tisdag 2 oktober 2012

Tack!


Tänker börja med att tacka Åsa H, Ingbritt Griñnlund, Boel Sjödin och Britt Louise för bidragen till min insamling, det uppskattas otroligt mycket att ni vill vara med och stödja. jag blir väldigt glad då jag ser att det kommit in nya bidrag.

Men fortsätt gärna att bidra med 50 kr eller mer till min insamling i cancerfonden genom
att Sms.a BESEGRA 6530 Skriv ditt namn  skicka till 72988
Ex. BESEGRA 6530 Annika Brink,  så vet jag vem bidraget är ifrån.

Igår var jag och lämnade blodprover på Radiumhemmet efter det träffade jag min onkolog, vi pratade lite om hur jag tycker min behandling har gått, och jag berättar att jag har lindriga biverkningar och att jag tycker det fungerar bra med 4 tabletter,i princip alla får gå ner från 5 till 4 och många får gå ner till 3 tabletter berättade läkaren, jag berättade också att jag tyckte att behandlingen hade bra effekt till en början, knölen i höger bröst slutade göra ont och mjuknade till, hudmetastaserna bleknade och de flesta försvann, bara en blev kvar, men sedan en månad tillbaka så har jag börjat få ont i höger bröst igen och det har svullnat upp, hudmetastasen som är kvar har blivit större, en knuta jag har strax under bröstvårtan på vänster bröst, har gått sönder och vätskar och blöder sedan några veckor tillbaka, det tyckte han givetvis inte lät så bra, men han tittade på knutan jag har ovanför mitt vänstra bröst, men tyckte inte den såg så oroväckande ut, han lyssnade på mina lungor, men kunde inte höra något konstigt trots att jag är rejält förkyld och rosslig i luftrören när jag sover, inatt har dessutom förkylningen övergått i bihålsinflammation, så jag är ju inte så jätte pigg kan jag säga. Läkaren beställde ny röngen på Thorax och buk, innan de ska ha konferens om mig, men han vill att jag ska ha den nya medicinen som släpps i november, så vi får se hur de gör denna månad, här gäller det att ha is i magen, och hoppas att inget sprids vidare nu. jag fick veta att jag kommer att få herceptin så länge jag lever i princip, 10 nya behandlingar är inbokade, och Tyverb kommer jag också att få fortsätta med, tillsammans med något cellgift, jag tog också  upp om mina fragmin sprutor, som jag hoppades jag skulle få sluta med nu, jaghar tagit de i 1 år nu, och det gör bara ondare och ondare att ta dessa och jag har fullt med små knutor efter alla nålstick, läkaren sa att han förstod mig och jag är inte den som klagar i onödan, men jag visste egentligen redan svaret, och han sa att jag har ju en portacarth och en ny blodpropp är det sista vi behöver nu, det är nämligen vanligt att man kan få blodproppar då man har en port a cath, det han kunde göra för mig  var att sänka dosen till den lägsta som är mer i förebyggande, och det nöjde jag mig med, jag vill inte ha någon  mer blodpropp särskilt inte i lungorna. så nu vet jag att jag även måste ta dessa sprutor resten av mitt liv det känns inte så roligt, men inte mycket att göra åt, sedan tog jag upp att jag fortfarande inte har blivit kallad tillbaka för koll av hjärnan,  för att se att behandlingen verkligen har hjälpt, men det fick jag ringa direkt till neurokirurgen om, han hade hört flera som inte heller fått någon kallelse, sedan frågade jag om han visste något om ärftlighets utredningen jag skulle få göra, men det gjorde han inte, men det skulle han kolla upp, och skrev upp vilka som var drabbade i min familj, först var det min mormor som dog av spridd cancer, varifrån den kom vet jag inte säkert, min mamma dog av matstrupscancer och nästan samtidigt som min mamma så insjuknade min systerdotter i Leukemi  när hon var 4,  och nu har jag bröstcancer i båda brösten, och onkologen höll med om att det borde utredas, det kan finnas något ärftligt där.

Efter mitt läkarbesök så åkte jag till mitt jobb och hälsade på, det är alltid så roligt att komma dit och barnen var jätteglada och de kände igen mig trots mitt korta och numera väldigt lockiga hår :), jag träffade även några föräldrar som kände igen mig, de vet ju inte varför jag varit borta och undrade om jag var tillbaka nu, men där svarade jag undvikande orkar helt enkelt inte berätta för de om min sjukdom, men det finns en farmor som har haft alla sina barnbarn på vår förskola, både innan jag började arbeta där och under tiden, och är hur gullig som helst, hon visste om  att jag hade bröstcancer, för hon hade frågat så mycket om mig då jag blev sjuk så tillslut hade hon fått veta, för mig gör det ingenting, och jag vet att hon kan vara tyst, och hon blev så glad när hon såg mig på gården igår, så jag nästan blev tårögd. det där är så svårt, vad svarar man föräldrar som frågar om jag är frisk eller  har varit för sjuk? jag skäms inte över att ha bröstcancer men jag vill inte att föräldrarna ska bli ledsna eller tycka synd om mig, för det skulle jag bara tycka vara väldigt jobbigt, så jag höll mig lite i bakgrunden när föräldrarna kom igår, för att slippa jobbiga frågor, och ge de ett tråkigt svar.
 jag var där i ca 3 tim och jag var helt färdig efteråt, kanske berodde det på all spänning med läkarbesöket och min förkylning, men jag var helt slut  när jag kom hem.

På kvällen gick jag igenom mina mail, och då såg jag ett mail med ett erbjudande om att medverka i Radions Karlavagnen i P4  där ämnet skulle vara "Nyheten jag aldrig glömmer" och även få prata om min cancer, men till det tackade jag nej,

Bläddrade vidare  i mailen och hittade en till inbjudan till en Blogglunch för oss som bloggar om bröstcancer onsdagen den 17 oktober mellan  kl 11-13

Inbjudan kom ifrån Amelia Adamo chefredaktör på M Magasin
På mötet skulle även en överläkare i onkologi vid Akademiska sjukhuset i Uppsala närvara och berätta  lite om olika typer av bröstcancer och behandlingar och svara på frågor som vi har,
detta tyckte jag lät intressant, och skulle gärna ha gått, men just den tiden får jag  min 18:e herceptin behandling så det går tyvärr inte, så till detta får jag tacka nej till också. tråkigt för det  hade varit roligt att få träffa andra bloggare och utbyta lite erfarenheter.

Nu ska jag vila lite innan resten av familjen kommer hem och försöka att bli kvitt min bihålinflammation på egen hand. jag har ju ingen större lust med att besöka VC som jag så fint har hängt ut i tidningen :o

Kram på er!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar