Cellgiftbehandlingen har inte hjälpt något!

I fredags så var jag till onkologen, meningen var att jag skulle få veta resultatet av min datotomografi  och  mina hudprover, men hudproverna var fortfarande inte klara pga semestertider! Min vanliga onkolog var på semester så jag fick komma till Svetlana istället, samma Svetlana som bloggade på cancerfonden om sin egen cancerresa, länken finns här på min sida om någon är nyfiken,hon var mycket trevlig och förklarade väldigt bra och ingående, hudproverna hade hon som sagt inte fått något svar på vilket hon själv tyckte var väldigt märkligt, sjukdomar tar inte semester som hon uttryckte det och ringde och tryckte på depå patologen lite, men datotomografin visade inte så bra resultat tyvärr, på papperet hon drog ut stod det att metastaserna i lungorna har ökat i storlek och flertal, när jag läste det knöt det sig i magen på mig, särskilt då hon pratade om att de största nu är mellan 2-3 cm stora, innan har den största legat under 1 cm, så jag kände rädslan komma krypandes kan jag väl påstå, detta har alltså skett under min cellgiftbehandling, jag misstänkte ju att Xelodan inte tog på mig, eftersom svullnaden i höger bröst har fortsatt att växa, det positiva är att man inte såg något konstigt i buken, och att mina blodvärden är bra. vilket gör att de kan sätta in vilken behandling som helst nu, och just idag har de konferans om mig, och i morgon bitti får jag veta vilken ny behandling jag ska få, det vart ju lite bråttom då jag sa att vi hade planerat att åka upp till norrland under veckorna 28-29 och det tyckte hon absolut att vi skulle göra, och att läkarna skulle rätta sig efter mig, men en ny behandling innan tyckte hon att jag skulle få, de hade även ställt in min herceptin behandling, de ska diskutera om jag även ska få en ny sorts antikroppsbehandling eftersom herceptinet inte tycks ha den verkan det ska ha på mig, det fanns 3 olika sorters antikropps medicin som de skulle diskutera, en av dessa påverkar blodkärlen som kanske skulle vara bra för mig, då det verkar som att mina cancerceller tillverkar nya blodkärl i rasande fart, mina cancerceller har hittat en bakväg runt mina behandlingar, som nu läkarna måste hitta ett sätt att stänga till, detta diskuteras ikväll och på torsdag får jag min behandling, vad det blir vet jag för närvarande inte och inte vad jag kommer få för biverkningar, en annan sak som jag har funderat på länge är om jag bär på en ärftlig typ av bröstcancer, efterom jag visste att Svetlana arbetar just med såna frågor så passade jag på att fråga, vilket hon tyckte var lite komiskt, då hon just då satt och kollade just den biten i min journal, och hon tyckte absolut att vi skulle göra en ärftlighetsutredning på mig, då jag har fått cancer i båda brösten samt att jag är under 40 år, vilket är ungt i bröstcancersammanhang, men det gör vi först i aug då hon är tillbaka från sin semester, jag fick även rådet att ta mina insomningstabletter vid behov, så att jag fick sova ordentligt, bättre att sova på såna tabletter än inte sova alls, sedan sa hon åt mig att det är tillåtet att släppa ut sina känslor och svära och tycka att det är förjävligt det man går igenom. jo hon vet ju själv vad denna sjukdom handlar om både som patient och som onkolog, jo  jag kände mig både rädd och ledsen över mitt besked, men hur lätt är det att gråta och visa såna känslor, när man har en 3-åring hemma som vill leka och skoja, för hennes skull försöker jag att vara som vanligt. Utåt kanske jag verkar glad och positiv, men innombords gråter jag..