Lycka är något man väljer!.

Som vanligt går det ett tag mellan inläggen, men jag är i alla fall  kvar :)
Sedan sist så har vi gjort några turer fram och tillbaka till Västerås, Per har hjälp sin morfar att såga upp en massa ved, och ved fanns det gott om kan jag säga :)

själv servade jag de med mat, och lekte lite med kameran, jag är absolut inte särskilt duktig på den biten, men har alltid tyckt om att fota och dokumentera, det var dessutom min uppgift på jobbet, där jag var foto och dokumentationsansvarig innan jag blev sjukskriven, I höstas köpte vi en ny kamera som både jag och Per tycker om att leka med, och innan midsommar köpte vi ett nytt objektiv till den, så nu försöker vi lära oss hur den fungerar, och fotar det mesta :) själv tycker jag om att fota natur bilder, och sommaren är så vacker att fota så det gör jag gärna. förutom fotograferingen har vi även varit upp till Vilhelmina och Pers föräldrar under midsommar,Thilde har ju varit där uppe i 2 veckor, och vi ville ju ha hem henne igen:) 2 veckor är lång tid utan våran solstråle, vädret där uppe kunde ju ha varit bättre,men vi slapp i alla fall regnet, vi åkte till en camping där de hade lite midsommarfirande, vi ville ju att Thilde skulle få fira midsommar litegrann i alla fall, men eftersom vädret var som det var, regent hängde i luften så ville Thilde inte ha någon klänning och inga blommor i håret :) när vi kommer dit så har de gratis hoppborgar och ponnyridning och en jättefin klätterställning till Thildes lycka; och att dansa kring midsommarstången var hon inte alls intresserad utav :) men det viktigaste var ju att hon hade roligt och det hade hon, efteråt gick vi hem till en av Pers farbröder som både i närheten, han var dock inte hemma men däremot hans fru och en av Pers kusiner var där och hälsade på med sina två barn, sonen på 3 månader charmade alla,  en jättesöt liten kille var det, dottern var lite mera blyg men jättesöt hon med :) efteråt åkte vi tillbaka till Pers föräldrar och åt lite midsommamat. Så trots vädret fick vi en trevlig midsommar i alla fall.

 

Nu är det fyra veckor sedan vi gifte oss och trots att det var väldigt enkelt bröllop, så var det en helt underbar dag,som startade med fotografering i Uppsala. och trots att jag och Per har varit tillsammans i 7 år i både med och motgångar, så kände jag en sån lycka och har gjort sedan dess, vi känner ju varann utan och innan vid det här laget, och vi vet varandras fel och brister, så vi visste ju vad vi gav oss in på om man säger så :) jag känner mig fortfarande lycklig, nästan nyförälskad, ett förhållande är ju något man måste jobba på hela tiden och trots 7 år så fortsätter Per att uppvakta mig med både blommor och presenter, själv är jag lite sämre på den biten, men jag är noga med att han ska få fortsätta ha sina hobbyn kvar, jakt, skytte och hemvärnet, så istället för presenter ger jag honom egentid att umgås med vänner utan mig och barnen. Det ger ju mig en gladare och nöjdare man tillbaka.

 

Jag tror att lycka är inget man bara får eller blir, utan något man väljer själv, om man vill vara lycklig eller inte, När jag fick min cancerdiagnos för 2 år sedan så rasade min värld totalt, och jag föll ner i ett mörkt hål, och där befann jag mig i ett halvår, sen hände något, trots att jag just hade fått veta att min cancer var spridd till lungorna, så bestämde jag mig att nu fick det vara nog, jag kunde inte fortsätta att må som jag gjorde, jag hade ju tre barn varav en liten dotter som behövde mig, och jag mådde ju hyfsat i kroppen, och det tänkte jag ta vara på och njuta av så länge det gick, visst har jag haft små svackor efter det,och jag har mer ont nu än vad jag hade då men oftast så lever jag på som vanligt. jag fick faktiskt kommentaren av taxichaffören jag hade igår på väg till radiumhemmet, när jag klev in i bilen: och du ler fast du ska till Radiumhemmet? det är väl inget trevligt ställe?,Nej svarade jag och det är väl inget trevlig anledning jag ska dit för heller, men vad hjälper det att deppa ihop? det är sant sa han, han hade också fått höra något likande av en annan kund. och en  läkare som chaffören hade pratat med hade sagt, att om man har en positiv inställning till behandlingar så har kroppen lättare att ta till sig medicinerna, om det är på det sättet vågar jag inte svara på, men visst hjälper det att må bättre mellan behandlingarna om man är positivt inställd till det hela, jag har ju accepterat att jag har cancer, och att deppa ihop hjälper varken mig eller min familj, så jag fortsätter att glädjas över livet, morgondagen vet inte något om.

 

Jag var till läkaren i måndags och han börjar fundera på om jag ska stråla mitt högra bröst eftersom det inte tycks svara så bra på behandlingen jag får, jag har ju som jag har skrivit tidigare två större hudmettasaser som vätskar och blöder, den som sitter på mitt högra bröst blir bara större och spricker mer och mer, jag har dessutom fått en bakterieinfektion i båda såren så nu går jag även på penicillin.

 

Jag har fått frågan från läkare och sköterskor vem det är som lägger om såren, och det gör jag själv, jag har ju fått visat hur man gör, med tvättning och honung och kompresser, men förstår deras fråga, för det ser äckligt ut, men jag gör det hellre själv än att behöva springa till vårdcentralen varje dag för omläggning, så jag har fått kompresser och tillbehör hemskickat till mig, eftersom det jag behöver inte finns på apoteket, läkaren tittade på såren i måndags, i samband med att de skulle fotograferas för dokumentation och tyckte de såg rena ut, men han tycker det är konstigt att tumören i bröstet inte svarar lika bra på behandlingen som de i lungorna och svullnaden som var ovanför bröstet, han sa att det är som att det skulle vara två olika tumörer.. men först ska jag röntgas innan vi beslutar om strålning  och om det blir det  måste jag  avsluta studien, vilket jag helst inte vill,  för medicinen är fortfarande inte godkänd för andvändning för vanliga patienter ännu, istället ville han ge mig en annan ny medicin, men sa att där, är det tydligen krångligt att få använda den pga ekonomiska skäl, man måste tydligen ansöka och få patienten godkänd för denna medicin, jag kommer inte ihåg vad den heter just nu, men jag har för mig att han har nämnt den för mig tidigare också, men innan vi bestämmer något ska vi invänta svaret från röntgen jag ska göra den 16 så håll tummarna för att det fortfarande minskar i lungorna och även i bröstet, jag vill gärna fortsätta på denna behandling jag har nu, eftersom den fungerade så bra i början. men å andra sidan har jag ju väldigt ont och har besvär av mina vätskande sår, men jag tycker alltid det är läskigt att byta behandling, man blir trygg på något sätt med det man har, och känner igen biverkningarna av.

 

Igår  var det dags för min 8.e behandling men eftersom jag blivit jätteförkyld med förhöjd temp så ringde jag och rådfrågade både på  behandlingsavdelningen och de frågade i sin tur på onkologen som ringde upp mig, efter rådgörande med min läkare så bestämdes det ändå att jag skulle få behandlingen eftersom den inte påverkade min benmärg som de andra cellgifterna jag har fått, och jag hade ju  ett grundskydd i och med att jag äter penicillin, så om jag kände att jag orkade ta mig dit, så var det jättebra,och det gjorde jag, fick en sal med en säng i så jag inte riskerade att smitta någon annan, i natt har febern legat strax över 38 grader och jag mår fortfarande rätt risigt.men det blir väl snart bättre hoppas jag.

 

Jag skickade iväg älsklingen och Thilde till campingen igår kväll eftersom hon så gärna ville dit och leka med sin nyfunna vän, om jag mår bättre så kommer de hem och hämtar mig i morgon, och då tänkte vi åka och titta på Power meet i Västerås i helgen, Trist att jag ska bli sjuk när Per är ledig endast i 2 veckor, men, men inget att göra något åt.

 

 

 

kram