Utmattad

Igår var en väldigt jobbig dag , jag mådde verkligen inte bra psykiskt och allt kändes bara skit, det var så pass att älsklingen valde att komma hem tidigare ifrån jobbet utan att jag bad han göra det. men det var skönt så att vi fick prata lite utan att ha några barn närvarande, min självkänsla just nu är helt i botten och jag känner mig värdelös, det kan vara nog så jobbigt att bara vara föräldrar men att dessutom ha besök av "herr cancer"  kan nog knäcka de flesta förhållanden, jag älskar mina barn, men alla behöver nog lite egentid ibland, men den lyxen har inte vi tillgång till, sist vi hade barnvakt var på juldagen 2010 och dessförinnan har vi haft barnvakt till Thilde 1 gång på 2 1/2 år, så att få ett par timmar i går själva behövdes för att vi skulle få prata och reda ut lite, efteråt kändes det mycket bättre, det känns som att allt är mitt fel här hemma att alla mår dåligt pga mig, jag är så utmattad i kroppen och orkar inte göra många knop här hemma, vilket jag har dåligt samvete för, jag känner mig som en dålig och elak mamma till Thilde, som är i rejäl trots just nu, jag har noll tålamod,och blir arg för ingenting, jag tycker synd om henne som har två trötta föräldrar som mest skäller på henne, hade jag varit frisk hade jag hanterat hennes trots på ett annat sätt, men nu går reptilhjärnan igång  direkt, för jag orkar inte med hennes utbrott, så stämmingen här hemma har inte varit så rolig på senare tid, men förhoppningsvis blir det snart bättre, jag har ju bara en omgång kvar med cytostatika, sen så ska det väl vända och orken börja komma tillbaka igen.