Förtydligande från igår

 

Jag vill börja med att tacka för alla fina komentarer både här och på Facebook.
Sedan vill jag säga att det inte var meningen på något som helst vis att ge någon dåligt samvete,
det här är som sagt mina tankar jag skriver ner här, och som ni läsare tolkar på erat sätt, jag är inte så duktig på att formulera mig rätt alla gånger, och det skyller jag på  min dyslexi som gör att varje blogginlägg tar lite längre tid än för andra som skriver, eftersom att jag måste rätta mig själv hela tiden, både stavning och meningar kan se väldigt konstiga ut ibland, särskilt då jag är trött i huvudet,  Det jag funderade mest över i går var ju vad alla snälla och välmenande människor igentligen ville och kunde tänka sig att hjälpa till med, det är svårt för mig att veta. och de som vill hälsa på, måste absolut inte, ta tag i någon städning här hemma! bara vara medvetana om att vi har det stökigt just nu,
Eftersom frågan dyker upp då och då, när man tar mig avskilt och viskar i mitt öra, att jag /vi måste absolut höra av mig om vi behöver något, hjälp eller vad som helst, jag vill ju tro att man menar det man säger till mig, men har aldrig kunnat svara på frågan. så då funderade jag på vad jag skulle kunna tänka mig att få hjälp eller avlastning med, och kom fram till att dessa konkreta förslag, kunde passa, om man vill göra något, därmed inte sagt att man måste göra detta om man kommer och hälsar på oss, så vill jag inte att ni tänker.
Hmm, fast en ny bil och ett hus på landet och lite nya möbler och textilier här hemma vore inte helt fel det heller, om någon har lite pengar över och inte vet vad ni ska göra med dessa, så tas de också tacksamt emot :) annarst räcker det gott med ett samtal, ett brev, ett kort, en tanke, alla är inte gjorda av pengar och det vet jag, och just nu är jag själv inte särskilt social av mig, jag är som ett skadat djur som går undan och gömmer mig, för när jag har så ont som jag har haft på senare tid, så går jag undan och vill vara ifred, men Per och Thilde vill säkert jätte gärna ha sällskap de också, och duger enbart kaffe så finns det för det mesta hemma, om ni vill komma föbi någon dag, vi blir glada av bara lite sällskap, det jag skrev var mer en beskrivelse av hur mitt/vårt liv ser ut just nu, att det är rörigt och stökigt, men vill man hjälpa till  med något så får man jättegärna göra det. där det behövs.

Igår var ingen bra dag för övrigt, jag hade precis börjat tycka att jag fått till det med mina värktabletter och har ökat dosen något, illamåendet är i stort borta, och tröttheten bättre, men i går slog värken till ordentligt igen, vet inte hur jag ska kunna beskriva den, min knöl har jag kunnat känna ifrån början, och den har blivit större på senare tid, men sedan jag fått min behandling så har något hänt med bröstet, det har svullnat upp och blivit stenhårt som om jag har en jättehård muskel eller något, jag har alltså inget mjukt bröst längre utan det är stenhårt, jag antar att det är en reaktion på behandlingen och att cancercellerna protesterar  allt vad de kan mot detta gift, vilket även det ger smärta, igår gjorde det så ont, så att tårarna rann under dagen, det är som att ha födslovärkar i bröstet så ont gör det till och från.
Thilde ville ge mig en puss och en kram i går kväll och hon kom givetvis emot mitt bröst när hon skulle kramas och det gjorde så ont, men jag sa att det inte var hennes fel och fortsatte krama henne, men plöstligt backar hon och stirrar på mig och säger: dina ögon rinner mamma! att se hennes förskräckta blick gjorde mig ännu mer ledsen, jag tror inte hon har sett mig gråta tidigare, men igår bara forsade tårarna av värk och utmattning och av sorg att mitt barn ska behöva se mig ha så ont att inte kunna ge sin mamma en kram utan att det gör så ont att jag börjar gråta.

Jag ökade på dosen med ännu en tablett innan jag skulle lägga mig igår, och jag har sovit bra hela natten och vaknade värkfri, så idag under dagen så provar jag med den lägre dosen igen och ser om det fungerar på dagen, vill ju inte behöva vara så trött att jag måste sova hela tiden, det är ju inget liv och jag vill orka göra andra saker än att bara sova, så nu hoppas jag på att det ska fungera.

Igår var det både Fettisdag och pannkakans dag,  jag hade tänkt att överaska familjen med semlor från konditoretet, men jag kom mig aldrig ut igår heller,
så istället så blir det älsklingen som handlar hem både semlor och ställer sig att steka pannkakor, fast han var helt slut efter jobbet.

Om du bara visste hur mycket jag uppskattar det du gör för oss, jag älskar dig mer och mer för varje dag,och att du överhuvudtaget står ut med situationen som är, det beundrar jag dig för.

"Kärleken är början

mitten och slutet
du är kärlek"