Tankar och funderingar

Idag blir det bara lungt här hemma, har så ont i blygdbenet att jag har haft svårt att sova i natt, jag kan knappt sitta för det gör så ont, jag tror att det är bebisens huvud som ligger och trycker på just där jag har ont sedan tidigare, men det har lättat upp lite sedan i går kväll i alla fall, för då när jag skulle se på tv kunde jag inte sitta upp i soffan alls, för att det gjorde så ont och att dra upp benen i soffan var en omöjlighet, så jag fick sitta nedhasad då gjorde det inte lika ont. så nu får det gärna komma igång, för detta är bara att dra ut på plågan, jag har ju inte kunnat vända mig i sängen i natt, så jag vaknade kl 4.00 och kunde inte somna om, det är svårt att sova då man inte kan ligga bekvämt...

Lite Tankar om Angelikas förlossning

jag hittade min förlossnings journal för Angelika idag. jag kände att jag inte riktigt blev trodd av min bm då jag sa att jag inte tål Eda, hon har vissligen skrivit att jag inte vill ha den för att jag fick kraftigt blodtrycks fall då jag fick den, men skrev inte något om att även fosterljuden blev låga, jag har fått veta att de normalt pendlar mellan 140-120 så jag blev lite nyfiken om det var jag som överdrev minnet av den förlossningen, för senast jag var hos Bm så frågade hon igen om bedövning, och om jag var helt säker på att jag inte ville ha EDA. så om jag träffar henne igen innan förlossningen ska jag visa min Journal för henne så får hon avgöra om jag överdriver eller inte.

lite utdrag ur journalen ialla fall:

kl 02.00 dr xxx har lagt eda som verkar ha tagit bra
kl 02.10 dimper barnets foster ljud ner till 60-70 , lägger pat på vä sida flj hämtar sig dock men långsamt. tar även bltr på pat som visar att hon har sjunkit rejält i bltr 90/70
02.20 pat bltr bara sjunker hela tiden 70/45

(trots medicinering för att få upp bltr så händer det ingenting )

03.00 är mycket svårt att få upp pat:s tryck, trots att hon hela tiden är tippad och att drp går fullt bltr 70/40

( narkosläkaren är på plats i stort sett hela tiden och ordinerar mig mer medicin mot bltr)

03.55 bltr verkar ligga ngt så när stabilt nu runt 90-100/45-50
det går inte att höja spec mkt under pat.s huvud innan hennes bltr faller igen
04.10 har varit ifrån salen och kommit åter ser då att flj sjunkit till 60-70 under ngn minut
05.50 flj dippar ned mot 60-70 bltr ligger nu runt 130/70
from nu så får jag tillbaka värkarna och det börjar hända saker ,men så fort jag ligger i ryggläge så går mitt tryck ned och även Angelikas flj, så jag får bara ligga i sidoläge
08.24 pat har legat på sida och krystat, pat börjar krysta aktivt.
08.38 Partus en flicka föds efter ett vä sid klipp pga hotande foster asfyxi
(just när hon klippt så går Angelikas flj upp igen)

vet inte om det är jag som överdriver men det är inte första gången jag möts av skeptis då jag nämner effekten edan hade på mig. när jag väntade Markus , så hade den bm aldrig hört talas om att det kunde bli så av Eda .så jag är lite orolig att någon kommer att fatta beslut över huvudet på mig, om att ge mig Eda ändå, om jag skulle bli kraftigt smärtpåverkad, har hört att såna beslut fattas ibland utan att fråga patienten först, själv blev jag övertalad av bm jag hade då för att jag var så smärtpåverkad.
Innan jag kom in var jag inställd på att klara mig utan bedövning och använda naturlig smärtlindring istället, ( jag fick faktiskt börja med dusch och bad som hjälpte en hel del.)vilket jag har bestämt mig för den här gången också, och hoppas att det inte tar för lång tid bara..
vill inte skrämma upp någon, jag har förstått att många tycker den bedövningen är suverän, och hjälper många,men det kan ju bli som för mig, jag visste ju inte i förväg hur jag skulle regagera på Eda. så man bör nog fundera ordentligt innan man tar en sån bedövning, själv tar jag hellre smärtan än att uppleva en sån förlossning igen.
i och för sig så var ju inte jag så medveten om vad som hände runt omkring mig medans det pågick, men det var Angelikas pappa, han brukar inte vara känslig av sig, men den här gången tyckte han det var jobbigt, eftersom han såg och hörde all aparatur som var kopplad till mig, och det som hände runt omkring mig, det handlade inte om att föda barn bara om att få upp mitt bltr och fosterljuden till normala nivåer igen.

Detta var lite återkommande tankar men jag tror nog att det kommer att gå bra den här gången, vill bara ha det överstökat nu och få hålla bebisen i famnen:) längtar så ...

nej nu ska jag lägga in lite ny musik på datorn så att jag kan få in lite nya låtar på mobilen, kan ju va bra att ha något att lyssna på då man ligger på bb;)

Ingen bebis i natt

Uträkning utgår från dagens datum: Mån 30 mar 2009.
Din graviditet startade Ons 2 jul 2008.
Din menscykel är ca 28 dagar'
Du blev gravid ungefär Ons 16 jul 2008 (ägglossningen).
Du är på dag 272 av 280. (97,1%).
Du är i vecka 39.
Du har gått 38 fulla veckor och 5 fulla dagar (v38+5).
Du är i 9:e kalendermånaden.
Du är i 10:e graviditetsmånaden (lunarmånaden). [Läs mer här]Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Tis 7 apr 2009 Du har 8 dagar kvar till beräknad förlossning.


Nej det blev ingen bebis i natt, värkarna avtog senare på kvällen , jag var så säker att det var dax nu , att jag lämnade min bb väska kvar i bilen, för jag ville ju ha mat i mig först i fall att det var på gång, jag var ju hungrig :-P , för när vi var på Willis och handlade så stannade jag kvar i bilen och då kom värkarna med ca 5 min mellanrum, inte så intensiva dock men det kändes som att det skulle bli en fortsättning ialla fall, ( och liten verkade jättepigg och bökade sig verkligen neråt så det gjorde ännu ondare i bäckenet och blygdbenet på mig, även då jag var helt stilla så gjorde det rejält ont, och det verkade som att h*n kände när det var en värk på gång, innan jag gjorde det, för "liten" sparkade till och flyttade rumpan lite, just innan magen återigen spändes och blev stenhård) men efter maten så började vi titta på tv, och då börja det lugna ner sig i magen, så när jag hade sett klart på bond filmen och inget mer än de vanliga sammandragningar hände så gick jag också och la mig, Per hade redan gått och lagt sig eftersom han skulle upp och jobba idag, och i dag är det lugnt som bara den, jag har bara de vanliga sammandragningarna som i och för sig håller på hela tiden, men jag har ingen värk alls, så det dröjer nog ett par dagar till, Per hoppas att det blir till nästa helg i stället, medans jag känner mig helt redo att föda nu, känner mig inte ens orolig för bilresan längre, som jag gjort tidigare:S det tar ju ca 45 min. från mig till västerås och Markus tog ju bara 45 min på sig from då vattnet gick hemma tills han var född,och jag har fått veta att jag fortfarande räknas som omföderska trots att det är över 14 år sedan sist, så det kan ju faktiskt gå ganska fort då det sätter igång, men jag hoppas inte det :P så lite besviken blev jag nog att det avtog, för nu kanske jag hinner bli nervös igen *s*
men just nu känner jag mig bara så inställd på att ta mig igenom det, så mest nervös är nog inte jag hi hi ;), jag får väl hålla mig lite aktiv idag så kanske det sätter igång igen, jag har ju inga trappor att springa i här eftersom jag bor på bv, det skulle nog se underligt ut om jag började springa upp och ner i trappan, undrar vad grannarna skulle tänka då *s* nej jag får väl ta tag i lite sysslor här hemma och kanske putsa fönstrerna i v-rummet, jag tog ju köket och nya gardiner i fredags ;) så nu får jag väl ta och hänga upp nya i v-rummet också så kanske det händer något igen ha ha...

Jag lägger in lite nya magbilder från vecka 39, tycker inte att magen har blivit så mycket större sedan senast, men ändå känns den mer ivägen nu ;)

kanske på gång nu

Ihelgen har man sprungit mycket i trappor, vi var i västerås som vanligt och Per bor ju 3 trappor upp likaså hans moster och morbror, så idag då jag gick i trapporna innan vi skulle åka hem så känner jag hur det börjar göra ont i ljumskarna och det tilltog i bilen i rygg och mage oxå så har det hållit på nu ett tag , vi är ju hemma nu så kanske vi får åka tillbaka till västerås i kväll/natt, för jag har rätt ordentliga förvärkar nu, men de kan ju lika gärna avta under kvällen, men jag hoppas att det är något på gång nu för jag är så svullen om händer och fötter att jag inte får på mig stumpor och skor, så nu är jag riktigt trött på att vara gravid:S, och sen så vill jag ju ha bebis nu:), jag hoppas i alla fall att det händer nåt i natt...

Sista besöket på Mvc?

Jag var på Mvc i går och allt såg fint ut som vanligt;) Bm tyckte jag hade ett jättefint järnvärde, trots att jag hade glömt mina vitaminer i helgen då vi var i Västerås, men jag äter ju mycket leverpastej och grönt till frukost så det kanske gör sitt till oxå, så min trötthet beror inte på järnbrist i alla fall, men vad jag har blivit så hungrig nu på slutet, känns som när man har magkatarr, det suger hela tiden, känner mig aldrig riktigt mätt, måste väl vara så att kroppen laddar upp nu inför det som komma ska.. japp för nu är bebins huvud fixerat, jag har nog anat att det var så eftersom det har tryckt på bakåt och neråt så mycket på sista tiden, så man sprungit på toa , men det har bara varit känslan att vara toanödig :s känts lite som krystvärkar men utan att ha ont i magen, bara i ryggslutet, hmm fick veta av Mimmi i går (hon som just fått barn) att Ebba inte hade fixerat sig förän sista dagarna innan hon fick, måndagen var hon inte fixerad och på fredagen fick hon Ebba. så man vet aldrig kanske är det snart dax här med det hoppas jag i all fall, men jag hoppas på att det blir till helgen i såna fall skulle vara så mycket enklare om det blev så...
Ja när jag ändå var ute och Sprang i går så passade jag på att klippa mig efter jag varit hos Bm, var rätt trött på håret som bara hängde platt ner, och bara dög att sättas upp i en svans, så jag chansade och gick till en frisörsalong på torget där jag var, och blev klippt av en kille, tur att jag inte är håröm säger jag bara, som han drog och slet i mitt hår, men det blev bra till slut ändå, trots att han klippte mycket, men genomklippt ordentligt blev det, och som han sa man vet aldrig då jag har möjlighet att klippa mig nästa gång så det var lika bra att klippa igenom det direkt.. han berättade om en annan tjej som som hade varit in och var höggravid och redan hade tappat en massa hår innan hon ens hade fått, och hon ville helst att han snaggade henne, men det hade han förståss inte gjort, så hon hade väl blivit lite sur, men hon hade väl blivit nöjd ändå till slut, ja själv så ville jag bara känna mig lite fin så här på slutet, har ju börjat få en massa vätska i kroppen så man är ju rätt svullen nu, och svårt att gå har man ju nu oxå, då huvudet är fixerat i bäcken ingången...men snart så är ju det ju över, vissligen så kan det ju hända att jag går över tiden men jag tror inte jag gör det, men man vet ju aldrig förstås, men väskan är packad och klar så det är bara att åka när det är dax, fick journalen utskriven igår, då jag sa att vi funderade på att åka till Västerås och föda, annars så hade jag inte fått den i handen utan allt ligger på datorn i dag, men det gäller ju bara här i sthlm, så lasarettet i västerås hade varit tvungna att ringa Ks för att få mina uppgifter, men det är skönt att ha allt med sig då det är dax att åka, hopppas det inte sker då det är rusnings trafik bara, tänker åter igen på Mimmi som kom in kl 16.00, och vid den tiden står trafiken stilla här i sthlm, det är mindre skoj om jag måste åka då, men förhoppningsvis så är det inte så mycket kö åt västerås hållet vid den tiden, ja för det är nog resan som gör mig mest nervös den här gången, vill ju inte föda i bilen precis, ja själva förlossningen kan jag ju inte göra så mycket åt, vet att det gör j-ligt ont och ser inte fram emot det precis. men det är något jag måste igenom så är det ju bara och det är bara att gilla läget. fick frågan från Bm igen om jag funderat något på smärtlindring, och jag sa att lustgas är ju det som jag vet att jag vill ha, och sedan så vet jag inte så mycket mer, jag vet ju inte hur lång tid det tar den här gången, men med Markus så gick det ju fort och då räckte Lustgas, för trots att jag kände smärtan ( för jag brast ganska bra eftersom det gick så fort) så trubbade lustgasen av mig så pass ,att jag inte brydde mig om att jag hade ont, men jag minns hur det kändes, det kändes som att bm slet isär underlivet på mig för att få ut Markus som kom ut med Huvudet och ena axeln ihop, så efter det så var jag inte så sugen på flera barn direkt, dessutom var inte moderkakan hel när den kom ut, men allt måste ju komma ut, så de väntade men resten kom ju inte, så till slut skickade de upp mig till bb i alla fall, och då jag blivit helt själv , måste ju ha varit några timmar efter så upplever jag krystvärkar igen och ut kommer resten av moderkakan, det kändes som att uppleva förlossningen på nytt efter den tiden, och det var inte så roligt då man är själv, tänk att man kan komma ihåg sina förlossningar så lång tid efteråt, trots allt så är det ju mer än 14 år sedan jag fick Markus, men glömt det har jag inte... men den här gången kanske det går riktigt bra, man vet ju aldrig.. ser inte fram emot då det sätter igång, men jag längtar efter, då allt är över och jag har vår lilla "groda" på magen, då är det värt all smärta...
Förövrigt så har jag läst lite här och var att bebisen blir mindre aktiv på slutet pga platsbrist, men här verkar det nästan tvärtom.. det tog lång tid innan jag kände de första sparkarna, och liten har varit rätt lugn fram till nu, för nu lever H*n loppan i magen mest hela tiden, sparkar och och buffar och har sig, och har hicka rätt ofta, så man undrar ju vad det är för fest där inne i magen =), det börjar kännas lite obehagligt nu med alla sparkar de är ju så kraftiga så hela magen hoppar, så nu vill jag faktiskt att det snart är över.. ja Bm bokade in mig på ett sista undersökning den 7 april, det är ju då jag är beräknad att få, så det datumet har jag ingen lust att gå på, men som hon sa har jag inte fått då så kan jag ju bara komma och beklaga mig lite för henne ha, ha... hmm ska nog försöka med lite knep i helgen för att få igång det, he he. kan ju hoppas att det funkar.. dessutom så finns det ju lite trappor att springa i hos Per så jag får väl ta några turer upp och ned *s*... i dag ska jag ringa ytterligare en person för att komma på visning på en lgh, Per fick ett samtal på mob i går från hyresbolaget som vi har anmält intresse hos, att det fanns en lgh som hon tyckte vi skulle titta på, vi hade inte fått erbjudande om den tidigare, men nu hade det varit folk och tittat på den och de hade tackat nej, så nu har vi fått erbjudandet i stället, men man undrar ju varför de tackat nej till lgh, men jag tror att det beror på att den ligger högst upp i huset 2 våningar och det finns ingen hiss i de här husen, och de flesta vill nog ha en ute plats, det vill ju förstås även jag ha, men just nu är jag så trött på alla myror som tar sig in så det kan ju vara skönt att bo lite högre upp då ;)

nej nu funderara jag på om jag har lite ork över att göra ett ryck med städningen här hemma, det skulle verkligen behövas, jag får väl ta lite i taget så kanske jag orkar med det som behövs göras :P

Ha det!

Tidig morgon

I helgen hade vi det bara lugnt och skönt, jag hade båda barnen här och det fungerade bra denna gång, på lördagen åkte vi till Västerås men tog ett litet uppehåll i Hummelsta ha, ha barnen sörjde nog inte ,de fick plocka ihop en varsin godispåse och jag plockade ihop en till mig och Per, hmm mycket godis och annat gott har det blivit på senare tid, jag har plötsligt blivit gottsugen igen, jag har ju inte kännt något sug på godis fram till nu, för övrig så är jag ju mer hungrig nu än tidigare oxå , det är säkert därför jag är mer godis sugen, bebisen tar nog mycket just nu, men jag har bara ökat 3 kg så här långt så jag är inte så orolig över vikten i alla fall...
I västerås så åkte vi till Jula och inhandlade en dokument strimmlare, som Per hade lite roligt med sedan hemma ;) annars så blev det inte så mycket gjort förutom att titta på tv och bara ha det mysigt, jag orkar tyvärr inte att göra så mycket nu, annars så hade jag gärna hjälpt till med att börja packa lite saker , men jag har ju ingen ork eller energi över, dessutom så fort jag anstränger mig lite så får jag en massa samandragningar och magen blir stenhård, hmm och inte gör ju alla trappor saken bättre när vi är hos honom. men men till helgen kanske jag ska springa mycket i trapporna, för då är vi barnfria och då får det gärna sätta igång *S* för nu börjar det bli lite jobbigt eftersom jag har mer förvärkar på nätterna nu så sover jag inte alls så bra, och kroppen känns rastlös, så det känns att det närmar sig i alla fall, i natt så sov jag bra till kl 03.00 då jag var upp på toa, sedan var jag hel pigg och vaken fram till 05.45 då Angelika och Per skulle upp, så det var bara att gå upp och äta frukost tillsammans innan de skulle iväg, och själv ska jag iväg till mvc om ett par timmar förhoppningsvis så är det det sista besöket där nu innan "liten" vill komma:)... I fredags blev en kompis till mig mamma ( ett stort grattis till den nyblivna familjen)till en liten flicka på 2310 g och 46 lång, inte stor inte ;) och fort hade det visst gått oxå trots att det var första barnet och hon fick på det datumet hon var beräknad till, så lite avis är man nog *s* för jag har bara fått barn som ligger kring 4 kg strecket och inte lika lätta att föda, men man kanske har tur denna gång och får en lite mindre bebis, jag har jau haft en bra graviditet i övrigt så kanske man har lite tur med förlossningen oxå , hoppas kan man ju alltid göra;) hi hi, jag vet en som börjar bli lite nervös i alla fall som vaknar då jag kliver upp ur sängen på nätterna eller bara vänder på mig, det spelar ingen roll att jag har lovat att säga till om det är något på gång, för det lär jag garanterat göra. han sover oroligt ändå :P , själv hoppas jag bara att det sätter igång då jag inte har barnen hos mig, det skulle underlätta en hel del om de inte var hos mig då även om de är stora nog att ta vara på sig själva, så vill jag inte väcka de mitt i natten och tala om att jag måste åka in, men det ordnar sig nog det med. nej nu tänkte jag hoppa in i duschen och snygga till mig lite innan jag ska till Mvc.

Ha det bra så länge

Snart dax?

var tvungen att springa upp ur sängen för att svara i hemtelefonen , snabbt går det ju inte då man har ont och är rätt så stor om magen, men till hallen kom jag tillslut iaf och kunde svara, det var Angelikas Mentor = lärare som ringde om utv-samtalet hon skulle ha i kväll, han hade blivit sjuk igen och ville skjuta upp det till den 2 april, men jag upplyste att då får han boka med hennes pappa, för att jag snart ska ha barn, för övrigt så var det han som skulle ha tagit det i kväll med, för att jag inte kan ta mig så långa sträckor just nu, jag har alldelles för ont för det, men inte gjorde hennes pappa sig någon bråska att svara på om han kunde ta samtalet eller ej, han hade visst haft vissa åsikter om mig först hörde jag , men men det är en historia för sig det om barnens pappa han är som han är...
hur som hellst när jag lagt på luren så fick jag så ont i magen insåg att jag fått samandragningar pga ansträngningen att snabbt ta mig till telefon, så jag satte mig i sängen igen för att vänta ut och lugna ner magen lite, men de avtog inte så jag tänkte att om jag lägger mig ner i stället kanske det blir bättre, får ofta samandragningar då jag sitter upp har jag märkt, så jag hasade mig ner i sängen och fick en rejäl värk istället som tog andan ur mig, men det gick över och sen lugnade det ner sig igen, får bara de vanliga förvärkarna nu, som är lite jobbiga men de gör inte så ont ändå... men men kanske är det snart på gång nu=) men jag tycker ju att min kompis ska få bebis före mig ändå hon är ju beräknad till i morgon men det är ju hennes första barn, så hon kan ju gå över tiden oxå, vilket jag hoppas på att jag inte gör, vill bli av med magen nu och få hålla lilla "grodan i famnen" istället, längtar efter det...
vi har bestämt nu att vi ska åka till västerås då det är dax, det verkar vara lite bättre där, man får stanna kvar längre om man behöver det, och jag känner mig faktiskt som nybörjare igen då det gäller spädbarn, var ju några år sedan sist... på ks får man högst stanna 2 nätter om man är förstföderska och 1 natt om man är omföderska för att "landa" som det heter, och jag verkar räknas som omföderska, jag har gjort det på mvc så här långt i alla fall, trots att det var så många år sedan sist jag fick barn. men jag har hört att om det har gått längre tid än 10 år räknas man som förstföderska, men det har inte jag gjort ialla fall och lär väl inte göra det på ks heller, jag vill hellre stanna några dagar och få alla undersökningar och tester klara direkt istället för att behöva återvända nån dag senare för att göra dem, mindre stress då tycker jag, dessutom tar det ungefär lika lång tid att åka till västerås som till Ks från mig så resvägen spelar ingen större roll i tid i alla fall, jag får väl knipa ihop om det skulle gå snabbt vilket jag inte hoppas att det gör :/ klart man är lite nervös för resan men det ordnar sig nog hoppas jag...
Så var det dessa myror som invarderar mitt hem, de kom in i köket igår så då la jag ut nåt giftigt pulver där de kommer in, och inte en myra har synts till sedan dess i köket... men jag vaknade i natt vid 2- tiden av att det kittlades på armen och nog var det en myra alltid, tänkte att den nog bara hade följt med ifrån köket, och försökte somna om ville ju inte tända upp och kolla för då skulle ju Per ha vaknat oxå, men en stund senare känner jag en myra till och då försöker jag kolla med mobilens hjälp och ser att det finns myror på golvet, vad gör man mitt i natten inte läge för Radar iaf, så jag tänder min sänglampa och hoppas att jag inte ska väcka per. ser att det springer lite myror längs golvlisten under fönstret, och jag som inte har haft problem med myror i sovrummet tidigare *suck* så vad gör man mitt i natten, jag kollar först igenom sängen så att inte fler myror huserar där, vilket det inte gjorde, börjar böka med spjälsängen för att kolla så att de inte kommit in den vägen, och passar på att vrida ner värmen helt på elementet, för det kanske är värmen som lockar in dem, att inte Per vaknade av allt mitt bökande är ett under men försökte att vara så tyst som möjligt så att han fick sova, eftersom han skulle upp och jobba sedan, och dessutom vet jag vad han tycker om myror;) så jag ville inte väcka honom. bestämde mig för att myrorna mest ändå sprang längs golvlisten och att det inte var så många så jag lägger mig för att somna om igen, just när jag håller på att somna om så börjar en katt jama utanför (marskatt)och den höll på hur länge som helst så jag hade inte så glada och trevliga tankar om katter just då, och tyvärr var det inte bara en katt ute och lät heller *suck*, men tillslut så somnade jag iallafall, så nu ska jag väl försöka att ta itu med myrorna i sovrummet oxå, nu när magen lugnat ner sig lite, så att vi kan sova i lugn och ro i natt om inget annat händer förstås ;)

Jobbig natt

I natt har jag inte sovit många timmar,har börjat få kraftigare och tätare sammandragningar under helgen så jag börjar undra om det blir ett April barn utan det kanske blir ett mars barn istället ,inatt vaknade jag kl o2.00 behövde springa på toa som vanligt, men upptäckte att jag fortfarandde hade sammandragningar, (somnade med samandragningar oxå) så jag kunde inte somna om sedan, gjorde ont i ryggslutet och mage gjorde väl inte extremt ont men tillräckligt obehagligt för att inte kunna somna om, kl 03.00 känner jag mig hungrig, har inte känt hunger på nätterna tidigare så jag kliver upp och gör iordning en kopp óboy vill inte börja äta en massa mitt i natten, men det hjälpte lite ( medans jag sitter där så får jag en obehaglig känsla av att fått in myror i köket igen, fick det för ca en månad sedan de kröp över allt, men fick bort de då, men ser inget speciellt, i det dunkla ljuset från lampan vid diskbänken, men känslan finns kvar där av någon anledning...)
sen tar jag 2 reliv hoppas att det ska hjälpa mot värken, och går och lägger mig igen efter ett tag så släpper faktiskt samandragningarna och jag hoppas att få sova en stund, men nej då, vet inte om det är hormonerna eller bra tröttheten som gör att tankarna skenar iväg, tankarna på min mor dyker upp och jag inser att jag saknar både henne och pappa extremt just nu, trots att det har gått 12 år sedan hon försvann så känns sorgen lika smärtsam efter henne fortfarande,det kan oxå bero på att det är en del jobbiga datum så här nära inpå då jag snart ska ha barn, som gör att minnena gör sig påminda, den 22 februari -97 så dog mamma oväntat i matstrupscancer, efter flera års behandling, jag visste att hon fått tillbaka cancern men trodde den skulle gå och behandla och visste inte om att hon fått en dödsdom denna gång, fick veta efteråt att alla andra kände till den men att hon inte ville att jag skulle veta något, men hon dog inte av själva cancern utan av att något strörre blodkärl brast i halsen på henne då hon hostade, och hon dog på köksgolvet tidigt på morgonen, medans pappa ringde ett par ggr efter ambulansen som inte dök upp 2 ggr tutade det upptaget då han ringde...
den 13 mars 2005 så dog ju pappa 10 år efter sin kärlkrans operation, efter mammas död kom vi varandra närmare och jag känner att jag fick 8 år extra med han, jag hade på känn att han inte skulle leva så många år eftersom han hade sitt dåliga hjärta, jag tror att han visste att han inte hade så många år kvar, för han pratade mycket om att börja ett nytt liv då mamma dog och börja resa, vilket han oxå gjorde, och pratade mycket om mammas död och pratade mycket minnen, jag har fått veta efteråt att operationen han gjorde ger oftast bara 10 år extra att leva, så han visste säkert om det, för han pratade om att man inte vet hur länge man har kvar att leva, på ett skämtsamt sätt ,men än då, han nämde saker som att han funderade på att sälja lgh och flytta till något mindre och resa upp pengarna för att det inte skulle bli tjafs om arvet då han dog, jag visste vad han ville att jag skulle ha när den tiden kom, för jag hade aldrig lånat pengar av han som mina syskon gjorde stup i ett, och de var skyldiga en massa pengar viket inte jag var, så han visade mig vissa saker som bara jag kände till, och jag visste att han gömde undan mammas smycke skrin( han ville ge mig det samma dag då mamma hade dött men jag klarade inte att ta emot det då, tog bara emot ett halsband som han absolut ville att jag skulle ha, och det halsbandet bär jag nästan alltid runt min hals, det är en islänsk galder av guld som sägs uppfylla ens önskningar... men pappa berättade för Eivor (hans sambo)att jag skulle ha smyckeskrinet, för han ville inte att de skulle säljas av. och han visste att jag inte skulle göra det.. så när pappa dog gav hon mig det, det kändes som att han planerade mycket innan han dog, som att han rensade och sålde av mycket saker i lgh, allt han gjorde kändes som att han hade en baktanke med, han ville ge mig saker för att kompensera det mina syskon hade fått, men inte jag,
så när han dog kändes det som att jag fått lära känna pappa bättre och fått några extra år med honom, så sorgen kändes inte så smärtsam som efter mamma för det kändes som att han faktiskt hade förberett mig under de 8 år som gått efter mamma dog, så när han dog kändes det som att han var med mig, och berättade för mig vad jag skulle göra, hur jag skulle planera begravningen och allt, vissa minnen fick mig till och med att le under sorgen, det var som att han satt bredvid och berättade barndomsminnen för mig, han kändes så otroligt närvarande, bara att jag inte såg honom, vill bara tilllägga att Eivor har känt samma sak och gör det fortfarande runt vissa datum, ja datum ja, den 22 mars skulle pappa fyllt 69 år och den 6 April begravdes pappa, alltså dan innan jag är beräknad att få "lillskrutten" och den 12 April skulle mamma ha blivit 69 år, jag blev beräknad att få den 13 April ett tag vid första ulj,
datumen känns jobbiga men de betyder ändå mycket för mig...trodde nog att jag kommit över många jobbiga känslor, men i och med att jag nu ska ha barn igen så verkar alla känslor komma tillbaka tyvärr, särskilt då man inta kan sova på natten så dyker tankarna upp...
känner mig faktisk ganska ensam just nu, vet att jag inte borde känna så, men det gör jag...har varken mamma pappa eller syskon att dela glädjen med, jag har ingen kontakt med mina syskon av olika anledningar som jag inte orkar eller vill ta upp här just nu
jag längtar verkligen efter "lillskrutten" i magen, och vill bara känna glädje,men när jag väntade Angelika och Markus så fanns mamma där och stöttade och uppmuntrade och glades med mig , men nu är jag själv med mina tankar och funderingar...

tilbaka till det där med myrorna i köket, när jag klev upp och skulle äta frukost så ser jag en myra på köks bordet, och förstår direkt att de har kommit in igen, och tittar på golvet där de kom in förra gången, men ser inget som rör sig, så jag tittar vid bordet och blommorna och där är de fullt i mina blommor, börjar bli orolig att de byggt bo i jorden, men de måste ha kommit i natt för de fanns inte där i går, söker efter vart de kommit in denna gång, men inser att det är samma ställe som innan,då ett par myror söker sig ner mot golvlisten där de kom in förra gången, så det blir att ta fram flaskan med radar igen, inte så hälsosamt jag vet:/ men jag vill inte ha myror innomhus, så känslan var rätt då jag vid 3 tiden satt och drack óboy vid köksbordet, men då såg jag inget...

"Avundas aldrig någon dess sken av lycka ty du känner inte hennes hemliga sorger"

Mamma på öland -96

pappa på öland 2002

saknar dig Pappa

"Änglavinge, fjärilsvinge himlen nära på vår jord"

Idag är det 4 år sedan min älskade Pappa gick bort i en hjärtatack i sömnen ,saknar dig massor önskar att både du och mamma fanns här nu , när jag snart ska ha barn igen, vet att ni hade tyckt det var roligt att få ett barnbarn till, men jag vet också att ni finns i min närhet, särskilt du Pappa, din närvaro var så påtaglig efter din död och fram till begravningen, kändes verkligen som att du var med mig hela tiden då jag planerade din begravning, vilket gjorde sorgearbetet mycket lättare än när mamma dog, efteråt har det blivit lite lugnare, men du besöker mina drömmar ibland och pratar med mig. särskilt då det har varit lite svårt i mitt liv, det är inga vanliga drömmar, för de känns så verkliga, svårt att förklara men så är det. och den ensamma fjärilen som flög runt bland blommorna när du begravdes, var det många som regerade på, det var ju fortfarande snö ute då, så när jag tänker på dig så kommer oftast en bild av en fjäril upp, Angelika minns det tydligt också, hon ser dig som en fjäril och hon gjorde en fjäril i metall slöjden som minne av dig strax efteråt. önskar att barnet jag väntar hade fått träffa sin mormor och morfar men så blir det tyvärr inte.

Ibland liksom hejdar sig
tiden ett slag

och någonting oväntat sker
Världen förändrar sig varje dag

men ibland blir den aldrig
densamma mer.

Alf Henrikson

segt

Är hemma och sjukskriven nu, jag hade tänkt att jag skulle orka en massa saker här hemma som att städa och röja upp har ju inte haft ork med det när jag har jobbat, men istället är jag bara så trött och har så ont av foglossningen att jag knappt kommer upp i soffan med benen, känns som att man har fått en rejäl spark mellan benen, och inte blev det bättre här om dagen, då vintern kom tillbaka med en hel del snö, ena dagen barmark nästa fullt med snö igen *suck* Per blev glad men inte jag, för jag fick gå och möta upp Angelika när hon kom hem vid centumet, för att köpa ett nytt SL kort åt henne, och passa på att handla lite samtidigt, plogbilarna hade ju varit ute så jag antog ju att de sandade samtidigt men det gjorde de inte och det var snor halt på gångvägen så jag halkade till med foten lite normalt hade jag väl inte reagerat på det nämnvärt, men nu så gjorde det enormt ont och ögonen tårades av smärta, kändes som att jag höll på att gå mitt itu, Men jag var ju tvungen att köpa kortet åt Angelika så det var bara att fortsätta men i nu gick det i snigelfart, för smärtan gick inte över. så Angelika fick vänta en stund, men vad ska man göra då, en gångväg som normalt tar ca 10 min att gå tog säkert 30 min att gå nu, men fram kom jag och fick köpt det jag skulle, men jag glömde att posta mina sjukintyg som jag hade med mig och kom på det halvvägs hem, men då ville jag inte vända om igen särskilt då jag halkade till på vägen tillbaka oxå, inte så farligt denna gång men ont det gjorde det, och Angelika ville hem och göra läxor och hon var ju så snäll och bar matkassarna åt mig hem, men Per var så snäll och åkte och postade de senare på kvällen så jag slapp ge mig ut igen. jag gillar inte vintern just nu vill ha barmark och sol så att jag kan vara ute och gå lite, åtminstonde till affären, men nu vågar jag inte, jag har ju ingen lust att bryta armar eller ben så här på slutet.

Idag skulle jag ha haft utvecklilngssamtal med Angelika och hennes lärare kl 15.00 men han blev sjuk och det blev uppskjutet till nästa torsdag istället kl 18.30,ingen vidare bra tid, dessutom är jag i vecka 38 då samma vecka som jag fick Angelika i, så jag känner mig inte så sugen på att ge mig i väg med tåg för ett samtals skull sent på kvällen, och inte Angelika heller då hon måste vänta i solna utan mat, ska se om jag kan ordna det på annat sätt , men troligen så går det inte.

ja nu börjar det närma sig med stormsteg, glömde ju att säga att sist jag var på mvc så låg hjärtljuden på "liten" runt 140 ha ha så det verkar vara en liten retsticka där i magen som inte vill att vi ska kunna gissa oss till vad det blir för kön, för man brukar ju säga att runt 140 brukar bli en pojke, vet 2 stycken som skulle bli glada om det blev en liten kille ;) för min del spelar det som sagt inte någon större roll , bara allt går bra och att h*n mår bra och är frisk, börjar faktiskt tycka att liten i magen får komma ut nu, känner mig så otymplig nu, särskilt då jag vissa dagar har täta samandragningar och magen är ständigt hård då är det svårt att sitta eller att ligga skönt, men å andra sidan så vill jag ha lite mer ordning här hemma innan det är dags, men jag blir ju trött bara jag anstränger mig lite *suck*, vill bli mig själv igen, vet iof att jag kommer att vara trött ett tag efteråt oxå, men då kan jag åtminstonde vara ute och gå och röra på mig igen, och få lite ny energi, men men bebben bestämmer ju när det är dax att komma ut, just nu så vill h*n fortfarande ligga ganska högt upp och huvudet är fortfarande ruckbart, hoppas att det blir till en helg när det sätter igång, då kanske vi befinner oss i västerås och då hittar Per till sjukhuset;) men det gör han inte här i sthlm, så lite nervös är jag faktiskt inför den resan till förlossningen, vet ju inte hur fort det tar denna gången, annars så har bm antecknat att det blir ks men jag kan ju alltid ändra på det, sedan har hon antecknat att jag bara vill ha naturlig smärtlindring, och absolut inte epidural bedövning, eftersom jag fick kraftigt blodtrycksfall då jag fick det med Angelika och läkarna i flera timmar kämpade med att upphäva effekten genom att pumpa i mig större mängder vätska via dropp medans jag låg bakåt tippad för att få upp trycket igen, inget jag vill uppleva igen, jag tar hellre smärtan att föda naturligt hur jobbigt det än är, men det blir nog lustgas och massagedusch , vet ju att det lindrar en hel del iaf.

nej nu ska jag väl försöka att göra lite nytta här hemma så att det blir lite fint här innan bebin kommer=) just det vi har fått ett erbjudande på en 4:a vi ska bara ringa och boka tid för visning, sedan får man ju hoppas att vi får den, fast jag tycker den är lite dyr men just nu tar vi nästan vad som hellst bara det är större än min, så nu håller jag tummarna att vi ska få denna lgh.

vinter igen*suck*

Influensa

Förra helgen var vi i västerås dels för att städa och rensa lite i Pers lgh så att han kan säga upp den, sedan åkte vi ju dit för att hälsa på då hans bror med familj kom ner för att lämna över deras bilbarnstol till oss vilket vi är väldigt tacksamma över att slippa köpa så här i början, och Angelika blev glad över att få tillbaka sin bok som hon glömde däruppe i julas ;) och sedan få den efterlängtade filmen som hon beställde:) det blev en trevlig helg , skönt att komma hemmifrån ibland även om det innebär att städa någon annans lgh :p . men men på måndagen kväll låg Per i 40 graders feber med hosta och värk i kroppen, själv hade jag haft en hemsk huvudvärk under dagen på jobbet höll på bli galen av alla ljud så ljud känslig har jag inte varit sedan jag mådde som sämst av min whiplash skada. så jag tog 2 reliv och sedan klarade jag av att jobba tills dagen var slut , på natten sov jag inget alls och kände lite värk i kroppen men tog mig ändå till jobbet, vi skulle ju ha lönesamtal och det ville jag va med på, det gick för övrigt rätt bra, men helt nöjd var jag inte, tyckte att jag låg för lågt på en punkt på ansvar och delaktighet om hur jag tar ansvar för gemensamma verksamheter, jag tycker ju själv att jag ställer upp hela tiden och hjälper till särskilt med datorn och dokumentation och mina arbetskollegor har sagt att de är tacksamma för min hjälp och för att jag aldrig klagar eller gnäller när de ber om hjälp, själv tycker jag det bara är roligt att hjälpa till, vet ju att det är jag som har mest kunskap om datorn, men det som gjorde mig mest besviken var ju att den person som jag hjälper allra mest med datorn och gör en hel del av hennes uppgifter som att skriva mail , dra ut mail, läsa mail, och skriva dokumentation för att hon har svårt att göra detta själv, dels för att hon tycker att det går snabbare då jag gör det, dels för att hon har värk som hindrar henne att göra det,hon ropar ofta på mig då datorn krånglar, då hon inte vet vad hon ska göra, och då hjälper jag gärna, och just hon var med och hjälpte cheften att bedömma mig och har då sagt att jag ligger på denna lägre nivå, chefen ville få det till att det kanske berodde på att jag är gravid och inte orkar lika mycket nu, vilket jag svara att det är klart att jag inte har samma tempo som innan men jag gör ju fortfarande samma uppgifter och samma jobba som innan,men då tyckte chefen att jag låg ju högre på de andra 2 punkterna så det var ju inbakat där istället vad hon nu mena med det för de punkterna handlade ju om andra saker, och att de flesta faktiskt låg på en normal nivå och att jag borde vara nöjd med det, men jag ska väl inte klaga det gick sämre för en annan kollega för att chefen tyckte hon "vabba" för mycket, men det ska ju inte påverka hennes jobb, för hon gör ju ett jättebra jobb då hon är där, men det blev en fråga för facket där i alla fall... innan det var dax för lunchen så drabbades jag av häftig yrsel, tur att jag stod mot en dörr post så jag kunde ta emot mig för det svartnade för ögonen, , då trodde jag att jag bara hade lågt blodsocker så jag gick och åt lite vindruvor i personalrummet, och sedan blev det ju lunch men inte heller det hjälpte, fick senare under dagen rejäl värk i kroppen och särskilt i ryggslut och bäcken, när jag senare kom hem så hade jag ju feber jag med, 38,7 men kände mig inte så febrig som jag brukar göra , men hade rätt ont i kroppen och hostade som bara den, så det blev till att vila och sjukskriva sig på onsdagen, inte så roligt då jag hade en inbokad läkarbesök och hälsokontroll på mvc på torsdagen, men det löste jag med att med att ta reliv så att febern gick ner och sedan bara låtsas att man var vanligt förkyld, men det var rejält jobbigt att åka buss då hostan satte in rejält och jag trodde jag skulle kräkas av ansträngningen, men det gick över så snart jag gick av bussen som tur var, allt såg fint ut med bebisen, mitt blodtryck var fint och jag vägde t om ett kg mindre på mvc än vad jag gjorde hemma på morgonen så klart man var nöjd ha ha, resten av proverna ska vi ta nästa gång, på em åkte jag tillbaka för att träffa läkaren och prata om en ev sjukskrivning, för nu tycker jag det är jobbigt att arbeta, så jag berättade om mina besvär med bäckenuppluckringen och han gjode en undersökning, då han tryckte på blygdbenet och jag sa att det gjorde som mest ont där, så var det sjukskrivning som gällde, jag blev helt sjukskriven fram till förlossningen vilket känns väldigt skönt att äntligen få ta det lugnt och varva ned lite. nu ska jag bara se till att bli frisk från influensan också så vi orkar åka till västerås i morgon, Angelika ska sova över hos en kompis till mig och henne, (min kompis är bonnusmamma åt hennes kompis) och Per jag och Markus ska på mässa i morgon om vi mår tillräckligt bra, han är ju åtminstonde feberfri idag men det är ju inte jag *suck* så vi får se hur det blir, men annars så får väl jag stanna hemma och vila istället.

Nedan lite bilder från förra helgen som tyvärr inte blev så jätttebra, och lite magbilder på mig ;)

Tyvärr lite suddiga bilder tagna med mobilen

Måste ju kolla att stolen är helt ok att låna ut till lillkusinen, tycks Madeleine tänka:)

Per och Madde

Lite magbilder=)

Magen vecka 36

Magen vecka 35

Magen vecka 35