Jaha då var man hemma igen då efter 2 veckor uppe i norr, vi hann väl inte med så mycket mer än att besöka släkt och visa upp Thilde, alla ville ju se henne:)hon har fått träffa sin kusin och tremänningar:),och massvis av fina kläder har hon fått,och en jättefin dop tavla har hon fått oxå den ska få sitta över hennes säng. så fort hon får hem den, vi var ju tvingade att lämna en del saker kvar som var ömtåliga eftersom bilen blev smockfull av packning,(förstår inte hur det går till men vi har alltid mycket mera packning då vi ska åka hem än när vi åker upp... ) jag och Angelika lämnade lite porslin som vi inhandlat och och den fina tavlan förstås, eftersom det inte fanns någon plan yta att lägga den på så var vi rädda för att den kunde gå sönder i packningen, men sakerna kommer förhoppningsvis ner snart med svärföräldrarna, för vi har tänkt att planera in dop för lillan så snart som möjligt, men tack alla för de fina pressenterna Thilde har fått, de uppskattas verkligen...
vi hann inte göra så mycket saker i år förutom att åka runt och hälsa på släkt och vänner, till min tonårsdotters stora förtret, trots att hon visste om att vi i år inte skulle göra några större utflykter, och jag frågade om hon verkligen ville följa med upp och det ville hon ju trots det, så började hon klaga och gnälla och provocerade fram bråk, som fick mig på dåligt humör resten av dagarna vi var kvar, jag gillar verkligen inte att bråka hemma hos andra, men någon måtta får det vara,( hade vi varit hemma hade jag exploderat, men nu var vi inte hemma så jag höll inne med den värsta ilskan) förstår hennes far nu då han klagade över henne förra sommaren, då han husbils semestrade med Markus och henne, han lessnade tillslut och åkte hem efter en vecka, japp jag hade god lust att sätta henne på ett tåg hem. och inte hade hon någon lust att lösa konflikten heller, för istället drog hon, och blev borta över natten vilket gjorde mig ännu mer förbannad, jag är inte lätt att reta upp( Angelika vet hur man gör, hennes far likaså) men lyckas man så får man dras med mitt dåliga humör ett tag, för jag är långsint sån är jag tyvärr. nu fick vi ju aldrig en chans att reda ut bråket vilket inte gjorde saken bättre, för jag har svårt att släppa taget om något som gör mig förbannad. så nästa sommar hoppas jag hon jobbar, har ingen större lust att ta med henne fler ggr. men men så är det väl att ha tonåringar...
idag besiktades min gamla lgh och den blev godkänd, familjen som ska flytta in i den är samma som bodde i vår nuvarande lgh, de flyttade till västerhaninge men trivdes inte där så de kom tillbaka, och tog min lgh;) hon vill flytta in så fort det bara går så jag slipper flyttstäda för det gör hon, bara hon får tillträde till lgh snabbt, och det får hon så gärna, känns jätteskönt att slippa städa ur, det är svårt att hinna det när man har en liten bebis som vill ha uppmärksamhet hela tiden...
var på bvc i dag och hade föräldra grupp, och idag pratade vi om trots och gränssättning, jag fick även veta att det finns föräldragrupper för tonåringar oxå, kan ju jag behöva ha ha. sedan var det dax för lillans första vaccination, 2 sprutor en i varje lår, första sprutan sa hon inte ett pip men andra blev hon lite ledsen, men det berodde på att den sved sa sköterskan, men hon blev snabbt glad igen bara hon fick lite mat i sig=) den här gången hade hon inte ökat så mycket i vikt, vilket förvånade mig, men nu kanske hon inte växer lika fort längre nu vägde hon bara 5620 g och var 62,5 cm lång mer än 2 cm på 2 veckor! sköterskan sa att hon nu har växt på längden istället...
ska försöka att lägga in lite bilder senare i kväll eller i morgon , men nu ska jag fundera ut vad vi ska ha till kvällsmat, Hej så länge!
Jag startade denna bloggen då jag väntade min yngsta dotter, för att vänner och familj skulle kunna följa min graviditet och hennes utveckling. Den 23 juni 2011 förändrades livet oväntat då jag fick besked om att jag hade inflammatorisk bröstcancer, så nu handlar bloggen mer om mig och min kamp mot cancern. Här nedan finns en flik som heter Min cancerresa, där beskrivs hur allting startade fram till min diagnos.