Vackert väder

Idag har det varit underbart vackert vårväder, och alldeles klarblå himmel, så jag bestämde mig för att gå ut en sväng, jag trodde inte att jag skulle orka gå så långt men jag ville ut,och tänkte att luften skulle göra mig gott.
Igår gick jag och handlade på kvällen en promenad på ca 5 min till affären och 5  min hem iof så hade jag matkasse med mig hem, men jag var helt slut av den lilla promenaden och trappan hemma var värst, jag slängde mig på soffan och kippa nästan efter andan samtidigt som jag började hosta. Så jag hade inga större förhoppningar att orka mer idag, trots att jag kände mig lite piggare,  jag sa till Angelika att jag skulle gå  ut och strosa lite i det fina vädret, men när jag är själv så är det som att jag bara måste ha lite tempo när jag går, så jag höll ett normalt promenadtempo och jag gick och gick utan vila i 45 min! från en dag till en annan så känns kroppen mycket piggare, jag känner mig glad och stolt över att ha orkat gå som jag brukar, och hoppas att detta ska hålla i sig , envis som jag är så kämpar jag på fast jag vet att det är motigt, visserligen började jag hosta när jag kom in igen, men inte lika hemskt som igår.

Läste denna lite söta historia på Fb idag och gillade sensmoralen,
att man aldrig ska ge upp hoppet, hur tufft och omöjligt saker och ting kan te sig,

En sedelärande historia

Det var en gång två grodor som ramlade ner i en skål med grädde. Kanterna var så höga och hala att hur de än försökte kravla sig upp halkade de hela tiden tillbaka ner i skålen. Gång på gång på gång på gång. Det gick ju inte att hoppa upp ur grädden heller. En delfin skulle möjligen klarat ett ...sådant konststycke, fast å andra sidan skulle även en mycket liten delfin haft svårt att överhuvudtaget komma ner i skålen. För övrigt är det inte särskilt troligt att någon av grodorna just då funderade över delfiners talanger och begränsningar. Det är mer sannolikt att de såg sina liv passera revy för sin inre syn. Nu var det så att den ena grodan var något klokare än den andra. Den insåg till slut att det var omöjligt att rädda det liv den just sett passera likt bilderna på en gammal skolplansch över grodans utveckling från ägg till yngel till groda. Den satsade på en död i värdighet, sjönk stilla ner i grädden och drunknade fridfullt i all sin klokhet.

Den andra grodan envisades förtvivlat med att försöka ta sig upp ur skålen. Den vispade och paddlade panikslaget omkring sig med armar och ben. Helt i onödan, för den var inte lika förståndig som den andra, numera avlidna, grodan. Men till slut hade den vispat omkring så länge i grädden att grädden blev till vispgrädde och vispgrädden blev till smör. Där stod den nu på en smörklick och såg sig förvånat omkring. Sedan tog den ett skutt upp ur skålen. Rakt in i nästa historia…