Lycka är något man väljer!.

Som vanligt går det ett tag mellan inläggen, men jag är i alla fall  kvar :)
Sedan sist så har vi gjort några turer fram och tillbaka till Västerås, Per har hjälp sin morfar att såga upp en massa ved, och ved fanns det gott om kan jag säga :)

själv servade jag de med mat, och lekte lite med kameran, jag är absolut inte särskilt duktig på den biten, men har alltid tyckt om att fota och dokumentera, det var dessutom min uppgift på jobbet, där jag var foto och dokumentationsansvarig innan jag blev sjukskriven, I höstas köpte vi en ny kamera som både jag och Per tycker om att leka med, och innan midsommar köpte vi ett nytt objektiv till den, så nu försöker vi lära oss hur den fungerar, och fotar det mesta :) själv tycker jag om att fota natur bilder, och sommaren är så vacker att fota så det gör jag gärna. förutom fotograferingen har vi även varit upp till Vilhelmina och Pers föräldrar under midsommar,Thilde har ju varit där uppe i 2 veckor, och vi ville ju ha hem henne igen:) 2 veckor är lång tid utan våran solstråle, vädret där uppe kunde ju ha varit bättre,men vi slapp i alla fall regnet, vi åkte till en camping där de hade lite midsommarfirande, vi ville ju att Thilde skulle få fira midsommar litegrann i alla fall, men eftersom vädret var som det var, regent hängde i luften så ville Thilde inte ha någon klänning och inga blommor i håret :) när vi kommer dit så har de gratis hoppborgar och ponnyridning och en jättefin klätterställning till Thildes lycka; och att dansa kring midsommarstången var hon inte alls intresserad utav :) men det viktigaste var ju att hon hade roligt och det hade hon, efteråt gick vi hem till en av Pers farbröder som både i närheten, han var dock inte hemma men däremot hans fru och en av Pers kusiner var där och hälsade på med sina två barn, sonen på 3 månader charmade alla,  en jättesöt liten kille var det, dottern var lite mera blyg men jättesöt hon med :) efteråt åkte vi tillbaka till Pers föräldrar och åt lite midsommamat. Så trots vädret fick vi en trevlig midsommar i alla fall.

 

Nu är det fyra veckor sedan vi gifte oss och trots att det var väldigt enkelt bröllop, så var det en helt underbar dag,som startade med fotografering i Uppsala. och trots att jag och Per har varit tillsammans i 7 år i både med och motgångar, så kände jag en sån lycka och har gjort sedan dess, vi känner ju varann utan och innan vid det här laget, och vi vet varandras fel och brister, så vi visste ju vad vi gav oss in på om man säger så :) jag känner mig fortfarande lycklig, nästan nyförälskad, ett förhållande är ju något man måste jobba på hela tiden och trots 7 år så fortsätter Per att uppvakta mig med både blommor och presenter, själv är jag lite sämre på den biten, men jag är noga med att han ska få fortsätta ha sina hobbyn kvar, jakt, skytte och hemvärnet, så istället för presenter ger jag honom egentid att umgås med vänner utan mig och barnen. Det ger ju mig en gladare och nöjdare man tillbaka.

 

Jag tror att lycka är inget man bara får eller blir, utan något man väljer själv, om man vill vara lycklig eller inte, När jag fick min cancerdiagnos för 2 år sedan så rasade min värld totalt, och jag föll ner i ett mörkt hål, och där befann jag mig i ett halvår, sen hände något, trots att jag just hade fått veta att min cancer var spridd till lungorna, så bestämde jag mig att nu fick det vara nog, jag kunde inte fortsätta att må som jag gjorde, jag hade ju tre barn varav en liten dotter som behövde mig, och jag mådde ju hyfsat i kroppen, och det tänkte jag ta vara på och njuta av så länge det gick, visst har jag haft små svackor efter det,och jag har mer ont nu än vad jag hade då men oftast så lever jag på som vanligt. jag fick faktiskt kommentaren av taxichaffören jag hade igår på väg till radiumhemmet, när jag klev in i bilen: och du ler fast du ska till Radiumhemmet? det är väl inget trevligt ställe?,Nej svarade jag och det är väl inget trevlig anledning jag ska dit för heller, men vad hjälper det att deppa ihop? det är sant sa han, han hade också fått höra något likande av en annan kund. och en  läkare som chaffören hade pratat med hade sagt, att om man har en positiv inställning till behandlingar så har kroppen lättare att ta till sig medicinerna, om det är på det sättet vågar jag inte svara på, men visst hjälper det att må bättre mellan behandlingarna om man är positivt inställd till det hela, jag har ju accepterat att jag har cancer, och att deppa ihop hjälper varken mig eller min familj, så jag fortsätter att glädjas över livet, morgondagen vet inte något om.

 

Jag var till läkaren i måndags och han börjar fundera på om jag ska stråla mitt högra bröst eftersom det inte tycks svara så bra på behandlingen jag får, jag har ju som jag har skrivit tidigare två större hudmettasaser som vätskar och blöder, den som sitter på mitt högra bröst blir bara större och spricker mer och mer, jag har dessutom fått en bakterieinfektion i båda såren så nu går jag även på penicillin.

 

Jag har fått frågan från läkare och sköterskor vem det är som lägger om såren, och det gör jag själv, jag har ju fått visat hur man gör, med tvättning och honung och kompresser, men förstår deras fråga, för det ser äckligt ut, men jag gör det hellre själv än att behöva springa till vårdcentralen varje dag för omläggning, så jag har fått kompresser och tillbehör hemskickat till mig, eftersom det jag behöver inte finns på apoteket, läkaren tittade på såren i måndags, i samband med att de skulle fotograferas för dokumentation och tyckte de såg rena ut, men han tycker det är konstigt att tumören i bröstet inte svarar lika bra på behandlingen som de i lungorna och svullnaden som var ovanför bröstet, han sa att det är som att det skulle vara två olika tumörer.. men först ska jag röntgas innan vi beslutar om strålning  och om det blir det  måste jag  avsluta studien, vilket jag helst inte vill,  för medicinen är fortfarande inte godkänd för andvändning för vanliga patienter ännu, istället ville han ge mig en annan ny medicin, men sa att där, är det tydligen krångligt att få använda den pga ekonomiska skäl, man måste tydligen ansöka och få patienten godkänd för denna medicin, jag kommer inte ihåg vad den heter just nu, men jag har för mig att han har nämnt den för mig tidigare också, men innan vi bestämmer något ska vi invänta svaret från röntgen jag ska göra den 16 så håll tummarna för att det fortfarande minskar i lungorna och även i bröstet, jag vill gärna fortsätta på denna behandling jag har nu, eftersom den fungerade så bra i början. men å andra sidan har jag ju väldigt ont och har besvär av mina vätskande sår, men jag tycker alltid det är läskigt att byta behandling, man blir trygg på något sätt med det man har, och känner igen biverkningarna av.

 

Igår  var det dags för min 8.e behandling men eftersom jag blivit jätteförkyld med förhöjd temp så ringde jag och rådfrågade både på  behandlingsavdelningen och de frågade i sin tur på onkologen som ringde upp mig, efter rådgörande med min läkare så bestämdes det ändå att jag skulle få behandlingen eftersom den inte påverkade min benmärg som de andra cellgifterna jag har fått, och jag hade ju  ett grundskydd i och med att jag äter penicillin, så om jag kände att jag orkade ta mig dit, så var det jättebra,och det gjorde jag, fick en sal med en säng i så jag inte riskerade att smitta någon annan, i natt har febern legat strax över 38 grader och jag mår fortfarande rätt risigt.men det blir väl snart bättre hoppas jag.

 

Jag skickade iväg älsklingen och Thilde till campingen igår kväll eftersom hon så gärna ville dit och leka med sin nyfunna vän, om jag mår bättre så kommer de hem och hämtar mig i morgon, och då tänkte vi åka och titta på Power meet i Västerås i helgen, Trist att jag ska bli sjuk när Per är ledig endast i 2 veckor, men, men inget att göra något åt.

 

 

 

kram

 

Tack! =)

Nu var det ett tag sedan jag skrev, och tyvärr kommer det nog bli lite glest med uppdateringar här på bloggen framöver, det finns roligare saker än att sitta framför datorn hela dagarna :)

Jag har hunnit med att fylla 40 år, det firade jag med min familj med att gå ut och äta, inget stort alls med andra ord, jag tyckte det var lika roligt att fylla 40 som när jag fyllde 20! jag hade samma känsla då som nu, för mig är det väldigt speciellt att få uppleva min 40 års dag, och jag älskar verkligen att få bli äldre, jag har iof aldrig haft några ålders nojor innan jag blev sjuk heller, jag trivs mycket bättre med mig själv nu, än då jag var i 20 -30 års åldern,  jag önskar bara att jag hade fått njuta av detta som frisk, men gör mitt bästa ,att tänka bort att jag faktiskt är sjuk,
I helgen firade vi här hemma med öppet hus under dagen, för min äldsta dotter som fyllde 20 i torsdags och för mig som fyllde 40  den 7 maj,¨vi hade fixat med Italiensk buffé och öl och vin, och lite fika till kaffet, jag tror de flesta tyckte det smakade väldigt gott :) Angelikas kompisar åt flera potioner tror jag  ha ha. Jag är glad över att det inte blev något jättefirande, eftersom jag kände mig väldigt trött och sliten dagen efter,  jag hade inte orkat något jätteparty, trots att ungdomarna drog vidare vid 21-tiden så var jag super trött under söndagen, då vi fick besök av min barndomsvän Mimmi och hennes döttrar, helt klart orkar jag inte med samma tempo som tidigare, och jag blir mer och mer trött ju längre behandlingarna håller på, men så länge de ger resultat så är det värt det.
Hur som helst så fick jag väldigt fina presenter som jag tackar ännu en gång för, jag har fått massor av blommor, och fina presentkort på en rad olika butiker ( så här ska shoppas ) en korg med hemmaspa (mys) och bubbelvin, men det finaste tror jag ändå att min vän Mimmi kom med, jag och Per har fått en heldag i Uppsala att roa oss  i sommar och hon och hennes man fixar med barnvakt åt Thilde, det är ju verkligen något som jag och Per behöver, så det uppskattas verkligen, en jättefin present tyckte både Per och jag så det ser jag fram emot :)

Idag var jag till onkologen igen inför min behandling i morgon som blir nr 6 med detta cellgift, det såg bra ut idag med, läkaren tror att mina hudmetastaser håller på att falla isär nu, de har ju spruckit och blöder och vätskar sig en del vilket är lite jobbigt men nu har jag äntligen hittat plåster som jag klarar av att ha utan att få allergiska reaktioner. det är inte så roligt att blöda ner alla kläder man har på sig, eftersom sårskårporna spricker jättelätt. men det är ju ändå ett bra tecken tycker min läkare, så då får det vara värt detta med, men önskar att de kunde torka bort utan att spricka, men men inte så mycket att göra åt.

Jag är nu inne på min tredje vecka med hemma träning, och det går över förväntan, inte för att jag minskar så mycket i vikt, men jag känner att jag får mer magmuskler och benmuskler, de var visserligen rätt så starka redan då jag satte i gång märkte jag, men däremot har jag inga armmuskler alls,jag är jättesvag i dessa, och jag som har varit så stark tidigare, så där behöver jag verkligen träna mer.det viktigaste är inte att gå ner i vikt även om jag verkligen behöver det, utan mitt mål är att stärka upp kroppen så att jag får mer energi och orkar mer, och det ena kanske ger det andra så småningom, för banta gör jag inte, men aptiten är inte alls som tidigare, jag känner inte samma hungerkänslor, och glömmer ofta bort att äta, eller så är jag inte sugen alls på mat, men äta måste jag ju göra, annars så blir jag ju orkeslös och trött och det behöver jag ju inte bli mer än vad jag redan är.
Nu ska jag bara få till motionen också, det är lite värre med den biten måste jag erkänna, det är svårt att ta sig ut på egen hand, det är lite tråkigt att gå själv tycker jag, men jag får helt enkelt ta mig i kragen där.

Tack för en underbar helg, nu ska jag ut i det fina vädret en stund kram till er alla

P.s jag uppskattar verkligen alla kommentarer i bloggen, men jag har börjat få spam meddelanden, så nu har jag ändrat så att man måste verifiera sig med hjälp av siffror och bokstäver, för att kunna skriva, detta för att slippa spam i bloggen, hoppas att ni har överseende med detta D.s

Ny behandling

Igår var jag, Per och Thilde till Radiumhemmet och fick herceptin, jag skulle ju ha fått min behandling förra veckan egentligen, men då läkarna skulle diskutera vilken behandling som skulle sättas in så valde de att avboka förra veckans tid, då de kanske skulle sätta in något annat än herceptin som antikropps behandling på mig, men de valde att jag skulle få fortsätta med herceptinet,, efterbehandlingen skulle jag få träffa min läkare och sköterska, han var egentligen fullbokad men han hade lite tid på eftermiddagen då han kunde ta emot mig, allt för att jag skulle komma igång med den nya behandlingen innan vi åkte på semester, det de hade kommit fram till är att jag ska få ett tilllägg till herceptinet, herceptinet ska jag få fortsätta med  framöver i någon form till framtida behandlingar, denna gång skulle jag inte få någon cytostatika utan ytterligare en antikroppsbehandling som heter tyverb, den fungerar som herceptinet, men har lite annorlunda egenskaper, båda är som två målsökande robotar som söker upp her2 receptorer och och fäster vid dessa och förstör de, men medans herceptin går på ytan så går tyverb in i cellerna och förstör den vägen her2 receptorerna, dessutom så biter tyverb på två olika receptorer, varav den ena är her2 den andra kommer jag inte ihåg namnet på, detta är vad jag ska pröva nu. min läkare har stora förväntningar på nya cellgifter som är på väg att prövas i Sverige, men dessa dröjer ett tag till innan studierna i Sverige får påbörjas, de studier av nya cellgifter som min läkare är intresserad utav  mot her2 kommer inte påbörjas förrän i november och det känns ju som en evighetstid tills dess, det är ju nu jag vill få bukt med detta, frisk kommer jag aldrig att kunna bli om inte mirakel sker och forskarna hittar ett botemedel mot cancer av alla dess slag, spridd bröstcancer kan inte botas i nuläget, det är jag väl medveten om, det läkarna kan göra är att hålla cancern i schack  och förlänga livet med hjälp av olika mediciner, med en massa tur så kan  man få några extra år, men min läkare är som sagt hoppfull till de nya cellgifterna som är på gång. jag hoppas han har rätt och vet vad han gör nu, då jag "bara" ska få antikropps behandling framöver, tyverb ska visst vara väldigt bra och effektiv ( jag skulle ju få delta i en studie med Xeloda och tyverb, då mina hjärnmetastaser upptäcktes och fick avbryta studierna) Men... det finns alltid ett Men med bra mediciner och det är att de ger biverkningar, och av tyverb så är Diarré den vanligast förekomma biverkningen och är mer regel än undantag, och det känns ju så lagom roligt då vi ska iväg, så jag har bestämt mig att ta tabletterna i kväll en timme efter jag har ätit, istället för på morgonen och hoppas att biverkningarna ska dröja tills vi har kommit upp till norrland, vi åker i morgon bitti, men tyvärr inte hela familjen den äldsta dottern har bestämt sig för att stanna hemma, trist men så är det. Jag hoppas givetvis att jag ska slippa biverkningar, men det trodde inte läkaren att jag skulle göra denna gång, och får jag diarré så ska jag ringa till bröst och sarko mottagningen så får de bestämma om jag ska trappa ner på dosen, alla börjar på samma dos på 5 tabletter en gång om dagen, men de flesta får trappa ner till 4 eller 3 tabletter innan diarrén eller de andra biverkningana upphör, ja ja vi får väl se hur det går.. jag tar ju hellre detta än står utan helt, jag kommer givetvis vara uppmärksam på hur tumören i höger bröst utvecklas och säga ifrån om jag tycker den fortsätter växa, då får de allt sätta in någon annan behandling, just nu gör jag så gott jag kan att påverka sjukdommen i rätt riktning, med mycket frukt och grönt av alla dess slag, jordgubbar är ju en favorit just nu, som ska vara bra mot cancer även gojibär och blåbär äts mycket här hemma, jag försöker även att dra ner på allt socker som är ett gödningmedel för cancertumörer som gillar socker, men det är lättare sagt än gjort då det bjuds på så mycket gott särskilt nu under sommaren, jag har även fått hjälp av sjukgymnast att komma igång med lättare form av träning för att stärka min kropp och  få igång konditionen lite, sen behövs det en massa tur att denna skitcancer ska börja gå tillbaka, men hoppet är väl det sista som överger en och det gäller även mig, jag ger inte upp i första taget, nu ska jag få i mig något att äta sedan ska vi ut och gå en sväng jag Per och Thilde.

ha en fin dag och  kramar till er alla som orkar läsa här :)

Midsommar

Börjar med att uppdatera lite vad som hände i torsdags då jag var till läkaren, jag och Per  kom till ks kl 8.00 då jag skulle ta blodprov en timme innan läkarbesöket, när man kommer måste man vänta minst en kvart innan man får lämna prover, för att proverna ska bli så rättvisande som möjligt, så det gäller att vara där i tid då det ofta är flera som sitter i väntrummet samtidigt, efter blodproverna fikade vi lite innan det var dags att träffa onkologen kl 9.30, meningen med besöket var att jag skulle få svar på de tester som togs av mina utslag vid sidan om  armhåla på vänster bröst och utslagen som finns under höger bröst. men när vi kom dit så visade det sig att läkaren inte fått resultatet ännu, han förklarade det med att då man har en her2 cancer som jag, så tar det lite extra tid att få provsvaren då patologen måste färga in cellerna på ett speciellt sätt. men läkaren tittade på utslagen och höll med om att det såg misstänkt ut och han tyckte att det röda runt om såg ut som nybildade blodkärl, sedan frågade han mig om hur jag tyckt att xelodan har hjälpt, då jag nu har fått 3 omgångar med detta cellgift, och då sa jag som det var att knölen i höger bröst har fortsatt att växa och gör ondare och ondare, bröstvårtan har dragits in, så denna behandling har inte har haft någon effekt alls på knölen i höger bröst, hur det ser ut i lungorna vet jag inte ännu, så då bestämdes det att avbryta behandlingen med xeloda, och han berättade att det har kommit ut nya cellgifter mot just Her 2 som jag har, men den han helst ville att jag skulle pröva, var en studie på ett nytt cellgift som påverkar blodkärlen men den skulle inte börja testas förrän i november, men det fanns några andra alternativ också, men det måste diskuteras med andra läkare först, så på fredag så får jag bara herceptin, tills de ha kommit fram till vilken behandling de ska sätta in på mig, troligen får jag inte någon ny behandling förrän om ca 4 veckor då jag ska få nästa herceptin, de brukar vilja att cellgifter och herceptin tas i kombination med varandra, så det är bara att vänta, och det känns jobbigt att vara utan en fungerande behandling, trots att läkare och sköterskor säger att ur tumör synpunkt så hinner det inte hända så mycket på denna tid, men jag vet inte jag, jag tycker att det växer väldigt fort i höger bröst, trots en pågående cellgift behandling, så vad händer då jag slutar med denna behandling, kommer det växa ännu fortare då? ja, ja bröstet är ännu inte lika svullet och stort som när cancern upptäcktes i det vänstra bröstet, men då hade den ju å andra sidan hunnit sprida sig till lungorna, så nu hoppas jag på att inget sådant har hunnit hända nu.
Efter läkaren hade jag samtalstid hos min teraput, denna gång blev det bara en halvtimme eftersom jag efteråt hade en tid för datotomografi av thorax och buk, för att se hur mina lungor ser ut och om det har skett någon ny spridning, jag hoppas givetvis att Xelodan har haft någon effekt på metastaserna i lungorna i alla fall., väl där fick jag dricka 1,5 liter vatten med lite kontrast i  under 1,5 tim, det är lång och tråkig väntan och man måste vara fastande 3 timmar innan undersökningen,  så när allt var klart så fikade vi igen i cafét på ks, för att höja blodsockret lite, när allt var klart och vi var på väg hem så var kl 16 det blev alltså en heldag på sjukhuset dagen före midsommarafton, roligare saker finns ju att göra en sådan dag.
Apropå midsommarafton, så är det nu 1 år sedan jag fick mitt bröstcancer besked, det fick jag förra året någon dag före midsommarafton, så vad har hänt under den tid som gått? ärligt talat så står jag fortfarande och trampar på ruta ett, jag har varken fått operera mina cancer drabbade bröst eller blivit av med cancern i dessa, utan tvärtom så har det tillkommit ny cancer i lungorna, hjärnan och i höger bröst, kommer jag någonsin att bli  frisk? om inte, hur länge kan de bromsa utvecklingen? hur lång tid har jag kvar? kommer läkarna att hitta ett bra cellgift som tar bort cancern jag har i kroppen? eller är cellgifterna numera verkningslösa på den muterade bröstcancern jag har? ja frågorna är många och ingen har något svar på de frågorna, men som jag sa till min teraput, att så länge ingen läkare säger att det är helt kört eller ser uppgiven ut så tar jag det ändå som ett gott tecken, att det finns lite hopp ändå att de ska hitta något som biter på min cancer, och det höll hon med mig om, att det är så jag ska tänka, men det är svårt att tänka bort cancern just nu, då den gör sig påmind hela tiden i båda brösten, de gör ont och jag har svårt att sova eller att röra mig normalt, så nu har jag fått sömntabletter utskrivna, men de kommer jag bara att ta om jag har jättesvårt att sova, jag är rädd för att bli beroende, sen vet jag inte hur jag kommer må morgonen efter, jag vill ju  kunna vakna om Thilde är orolig eller så under natten, just nu har hon mycket mardrömmar och behöver en vuxen som kan trösta då hon sover oroligt.


Midsommarhelgen

I helgen var det som sagt midsommarafton och den firade vi ute i Siggefora, hela familjen var med och vi hade tur med vädret denna amidsommarfton, vi började dagen med att Per och Markus gav sig iväg ut i skogen med packning vid nio snåret och förberedde för korvgrillning, Angelika och Thilde gick iväg med en nyvunnen kompis till Thilde och plockade blommor till en krans, och jag dröjde mig kvar för att ta min spruta och vätskedrivande tablett, då jag var rejält svullen i fötterna, när  jag väntat ut effekten av denna, så begav jag mig ut i skogen och då följde även Angelika och Thilde med ut, väl där så blev det korvgrillning och lite fiske, vi var kvar till 16 tiden och det var så mysigt att bara sitta där och njuta av naturen, elden och vattnet, väl hemma i vagnen så blev det  ägg med skagenröra och kräftsjärtar, inlagd strömming och sill med färskpotatis till, till efterätt gjorde jag små bakelser av rulltårta grädde och jordgubbar, någon tårta skulle vi inte fått plats med i vårat lilla kylskåp, en trevlig dag och kväll med familjen blev det.
På midsommar dagen så så fick vi besök av Tiina, Bertil och Robin, men innan de kom så var det dans kring midsommarstången, så där fick jag den dagens motion :) tänk att det kan vara så jobbigt att dansa med barn, men efteråt fick vi som deltog belöning i form av glass och godis :) sedan blev det fika i förtältet med Tiinas nybakade äppelkaka och vaniljsås, det smakade jättegott, efter fikat begav sig Per och Bertil  ut i skogen för att pröva fiskelyckan en stund, och vi gick upp och tittade  på Bröderna Brööl ifrån Hedby, ja inte var de rumsrena i sina texter, men väldigt underhållande och många skratt blev det:) efter detta  begav ´vi oss till vagnen och fikade igen. sedan var det dags för familjen Crotto att åka hemåt.
Senare på kvällen blev det grillad älg och grönsaker och till det blev det färskpotatis.
Igår så gick vi en lite längre tur till en annan grillplats i skogen, där vi tillbringade större delen av dagen och grillade både varma mackor och korv, men även nykokt kaffe över elden blev det, en riktigt trevlig helg har vi haft, trots att både jag och Thilde har drabbats av förkylningar, men bortsett från det har det bara varit en bra och trevlig helg,

bilder kommer lite senare, men nu ska jag gå och förbereda lite mat,
ha en bra fortsättning på kvällen

Den senaste veckan

Dags för lite uppdatering igen då, förra fredagen tog min äldsta dotter studenten, men eftersom hon har valt att gå ett fjärde år så väntar vi med festen till hon är helt klar, men vi var givetvis där för att se utspringet, men vilket kaos det var, 5+ grader och ösregn alla hade paraplyer och folk bokstavligt klev på varandra för att ta sig fram, Thilde blev trampad på flera gånger trots att hon satt i vagn, trots detta eller pågrund av detta så såg vi inget utspring och det tog tid innan vi hittade på Angelika och då var hon inte bland de första som sprang ut, ja, ja medans hon skulle ut och åka flak så tog vi oss till Jakobsberg och värmde oss med en fika innan vi tog oss hem, väl hemma så blev det fransk ost och skinkpaj, sallad med tillbehör till middag, efterätt blev en kalastårta med bottnar av sockerkaks och marängsmet och fyllning blev grädde blandat med blåbär och hallon, mycket gott, jag hade även bakat dumlekakor vilket blev mycket uppskattat dessa har jag fått baka flera utav då de snabbt tog slut :) igår så bakade jag även hallon och blåbärs muffins även dessa vart uppskattade speciellt utav sonen:), Jag var till radiumhemmet idag för besök hos läkaren inför 3:e omgången med xeloda blodproverna såg som vanligt väldigt bra ut, men läkaren fick ta två hudprov på ett på varje bröst då jag på vänsterbröstet har fått tillbaka eksem liknande utslag som kliar och som nu har börjat breda ut sig just i utkanten av mitt strålningsområde, de ser exakt ut som de som de strålade bort, men som nu är tillbaka på annan plats:( och mellan och under höger bröst så har jag även fått röda fläckar inga utslag mer som röda prickar, som inte har funnits där tidigare så dessa tog han prov på också, det är inte så roligt att veta att cancern sitter i huden igen men det  är skönt att läkaren valde att ta prover på dessa än att bara ignorera utslagen, även om jag vet vad svaret blir, det skulle ta ett par veckor innan proverna blev klara då de skulle skickas till patologen först för analys  så nu är det bara att vänta på svaret.
Jag är väldigt  trött för tillfället  och sover väldigt dåligt just nu, det är inte så lätt att sova med två bröst som gör ont då man lägger sig nedm eller vänder på sig, så jag vaknar upp varje gång jag ska vända mig i sängen, jag får ha en kudde som stötdämpare då höger bröst gör väldigt ont så fort jag kommer åt det, så nu kanske jag ska få tabletter jag kan sova på, jag går ju och får samtalstöd hos en terapeut och hon skulle försöka att ordna detta åt mig, det är ju en psykolog som måste skriva ut dessa och hon kanske vill träffa mig först innan hon skriver ut dessa, vilket är förståeligt, sedan skulle hon ordna en remiss till en sjukgymnast så att jag kan komma igång med träning och avslappnings övningar som yoga eller något liknande, just nu har jag fruktansvärt dålig kondition så att jag flåsar bara jag går i några trappor, det är inte roligt kan jag säga, men fick i alla fall veta av min terapeut som är sjuksköterska i grunden att den dåliga konditionen beror till stor del på cytostatikan jag får, det är skönt att gå och prata av sig lite även om jag har svårt att veta vad jag ska prata om när jag är där, jag har lite svårt att öppna mig för någon jag inte känner, vill jag så kan hela familjen komma och prata då hon även är familje terapeut, men då jag går där på dagtid så kan det vara lite svårt för de övriga i familjen att följa med.
I morgon är det fredag igen och då åker vi ut till husvagnen, hoppas denna helgen bjuder på bättre väder än förra helgen då vi nästan hade en swimmingpool i förtältet, det regnade så mycket så vi hade en mindre sjö utanför, men tack och lov så slutade det regna så vattnet gick tillbaka innan vi fick in det i förtältet.
lägger upp lite bilder från senaste veckan:)

Angelika ombytt och på väg till flaket,
det ser inte så ut på bilden,
 men det var ett riktigt ruggväder ute

Thilde åker lite karusell
då vi värmer oss på vägen hem

Kalastårta  med sockerkaka och marängbotten
fylld med hallon och blåbärsgrädde

fransk ost och skinkpaj,(kommer inte ihåg det franska namnet just nu)

Lägg till bildtext

Dumlekakor närmast, muffins i bakgrunden,
några är fyllda med hallon, några med blåbär
 och några med både blåbär och hallon,
 alla olika blandningarna var godkända av familjen :)

Uppdatering

Tänkte uppdatera vad som hänt sedan senast, det är inte alltid man har ork eller lust att blogga då man mår bra, men nu tänkte jag göra ett försök :)
I måndags den 26/3 så var det dags igen för min herceptin behandling vilken i ordningen har jag tappat räkningen på men tror det är nr 8 eller 9  Herceptinet tar bara en halvtimme att få men från att sätta nålen i porten till efterspolningen så tar det ca 1 tim innan man är klar, och det bästa av allt är att det är i stort biverkningsfritt, jag kan bli lite frusen och trött efteråt, men det är inget jag tänker särskillt mycket över.
Tisdagen den 27/3 var det dags för mamografi och ultraljud, Ulla-britt mötte upp mig på radiumhemmet och vi började med en fika vi hade det väldigt trevligt, trots omständigheterna till att jag var där.
Uppe på mammografin så behövde jag inte vänta särskilt länge innan det var dags att komma in, bildtagningen gick bra lite ont gjorde det över knutan i bröstet, men sköterskan fick de bilder hon ville ha, sedan var det dags för ultraljudet och tyvärr så fick jag en läkare som inte berättade något över vad hon såg, men jag försökte själv följa med och det hon tog bilder på var mörka skuggor, men jag kunde inte se några knölar som i det vänstra bröstet, kanske är det ett bra tecken? och eftersom man kunde känna en förhårdnad/ svullnad i bröstet så skulle jag även göra en punktion, där fick vi vänta ganska länge innan jag fick komma in, men när det sedan var dags så blev jag lättad över att det var en väldigt fin nål de skulle gå in med och suga ut lite celler, och sticket kändes inte mycket, problemet var bara det att de inte lyckades få ut några celler utan bara blod och fett. men efter fjärde försöket och en ny läkare så gick det, efter dubbelkoll i microskop så såg de att de hade fått ut celler, och dessa skulle skickas på analys  så förhoppningsvis så får jag svar på detta i morgon på läkarbesöket jag ska på. hoppas självklart på att det är något ofarligt.
I torsdags den 29/3 kom svärfäräldrarna ner till västerås, med sig hade de en låda med älgkött så nu är frysen påfylld igen :) under torsdagen fick vi veta att  farfar hade planer på att ta med sig Thilde hem på söndagen, själva ska vi upp till Villhelmina på skärtorsdagen, så vad säger man, Thilde har bara sovit borta en hel natt under sina tre år, så vi är inte vana att vara utan henne, men Thilde blev eld och lågor och började genast att packa sina leksaker som hon skulle ha med sig, inga tveksamheter där inte :) men först skulle det festas lite, under lördagen så var det 100-års fest för Pers morbror som fyllde 60 år  och hans dotter som blev 40 år, vi hade tänkt att ha Thilde med, men farfar stannade hemma och tog hand om henne så hon fick testa sin födelsedagspresent hon hade fått i förskott istället, en glad Thilde fick det hon  önskat sig :)  så Per och jag blev barnfria, lite skönt att slippa jaga henne runt på festen, men jag tror hon hade haft det roligt med de andra barnen som var där, för att inte tala om musiken som spelades, den hade hon nog gärna dansat till :) det vart en mycket trevlig kväll med god mat och dryck, trevliga människor och bra musik. Thilde sov i västerås denna natten eftersom farmor och farfar skulle åka hem tidigt på morgonen, och allt hade gått bra för Thilde trots att hon inte är van att sova borta.
Här hemma är det nästan för tyst och lugnt numera, tyvärr så känner jag mig väl inte direkt piggare för att vi är barnfria,  Thilde har en förmåga att hålla en vaken med sina bus och upptåg, så nu slappnar man ju av och känner mer av tröttheten som gör sig påmind, eftersom jag sover väldigt dåligt på nätterna numera, jag har krypningar i benen och stela leder och värk i dessa, och jag vaknar då jag ändrar sovställning, sedan svettas jag till och från under natten också men detta stör mig inte lika mycket som krypningarna i benen.  jag misstänker att detta är en biverkning av Tamoxifenet jag måste äta i 5 år, Stela och ömma leder är ju en biverkning  man får då man kommer i klimkteriet  då östrogennivån är låg, för mig är östrogen farligt  och stimulerar cancercellerna att växa,, så detta är väl något jag får stå ut med men jag ska ta upp detta med läkaren  i morgon.
I söndags så fick jag väldigt trevlig besök av min barndomsvän Mimmi och hennes söta döttrar Ebba och Carin, så det var lite synd att Thilde inte var hemma så att de kunde leka, Ebba och Thilde är ju nästan lika gamla bara en månad som skiljer de åt, lilla Carin har jag inte träffat tidigare trots att hon är 8 mån, och detta pga min dumma cancer som gjort mig infektionskänslig och sjuk. Carin var i alla fall jättesöt med ögon som glittrade av bus och nyfikenhet, som de gjorde på Thilde i den åldern :), men nu får det inte gå så lång tid innan vi träffas igen, synd bara att vi bor en bit ifrån varandra, men det ska nog gå att styra upp..

Några bilder från helgens fest.

 Kvällens kortaste frisyr stod nog jag för,

 men jag vägrar bära någon huvudbonad om jag inte måste

 En massa god mat bjöds det på

 Bra och blandad musik spelades under hela kvällen

Läkarbesöket



Igår var det dags för läkarbesök igen för att få svar på datotomografin, Det har aldrig känts så motigt att gå till läkaren som det gjorde då, jag var livrädd för vad som skulle visas på röntgenbilderna, och övertygad om att jag skulle bryta ihop hos läkaren om jag fick ett dåligt besked. Jag tog mig dit ändå med mycket vånda. och svaret var som jag väntat, inte så positivt, det visade sig att förändringen hade vuxit till 7 mm, men den är fortfarande för liten att ta prov på, sedan hade det tillkommit fler små förändringar i lungorna, så  det blir en ny tur med cellgifter, men inte samma som förra gången, sedan så hade de sett att jag hade förtätningar i mitt vänstra bröst, och det hade jag inte förra gången, men läkaren trodde att det kunde bero på ärrvävnad efter strålningen jag har gjort, och då vi kom in på bröstet så var jag tvungen att ta upp att jag känt en ömhet och svullnad i mitt högra bröst, och då läkaren kände på det så höll han med mig om att det inte kändes bra, så han mätte knölen, och skrev en remiss till mammografin + ultraljud och ev. biopsi och idag ringde de från mammografin och sa att de hade en tid på tisdag nästa vecka, och så fick jag en ny läkar tid den 4 april, då jag antagligen får veta vilken sorts cellgift jag får och när det sätts igång, men det blir inte före påsk i alla fall, så jag kommer inte vara cellgifts sjuk då vi åker upp till svärföräldrarna i påsk och det känns skönt. som läkaren sa så får jag ju fortfarande Herceptin och Tamoxifen som ger ett visst skydd och förändringarna hinner inte öka i storlek särskilt mycket under den tiden.
Då jag fick beskedet trodde jag att jag skulle bryta ihop men det gjorde jag inte till min egen förvåning, för jag var sjukt orolig inför detta besök, men jag tog det med fattning och har redan accepterat att så här är det, och jag fick ju veta att det inte fanns någon spridning till varken skelett eller buk så kanske det lugnade mig lite, som det känns nu känns det inte helt omöjligt att bli kvitt detta, så det är bara på det igen.
Tyvärr blir  det ännu en sommar som blir förstörd av cellgifter, sjukhusbesök och provtagningar men det är inte mycket att göra åt.

Dessa  tankvärda tavlor hittade jag på nätet.

Datotomografi

Igår var jag till Ks för att göra datotomografin, fick fasta tre timmar innan och sedan fick jag dricka 1 1/2 liter vatten blandat med kontrastvätska, under 1 och 1/2 tim det var helt smaklöst och smakade bara vatten om alltihopa som tur var. innan undersökningen var jag super nervös, inte för själva röntgen undersökningen för den är inget märkvärdig alls och nu har man ju gjort en hel del såna så man vet vad det handlar om, det jag var nervös för var ju vad de ska se på bilderna och jag bävar, men jag kan ju ändå inte göra någonting åt saken, med den insikten lugnade jag ner mig, jag fick lägga mig på en brits och en sköterska satte nålen i min port där jag skulle få kontrast igenom, sedan åkte britsen fram och tillbaka igenom en stor rund kamera när jag var inne i den så sa en röst ta ett djupt andetag och håll andan och sedan talar rösten om när man får börja andas igen, detta upprepades tre gånger  då jag åkte in i kameran den tredje gången så fick jag kontrast ut i blodet, och när man får det ,så får man en värmekänsla i kroppen och det känns nästan som man kissar på sig samtidigt som man får en metallaktig smak i munnen, detta är helt normalt och så ska det kännas om det fungerar som det ska.den sista gången jag skulle hålla andan  så dröjde det väldigt länge innan rösten sa till att jag fick börja andas igen och sköterskan sa det hon med att hon blev nästan orolig att rösten inte sa till att jag fick börja andas igen ;),men jag tänkte då att om jag har något fel på lungorna borde man inte då ha svårt att ta djupa andetag? det har inte jag någon svårighet med, och jag hostar inte förutom då jag är förkyld, men nu när min förkylning i stort är över, så hostar jag ingenting,jag försöker att tänka att det kan vara ett bra tecken på att det inte är något farligt, men nog finns hjärnspökena där, när jag gjorde min första datotomografi inför cellgiftbehandlingarna så fick jag veta att jag hade en cysta på levern, men det sa läkaren jag hade då inte var något jag behövde oroa mig för, eftersom det är jättevanligt att man har det. men nu så börjar ju tankarna fara, tänk om det inte var en cysta, om det är cancer istället, men så har jag läst att röngen läkarna är duktiga på att se skillnader på cystor och cancer i levern, så jag hoppas att det är så, men jag är ändå livrädd att de ska hitta något på andra platser i min kropp som inte ska vara där, men som sagt så kan jag inte göra någonting åt det heller så det är dumt att oroa sig för något jag inte kan påverka. då röngen var klar så kom två goa arbetskollegor och mötte upp mig vid cafeterian på ks och jag fick blommor vindruvor och en tidning att läsa, sedan fikade vi och snackade en massa skit, det är så skönt då man kan få prata om något annat än bara sjukdom, och det gjorde mig gott att få sitta där och skvallra lite :) i cafeterian satt även Rikard wolff, ja mina arbetkollegor  som satt och såg åt hans håll var i alla fall övertygade, men jag vet inte säkert, men han var i alla fall väldigt lik honom :) innan vi gick så frågade de om jag ville hänga med ut och äta middag nästa vecka och det vill jag ju gärna, så jag håller tummarna att allt är bra så jag kan hänga med ut.
När jag kom hem hade jag fått ett brev från ks där de hade ändrat min tid och läkare den 23 mars, detta blev jag inte glad över eftersom jag har haft  otaliga läkare under denna resas gång de är väl en sådär 6-7 olika läkare jag har träffat, de har haft svårt att boka in mig till samma läkare då de är fullbokade hela tiden, och det verkar som de flesta bara jobbar deltid då de är lediga eller upptagna på annat håll, detta tycker jag har varit helt värdelöst skött på radiumhemmet och bröst och sarko, så nu ville de byta tid och läkare igen, men till en läkare som jag haft förut, senast i september tror jag, och detta kändes inte bra då jag ska få besked om ev nya behandlingar, dessutom tyckte jag inte denna läkare var så bra för hon var inte insatt i min sjukdomshistoria och kunde inte svara på mina frågor, så idag ringde jag och sa detta och då hittade sköterskan jag pratade med, en ledig tid på tis den 20 mars istället till den läkare jag haft sedan i dec, skönt även om jag inte är helt nöjd med honom heller, jag tycker han är lite svår att prata med, men han verkar vara kunnig i alla fall, och nu försöker jag behålla samma läkare med näbbar och klor, jag känner mig väldig otrygg nu med ny läkare om det visar sig att förändringarna i lungorna är cancer, och sedan var det lite skönt att jag får svaren på röngen redan på tisdag istället för på fredag, jag hoppas i vilket fall som helst att jag får vänta med behandlingarna till efter påsk, för vi tänker åka upp till norrland och jag vill  ha en "må bra" vecka där uppe och tanka lite ny energi, det kan vi behöva hela familjen.

uppdatering

I helgen som var så var vi i väg och handlade lite nya kläder åt Thilde vilket hon var i stort behov av, för under sommaren så har hon vuxit en masssa och byxorna har blivit för korta :) sen så skulle de ha fotografering på hennes förskola igår men det blev uppskjutet till torsdag istället pga sjukdom, och inför en fotografering så vill man ju att barnen ska ha lite fina kläder på sig, och allt kändes gammalt och slitet, så det blev en två kassar med nya kläder, nu saknas bara vinterkläderna, så det ska vi investera i nu då pengarna kommer, för sådant är dyrt även för barn.
på Söndagen så kände jag mig riktigt trött och sliten, men det beror nog mer på en rejäl förkylning jag dras med än biverkningar av cytostatika, men vädret var så fint så istället för att lägga mig och vila så följde jag med ut med Thilde och hennes pappa Thilde hade sin trehjuling med sig och trampade på för glatta livet :) men hon stannade då vi ropade och väntade in oss, hon kan lyssna om hon vill :) själv orkade jag inte gå i någon högre hastighet så då vi kommit till centrum kände jag att det var dags att vända för jag litade inte på mina ben och ork, när vi var nästan hemma så gick vi till en park i närheten istället så att Thilde skulle få leka av sig lite, och jag fick sätta mig på en bänk och vila mig lite, Tänk att man kan bli så trött av en lien prommenad.
I går så var det dags att lämna blodprov igen och denna gång hade sköterskan svårt att få blod från mig, så hon stack mig i ett kärl på handen i stället och det gjorde riktigt ont, kändes nästan som hon stack mig i benet i handen och ändå hade hon svårt att få blod så hon var tvungen att rucka lite på nålen innan något blod kom, och det var inte mycket, men det räckte tydligen för ett prov, jisses och jag som i vanliga fall inte är stickrädd, men detta gjorde ont :/ när jag ändå var på vårdcentralen så passade jag på att kolla upp min infektion som jag själv misstänker är en bakteriell infektion då jag hostar grönt slem och har tjockt gult snor, och det smakar äckligt i munnen och det är inte det vanliga smakförändringarna man kan få av taxotere som jag förövrigt kom lindrigt undan denna gången, men däremot så smakar det som var i munnen, jag fick träffa en äldre svensk läkare denna gången och trots att han visste att jag är under cancerbehandling så tyckte han inte att det behövdes tas något blodprov för att se om det var bakterier eller ej, han lyssnade bara på mina lungor och sa att det lät rent så det var ingen lunginflammation, och eftersom jag inte har feber så är det ett virus, ja ja jag får väl lita på läkaren och hoppas att det ger sig, känns så dumt att behöva åka in till akuten då jag inte känner mig akut sjuk, så jag får väl vänta ut detta fast matt i kroppen är jag nu, och vill helst sova hela tiden, i morgon är det dax för att kolla hjärtat igen, det måste göras eftersom jag får herceptin som kan påverka hjärtat, hoppas att det pumpar på som det ska,
nu är det dags för lite mat så jag uppdaterar lite senare kram

Läkarbesök

I tisdags var det dax för läkarbesök och blovprovtagning, jag skulle får träffa en läkare jag träffat i början på behandlingen, och det kändes skönt, eftersom jag inte har någon läkare som har följt mig och varit "min" läkare vilket har känts tråkigt, då inte alla läkare har varit insatta i min sjukdomsbild och inte kunnat ge mig svar på mina frågor, de flesta har varit trevliga men det känns ändå inte bra att inte ha en läkare som följt mig genom min behandling, men nu skulle jag få träffa en som jag träffat tidigare i alla fall vilket kändes bra, och vi pratade lite och hon sa att mina prover var bra,vilket jag varit lite orolig för då jag precis blivit förkyld med snuva och halsont, jag ville ju inte behäva skjuta på min näst sita behandling, vilket jag inte helle skulle behöva göra, jag fick även veta att svullnade jag har i min vänstra arm och hand som beror på min blodpropp för tre veckor sedan inte är något att oroa sig över, då det tar tid innan svullnaden försvinner, det jag skulle var uppmärksam på var om jag skulle få ont i armen, då skulle jag höra av mig, sedan tog jag upp att min venport verkade ha flyttat lite på sig och jag upplevde att en ven kändes svullen vid halsen, men fick veta att det inte syntes något och troligen inte var något att oroa sig för det kunde bero på att jag legat konstigt när jag sovit, men jag skulle vara observant på om det blev rött runt omkring där det var svullet, för då skulle jag kanske behöva få penicillin mot det. sedan undersökte hon mig och konstanterade att mitt bröst var mycket mjukare nu än det varit första gången hon undersökte mig och det var väldigt bra, jag fick också veta att operationen troligen kommer att ske ca 3 veckor efter min sista cytostatika behandling som är den 2 nov, men först ska jag få träffa kirurgen som ska utföra operationen för att prata om själva ingreppet,  jag fick också veta att det röda runt bröstet jag har som är en inflammation som cancern orsakar inte var något hinder eller farligt att det fanns kvar då jag skulle operera mig,utan det kunde tom var lite rött ett tag efter operationen innan det försvann, men jag ska fråga operationsläkaren mer om detta sedan, eftersom just detta oroar mig, att inflammationen i huden runt bröstet är en form av cancer och att den finns kvar då jag operarar mig, men enligt läkaren skulle det inte vara så, hon svarade bra och sakligt på mina frågor, och jag fick lite starkare värkmedicin utskrivet denna gången, jag fick citodon utskrivet och skulle inte det fungera skulle jag ringa jouren och få ett morfinpreparat utskrivet, vilket jag hoppas att jag inte ska behöva, ju mindre medicin jag behöver desto bättre, men jag vill inte ha outhärdligt ont, jag vill kunna fungra så normalt som möjlig, trots medicineringar,så det kändes skönt att hon tog min smärta på allvar, på hemvägen åkte jag buss och pendeltåg, som sagt så vill jag känna mig så normal som möjligt, och vill vi vistas ute bland folk då jag mår hyfsat bra, från pendeltågstation så gick jag hemåt i det vackra höstvädret, och trots att jag är muskelsvag i min ben, som förövrigt beror på  fick jag veta, på kortisonet som kan ha den verkan men även taxotere har den inverkan på kroppen, och det är bara att stå ut, men jag kände mig oerhört duktig som faktiskt orkat både gå så mycket och åkt buss och tåg som om jag varit frisk, trött i kroppen var jag då jag kom hem men det kändes ändå skönt att jag varit igång så mycket, jag har inte orkat göra så många knop denna vända efter den 4:e  behandlingen, från att ha haft ca 2 veckor då jag mått rätt  ok, så minskade det ner till ca 5 dagar då jag har haft bra dagar efter jag började med taxoteren, vilket känns väldigt tråkigt, men det är bara att acceptera och igår fick jag min 5:e och näst sista behandling och gifterna är nu i min kropp och jobbar på bra hoppas jag, nu har jag bara en omgång kvar med cellgifter vilket känns oerhört bra  snart är första delmålet avklarat, andra delmålet är operation som nu börjar närma sig, sedan blir det strålning i fem veckor, och fortsättning med herceptin var tredje vecka fram till hösten 2012 sedan ska jag även äta antihormoner i fem år eftersom min cancer är hormonkänslig, så efter 5-10 år någonstanns blir jag friskförklarad förhoppningsvis, men där emellan kommer troligtvis tankarna på återfall att ständigt vara närvarande, när behandlingarna är över vem har koll på mig då?  hur vet jag om cancern är tillbaka? men jag ska försöka att hålla såna tankar borta, men det blir nog inte lätt efter allt man tvingas gå igenom. jag fick en ny läkartid inför min nästa behandling i nov. och det visade sig att jag ännu en gång skulle få en ny läkare vilket inte gjorde mig glad, säga vad man vill om radiumhemmet men detta har det skött dåligt, jag tycker inte att man ska behöva ha 5 olika läkare så jag ringde upp sköterskan men hon sa bara att två av läkarna inte var i tjänst dessa dagar, en hade fått ett annat jobb och var inte kvar och en var fullbokad, så jag hade inget allternativ än att få en 5:e läkare som jag inte har träffat tidigare och det inför min kommande operation och det känns definitivt inte roligt, att behöva berätta min historia ännu en gång. tidigare fick jag förklaringen till att jag fått träffa olika läkare var att det var semestertider och det kan jag väl köpa, men nu är det inte semestertider och då skulle det väl kunna ordna det lite bättre, man vill ju kunna känna sig trygg med sin läkare och våga ställa frågor och funderingar utan att känna sig obekväm, det är ju trots allt allvarliga sjukdomar vi cancerpatienter har att brottas med, och en massa tankar och fundringar som måste tas på allvar, så jag vart gråtfärdig  då jag la på luren då hon inte kunde erbjuda mig en läkare som jag träffat tidigare, dessutom ska jag dit på en måndag istället för på en tisdag som jag haft hela tiden eftersom det är dagen före behandling, men inte ens det kunde hon ändra på, så dålig skött anser jag, det är ju inte en  liten förkylning jag är där för...

Ont i halsen :(

Just som de vita blodkropparna har hamnat på en normal nivå så får jag en hosta som till en början verkar bero på att jag har torra slemhinnor och sår i mun och hals, men för två dagar sen så svullnade köttlarna på halsen under käken, så pass att de gjorde ont och igår kändes det nästan som en allergi chock för det kändes obehagligt och svullet i halsen och ömt då jag svalde, fick rådet från ks att kolla upp det på vårdcentralen då jag har en bit att åka till ks, så jag var till vårdcentralen idag och var noga med att inte få de två läkarna som felbehandlat mig, fick veta att de inte jobbade just nu ialla fall så jag fick en svensk kvinnlig läkare som visade sig vara bra, hon hade dessutom jobbat med cancerpatienter tidigare berättade hon ,så det kändes bra, hon läste igenom min journal och beklagade att jag blivit så felbehandlad på vårdcentralen och förstod om jag ville göra en anmälan... hon kollade min hals och sedan fick jag göra ett halsprov som inte visade några bakterier, utan det är nog ett virus och jag är ju extra motaglig för sånt just nu och kroppen reagerar lite extra på mig, hon gav mig tipset att gurgla halsen med koksaltslösning med citron i så det ska jag testa nu, det känns ändå som att halsen är lite bättre idag än i går, men däremot har jag en hemsk huvudvärk, som en början på feber jag har ju lite förhöjd temp idag så vi får väl se hur det utvecklar sig, fick även rådet att jag skulle vila mycket då jag kände att jag höll på att bli sjuk, det ska jag försöka att göra, men lite svårt då jag har Thilde hemma denna veckan, och hon är ju ett litet energiknippe som har svårt att vara stilla många minuter:) jag får väl vila isoffan medans hon leker i v-rummet och tittar på tv.n :) det löser sig väl på ett eller annat sätt.
Angående mitt hår, så har det ju hänt lite, i måndags så var jag till Peukmakeren och hon rakade av mig håret så jag bara hade ca 1 cm kvar, jag tapppade ju enorma mängder redan då och det var nog tur att jag tog bort håret för det har rasat i en väldigt snabb takt, (nu har jag kala fläckar här och var, inte alls så snyggt :( )  en cm stubb syns ju inte lika mycket då det ramlar av på golvet eller kudden, som 50 cm långa hårstrån, som fastnar överallt, jag saknar redan mitt hår , känns inte så roligt alls att vara utan hår, och igår , fick jag frågan av en utlänsk tjej som satt i en permobil om jag var muslim för hennes vännina var muslim och bar sjal och hon hade sagt till henne att många muslimska kvinnor knöt sjalen som jag gjorde i nacken, hon tyckte jag var jättefin, men jag tyckte inte alls det kändes roligt att jag såg ut som en muslimsk kvinna, så nu känns det inget roligt att bära sjal på huvudet, så vad har man istället? har börjat knyta upp sjalen lite så det blir en knut i nacken eller som en blomma på sidan, men hur som helst nu när jag bär olika huvudbonader så får man blickar på sig, och jag trivs inte med att se så annorlunda ut, dessutom blir det så uppenbart för alla nu när jag tappat håret att jag är cancer sjuk nu syns det, vilket det inte gjorde innan, så snart får man väl medlidsamma blickar oxå, vilket jag inte vill ha, jag vet att jag har peruken, men den är så varm i värmen och det känns inte naturligt att bära den tyvärr, jag får försöka att hitta lite snygga huvudbonader att bära förutom sjal, för jag vill inte se ut som jag har konverterat, till någon religon..
lägger upp lite bilder på hur jag såg ut innan och hur jag ser ut nu.

Så här såg håret ut innan jag rakade av det:)

 så här blev det efter rakning:)

 så här ser det ut då jag har sjal  på mig..

 Men det är skönast att inte ha något alls på sig, Thilde tyckte det va lite mysigt med mammas stubbade hår:)

 Jag med två buffar i olika färger,

de är rätt sköna men blir även de varma nu på sommaren

 så¨här vacker är man nu på huvudet, inte precis så att man vill visa sig utan sjal eller buff :(