skynda!

I morgon är det rosabandet galan  så nu gäller det att sätta fart och sponsra forskningen, än så länge är det bara jag som har satt in pengar till min insamling hos cancerfonden, 350 kr.  Denna månad har jag köpt 4 rosa bandet för totalt 80 kr , 2 rosa bandet reflexer för totalt 40 kr, profilbilder på facebook för 50 kr som inte fungerade att få upp för mina vänner pga tekniska problem, men jag valde ändå att cancerfonden skulle få behålla pengarna, för de går till något bra, så totalt denna månad har jag sponsrat med 540 kr ...
vad har du sponsrat  forskningen med? 
Om  du inte har hunnit sponsra ännu så Stöd min insamling till cancerfonden  till höger  här på sidan, skriv in ditt namn efter besegra 5723 så vet jag vem gåvan är ifrån annars förblir den anonym, betala med sms eller klicka på det gula fältet för att komma till internet banken,tillsammans räddar vi liv och för forskningen framåt. Målet är att alla ska överleva cancer i framtiden. tänk på  barnen så de inte behöver bli föräldralösa  eller själva drabbas av denna sjukdom då de växer upp
Tack för din gåva!

uppdatering

I helgen som var så var vi i väg och handlade lite nya kläder åt Thilde vilket hon var i stort behov av, för under sommaren så har hon vuxit en masssa och byxorna har blivit för korta :) sen så skulle de ha fotografering på hennes förskola igår men det blev uppskjutet till torsdag istället pga sjukdom, och inför en fotografering så vill man ju att barnen ska ha lite fina kläder på sig, och allt kändes gammalt och slitet, så det blev en två kassar med nya kläder, nu saknas bara vinterkläderna, så det ska vi investera i nu då pengarna kommer, för sådant är dyrt även för barn.
på Söndagen så kände jag mig riktigt trött och sliten, men det beror nog mer på en rejäl förkylning jag dras med än biverkningar av cytostatika, men vädret var så fint så istället för att lägga mig och vila så följde jag med ut med Thilde och hennes pappa Thilde hade sin trehjuling med sig och trampade på för glatta livet :) men hon stannade då vi ropade och väntade in oss, hon kan lyssna om hon vill :) själv orkade jag inte gå i någon högre hastighet så då vi kommit till centrum kände jag att det var dags att vända för jag litade inte på mina ben och ork, när vi var nästan hemma så gick vi till en park i närheten istället så att Thilde skulle få leka av sig lite, och jag fick sätta mig på en bänk och vila mig lite, Tänk att man kan bli så trött av en lien prommenad.
I går så var det dags att lämna blodprov igen och denna gång hade sköterskan svårt att få blod från mig, så hon stack mig i ett kärl på handen i stället och det gjorde riktigt ont, kändes nästan som hon stack mig i benet i handen och ändå hade hon svårt att få blod så hon var tvungen att rucka lite på nålen innan något blod kom, och det var inte mycket, men det räckte tydligen för ett prov, jisses och jag som i vanliga fall inte är stickrädd, men detta gjorde ont :/ när jag ändå var på vårdcentralen så passade jag på att kolla upp min infektion som jag själv misstänker är en bakteriell infektion då jag hostar grönt slem och har tjockt gult snor, och det smakar äckligt i munnen och det är inte det vanliga smakförändringarna man kan få av taxotere som jag förövrigt kom lindrigt undan denna gången, men däremot så smakar det som var i munnen, jag fick träffa en äldre svensk läkare denna gången och trots att han visste att jag är under cancerbehandling så tyckte han inte att det behövdes tas något blodprov för att se om det var bakterier eller ej, han lyssnade bara på mina lungor och sa att det lät rent så det var ingen lunginflammation, och eftersom jag inte har feber så är det ett virus, ja ja jag får väl lita på läkaren och hoppas att det ger sig, känns så dumt att behöva åka in till akuten då jag inte känner mig akut sjuk, så jag får väl vänta ut detta fast matt i kroppen är jag nu, och vill helst sova hela tiden, i morgon är det dax för att kolla hjärtat igen, det måste göras eftersom jag får herceptin som kan påverka hjärtat, hoppas att det pumpar på som det ska,
nu är det dags för lite mat så jag uppdaterar lite senare kram

Dokumentärer

Efterom det är bröstcancermånad  nu så lägger jag in länkar till två mycket sevärda dokumäntärer om unga kvinnor som drabbas av bröstcancer.

 

Ärrade - unga kvinnor med cancer

Modefotografen David Jay har en kompis som måste operera bort ett bröst pga cancer vid 32 års ålder. Han ber att få ta bilder av henne. Det blir början på en resa från livet som modefotograf till en annan värld med unga kvinnor som är ärrade av sin bröstcancer, men som fortfarande vill tro på livet. Han skapar en serie porträtt som är vackra och utmanande

http://svtplay.se/v/2572286/dokumentarfilm/arrade_-_unga_kvinnor_med_cancer?sb,p115254,1,f,-1

 

Bröstcancer? Det har jag inte tid med!

Om fem unga kvinnor som alla lider av bröstcancer och vilken chock det var för dem att få ett cancerbesked mitt i livet när de har allt annat än tid för det. De är fullt uppslukade av barnafödande, att planera bröllop och att göra karriär.

Utmattad

Igår var en väldigt jobbig dag , jag mådde verkligen inte bra psykiskt och allt kändes bara skit, det var så pass att älsklingen valde att komma hem tidigare ifrån jobbet utan att jag bad han göra det. men det var skönt så att vi fick prata lite utan att ha några barn närvarande, min självkänsla just nu är helt i botten och jag känner mig värdelös, det kan vara nog så jobbigt att bara vara föräldrar men att dessutom ha besök av "herr cancer"  kan nog knäcka de flesta förhållanden, jag älskar mina barn, men alla behöver nog lite egentid ibland, men den lyxen har inte vi tillgång till, sist vi hade barnvakt var på juldagen 2010 och dessförinnan har vi haft barnvakt till Thilde 1 gång på 2 1/2 år, så att få ett par timmar i går själva behövdes för att vi skulle få prata och reda ut lite, efteråt kändes det mycket bättre, det känns som att allt är mitt fel här hemma att alla mår dåligt pga mig, jag är så utmattad i kroppen och orkar inte göra många knop här hemma, vilket jag har dåligt samvete för, jag känner mig som en dålig och elak mamma till Thilde, som är i rejäl trots just nu, jag har noll tålamod,och blir arg för ingenting, jag tycker synd om henne som har två trötta föräldrar som mest skäller på henne, hade jag varit frisk hade jag hanterat hennes trots på ett annat sätt, men nu går reptilhjärnan igång  direkt, för jag orkar inte med hennes utbrott, så stämmingen här hemma har inte varit så rolig på senare tid, men förhoppningsvis blir det snart bättre, jag har ju bara en omgång kvar med cytostatika, sen så ska det väl vända och orken börja komma tillbaka igen.

Så trött på det här

Jag är så trött på att vara sjuk just nu, jag vill ha mitt gamla vanliga och tråkiga liv tillbaka, jag vill tänka lättsamma tankar skratta och ha roligt och slippa tänka på cancer varje dag, för hur jag än försöker så kretsar tankarna på ett eller annat sätt just kring cancer, för biverkningarna gör sig påminda varje dag, de blir lite bättre men de försvinner inte, idag var jag till vårdcentralen för att ta blovprov och det var på skakiga ben jag tog mig dit, första gången på en vecka jag vågar mig ut efter cytotostatikakuren, och jag kan säga att benen känns som spagetti så otäckt att inte veta om benen ska bära mig hela vägen fram och tillbaka till vårdcentralen, en promenad på normalt 5-8 min går nu väldigt långsamt, man kan väl jämnföra det med att ha varit ordentligt magsjuk i några dagar då brukar man bli svag i benen, så är mina ben mest hela tiden nu, sen ska jag hem och upp för 32 trappor knappt jag tar mig upp för alla trapporna och svagare verkar jag bli, jag har svårt att bära något som är tyngre och kan inte öppna burkar där locken redan är öppnade en gång, jag som har haft så starka händer och ben, jag som har kunnat öppna vakuum tillslutna lock som ingenting tidigare tycker detta är riktigt jobbigt  att bara bli svagare och svagare, tröttheten vi cancer sjuka drabbas av har dessutom ett eget namn Fatigue och här kan du läsa mera om det om  du vill.
jag är så trött på att inget är som vanligt längre, jag vill orka umgås med mina barn och särskilt Thilde som inte förstår varför mamma inte är som vanligt längre, för så är det, jag har sämre ork och tålamod, och sånt jag tidigare skulle tagit lättsamt på när hon testar gränser blir nu väldigt jobbigt, och Per får ta allt mer ansvar för henne och även hans tålamod och humör har blivit mycket sämre, Thilde testar för fullt och hon och pappa är i konflikt mest hela tiden, vilket jag tycker är jätte jobbigt, jag älskar min lilla dotter som vanligtvis är  en liten solstråle, men just nu är det bara för mycket med alla konflikter, och det slår aldrig fel, då jag mår som sämst och behöver lugn och ro, så har far och dotter de värsta konflikterna,  denna jävla skitcancer påverkar hela familjen, och jag vill att det ska vara som förut, innan jag blev sjuk, nu vill jag mest bara vara ifred jag orkar inte vara social och umgås, När detta är över hoppas jag orken kommer tillbaka, då ska jag ta tag i min hälsa och börja träna och gå ner i vikt för nu går jag hela tiden stadigt uppåt, och ner i vikt får jag inte gå för läkarna så länge jag är under kemoterapi, det finns  forskning på att de som tränar regelbundet efter cancer drabbas mindre av återfall än de som inte tränar, så när detta är över ska jag återhämta mig i min takt och komma iform igen innan det är dax att återvända till jobbet igen.

Läkarbesök

I tisdags var det dax för läkarbesök och blovprovtagning, jag skulle får träffa en läkare jag träffat i början på behandlingen, och det kändes skönt, eftersom jag inte har någon läkare som har följt mig och varit "min" läkare vilket har känts tråkigt, då inte alla läkare har varit insatta i min sjukdomsbild och inte kunnat ge mig svar på mina frågor, de flesta har varit trevliga men det känns ändå inte bra att inte ha en läkare som följt mig genom min behandling, men nu skulle jag få träffa en som jag träffat tidigare i alla fall vilket kändes bra, och vi pratade lite och hon sa att mina prover var bra,vilket jag varit lite orolig för då jag precis blivit förkyld med snuva och halsont, jag ville ju inte behäva skjuta på min näst sita behandling, vilket jag inte helle skulle behöva göra, jag fick även veta att svullnade jag har i min vänstra arm och hand som beror på min blodpropp för tre veckor sedan inte är något att oroa sig över, då det tar tid innan svullnaden försvinner, det jag skulle var uppmärksam på var om jag skulle få ont i armen, då skulle jag höra av mig, sedan tog jag upp att min venport verkade ha flyttat lite på sig och jag upplevde att en ven kändes svullen vid halsen, men fick veta att det inte syntes något och troligen inte var något att oroa sig för det kunde bero på att jag legat konstigt när jag sovit, men jag skulle vara observant på om det blev rött runt omkring där det var svullet, för då skulle jag kanske behöva få penicillin mot det. sedan undersökte hon mig och konstanterade att mitt bröst var mycket mjukare nu än det varit första gången hon undersökte mig och det var väldigt bra, jag fick också veta att operationen troligen kommer att ske ca 3 veckor efter min sista cytostatika behandling som är den 2 nov, men först ska jag få träffa kirurgen som ska utföra operationen för att prata om själva ingreppet,  jag fick också veta att det röda runt bröstet jag har som är en inflammation som cancern orsakar inte var något hinder eller farligt att det fanns kvar då jag skulle operera mig,utan det kunde tom var lite rött ett tag efter operationen innan det försvann, men jag ska fråga operationsläkaren mer om detta sedan, eftersom just detta oroar mig, att inflammationen i huden runt bröstet är en form av cancer och att den finns kvar då jag operarar mig, men enligt läkaren skulle det inte vara så, hon svarade bra och sakligt på mina frågor, och jag fick lite starkare värkmedicin utskrivet denna gången, jag fick citodon utskrivet och skulle inte det fungera skulle jag ringa jouren och få ett morfinpreparat utskrivet, vilket jag hoppas att jag inte ska behöva, ju mindre medicin jag behöver desto bättre, men jag vill inte ha outhärdligt ont, jag vill kunna fungra så normalt som möjlig, trots medicineringar,så det kändes skönt att hon tog min smärta på allvar, på hemvägen åkte jag buss och pendeltåg, som sagt så vill jag känna mig så normal som möjligt, och vill vi vistas ute bland folk då jag mår hyfsat bra, från pendeltågstation så gick jag hemåt i det vackra höstvädret, och trots att jag är muskelsvag i min ben, som förövrigt beror på  fick jag veta, på kortisonet som kan ha den verkan men även taxotere har den inverkan på kroppen, och det är bara att stå ut, men jag kände mig oerhört duktig som faktiskt orkat både gå så mycket och åkt buss och tåg som om jag varit frisk, trött i kroppen var jag då jag kom hem men det kändes ändå skönt att jag varit igång så mycket, jag har inte orkat göra så många knop denna vända efter den 4:e  behandlingen, från att ha haft ca 2 veckor då jag mått rätt  ok, så minskade det ner till ca 5 dagar då jag har haft bra dagar efter jag började med taxoteren, vilket känns väldigt tråkigt, men det är bara att acceptera och igår fick jag min 5:e och näst sista behandling och gifterna är nu i min kropp och jobbar på bra hoppas jag, nu har jag bara en omgång kvar med cellgifter vilket känns oerhört bra  snart är första delmålet avklarat, andra delmålet är operation som nu börjar närma sig, sedan blir det strålning i fem veckor, och fortsättning med herceptin var tredje vecka fram till hösten 2012 sedan ska jag även äta antihormoner i fem år eftersom min cancer är hormonkänslig, så efter 5-10 år någonstanns blir jag friskförklarad förhoppningsvis, men där emellan kommer troligtvis tankarna på återfall att ständigt vara närvarande, när behandlingarna är över vem har koll på mig då?  hur vet jag om cancern är tillbaka? men jag ska försöka att hålla såna tankar borta, men det blir nog inte lätt efter allt man tvingas gå igenom. jag fick en ny läkartid inför min nästa behandling i nov. och det visade sig att jag ännu en gång skulle få en ny läkare vilket inte gjorde mig glad, säga vad man vill om radiumhemmet men detta har det skött dåligt, jag tycker inte att man ska behöva ha 5 olika läkare så jag ringde upp sköterskan men hon sa bara att två av läkarna inte var i tjänst dessa dagar, en hade fått ett annat jobb och var inte kvar och en var fullbokad, så jag hade inget allternativ än att få en 5:e läkare som jag inte har träffat tidigare och det inför min kommande operation och det känns definitivt inte roligt, att behöva berätta min historia ännu en gång. tidigare fick jag förklaringen till att jag fått träffa olika läkare var att det var semestertider och det kan jag väl köpa, men nu är det inte semestertider och då skulle det väl kunna ordna det lite bättre, man vill ju kunna känna sig trygg med sin läkare och våga ställa frågor och funderingar utan att känna sig obekväm, det är ju trots allt allvarliga sjukdomar vi cancerpatienter har att brottas med, och en massa tankar och fundringar som måste tas på allvar, så jag vart gråtfärdig  då jag la på luren då hon inte kunde erbjuda mig en läkare som jag träffat tidigare, dessutom ska jag dit på en måndag istället för på en tisdag som jag haft hela tiden eftersom det är dagen före behandling, men inte ens det kunde hon ändra på, så dålig skött anser jag, det är ju inte en  liten förkylning jag är där för...

Dikt

Jag hittade denna dikten av årets nobelpristagare i litteratur och jag tyckte den stämde in på känslorna man får vid ett cancerbesked.

Mörka tankar

De senaste dagarna har ovälkomna tankar smugit sig på, jag försöker att inte tänka negativt men ibland kommer tankarna i alla fall vare sig man vill eller inte, de har nämligen slagit mig  då jag surfat runt lite på andra bröstcancer drabbades bloggar eller cancerbloggar över huvud taget att cancern brukar komma tillbaka  de närmaste åren efter avslutad behandling och när den väl har kommit tillbaka, så handlar det inte om man ska överleva, utan hur lång tid man har kvar att leva, en del kan ju leva flera år med spridd cancer,med hjälp av olika cellgifter och strålning som bromsar upp, medan andra inte svarar lika bra på medicinerna och cancern sprider sig snabbt i kroppen, jag tänker på att forskning visar att ca 80% lever efter 10 år men det säger inget om de har metastaser  eller inte, de finns ju de som lever länge med metastaser, jag är väl inte så rädd för döden i sig självt  men jag vill inte dö av cancer och ha fruktansvärda smärtor och ångest innan jag dör, dö ska vi ju alla göra någon gång, men jag vill bli gammal och dö av ålderdom och bara få somna in utan plågor. enligt mamografin så har jag ingen spridning till lymfarna, vilket jag hela tiden har hört är väldigt bra, men jag har hört att detta är ingen garanti för att cancerceller inte har spridit sig i kroppen med blodet , det är därför jag har fått cytostatikabehandling före operation, annars så brukar det vara tvärtom att man operererar först och sedan cytostatika behandling, sedan hade jag ju flera tumörer i bröstet, som iof krymper bra utav gifterna,  jag tror att min oro kommer sig utav att operationen börjar närma sig, och tänk om de inte får bort alla cancerceller i bröstet, jag har ju inflammatorisk bröstcancer och huden är ju röd och inflammerad runt bröstet, och det är viktigt att de tar bort  en bit av frisk vävnad runt bröstet för att vara säkra, och jag har ju inga stora bröst, och är rädd att det inte ska finnas tillräckligt med frisk vävnad runt bröstet så att all cancer tas bort. jag vet ju att bröstet ska strålas sedan för att få bort ev, resterande cancer celler, men det går inte att garantera att allt försvinner, denna ovisshet får man leva med efteråt, fick de bort allting? och varje liten krämpa får hjärnspökena att sätta igång, är cancern tillbaka? jag vill leva och se mina barn växa upp och följa de i många år framåt, min  och älsklingens dröm innan mitt cancerbesked var att ge Thilde ett helsyskon,  vi hade planerat att försöka under sommaren att bli gravid, men nu kommer vi aldrig mer kunna få fler barn, cellgiftena i sig sätter äggstockarna ur spel och jag tror att min mens har upphört nu,  sedan kommer jag ju att äta antihormoner i 5 år vilket gör att jag kommer in i något slags tidigt klimakterium,  och om 5 år är jag 43 och då är jag nog för gammal att tänka på fler barn, vetskapen om att det inte blir fler barn gör ont trots att jag har tre fina barn, men älsklingen har bara ett och jag ser att han gärna vill ha ett till. just detta besked gjorde mest ont då jag fick mitt cancerbesked, jag höll tillbaka tårarna fram tills läkaren sa att jag inte skulle kunna få fler barn, då började jag gråta ordentligt, det blev så påtagligt på något sätt. jag älskar barn och ville så gärna ha ett till. jag vet att det är egoistiskt att tänka så då de finns de som aldrig kan få barn alls, men för mig kändes det så solklart att få ett barn till som skulle bli det sista, men så blir det inte nu och det gör mig sorgsen, jag vet att jag borde vara glad om jag får leva, men att få barn är ju en del av livet, och Thilde ger så mycket kärlek och glädje och jag tror hon hade blivit en fin storasyster. det är mycket tankar som snurrar i huvudet just nu,
 på onsdag är det dags för 5:e cystostatika behandlingen, jag både ser fram emot det och inte, det är näst sista behandlingen, och det känns riktigt skönt, men tanken på all värk jag kommer få igen och att tappa smaken helt och hållet ser jag inte fram emot, värken skrämmer mig faktiskt, och jag ska ta upp det med min läkare på tisdag, har en annan läkare då och hoppas hon vill ge mig starkare värktabletter än alvedon och ipren som inte hjälpte något alls, sen ska jag fråga henne om svullnaden i min vänstra hand som fortfarande finn kvar, trots att jag tar sprutor varje dag med blodförtunnande, kanske det inte var en blodpropp ändå? läkarna trodde det då kontrastvätskan  inte gick ända upp längs armen  så det trodde jag hade en propp någonstans vid armhålan, men jag  tycker ju att svullnaden borde ha lagt sig nu då jag tar sprutor varje dag, magen ser ut som ett enda stort blåmärke det är inte vackert kan jag säga och skulle helst slippa dessa sprutor. jag vet att jag inte ska tänka så negativt men man måste nog släppa fram dessa känslor också för att bearbeta, jag lever en dag i taget och vågar inte planera för framtiden, men jag lever här och nu, och jag ska kämpa med de jag kan och hoppas att mitt immunförsvar tillsammans med alla behandlingar ska göra resten.

Öppet hus

I onsdags hade Thileds förskola öppet hus med loppis och korvgrillning, jag har inte varit på besök på Hennes förskola sedan någon gång i våras, dels beror det på att jag jobbar så långt ifrån att jag aldrig hinner komma på några aktiviteter, sedan beror det på min cancer, jag har varit lite nojig att besöka förskolan pga all smittorisk som finns blland småbarn, men nu tog jag mig ändå dit och gissa om Thilde blev glad då mamma kom :) hon ville visa mamma allt så vi gick in och tittade på loppiset som anordnades av föräldrar, vi hittade två böcker som föll Thilde i smaken en om traktorer och en om grävmaskiner :) sedan kikade vi runt lite innan vi gick ut på gården där förskolans kock grillde korv gården har en jätte mysig grillplats inne i skogskanten där föräldrar och barn samlades för köp av korv och bröd med dricka, det var en trevlig em. men tur att vi var utomhus då jag fick veta att det går höstblåsor och olika infektioner på Thildes avd. och sedan finns det löss i huset men det är ju inget jag behöver oroa mig för som är hårlös:)

Ung cancer

Biverkningar

Medicinen som ska göra mig frisk ger mig också en massa biverkningar som gör att jag mår dåligt, idag finns ingen bra cancermedicin  som endast slår ut cancercellerna utan cytostatikan som finns påverkar hela kroppen och slår även ut de friska cellerna i kroppen särskilt de snabbväxande som hår, hud, och slemhinnor, även hjärnan påverkas och man får så kallad cytohjärna under behandlingarna, man tänker långsammare man kan få svårt med ord, ord som låter lika varandra förväxlas osv. man kan få svårt att göra flera saker samtidig, man glömmer lätt, och måste skriva ner viktiga saker som man ska göra.
jag får ofta frågan hur jag mår, och jag svarar oftast att jag mår hyfsat för om man jämnför hur jag mår under de första 8 dagarna efter behandling  då  jag mår  dåligt och är super trött så är all förbättring efter det bra, för jag känner för varje dag hur orken sakta kommer tillbaka, men pigg det är jag ju igentligen inte, men jag är piggare om man jämnför då jag mår som sämst, mina biverkningar hitintills är dessa:

•  Trötthet
• tappat hår över hela kroppen
• illamående
• magkatarr
• förstoppning
• huvudvärk
• värmekänslig
• hjärtklappning
• värmesvallningar
• frossa
• ögon som rinner hela tiden
• näsa som rinner hela tiden
• fnasiga nagelband
• torr hud
• fjälliga fötter
• outhärdlig värk i kroppen
• ont i mina tånaglar
• svampinfektion i mun och svalg
• blåsor i mun och svalg
• metallsmak i munnen
• tappad smak
• blodpropp till följd av cytostatika behandling
• ödem i armar och händer
• luktförändringar
• muntorrhet
• näsblod
• låga värden av vita blodkroppar ( viktigt för imunförsvaret)
• sämre värden av trombocyter (ökar blödningsbenägenheten´)

Detta är några av de biverkningar jag hittills har fått, och ni förstår nog att då dessa biverkningar har lagt sig en smula så mår man ju genast bättre, en del biverkningar tycks hålla i sig hela tiden som denna gång då jag har börjat med taxotere så vekar inte plåtsmaken och muntorrheten vilja ge med sig så inget smakar riktigt gott, så det känns riktigt tråkigt att inte kuna njuta av goda smaker,
ja cytostatika ger mycket biverkningar och jag hoppas att de snart lyckas hitta en medicin som enbart angriper cancerceller och inte de friska cellerna så att biverkningarna minskar, jag vet att de forskar på att hitta en sådan medicin men det dröjer ännu några år innan en sån medicin finns på marknaden, jag hoppas att alla  som drabbas av cancer i framtiden ska få bra och effektiva mediciner som inte ger några biverkningar, för jag mår inte dåligt av själva cancern jag har i bröstet  utan det är själva behandlingen som ska göra mig frisk som jag mår dåligt utav. jag lever i en slags cancerbubbla där varje dag handlar om att jag får känna mig lite piggare ända fram till nästa behandling då jag återigen ska bli riktigt dålig.

Rosa Oktober

Under Oktober färgas hela sverige rosa

var med och skänk pengar till rosa bandet och cancerfonden!

Till höger på sidan finns min egen insamling, mitt mål är att komma upp i 1000:- under oktober månad så kom igen nu och skänk lite pengar till forskningen :) Om du skriver in ditt namn efter insamlingens idnummer kommer det att synas på gåvan. Annars blir din gåva presenterad som anonym.
Exempel: BESEGRA 5723 Johan Ek

Om kampanjen

2011 blir det nionde året som Cancerfonden driver Rosa Bandet-kampanjen. Kampanjens syfte är att bekämpa bröstcancer genom att finansiera cancerforskning, sprida kunskap om sjukdomen och väcka opinion.

Varje år får 7 000 kvinnor beskedet att de har bröstcancer. Det betyder att var nionde kvinna drabbas någon gång i livet. Antalet bröstcancerdiagnoser i Sverige ökar, men samtidigt blir de som överlever allt fler. På 1960-talet levde cirka 50 procent av bröstcancerpatienterna i Sverige tio år efter diagnos och behandling. I dag är siffran 80 procent. Cancerfondens mål är att ännu fler ska överleva – ett mål som bara kan bli verklighet genom framgångsrik forskning.

En rosa månad

Under oktober färgas hela Sverige rosa med hjälp av företag, organisationer och privatpersoner, som vill engagera sig i kampen mot bröstcancer. Sedan starten 2003 har Cancerfonden – tillsammans med dessa – samlat in närmare 308 miljoner kronor.

Framgången med Rosa Bandet-kampanjen ligger bland annat i den avgränsade kampanjperioden som gör att vi varje år kan komma tillbaka med full kraft och nya aktiviteter under oktober månad. Man kan stödja kampanjen bland annat genom att under oktober köpa rosa bandet och andra rosa produkter, starta en egen webbinsamling på cancerfonden.se, sms:a ROSA till 72988, smycka sin och sina vänners profilbilder på Facebook med ett rosa band, eller ringa in ett bidrag under den direktsända Rosa Bandet-galan.

Bakgrund

Rosa Bandet är en internationell rörelse med ursprung i USA. Pink Ribbon, som Rosa Bandet heter på engelska, startades 1991 av bland andra Evelyn Lauder från kosmetikföretaget Estée Lauder. Sedan dess har Rosa Bandet vuxit till en internationell folkrörelse. Världen över viger organisationer, företag och privatpersoner oktober månad åt bröstcancerfrågan.

Rosa månaden

Nu har den rosa månaden inletts, och jag har startat en egen insamling hos cancerfonden,  SNÄLLA!  ge ett eller flera bidrag till  forskningen om bröstcancer, jag önskar ingen att behöva gå igenom det jag gör just nu, varje dag får 15-20 kvinnor i Sverige diagnosen bröstcancer, och närmare 80 % överlever, jag vill att forskarna hittar ett botemedel, mediciner som inte ger så hemska biverkningar, och att spridd bröstcancer ska kunna botas, vilket det inte går idag, min egen rädsla är att få ett återfall och kämpa mot tiden för att se mina barn växa upp, jag har en aggressiv sort av bröstcancer som lätt sprider sig i kroppen, forskningen behöver mer pengar för att hitta ett botemedel och att alla drabbade ska få så bra behandling som möjligt, så skänk ett bidrag till min insamling hos cancerfonden, tack på förhand/Annika

Stöd kampen mot bröstcancern



SMS:a BESEGRA 5723 till 72988 för att skänka 50 kr till insamlingen. Om du skriver in ditt namn efter insamlingens idnummer kommer det att synas på gåvan. Annars blir din gåva presenterad som anonym.
Exempel: BESEGRA 5723 Johan Ek