I väntans tider

I natt har jag sovit oroligt hade svårt att hitta en bekväm sov ställning, om jag har svårt att sova nu hur ska det inte bli senare då när magen är ännu större? jag har ju fortfarande några månader kvar till April, visste jag inte bättre så skulle jag ha svårt att tro att magen kan bli så mycket större, för den har blivit enorm under julen, trodde att jag gått upp flera kg av allt julgott, men ställde mig på vågen i morse och jag har inte gått upp någonting, väger tvärtom 400g mindre än då jag va på mvc den 19/12, så den lille i magen har verkligen gottat sig under julen ;) för magen den är större, det märker jag på byxorna som inte går upp över magen längre, suck och värre kommer det bli har ju haft jätte magar med både Angelika och Markus, så den här gången lär ju inte bli annorlunda.
skillnaden den här gången är att jag faktiskt har mått bra under graviditeten så här långt, om man bortser ifrån alla förkylningar och infektioner jag har drabbats av i stället, men det beror ju på mitt jobb tyvärr inte mycket att göra år. jag jar känt mig väldigt harmonisk och lugn denna gång.
Med Angelika hade jag foglossning från tredje månaden och illamående väldigt länge, sen vet jag att det inte är någon idé att oroa sig för förlossningen, vet att det kommer att göra djävulskt ont, särskilt då jag inte törs ta någon bedövning eftersom det höll på att gå galet då jag fick den i samband med Angelikas förlossning, och det pga övertalning av barnmorskan som tyckte jag hade för ont, själv var jag inställd på att klara mig utan, och bara använda lustgas och massagedusch, men icke då, jag lät mig övertalas, och vad hände? jo en vanlig bivekning av Epidural bedövning som jag fick är att värkarna avtar, och då föder man knappast heller några barn, men inte nog med att värkarna upphörde så sjönk mitt blodtryck väldigt snabbt och fosterljuden blev svaga, så barnmorkan ringde snabbt tillbaka narkos läkaren som givit mig bedövningen, och de började pumpa i mig mängder av vätska för att häva effekten av bedövningen och tippade min säng i bakåt lutande läge för att få upp mitt blodtryck igen och i samband med det så blev fosterljuden kraftigare oxå, efter ett tag så försökte de höja sängen igen för jag låg ju obekvämt och hade huvudvärk och genast sjönk mitt tryck igen, detta höll på hela natten till morgonen och då först fick jag föda på naturlig väg, den förlossningen tog ca 17 tim. from då vattnet hade börjat sippra hemma,och vi åkte in, Men jag lät mig inte avskräckas av den gången utan bestämmde mig rätt snart att jag ville ha ett syskon till Angelika eftersom Angelika var ett lugnt barn så det kändes bra att bli gravid igen så snart på, det skiljer bara 1 1/2 år emellan dem, när jag väntade Markus så drabbades jag och Angelika av kraftiga illamående och kräkningar flera gånger under sommaren, fick senare veta att dricksvattnet hade varit förorenat, och blev så sjuk att jag inte ens fick behålla någon vätska , så jag fick sitta och få i mig vätske ersättning på en matsked och det va nätt och jämnt jag fick behålla det, samtidigt har man en liten dotter som oxå är magsjuk, men det är bara att klara situationen , och torka spyor till höger och vänster, eftersom barnens far jobbade, ingen hjälp där inte, men det var väldigt nära att jag skulle läggas in eftersom jag va gravid oxå men så blev det inte, jag frisknade till, tillslut iaf. vid tidpunkten då jag skulle få Markus så åkte jag på en kraftig urinvägs infektion, själv tror jag att det var njursten för jag har alldrig upplevt en sådan smärta vid urinvägs infektion tidigare trots att det gått upp i njurarna, för jag kunde inte resa mig upp ur sängen pga smärtan i rygg och mage. detta satte Även igång värkar inte så kraftiga men ändå regelbundna så vi bestämde oss för att åka in till förlossningen på Huddinge sjukhus, som bara låg en 10 min ifrån oss, när jag kommer in konstanterar barnmorskan att jag är öppen 2 cm men att inte förlossningen satt igång, så det tas ett urinprov på mig där det visar sig att jag har mycket äggvita vilket tyder på en infektion så jag får antibiotika mot det, å en vecka senare när jag kliver upp vid 4 tiden på morgonen för att gå på toa så går vattnet , och jag har täta och regelbundna värkar direkt, så medan S ringer våra vänner som bor i närheten som ska ta hand om Angelika så hoppar jag in i duschen, när jag kommer ut så har Peter kommit upp och för att hämta Angelika och då känner jag att det verkligen är dax att åka in så vi ringer taxi trots att vi bor så nära sjukhuset, vi hinner nätt och jämnt in förän det är dags att föda, denna gång säger jag att jag bara ska ha lustgas och den fungerar bra, känner visstligen smärtan men är så lullig av all lustgas att jag inte bryr mig om den, förens det känns som om barnmorskan står och sliter isär mitt underliv för så kändes det, när Markus var född så fick jag veta att han hade haft lite bråttom ut och att huvud och ena axel kom ut samtidigt så han var rejält klämd med rödsprängda ögon och blåmärken som följd, och han va ju ganska stor oxå ca 4 kg vägde han så jag brast kanska bra, så det blev en hel del stygn för min del. sedan kom ju inte moderkakan ut hel heller en liten bit saknades, så först då jag befann mig uppe på bb avd en bra stund senare och är alldeles själv så får jag värkar igen och krystar ut resten av moderkakan, inte särskilt roligt då man tror att allt ska va över.
40 min tog det allt som allt från och med då vattnet gick hemma till att Markus blev född, hans födelse avskräckte mig nog mer än Angelikas för där hade jag inte upplevt smärta på samma sätt. så efter honnom ville jag vänta med att skaffa ev flera barn, men det blev inga förens nu, men trots tidigare erfarenhet känner jag mig inte särskilt orolig vet att det gör ont och att föda kan skilja sig från gång till gång.
och liten som jag har i magen är väldigt efterlängtad, och jag är så nyfiken på vad det är för en liten krabat som bor därinne:) vet ju inte om det är en pojke eller en flicka inte för att det spelar någon roll men nyfiken är man ju ändå, och inga namn har vi kommit på ännu heller, finns ju inga som jag riktigt fastnar för, men jag hade samma problem med både Angelika och Markus , men det löste sig ju till slut ändå.

Oj! idag blev det mycket skrivet;) känns skönt att få skriva av sig lite, men nu ska jag nog försöka att städa lite här hemma, jag får väl passa på nu när inte barnen är här, jag har ju så trångt ändå, så det är lättare att städa utan de ibland

ha en bra dag kram