Behandling och bröllop

Jag vill börja med att som vanligt tacka för komentarerna på mitt förra inlägg, det kan tyckas modigt att jag lägger  ut så utlämnande bilder, men jag ser inte mina bröst som något privat, jag är så van att blotta mig inför så många främande människor sedan jag blev sjuk, och bli undersökt och klämd på av olika läkare och sköterskor, och som sagt så tycker jag själv att det är äckligt när brösten ser ut så, men det är en del av sjukdomen som inte syns under kläderna men som jag lider av, jag var till läkaren igår och blev omplåstrad av en sköterska där, och då fick jag veta att det jag tycker luktar illa är inget ovanligt när det gäller tumörsår, det är vanligt att de har en speciell lukt (blää) men för säkerhets skull tog hon odlingar på båda såren, sedan la hon på medicinsk honung och förband ovanpå, jag kommer att få såna plåster  hemskickade till mig, eftersom apoteket inte har stora hudvänliga plåster eller förband, dessa kan jag också bada med fick jag veta, så det ser lovande ut, fick med mig plåsterkompresser och en tub honung hem så att jag kan lägga om det själv skönt.
Min läkare är inte riktigt nöjd med att det inte tycks hända så mycket i mitt högra bröst, så det kommer  nog att bli strålning efter omgång 8 om det inte  händer något drastiskt nu med bröstet, jag får min 7:e behandling idag, vill både ha, men ser inte fram emot nervsmärtan som kommer, när tumören svullnar upp och trycker på nerverna, det gör fruktansvärt ont, jag hoppas på att behandlingen biter ordentligt på skiten jag har i lungorna, så att de försvinner, då finns det ju en chans att jag får operera bort mina bröst, självklart kommer jag säkert känna mig stympad, men alternativet med att ha de kvar, är inget alternativ, jag är hellre utan bröst om jag får slippa smärtan och leva längre. det andra alternativet är, att strålningen biter så bra på skiten i bröstet, precis som det gjorde på vänster sida, så att allt dör ut, jag fick ju nästan tillbaka ett normalt bröst efter strålningen, bröstet var fyllt av metataser både inuti och utanpå, fick en andra gradens bännskada från under bröstet och upp till halsen, men när det läkte så tyckte jag allt såg jättefint ut igen, idag har jag ärr efter en brännskadad hud, men det kan jag leva med, jag har inte ont i bröstet ialla fall. så trots smärtan av bränskadan jag fick kan jag mycket väl tänka mig att göra om det med höger bröst också, bara jag får bort skiten.

Nu till något helt annat och mycket roligare, jag har på senare tid inte haft tid lust eller ork att uppdatera bloggen. våren har varit fylld med födelsedagar och i lördags så gifte jag mig med min älskling efter 7 år tillsammans,  vi firar faktiskt 7 år idag och 1 -årig förlovningsdag idag :) för ca ett år sedan så fick jag veta att jag hade metastaser i hjärnan, jag trodde inte jag hade många månader kvar då, och vi bestämde  att förlova oss, för att ha något roligt att se fram emot, redan då bestämde vi oss också för att gifta oss, men att det skulle ske i år, det var rätt vågat att tänka så, men då hade jag något att se fram emot,  självklart hade vi en plan B om läget skulle bli akut, men jag fick göra strålknivsoperationen, och det gav väldigt bra resultat och på den senaste röntgen syntes inget av några metastaser längre, så ett bröllop i maj eller juni planerades in, det fick bli den 8 juni, vi ville ju att det skulle va inom ett år efter förlovningen vi gifte oss, samtidigt så måste jag anpassa efter mina behandlingar och då jag mådde bra,  först ville vi ha ett stort firande, men nu när jag får cellgifter igen så är jag mer trött och sliten, och jag orkar inte med en massa ståhej, så det fick bli bara den närmsta familjen och ett borgerligt bröllop, vi gifte oss i Västerås och efteråt åkte vi hem till Pers morfar, där vi hade förberett mat. det blev grillat vinmarinerad älgkött med potatisgratäng och sallad till, och lite skålande i bubbel och annat drickbart :) för mig kändes det alldeles lagom, och jag fick en jättefin dag, som började med fotografering med Åsa Edling i Uppsala och i botaniska trädgården, soligt och perfekt väder hade vi fram till då vi gifte oss och skulle ut för då stod regnet som spön i backen, vilket sägs ska innebära tur. hoppas kan vi alltid göra :)

lägger in lite smakprov på några av bilderna Åsa tog på oss, det kommer att bli svårt att välja bilder att beställa för många blev så fina :) men dessa är några av favoriterna :)

 

Lägger in en länk till Åsas blogg

där det finns några bilder till att se :)

http://www.fotografedling.se/brollopsportratt/

bilder på hudmetastserna

Hej testar att blogga från mobilen och lägger upp lite bilder på  hur hudmetastaser kan se ut, så jag börjar med att varna alla känsliga att bilderna kan uppfattas som äckliga och stötande så ni behöver inte titta,  hudmetastaser är inte detsamma som hudcancer även om det är cancer som sitter i huden, så är det fortfarande bröstcancer celler som har letat sig ut i huden alltså, jag har inte hudcancer!  utan metastaser som sitter i huden, alla cancertyper har olika sammansättning av cancerceller, därför får man också olika Cellgift behandlingar beroende på vilken typ av cancer man har, nedan följer lite bilder hur det ser på mig
En bild visar hur det såg ut innan det sprack på bröstet och resten hur det ser ut efteråt, så alla känsliga får sluta läsa nu :)

→→→→→→→→→→→→→→→→→→ 

→→→→→→→→→→→→→→→→→→

→→→→→→→→→→→→→→→→→→

→→→→→→→→→→→→→→→→→→

→→→→→→→→→→→→→→→→→→

                                       ↓

                                       ↓

》》》》》》》》》》》》》》》》》》

》》》》》》》》》》》》》》》》》》

》》》》》》》》》》》》》》》》》》

》》》》》》》》》》》》》》》》》》

》》》》》》》》》》》》》》》》》》

》》》》》》》》》》》》》》》》》》

》》》》》》》》》》》》》》》》》》

det blöder en del mellan varven

 

 

och av de flesta plåster ser det ut så här efteråt,

 även med de hudvänligt klister 

eftersom de sitter så hårt på min känsliga hud

 

detta såg ut som ett stort utslag ifrån början,

men nu liknar det en krater

så här såg det ut på bröstet från början

och nu ser det ut så här

det röda är efter cellgiftbehandlingen

 som verkar skapa en inflammation i cancerområdet

 

Tack!

Jag vill börja med att tacka för de fina kommentarerna  jag har fått på mitt senaste inlägg, både här och på facebook, de värmer ska ni veta, och det är roligt att ni vill att jag ska fortsätta blogga.
Just där är jag som sagt lite kluven, jag mår bra av att skriva av mig mina tankar och funderingar, och jag vill gärna dela med mig, till andra drabbade, det var ju en av anledningarna att jag valde att vara så öppen med min sjukdom i bloggen, men som jag skrev så är det inte alla som mår bra av det, jag har ju familj där även de äldsta barnen läser det jag skriver, och även de är ju drabbade av att jag är sjuk, de oroar sig ju självklart över att förlora mig, och det är särskilt svårt för de, då de av olika anledningar inte har någon som helst kontakt med sin pappa, att då läsa om mina innersta tankar och rädslor,skapar mera rädsla hos de också, vilket inte är min mening. självklart pratar vi om min sjukdom här hemma, men inte jämt och ständigt, jag är själv väldigt trött på att vara sjuk,och ha ont. men när jag mår dåligt så säger jag självklart ifrån här hemma, att idag är jag trött och mår inte bra, men det syns inte alltid på mig, och då tror jag inte alltid de förstår hur det verkligen är, jag har sagt att de får fråga om de undrar något, kan inte jag svara kan jag alltid ta med frågan till min läkare, som då kanske kan svara, jag kämpar inte bara med min egen sjukdom utan även med de stora barnens mående, ett av barnen mår väldigt dåligt, bland annat på grund av min sjukdom och dras med ångest, depression och panikångest,av rädsla att förlora mig. Mediciner har skrivits ut som inte har hjälpt något vidare och jag tror att alla instanser som går att koppla in när det gäller detta, är inkopplade nu och det har gjorts upp en handlingsplan, så jag kan inte göra så mycket mer än att bara finnas till hands. jag vill verkligen inte tillföra något mer för att öka på ångesten. därav min tvekan att fortsätta skriva om min sjukdom. jag hade önskat att man kunde förhindra någon man inte vill ska läsa bloggen att göra det, men då måste jag lösenordsskydda, och  måste lägga  in emailadresserna till alla som vill läsa själv, vilket låter bökigt, och då förlorar ju bloggen att av sina syften att, de som söker på symptom och vill läsa om andra drabbade inte då kan läsa min blogg. ja det är en svår balansgång det här, så nu kanske ni bättre förstår mina tankar om att ev. lägga ner bloggen, eller återgå till det som var meningen från början, att följa Thilde och hennes utveckling och oss som familj, men då intresserar nog bloggen bara släkt och vänner :) jag tror inte jag kan släppa bloggen helt, så jag får komma på någon annan lösning på problemet helt enkelt.

just när man har börjat att må bättre igen, så drabbas jag av en ordentlig förkylning, vilket är lite oroande, då jag känner mig frusen som vid feber, jag är jätterädd att få en infektion i något av såren jag har pga mina hudmetastaser, den på bröstet är värst den vätskar mer än blöder, och jag byter plåster ett par gånger om dan,och rengör ordentligt, men ändå luktar det väldigt illa om plåstret varje gång jag byter, vilket det inte gör på vänster sida där metastasen numera ser ut som en krater, den blöder mera än vätskar, men nu har den börjat lugna ner sig, men i morse så tänkte jag att det plåstret behöver jag inte byta just nu, för det hade blödigt väldigt lite och jag vill inte irritera huden mer än nödvändigt, då jag får sår trots att limmet är hudvänligt,  men just då jag skulle klä på mig igen efter att ha plåstrat om bröstet, så ser jag hur plåstret på vänster sida färgas alldeles rött, det bara rinner ur såret, så det var bara att ta av plåstret och trycka en stund med kompresser för att få det sluta att blöda igen, jag vet inte varför den blöder så lätt, men min egen förklaring är att en tumör innehåller massor av blodkärl,tumören bildar blodkärl för att kunna växa och överleva, nu håller ju min metastas på att dö, och då går väl blodkärlen sönder de med i samband med detta, och därför blöder det mycket, vet inte om detta stämmer, men  jobbigt är det i alla fall att behöva plåstra om sig hela tiden, funderar på att ringa onkologen i morgon för råd om vad jag ska göra med den metastas som luktar illa hela tiden.
 en annan biverkning jag har är att jag har väldigt lätt för att blöda näsblod, och har säkert med blodvärdet att göra efter jag har fått behandling, rätt som det är kan jag börja störtblöda, men som tur är så brukar det sluta lika snabbt som det började, med hjälp av lite papper i näsan och lite kallt mot näsan, så brukar det ge sig rätt fort, men ofta hinner man ändå blöda ner kläder och det är mindre roligt.

I fyra dagar nu har jag varit själv hemma med barnen då sambon har jobbat åt försvaret ifrån torsdags till söndag, något han har sett fram emot länge att få göra, roligt för han att få komma iväg och rensa tankarna lite då och då och få ha skoj med de andra ett slag,  synd bara att jag inte  kan göra detsamma, en hälsovecka lite då och då hade inte varit helt fel ;-)  men där säger ju ekonomin ifrån såklart, till skillnad från Per som får lön för att åka iväg och ha skoj. förhoppningsvis så har de  här dagarna fått honom på lite bättre humör i alla fall.

Thilde blev ledig från föskolan i torsdags och fredag då förskolan var stängd pga planeringsdagar, så jag har gjort mitt bästa för att roa henne, men det är inte så lätt när man har ett barn som är fylld av energi och upptåg, vilket man inte direkt kan säga om mig just nu. och idag känner jag mig rejält förkyld och frusen, Thilde verkar ha något på gång hon med  för hennes humör är inte heller på tipp topp idag, så vi får se hur denna dagen slutar, just nu försöker vi få henne att städa upp en burk pärlor hon har haft ut på golvet, och det är lättare sagt än gjort, så vi får se när vi kommer ut idag, men just nu är det nästan för varmt att vara ute i alla fall, åtminstone för mig,  var tvungen att gå in från balkongen för att det blev för varmt, just nu är det 26 grader i skuggan, och enligt mig är det för varmt, så vi får nog vänta till senare innan vi går ut,