Sommartid

Igår firade vi som många andra påsk, och hade ordnat påskmat bara för familjen i år, inte så mycket tyckte vi när vi planera, men det blev en hel del över, kanske det hade gått åt mer mat om äldsta dottern hade varit med som planerat, men hon valde att tillbringa hela gårdagen med sin pojkvän på en tatueringsstudio där han blev tatuerad istället, det känns väldigt tråkigt att hon väljer bort familjen mer och mer och bara umgås med sina vänner, jag blir faktiskt besviken då hon  väljer bort familjen även vid storhelgerna, då jag tycker att man kan umgås  med varandra, men det är hennes val och  hon blir ju snart 20 så... hur som helst så smakade maten gott och vi hade en trevlig dag i övrigt men det blir att äta rester idag :)

nu har lillan varit hos farmor och farfar i en vecka och det är verkligen tyst här hemma, saknar mitt lilla "hjärta" och  all hennes energi, men hon verkar ha det bra däruppe och umgås med sin kusin och sina farbröder som roar ungarna rejält i snön.

Hittade lite bilder på mobilen på vårat yrväder :)

 

Att åka iskana är roligt :)

skam den som ger sig,  upp ska hon :)

 

En dag då Thilde var ledig från förskolan och hon och jag var ute i parken

 så chockade hon mig lite, då hon kastade sig ut i nätet,

 som hon aldrig hade gjort annat i sitt liv :)

 

som tur är har hon både bra motorik

och är väldigt stark och envis, det kommer man långt på:)

 

Tur att man inte är harig och överbeskyddande,

 för då hade jag nog dött av chocken ;)  för här gick det undan kan jag säga,

 jag är inte särskilt lång och kunde bara ta emot henne

 då hon var på väg ner för stången utan några missöden :)

 detta upprepades några gånger tills jag inte orkade ta emot henne längre :)

 

 

 

En dag då jag inte mådde särskilt bra, pysslade Thilde om mig och mitt hår,

  min lilla prinsessa vet hur man får mamma på gott humör:)

saknar dig mitt lilla hjärta

 

En låt som jag gillar mycket nu är Lalehs "vårens första dag" jag tycker texten säger det, jag känner just nu och titeln  passar ju bra idag då vi har fått sommartid igen :)

  

ha en fortsatt glad och trevlig påsk :)

Glad påsk!

Det går ett tag mellan gångerna här inne, men skriver när jag har ork och lust.
Jag fick min 3:e  cellgiftbehandling förra tisdagen, och jag fick mina tabletter mot illamående utbytta mot en annan bättre sort eftersom jag även har krypningar i benen, så trodde läkaren att det kunde bero på pimperanet, som kan ge dessa biverkningar, och denna gång slapp jag illamåendet vilket var riktigt skönt, men huvudvärken från h-vetet kom som väntat dagen efter behandlingen, dag 3 så kände jag mig influensasjuk, med frossa och obehag i hela kroppen, men ingen feber, men krypningarna i benen försvann inte, jag har svårt att sova på grund av dessa, det är som att benen inte kan slappna av, besvären kommer på kvällen och håller i sig hela natten, jag kan inte sitta eller ligga still någon längre stund för då kryper det och känns obehagligt i benen, vilket självklart påverkar nattsömnen negativt, och jag känner mig trött mest hela tiden.

På fredagen gifte sig vänner till Per och mig borgerligt i Västerås, och jag trodde först inte att jag skulle orka vara med, men eftersom jag mådde så pass mycket bättre på fredag, så följde jag med, det var ett enkelt men väldigt fint bröllop och efteråt gick vi på restaurang för att fira tillsammans med brudparet :)

Helgen som var, kom även Thildes farmor och farfar ner och de hade tagit med sig Thildes kusin, de var nere för att hämta Thilde som nu är uppe i norrland under 2 veckor och firar påsk med farmor och farfar och har det riktigt roligt däruppe, självklart saknar vi lillan, särskilt hennes glada humör, goa kramar och kärleksfulla ord. Men det gör nog både Thilde och oss gott att vara ifrån varandra ett tag,  Jag och älsklingen har passat på att gå ut och äta 2 gånger  denna veckan då vi även var tonårsfria,  vi ska även försöka komma iväg och gå på bio under veckan som kommer, men i helgen, då blir det att fira påsk, vi brukar ju aldrig fira påsk här hemma så det känns lite ovant att vara hemma i år, men Per var tvungen att jobba, så nu är hela kylskåpet fyllt med påskmat, och massor av godis har vi hemma och vi har haft frosseri i några dagar, nu när godiset är så billigt :) visst ja, jag håll nästan på att glömma att vi hade en stor vatten läcka förra helgen med början på fredagskvällen och fram till kl 8.00 på lördagsmorgon så hade vi inget vatten alls, och är man en familj på 5 personer som måste gå på toaletten ibland, och man inte kan spola, så är det inget vidare, så lyckan var total då vattnet kom igång och rostbrunt vatten kom i kranarna, det gick inte att dricka, men toaletten gick att spola.   vattnet blev inte godkänt för att dricka, diska och borsta tänderna i förrän i tisdags eftermiddag, detta besked var så efterlängtat kan jag säga.
Nu ska vi fortsätta att fira påsk här hemma så jag önskar alla en riktigt Glad påsk med god mat och massor av godis :)

Bilden är lånad från nätet

 

Det vänder

Från att ha mått skit av värk och av värktabletterna så upplever jag nu att det vänder.
i fredags så ringde min läkare för att kolla läget, och hur det gick med min värk, han tyckte det var bra att jag klarade av dosen och att illamåendet hade blivit lite bättre, Peppade mig lite och sa, att det kommer att bli bättre med värken, men vi är bara i början ännu och sa att jag är ju en tålig en, så det ska gå bra, berättade även att att antikroppsmedicinen jag fick innan detta  och som heter Tyverb , är nu slut i hela landet så han sa det var ju tur att vi bytte behandling, för annars hade jag nu kanske stått helt utan., jag tycker synd om de som drabbas av detta, hoppas att de inte behöver vänta allt för länge på sin medicin.

Mitt illamående det dras jag med till och från, jag blir fort hungrig, och utav hungern blir jag illamående, och av muntorrheten av morfinet så får jag en äcklig smak i munnen som gör att jag ite blir sugen på att äta, hur jag än gör så mår jag illa, äter jag så mår jag ockås illa, men det hr ändå lugnat ner sig. men i lördags så var vi och hälsade på arbetskamrater till Per som också har barn så att Thilde och de kunde busa av sig lite, och de hade jätte roligt så pass att Thilde inte ville åka hem sedan. men just innan vi skulle till att åka hem känner jag att jag börjar må illa igen, men hinner inte merän hem förän jag behöver kräkas, en gång kräktes jag och sedan var det bra, så det rörde sig inte om någon magsjuka, utan detta är pga biverkningar av morfinet, sedan har det varit lite bättre igen, känner illa mående lite då och då, men ändå inte så farligt. men jag har märkt förbättringar när det gäller värken, nu har den värsta svullnaden av behandlingen släppt, och kvar är bra tumören, som måste ha krymt  eftersom min värk har blivit mindre, numera kan jag sova på sidan och det är så skönt att jag kan vända och vrida på mig på nätterna utan att behöva vakna hela tiden, även det röda på bröstet har blivit bättre, det kliar väldigt mycket och nu ser det ut som det håller på att flaga och torka ut, jag är hur som helst glad över att ha mindre värk, så nu trappar jag ner på värk tabletterna, så kanske jag snart mår bättre, vad det gäller illamående och muntrorrheten. På tisdag är det dags igen för behandling nummer 2 om alla prover visar bra förstås men det måste det bara göra. jag vill få skiten i kroppen att försvinna så fort det bara går.

Idag på eftermiddagen ska jag iväg och träffa min nya chef, jag är lite nyfiken på vad det är för en människa, och hoppas på att hon ska vara bra, igentligen har jag ingen större lust med att åka kommunalt nu i influensa tider, för det är det sista jag behöver drabbas av just nu, därför har jag fått sjukresekort på sjukhuset för att jag inte ska vara i stora folksamlingar just nu, men jag gör ett undantag idag och tar tåget och bussen till Solna statshus för att träffas och prata lite.

Förtydligande från igår

 

Jag vill börja med att tacka för alla fina komentarer både här och på Facebook.
Sedan vill jag säga att det inte var meningen på något som helst vis att ge någon dåligt samvete,
det här är som sagt mina tankar jag skriver ner här, och som ni läsare tolkar på erat sätt, jag är inte så duktig på att formulera mig rätt alla gånger, och det skyller jag på  min dyslexi som gör att varje blogginlägg tar lite längre tid än för andra som skriver, eftersom att jag måste rätta mig själv hela tiden, både stavning och meningar kan se väldigt konstiga ut ibland, särskilt då jag är trött i huvudet,  Det jag funderade mest över i går var ju vad alla snälla och välmenande människor igentligen ville och kunde tänka sig att hjälpa till med, det är svårt för mig att veta. och de som vill hälsa på, måste absolut inte, ta tag i någon städning här hemma! bara vara medvetana om att vi har det stökigt just nu,
Eftersom frågan dyker upp då och då, när man tar mig avskilt och viskar i mitt öra, att jag /vi måste absolut höra av mig om vi behöver något, hjälp eller vad som helst, jag vill ju tro att man menar det man säger till mig, men har aldrig kunnat svara på frågan. så då funderade jag på vad jag skulle kunna tänka mig att få hjälp eller avlastning med, och kom fram till att dessa konkreta förslag, kunde passa, om man vill göra något, därmed inte sagt att man måste göra detta om man kommer och hälsar på oss, så vill jag inte att ni tänker.
Hmm, fast en ny bil och ett hus på landet och lite nya möbler och textilier här hemma vore inte helt fel det heller, om någon har lite pengar över och inte vet vad ni ska göra med dessa, så tas de också tacksamt emot :) annarst räcker det gott med ett samtal, ett brev, ett kort, en tanke, alla är inte gjorda av pengar och det vet jag, och just nu är jag själv inte särskilt social av mig, jag är som ett skadat djur som går undan och gömmer mig, för när jag har så ont som jag har haft på senare tid, så går jag undan och vill vara ifred, men Per och Thilde vill säkert jätte gärna ha sällskap de också, och duger enbart kaffe så finns det för det mesta hemma, om ni vill komma föbi någon dag, vi blir glada av bara lite sällskap, det jag skrev var mer en beskrivelse av hur mitt/vårt liv ser ut just nu, att det är rörigt och stökigt, men vill man hjälpa till  med något så får man jättegärna göra det. där det behövs.

Igår var ingen bra dag för övrigt, jag hade precis börjat tycka att jag fått till det med mina värktabletter och har ökat dosen något, illamåendet är i stort borta, och tröttheten bättre, men i går slog värken till ordentligt igen, vet inte hur jag ska kunna beskriva den, min knöl har jag kunnat känna ifrån början, och den har blivit större på senare tid, men sedan jag fått min behandling så har något hänt med bröstet, det har svullnat upp och blivit stenhårt som om jag har en jättehård muskel eller något, jag har alltså inget mjukt bröst längre utan det är stenhårt, jag antar att det är en reaktion på behandlingen och att cancercellerna protesterar  allt vad de kan mot detta gift, vilket även det ger smärta, igår gjorde det så ont, så att tårarna rann under dagen, det är som att ha födslovärkar i bröstet så ont gör det till och från.
Thilde ville ge mig en puss och en kram i går kväll och hon kom givetvis emot mitt bröst när hon skulle kramas och det gjorde så ont, men jag sa att det inte var hennes fel och fortsatte krama henne, men plöstligt backar hon och stirrar på mig och säger: dina ögon rinner mamma! att se hennes förskräckta blick gjorde mig ännu mer ledsen, jag tror inte hon har sett mig gråta tidigare, men igår bara forsade tårarna av värk och utmattning och av sorg att mitt barn ska behöva se mig ha så ont att inte kunna ge sin mamma en kram utan att det gör så ont att jag börjar gråta.

Jag ökade på dosen med ännu en tablett innan jag skulle lägga mig igår, och jag har sovit bra hela natten och vaknade värkfri, så idag under dagen så provar jag med den lägre dosen igen och ser om det fungerar på dagen, vill ju inte behöva vara så trött att jag måste sova hela tiden, det är ju inget liv och jag vill orka göra andra saker än att bara sova, så nu hoppas jag på att det ska fungera.

Igår var det både Fettisdag och pannkakans dag,  jag hade tänkt att överaska familjen med semlor från konditoretet, men jag kom mig aldrig ut igår heller,
så istället så blir det älsklingen som handlar hem både semlor och ställer sig att steka pannkakor, fast han var helt slut efter jobbet.

Om du bara visste hur mycket jag uppskattar det du gör för oss, jag älskar dig mer och mer för varje dag,och att du överhuvudtaget står ut med situationen som är, det beundrar jag dig för.

"Kärleken är början

mitten och slutet
du är kärlek"

Trött

Nu var det ett tag sedan jag skrev, anledningen till att jag inte skrivit är, för att jag har varit så trött, ingen vanlig trötthet, utan den sitter i varenda muskel i kroppen, så det har inte blivir så många knop här hemma.
Jag kan sova hur mycket som helst känns det som, men nu är jag lite piggare igen.
Vi har hunnit med och firat fars dag, med tårta, present och teckning från Thilde.
Sedan hann jag bli sjukt orolig, då jag hade ett meddelande på mobilsvar från min läkare, där han berättade att han hade eftergranskat mina röntgenbilder och sa att han skulle höra av sig till mig igen.
Detta var på torsdag em. och han ringde inte förän i tisdags igen, jag hann att få en massa tankar om att han hade sett någon spridning som röngenläkaren missat. jag hade helt glömt att han skulle beställa eftergranskning pga att på röngen hade de sett en förtätning i vävnaden kring min port a cath och han kände också en viss svullnad där.
Eftersom tumören i bröstet ställer till en hel del problem numera, genom att den trycker på muskler och stramar så har jag svårt att använda höger arm och lilla minsta ansträngning, som att jag håller armen i fel läge en kort stund, högt som lågt spelar ingen roll, så får jag en ordentlig trötthetsvärk i hela armen, axel och skuldra, så vi diskuterade en ev. strålning av bröstet, då jag var på onkologen senast, men pga svullnaden han kände, så måste han eftergranska bilderna för att få veta vad det var för något, och enligt bilderna så såg det inte ut som någon tumörvävnad, men han vill ändå kolla upp det nästa gång jag ska träffa honom nästa torsdag, och då blir det ev. en biopsi också för att vara på den säkra sidan,
Vad det gäller strålningen, så verkar det som att det blir samma visa i år igen, förra året startade jag min strålning den 14 dec, Lagom till jul, och det verkar som att det kan bli så i år igen, och ska jag strålas så kan vi inte åka upp till norrland denna jul heller.
Jag hoppas att inga komplikationer ska tillstöta som förra gången då jag drabbades av rosfeber under pågående strålning, på älsklingens födelsedag och allting.
Dagen därpå fick jag åka in till akuten och under natten så blev läget så akut att narkosläkaren tog beslutet att jag skulle köras ner till IMA som är ett komplement till den vanliga intensivvårdsavdelningen, och har bara 5 vårdplatser,där blev jag uppkopplat till en massa aparater och var låst till sängen med sladdar och slangar både här och där, utan fönster eller något annat roligt att titta på. Där firade jag min nyårsafton, väldigt depprimerande var det, och på nyårsaftons morgon fick jag även beskedet att jag hade spridning till lungorna, roligare nyårsafton har jag helt klart upplevt och jag vill definitivt inte ha en upprepning av detta denna jul och nyår också. så kan jag så vill jag helst avakta med stålningen till efter jul och nyårshelgen, men det beror ju på hur besvären med min arm utvecklar sig,.
Den 1 dec fyller min lilla son 18 år! hur kunde han bli så stor så snabbt ? tyckte det var igår som han kom till världen på Huddinge sjukhus, ja han kommer väl inte vara hemma den helgen om han får bestämma, han tänker minsann fira sin 18 års dag på krogen, så han lär väl inte va så pigg dagen efter kan jag tro ;)  så vi får väl fira honom helgen efter eller nått.
Från i tisdags har Thilde velat stanna hemma och vara med mig, hon har varit rätt trött hon med och på ett rätt dåligt humör, men inte sjuk, så jag har försökt att roa henne efter bästa förmåga, inte det lättaste när man är helt slut själv och vill sova och vila mer än vad hon vill göra, men idag var vi ut en stund i det fina vädret till en park i närheten, och jag passade på att leka lite med vår nya kamera, och givetvis fick Thilde agera fotomodell :) medans jag försökte lära mig hur kameran fungerade. lägger upp lite bilder från idag i lekparken



.

Lite smått och gott

 

 

Vad tiden går fort, nu är det redan september, jag ser att jag uppdaterar dåligt här, men jag har inte haft något större behov av att skriva av mig och då blir det lite glest mellan gångerna.

Nu är Per och Thilde uppe i norr och jagar, Thilde följde med upp i alla fall, fast det inte var tänkt så från början, Lite skönt har det varit då jag varit väldigt förkyld och trött, så tålamodet har ju inte varit på tipp topp precis. Så hon har det nog bättre där uppe hos farmor och farfar än vad hon hade haft det med mig, då jag inte mår så bra. Men nu efter en vecka ensam så börjar jag känna mig uttråkad och det är på tok för tyst här hemma på kvällarna, och jag saknar båda två väldigt mycket.
Jag tror det är väldigt bra att få vara ifrån varandra lite då och då, än och gå hemma och gnälla och tära på vararandra.
Jag tycker det är viktigt att Per får ha och utöva sina hobbies, då kan han ju koppla av och tänka på något annat och få ha roligt under tiden,  mår han bra så mår ju jag bra också.
Bara för att jag är sjuk och går hemma så behöver ju inte båda  ha tråkigt för det, det mår ju ingen bra av i längden.
Det är viktigt att vårda kärleken, och det innebär ju inte att man måste umgås med varandra  7/24.  det är även viktigt att man låter varandra ha sina egna vänner och intressen, och  få ha roligt på egen hand ibland.
visst hade det varit guld värt att få ha lite egen vuxentid ibland, men den möjligheten har inte vi, så då blir det ju extra viktigt att vi släpper varandra på roligheter på varsitt håll i stället, så vi får koppla av ibland även från varandra, detta gör ju bara att vi uppskattar varandra ännu mer.

Vad har jag gjort under tiden de har varit borta då? jo så lite som möjligt faktiskt, eftersom jag varit väldigt matt i kroppen, så har jag mest tagit det lugnt.
Jag har börjat leka lite med photoshop som jag har haft i ett par år utan att få riktig kläm på hur det fungerar, men nu har jag suttit i lugn och ro och bara lekt en massa och skapat lite ordtavlor och det är faktiskt riktigt roligt, men jag skulle vilja ha ett mer avancerat photoshop för webb design för jag vill kunna göra animeringar och sånt skoj, men bara uppgraderingen skulle gå på nästan 3ooo kr. Visserligen så gick det att skapa ett månads abonnemang för 260 kr tror jag det va, men vi har så mycket räkningar varje månad så vi får knappt ekonomin att gå ihop ändå, att vara sjukskriven blir man ju inte rik på direkt, så det får vara helt enkelt, nöjen går i sista hand här hemma, Nu såg vi till att Per fick komma i väg och jaga fast vi egentligen inte hade råd med det, men å andra sidan kommer han ju hem med en massa kött att fylla frysen  med och det behövs ju när man är en stor familj med 4 vuxna i hushållet, varav två vuxna barn som äter en hel del.
Jag har även börjat spela wordfeud på mobilen det är ju lite träning för hjärnan och det kan ju verkligen behövas när man bara går hemma utan större vuxenkontakt och dessutom har behandlats med cellgifter och andra starka mediciner, det gör ju inte att hjärnan blir direkt smart precis.
lägger upp några bilder på lite smått och gott.

Blommorna jag fick av Per och Thilde
 ett par dagar innan de åkte iväg :)
 



Thilde på skolgården där 50-års festen hölls

Lite dålig bild tagen med min mobil,
 men Thilde hon dansade med alla
som ville hela kvällen, här med en av Pers mostrar. Carola

Här dansar hon med moster nr2  Carina:)

Här dansar Thilde med grannen till Carina och Klabbe :)

Thilde hade riktigt roligt  hela kvällen,
hon älskar ju musik och dans, så detta var ju något för henne:)

lyckan är gjord Thilde
 fick hälsa på Carolas hund Ester
 (tror jag det va hon hette.)

Bilder tagna av Pers kusin Anne,
tack för de fina bilderna :)

Pappa bjuder upp sin söta dotter, men får nobben,
 för varken mamma eller pappa duger denna kväll:)

 

Dagen efter så träffa Thilde Gandalf 
han ville aldrig sluta leka,
 här har han lagt en av sina leksaker i hennes knä,
och vill att hon ska kasta iväg den

 

han var verkligen outtröttlig :)

 

Länge sedan

Nu var det ett tag sedan jag skrev, men jag har valt att inte sitta så mycket framför datorn och i stället njuta av sommaren och umgås med familjen,  varje helg är vi ute i husvagnen och där älskar jag att vara. det är så fridfullt och jag njuter av naturen där, inget som stör ( förutom lite fester då och då ifrån grannarna) men vi har varken dator eller TV i vagnen utan det vi har i dataväg är våra mobiler i såna fall, men det finns knappt någon mottagning därute så det är knappt lönt att hålla på med dessa heller :) är det fint väder så blir det mycket badande, vilket Thilde älskar, ibland går vi iväg  till någon grillplats på andra sidan sjön och grillar och fiskar och bara njuter av lugnet, det har även blivit lite svamp och bärplockning nu när den säsongen är här, och på söndagarna vill ingen av oss åka hem, men då Per jobbar så är det ju ett måste tyvärr, men Thilde vill till husvagnen på veckorna också, hon stormtrivs där, och leker med alla barn stora som små, och de leker gärna med henne med, trots att de är mellan 6-10 år, så kommer barn förbi och frågar om Thilde får komma ut och leka, och hon hänger givetvis på :) men favoriten är ju den "lilla pojken" som hon säger, som bor lite ovanför oss, han är ett riktigt litet charmtroll och kommer gärna och hälsar på, jag tror han är förtjust i Thilde trots att han bara är 1 år, och hon tycker det är jätteroligt då han kommer och hälsar på :)

 

Egentid vet jag knappt vad det är och en mindre vuxentid, men däremot vet jag vad familjetid och familjemys är för något och det värdesätter jag så mycket mer, trots att det  emellanåt kan vara riktigt tufft med biverkningar som värk och trötthet som kommer över en, så betyder tiden med familjen så mycket mer, Thilde har vuxit och utvecklats så mycket den här sommaren, både språkligt och mognadsmässigt, och jag älskar och se hennes framsteg och bara vara med henne, hon sprider så mycket glädje runt omkring sig, och nu när jag inte har så väldigt jobbiga biverkningar som förra sommaren så vill jag vara så mycket som möjligt med henne och med resten av familjen också så klart, både Angelika och Markus var lika mysiga när de var små som Thilde är nu, men jag värdesätter det på ett helt annat sätt nu än vad jag gjorde då, och nu när barnen är större( 17 och 19 år) så är man ju inte så intressant längre att umgås med, de har ju skaffat sig ett eget liv med egna intressen och vänner som är roligare att umgås med än tråkiga föräldrar, och småbarns tiden går ju så fort tyvärr, "vipps"så är de stora, så det är bäst att ta tillvara på den tiden innan det är försent.

Morgonmys i husvagnen :)

Jag kan inte förstå de föräldrar som värdesätter sin egna tid framför barnen, nu menar jag inte de som har barnledigt någon helg då och då, för de kan man ju behöva ibland, nej jag menar de som är mer barnlediga än tillsammans med barnen, hur tänker man då? om man inte vill ge barnen sin tid och uppmärksamhet så kanske man skulle tänkt till innan man valde att  skaffat barn, de är ju inte precis några söta dockor som man kan sätta på pidestal och visa upp lite då och då, när det passar. den dagen man bestämde sig för att skaffa barn så gjorde man också ett val om att sätta sig själv och sina intressen i andra hand, sina barn kommer alltid i första hand!

När barn far illa på olika sätt blir jag upprörd, jag har sett väldigt mycket sånt genom åren både på jobbet men även privat, för 11-12 år sedan var jag och min dåvarande sambo jourfamilj  som senare förvandlades till familjehem till 2 pojkar, där vi kände mamman privat, och barnen hade jag även i barngrupp på jobbet, det var lite kämpigt att hålla isär de båda rollerna men det gick, (jag lämnade och hämtade varje dag samt hade barnen under dagtid på jobbet) i detta fallet var det alkohol och droger inblandade och historien slutar inte lyckligt, då barnens mamma valde att avsluta sitt liv, en väldigt tragisk historia och detta är kanske ett extremfall.
Men barn far även illa då de vuxna sviker på olika sätt och inte finns närvarande i barnens liv, utan då det passar de själva, och sånt gör mig arg.

Nu till något roligare, som jag skrev tidigare så har Thilde vuxit till sig denna sommar, hon har slutat helt med blöja och nappen har hon nästan slutat med också och det helt på egen hand utan hjälp av oss vuxna, hon är ju en stor tjej nu som har fått börjat på en ny avd. för lite större barn, många av barnen känner hon sedan tidigare då de skolades in samtidigt med henne, så nu kan de leka ihop på gården igen, det där med blöjorna kan ju låta som lite sent  då hon är 3 år, men faktum är att hon var redo redan förra sommaren då hon kissade och bajsade på pottan, men så blev jag sjuk och ingen orkade ta tag i den biten då, och just då kändes det inte så viktigt att toalett träna henne, sedan under hösten och vintern totalvägrade hon att vara utan blöja, så vi bråkade inte med henne om det, men i våras satte vi igång igen och i slutet av maj så var blöjan borta, även nattetid, vid långresor och då hon har druckit mycket på kvällen får hon ha en blöja på för säkerhets skull, visst händer det små olyckor ibland, men det är sånt som händer i början, så det får man ju räkna med:)
Snart är det september och hösten är här tyvärr, vart tog sommaren vägen? den gick så fort.

Nästa helg ska älsklingen upp till norrland och jaga då älgjakten drar igång, men i år blir jag hemma för jag har min behandling i slutet av den veckan, och det lutar åt att även Thilde blir hemma med mig då, jag tror inte det är så lätt att ha henne med ut på jakt, med tidiga mornar och långa pass i skogen, att vara i skogen  älskar hon visserligen, men jag tror inte hon kan sitta tyst så länge =) hon sjunger och pratar mest hela tiden vår lilla sessa och det skrämmer nog iväg älgarna tror jag =), de dagarna jag ska till sjukgymnasten eller på behandling så får hon vara på förskolan, men annars så får hon nog vara ledig med mig tror jag, det är krångligare att lämna och hämta än att ha henne hemma, hon går ju på förskolan i kungsängen och jag har varken bil eller körkort så det blir ju tåg och buss då jag ska lämna eller hämta henne, någon gång i bland kan jag lämna och hämta men inte jämt,

Hur går det med mig då?  jo det går bara bra, förutom en krånglande mage som kan spöka till och från  pga medicinerna, denna vecka har jag haft en väldig trötthet som har kommit över mig och jag har haft svårt att hålla mig vaken på dagtid, så det har blivit mycket sömn kan jag säga. men annars så tränar jag 2-3 ggr i veckan och är ute och går på dagarna, jag har insett att jag nog måste ta ett lite lugnare tempo när jag är ute och går för kroppen och lederna säger ifrån, jag vill ju komma igång snabbt men det går helt enkelt inte, med en massa mediciner och cancer celler i kroppen så lägger väl kroppen all min energi på att kriga mot cancern istället, för att bygga muskler och bränna fett jag önskar att den hade orkat med både ock, men jag ger inte upp, men det går bara lite långsammare för mig än för en frisk människa, en annan biverkning är att händer och fötter påverkas även av denna medicin så jag får sprickor och blåsor och huden flagar på fingrar och tår, och naglarna har i princip slutat att växa åtminstone tumme och pekfingrar, naglarna är så tunna och sköra att de går sönder hela tiden, när man inte har några naglar upptäcker man hur mycket man använder de som hjälpmedel, jag känner mig numera handikappad och måste be om hjälp med de enklaste saker som att öppna tablettburkar eller dossetten till mina mediciner eller att lösa upp knutar som jag har varit riktigt duktig på kan jag inte längre, mina naglar går av bara jag försöker använda de, men jag måste även säga att dessa biverkningar ändå är lindriga om jag jämnför med fec och taxotere som jag fick förra sommaren och hösten, då var jag riktigt dålig, så om man jämnför så mår jag riktigt bra idag, men vissa dagar är sämre än andra, men jag ska inte klaga för det finns ju de som har det ännu sämre än jag.

 bjuder på en bild som visar mitt hår som det ser ut när jag inte gör något åt det, jag har nämligen fått väldigt lockigt hår :)

en riktig krulltott har jag blivit:)
 och håret är för kort att göra något med :/

med lite klämmor så får jag bukt med lockarna
 som är för korta att göra något av

så här såg jag ut före jag blev sjuk
 och tappa allt hår
( gissa om jag saknar mitt hår)

Till helgen blir det att åka ut till Siggefora och husvagnen igen, såklart, men lördagen bjuder även på fest i Västerås det ser jag fram emot  det blir nog jätteroligt och  självklart följer större delen av familjen med, bara Markus som blir kvar hemma :)


Här kommer några tänkvärda ord om  att vara mamma

 

 

 Innan jag blev mamma

Innan jag blev mamma

lagade jag och åt varm mat

Jag hade kläder utan fläckar

Jag kunde sitta i lugn och ro och prata i telefonen

Innan jag blev mamma

sov jag så länge jag önskade

och oroade mig aldrig över hur sent jag kom i säng

Jag borstade mitt hår och mina tänder varje dag

Innan jag blev mamma

städade jag mitt hus varje dag

Jag klev aldrig över leksaker

Jag glömde aldrig texten till vaggvisorna

Innan jag blev mamma

oroade jag mig aldrig för om mina växer var giftiga

Jag tänkte aldrig på vaccinationer

Innan jag blev mamma

hade jag aldrig kräkts på, bajsats på, spottats på,

tuggats på, kissats på,

ej heller blivit nypt av små fingrar

Innan jag blev mamma

hade jag fullständig kontroll över mina tankar, min kropp

Jag sov hela natten

Innan jag blev mamma

hade jag aldrig hållit hårt i ett skrikande barn

så att läkaren kunde ta prover och ge sprutor

Jag blev aldrig härligt lycklig över ett enkelt leende

Jag satt aldrig uppe sent och tittade på ett sovande barn

Innan jag blev mamma

hade jag aldrig suttit med ett sovande barn i famnen

för att jag inte ville lägga ner det

Jag kände aldrig mitt hjärta krossas i tusen bitar

när jag inte kunde stoppa smärtan

Jag visste aldrig att någonting så litet

kunde påverka mitt liv så mycket

Jag visste aldrig att jag kunde älska någon så mycket

Jag visste aldrig att jag kunde älska att vara mamma

Innan jag blev mamma

visste jag inte hur det kändes att ha hjärtat

  utanför kroppen

Jag visste inte hur speciellt det kunde kännas att

 mata en hungrig baby

Jag kände inte till dessa band mellan

 en mamma och hennes barn

Jag visste inte att någonting så litet

kunde få mig att känna mig så betydelsefull

Innan jag blev mamma

hade jag aldrig gått upp mitt i natten var tionde minut

för att se att allt var bra

Jag hade aldrig känt till värmen,

glädjen, kärleken, hjärtesorgen,

 undret eller tillfredsställelsen

över att vara en mamma

Jag visste inte att jag var i stånd att känna så mycket …

innan jag blev mamma

 

- FÖRFATTARE OKÄND -