Igår var jag, Per och Thilde till Radiumhemmet och fick herceptin, jag skulle ju ha fått min behandling förra veckan egentligen, men då läkarna skulle diskutera vilken behandling som skulle sättas in så valde de att avboka förra veckans tid, då de kanske skulle sätta in något annat än herceptin som antikropps behandling på mig, men de valde att jag skulle få fortsätta med herceptinet,, efterbehandlingen skulle jag få träffa min läkare och sköterska, han var egentligen fullbokad men han hade lite tid på eftermiddagen då han kunde ta emot mig, allt för att jag skulle komma igång med den nya behandlingen innan vi åkte på semester, det de hade kommit fram till är att jag ska få ett tilllägg till herceptinet, herceptinet ska jag få fortsätta med framöver i någon form till framtida behandlingar, denna gång skulle jag inte få någon cytostatika utan ytterligare en antikroppsbehandling som heter tyverb, den fungerar som herceptinet, men har lite annorlunda egenskaper, båda är som två målsökande robotar som söker upp her2 receptorer och och fäster vid dessa och förstör de, men medans herceptin går på ytan så går tyverb in i cellerna och förstör den vägen her2 receptorerna, dessutom så biter tyverb på två olika receptorer, varav den ena är her2 den andra kommer jag inte ihåg namnet på, detta är vad jag ska pröva nu. min läkare har stora förväntningar på nya cellgifter som är på väg att prövas i Sverige, men dessa dröjer ett tag till innan studierna i Sverige får påbörjas, de studier av nya cellgifter som min läkare är intresserad utav mot her2 kommer inte påbörjas förrän i november och det känns ju som en evighetstid tills dess, det är ju nu jag vill få bukt med detta, frisk kommer jag aldrig att kunna bli om inte mirakel sker och forskarna hittar ett botemedel mot cancer av alla dess slag, spridd bröstcancer kan inte botas i nuläget, det är jag väl medveten om, det läkarna kan göra är att hålla cancern i schack och förlänga livet med hjälp av olika mediciner, med en massa tur så kan man få några extra år, men min läkare är som sagt hoppfull till de nya cellgifterna som är på gång. jag hoppas han har rätt och vet vad han gör nu, då jag "bara" ska få antikropps behandling framöver, tyverb ska visst vara väldigt bra och effektiv ( jag skulle ju få delta i en studie med Xeloda och tyverb, då mina hjärnmetastaser upptäcktes och fick avbryta studierna) Men... det finns alltid ett Men med bra mediciner och det är att de ger biverkningar, och av tyverb så är Diarré den vanligast förekomma biverkningen och är mer regel än undantag, och det känns ju så lagom roligt då vi ska iväg, så jag har bestämt mig att ta tabletterna i kväll en timme efter jag har ätit, istället för på morgonen och hoppas att biverkningarna ska dröja tills vi har kommit upp till norrland, vi åker i morgon bitti, men tyvärr inte hela familjen den äldsta dottern har bestämt sig för att stanna hemma, trist men så är det. Jag hoppas givetvis att jag ska slippa biverkningar, men det trodde inte läkaren att jag skulle göra denna gång, och får jag diarré så ska jag ringa till bröst och sarko mottagningen så får de bestämma om jag ska trappa ner på dosen, alla börjar på samma dos på 5 tabletter en gång om dagen, men de flesta får trappa ner till 4 eller 3 tabletter innan diarrén eller de andra biverkningana upphör, ja ja vi får väl se hur det går.. jag tar ju hellre detta än står utan helt, jag kommer givetvis vara uppmärksam på hur tumören i höger bröst utvecklas och säga ifrån om jag tycker den fortsätter växa, då får de allt sätta in någon annan behandling, just nu gör jag så gott jag kan att påverka sjukdommen i rätt riktning, med mycket frukt och grönt av alla dess slag, jordgubbar är ju en favorit just nu, som ska vara bra mot cancer även gojibär och blåbär äts mycket här hemma, jag försöker även att dra ner på allt socker som är ett gödningmedel för cancertumörer som gillar socker, men det är lättare sagt än gjort då det bjuds på så mycket gott särskilt nu under sommaren, jag har även fått hjälp av sjukgymnast att komma igång med lättare form av träning för att stärka min kropp och få igång konditionen lite, sen behövs det en massa tur att denna skitcancer ska börja gå tillbaka, men hoppet är väl det sista som överger en och det gäller även mig, jag ger inte upp i första taget, nu ska jag få i mig något att äta sedan ska vi ut och gå en sväng jag Per och Thilde.
ha en fin dag och kramar till er alla som orkar läsa här :)
Jag startade denna bloggen då jag väntade min yngsta dotter, för att vänner och familj skulle kunna följa min graviditet och hennes utveckling. Den 23 juni 2011 förändrades livet oväntat då jag fick besked om att jag hade inflammatorisk bröstcancer, så nu handlar bloggen mer om mig och min kamp mot cancern. Här nedan finns en flik som heter Min cancerresa, där beskrivs hur allting startade fram till min diagnos.
fredag 6 juli 2012
Ny behandling
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar