Länge sedan..

Dax att uppdatera lite här, anledningen att jag inte har skrivit på ett tag beror på att vi har varit uppe i norrland i två veckor där älsklingen har jagat älg, tyvärr var det inget vidare väder under våra veckor där uppe, det regnade i stort sett varje dag, vi hade väl uppehåll under 3 dagar vi var där uppe, så det vart inte så mycket utevisstelse för min del jag hade inte planerat för regn varje dag så det vart mest innomhus och titta på tv eller läsa bok, och Thilde blev bortskämd av farmor och farfar, mest av farfar som gav henne godis titt som tett :) men farmor var nog ändå favoriten varken mamma eller pappa fick byta blöja eller sätta på kläder eller hjälpa henne på toaletten utan det var bara farmor som gällde då hon var hemma :) så Thilde har haft det bra, men farmor var säkert helt slut efter vi åkt hem:)...
samma dag vi åkte upp på fredagen efter min tredje behandling, så fick jag göra mammografi och ultraljud, för att se om kemoterapin har haft någon som helst effekt på tumörerna, jag fick en tidigare tid än planerat bara för att vi skulle resa iväg, bara man berättar om sina planer så försöker läkare och sköterskor ordna så att allt går att lösa:) så istället för den 13/9 så fick jag komma den 2/9 bara två dagar efter min tredje Fec kur som säkert inte hade hunnit verka så mycket ännu, jag trodde inte att jag skulle få veta något resultat direkt, men eftersom det var en läkare som gjorde ultraljudet så fick jag besked direkt, och han jämnförde med det första ultraljudet jag hade gjort och han konstanterade att en tumör var i stort borta, bara en skugga kvar av den och han kunde inte se några cancerceller där och sa att skuggan kunde lika väl bero på själva cytostatikabehandlingen, den andra han visade var halverad i storlek likaså den den tredje och fjärde och han kunde inte heller se något konstigt i armhålan och frågade om de sett något där första gången och det hade de ju inte gjort då heller, så han trodde inte att det fanns något där vilket känns skönt att höra, allså goda och roliga nyheter då vi skulle åka iväg, och den glada efftekten satt i hela den jobbiga veckan då jag var helt slut i kroppen, jag sa till utraljuds läkaren att svarar jag så här bra på behandlingen så tar jag att jag kommer att bli dålig av cytostatikan bara det går åt rätt håll står jag ut med mycket... men under tiden vi var där uppe så började min vänster arm krångla mer och mer det stramade från kärlen på armen och ömmade mer och mer och några dagar innan vi skulle åka hem så började min hand svullna upp men jag tänke att blir det inte värre så håller jag ut tills vi kommer hem jag hade ju en läkartid på tisdag och tänkte ta upp det med läkaren då, och det gjorde jag och hon gissade på en blodpropp och ville skicka mig på ultraljud för att kolla detta, någon timme senare var jag på ultraljudet men där såg de inget särskillt, så när jag kom tillbaka till läkaren ingen, så ville de ändå följa upp och göra en röngen på de blodkärl som låg djupare ner men innan läkaren fick svar på den remissen så hade det gått några timmar i väntrummet och jag började tro att de glömt bort mig men det hade de inte, men till sist kl: 16.30 fick jag en tid på akutröntgen  och sköterskan satte en infart i min vänstra svullna hand och testade med koksaltslösning och det gick bra, men när de skulle spruta in andra omgången kontrastvätska, sprack mitt blodkärl och handen svullnade upp rejält, de hade fått några bilder men de ville se mer under armhålan så de skikade mig vidare till datotomografen för att de skulle få göra resten, men även där behövdes det tillsättas kontrastvätska i just den vänstra armen och då ett kärl hade spruckit ¨så var det ju lite problem,med att sätta en infart i handen, så de kallade in en narkossköterska för de är duktiga på att sätta nålar, och hon lyckades på första försöket, men då jag sitter där och väntar så får de ett akutlarm som givetvis går före mig , en halvtimme senare kommer en medvetslös kvinna på en säng med sladdar och maskiner överallt, det var som att se 112 på liv och död på nära håll :) det är klart man blir lite nyfiken när man har sängen mitt framför ansiktet. men när hon var klar så fick jag äntligen komma in och lägga mig på britsen och och hålla min vänsta hand över huvudet, vilket var rätt jobbigt då den stramade och gjorde ont men där låg jag i väntan på att läkaren skulle komma vilket tog ett tag, när jag var klar där så skulle jag vidare till akuten för att få veta resultatet av onkologjouren, på akuten fick jag vänta tre timmar innan jag slutligen fick beskedet att de hade sprutat in kontrastvätska och det de kunde se var att den inte hade tagit sig vidare  vid armhålan vilket de hade tolkat att det satt en blodpropp i vägen där, nu var kl 21.30 och frågan var om jag skulle åka hem eller lägas in för observation då min vänstra hand var rejält svullen, då jag sa att jag bodde en bit bort och att jag hade en planerad tid för min fjärde cytostatikabehandling tidigt morgonen därpå så beslutade vi att jag skulle få läggas in vilket onkologläkaren tyckte var bra, då de även ville ha koll på handen på mig, och jag fick min första fragminspruta där på akuten mot blodproppen, sedan gick hon iväg och ringde och kollade om det fanns någon vårdplats ledig och jag hade tur och fick komma till radiumhemmet direkt där togs jag emot av väldigt trevliga läkare och sköterskor och  då de hörde att jag inte fått något att äta sedan kl: 12.00 på dagen så ordnade de en Billys pizza med lite sallad och mjölk till och det smakade jättegott just då kan jag säga:) jag sov dåligt den natten då jag skulle försöka att hålla handen i högläge då jag sov och det var ju inte så enkelt, men lite sömn det fick jag i alla fall, på morgonen så fick jag veta att de ville skjuta upp min behandling lite, eftersom de ville ha lite koll på hur det utvecklades med handen , men vid13.30 så fick jag ändå min behandlig men uppe på avd jag låg på istället för behandlingsavd. som jag brukar vara på, så det var lite nervöst då jag skulle få min första behandling med taxotere + Herceptin för det innebär att man måste stanna 4 timmar efteråt för obseravation då dessa mediciner tillsammans kan påverka hjärtat och ge allergiska reaktioner, behandlingen gick bra men mitt blodtryck och puls låg lite över de normala, själv tror jag det mer beror på de höga kortisonhalterna jag fick inför denna kur för jag kände av det innan behandlingen började och har känt av kortisonet tidigare oxå, men pga  de ojämna värdena så beslöt sköterkan som hade hand om mig att hon ville att jag skulle stanna över natten för obseravation ,vilket kändes ok för min del, för alla var så trevliga på denna avd. så det gjorde inget:) nackdelen var att jag inte hade min mobilladdare med mig så jag hade lite svårt att förmedla mig med familjen och sparade på batteriet så gott det gick, jag hade gärna haft med mig lite rena kläder oxå, men då läkarna inte kunnat ge mig ordenliga besked om jag fick åka hem eller inte så kunde jag inte heller säga något till älsklingen om när eller hur jag skulle komma hem, men idag på fm fick jag äntligen besked om att värdena låg stabilt och jag fick åka hem, så jag ringde efter en sjukresa och fick äntligen komma hem och ställa mig i duschen  hur skönt som helst :) jag fick i mig lite lunch oxå men till min besvikelse så upptäckte jag att mina smaklökar redan har lagt av, så maten smakade ingenting, försökte med salt och kryddor men inget hjälpte :( och hungrig är man ju av allt kortison så man behöver ju äta, igår fick jag i mig 42 st betapred inför behandlingen  16 på morgonen, 16 innan behandling och 16 st kl 22.40 på kvällen så jag trodde aldrig att jag skulle somna unde natten och det trodde inte sköterskorna heller så jag fick en sömntablett ifall att , men jag sov hur bra som helst under natten konstigt nog :) men tabletten tog jag med mig hem ifall jag skulle behöva den senare, jag vill inte ta sådant i onödan om jag inte behöver det, i morgon ska jag inte ta något kortison och då väntas den berömda värken i kroppen som är en biverkning av taxotere, kontaktsköterskan jag pratade med beättade att en del upplever det som att bli överkörd av tåget, så nu vet jag vad jag har att vänta mig, värk är ju något som jag tyvärr är van vid att ha så kanske jag inte upplever värken så farligt som en del gör, jag hoppas ialla fall på det bästa, sedan berättade hon att tröttheten är värre med taxotere än med fec men illamåendet är mindre, så det blir väl sägen som kallar de närmaste dagarna nu då jag slutar med betapreden antar jag, men men man vet aldrig alla får ju inte samma biverkningar, men jag får många av de, jag kände ju värk redan av fec  och nagelbanden har redan spruckit och naglarna skivar sig lätt, ögonbryna har tunnats ut rejält och fransarna har börjat ramla av de med jag trodde det skulle vänta till slutet av taxotere behandlingen , men det gjorde det inte, så nu är det bara och vänta och se vilka biverkningar jag får av taxotern, nu måste jag gå och ta min andra betapred för idag det rekomenderas inte att man tar den senare än kl 16.00 då man kan få svårt att sova på natten sedan, så det är dax att ta den nu.
jag ska försöka att uppdatera lite senare ikväll om jag orkar ha det så bra så länge kram