tisdag 22 februari 2011

Till minne av mamma



Idag är det 14 år sedan min mamma hastigt och oväntat gick bort i matstrups cancer, så i kväll har jag tänt ljus till hennes minne, min mamma hann aldrig fylla 57 år så hon var inte särskilt gammal då hon dog, hennes cancer började med att hon fick en knöl på sidan av halsen då hon var på semester och hon hade fått besvär då hon svalde mat och läkaren i kalmar som undersökte henne rådde henne att åka hem, väl hemma konstanterade läkaren att hon hade en tumör i matstrupen hur allvarligt det var visste vi inte då, men den satt så till att den inte gick att operera, så mamma fick stålning och cellgifter, och hon svarade väldigt bra på behandlingen och tumören försvann, men något år senare så började mamma få besvär igen och det visade sig att den kommit tillbaka, och hon hade så svårt att svälja att hon magrade av ordentligt, tumören var inte stor men hade spridit sig till fler ställen i kroppen, cancern orsakade såna besvär att mamma hostade väldigt mycket, så en natt så började hon hosta ordentligt så att hon började hosta blod, och något brast i kroppen och hon fick ingen luft, pappa ringde 112 flera gånger som då var ett nytt larmnummer, och där tutade det bara upptaget då han ringde, efter tredje gången så ringde han 90000 som var det gamla larmnummret som fortfarande fungerade, och där kom han fram, men när väl ambulansen kom så var det försent, de försökte med att öppna halsen på henne så att hon skulle få luft, men hon hade redan drunknat i sitt eget blod på köksgolvet, jag fick en rejäl chock då jag fick veta att hon dött under natten, man tror inte att ens föräldrar ska dö så unga och då jag stod mamma närmast, så var sorgen väldigt svår, jag visste inte innan att sorg kan vara fysikt smärtsam men det var den då mamma dog, jag sörgde så att det gjorde ont, och det tog tid att komma över den värsta sorgen, efteråt tyckte jag att jag såg henne på bussar och i folkvimmel och jag hörde hennes röst överallt, när man förlorar någon som man står nära så är man rädd att man ska glömma hur personen låter, men fortfarande efter så här många år minns jag mammas röst och vissa ord hon använde ofta, och det händer att jag drömmer om henne och jag är säker att hon besöker mig i drömmarna och finns här i närheten och vakar över mig och barnen.