orken tryter

Jag vill tacka alla som är inne och läser på bloggen och för  de fina komentarer jag fått, både från vänner och okända, det värmer och det känns alltid bra att få lite uppmuntrande ord på vägen:)

Jag är som vanligt lite dålig på att uppdatera, men det händer inte så mycket skoj i mitt liv just nu, det enda jag har att skriva om är väl hur jag mår och alla dessa biverkningar, i fredags så mådde jag ju som sagt rätt bra så jag tog mig ju iväg till Fruängen  för att klippa in min peruk, jag vart riktigt nöjd med resultatet och har börjat använda peruken mera nu, men under resan dit som tog 1tim och 4 min så blev jag riktigt trött, men när jag väl var där så ville jag även passa på att titta lite i centrumet men kände hur orken verkligen tröt, jag passade på att besöka deras stora och fina apotek och jag handlade en bra handkräm och 2 olika fotkrämer, jag måste ju börja ta hand om mig själv nu då huden blir allt torrare, sedan köpte jag även munskölj för att hålla munnen i bättre form,  kanske kan jag mota bort en del av blåsorna som dyker upp i munnen nu.

Efter denna tripp var jag rejält slut och slumrade till på vägen hem, jag kände även av magen som började göra ont igen och jag började svettas rejält i väntan på pendeltåget, väl hemma igen så var jag så trött som man kan bli efter en lång arbetsdag i kroppen, utav i stort sett bara ha åkt tåg, vilade mig lite innan resten av familjen kom hem, men det hjälpte föga, när de kom hem gick jag iväg och handlade,  man tror ju att man ska ha samma ork och kraft som innan behandlingarna startade, men det har man ju inte längre , med två kassar mat så var jag på väg att ge upp när jag hade halva vägen kvar, armarna bar inte längre, och det var nästan att jag tänkte ringa efter Per så han fick komma och hjälpa mig, men jag tyckte inte att han skulle behöva klä på Thilde och släpa med henne bara för att hjälpa mig med kassarna, så jag kämpade på och blev allt andfåddare, men hem kom jag till slut, matpåsarna hamnade i hallen och jag stöp i soffan och svetten formligen forssade om mig, så trött och slut har jag nog aldrig varit tidigare, cytostatikan bränner verkligen ut kroppen på en,  ja det är ju inte cancern i sig som gör mig dålig utan jag är behandlingssjuk som man säger, det är cellgifterna som bryter ner kroppen på mig, cytostatikan kan ju inte urskilja mellan friska celler och sjuka cancerceller, utan den går på alla snabbväxande celler i kroppen, och jag börjar redan märka av det, man kallar för cytohjärna, efter 2 behandlingar så börjar jag känna av att hjärnan tänker långsammare och jag glömmer och är mer virrig än tidigare, kanske kan detta bero på att jag får maxdos av mina cellgifter för att lyckas krympa ner min cancer i bröstet innan operationen, så att jag mår som jag gör är kanske inte så konstigt, tröttheten verkar ha kommit för att stanna den kommer och går hela tiden, anstränger jag mig lite så svettas jag floder och huvudväken, kommer som ett brev på posten, tyvärr så drabbas ju familjen av mitt mående också, jag som tidigre haft ett stort lugn och tålamod, även med en trotsig  2 -åring i familjen, men så är det inte längre numera har jag humörsvängningar och orkar inte med Thildes testperioder, utan jag blir arg nästan direkt, och hon får skäll för småsaker, detta tycker jag själv är jättejobbigt för jag vill verkligen inte vara en sån mamma,eller en sån person som exploderar för småsaker, jag hoppas verkligen detta ger sig då cytostatikabehandlingen är över. Annars så är ju Thilde en riktig solstråle som får mig att vekligen  må bra, hon är så omtänksam och har så mycket kärlek att man blir rörd, bara att få en kram och massa pussar och sen höra "älkar dig" mamma  (älskar dig) gör att man smälter, hon är bara för go:) i lördags hjälpte Per min systerdotter att flytta ner till Hultsfred där hon ska studera i höst, själv stannade jag och Thilde hemma, tonåringarna var hos sin pappa denna helgen, jag tyckte det skulle vara elakt av oss att låta Thilde åka bil en hel dag till ingen nytta för henne, och själv hade jag nog inte orkat att sitta i en bil hela dagen, fram och tillbaka, så roligt är det inte att åka bil. i söndags tog vi oss till  västerås och hälsade på Pers familj och fikade, det var riktigt skönt att  få komma hemifrån lite, man behöver lite miljöombyte känner jag, det blir ju mest att man är hemma, särskilt nu då vädret har varit tråkigt så vill man inte gärna gå ut heller, livet just nu känns ganska tåkigt och isolerat, man tänker sig för hela tiden när det gäller infektionsrisken, denna omgång ha blodvärdena varit bra, men man vill ju ändå inte bli sjuk lagom till nästa behandling, för trots att man mår allt sämre för varje gång som går så vill jag inte heller vara utan cellgifterna då de förhoppningsvis krymper tumören eller ännu hellre tar död på de cancerceller som finns i bröstet och äventuellt är på vift ute i kroppen,  nej det är bara att härda ut och ta en behandling i taget, nästa onsdag är det dax för behandling nr 3 och då är jag halvvägs på väg, det är så man måste tänka för att orka ta sig igenom detta helvete som det faktiskt är och jag önskar ingen att behöva gå igenom detta, forskning är tydligen på gång vad det gäller cytostatika som bara angriper de sjuka cancer cellerna, och ger mindre biverkningar, men än är det lång forkning kvar innan den medicinen kommer ut på marknaden, min förhoppning är att de ska kunna hitta ett bra botemedel mot cancer och även kunna bota spridd cancer under mina barns uppväxt,  jag vill för allt i världen inte att mina barn ska drabbas av denna otäcka sjukdom eller någon annan heller för den delen, så stöd gärna cancerforskningen de behöver alla pengar de kan få, medicinen som gör att jag får samma chans till överlevnad som de med annan bröstcancer, Herceptin kostar 300 000 kr  och ges till oss med Her2 positiv diagnos, jag ska få det under ett år framöver,  men jag har förstått att alla som skulle kunna få denna medicin inte får den utan det beror på vart i landet man bor om man får den eller inte, pga att den är så dyr och så ska det ju inte vara, just nu är jag glad åt att jag bor i stockholm och får behandling på karolinska där det bedrivs mycket forskning, men jag önskar att alla med en cancerdiagnos ska få samma chans till bra cancervård och medicin oavsett var i landet man bor eller vad behandlingen kostar.

Nu ska jag ta och göra mig iordning, och bege mig till jakobsberg för att förnya mitt leg,
ha en bra  och solig dag:) kram