ju denna då jag väntade min yngsta dotter och ville hålla familjvänner och släkt uppdaderade hur det gick och sedan hur Thilde utvecklades , men nu har tyvärr familjelivet kommit i skymundan då detta tråkiga har hänt, men livet är ju inte alltid positivt och en dans på rosor, men jag hoppas att jag en dag ska vända denna bloggen till något trevligt igen, men just nu får den fungera som en ventil för mina tankar och känslor, och då blir det nog mycket gnäll är jag rädd.. men jag ska försöka att skriva om lite annat här också, så att ni inte tröttnar på att läsa:)
lägger in en bild på min hand då jag var på sjukhuset
min hand då de letade efter min blodpropp, detta är direkt efter,då ett kärl hade spruckit och läkt ut kontrastvätska i handen, här har jag fått en ny nål insatt av en narkos sköterska
Inlägg
