Önskan om en bättre fortsättning på sommaren

Jag har nu fått avbryta min studie, då cancern i lungorna har börjat röra på sig igen, och hudmetastaseran invaderar mitt bröst, den stora är stor som en 5 -krona och ca 2 cm tjock och vätskar och blöder i massor,jag har också fått veta att jag har en blodpropp i magen så nu blir det starkare sputor igen:( 
Jag har jag strålts 5 gånger, jag vet inte vad 5 gånger kommer att ge för resultat, men jag hoppas att metastserna ska försvinna och jag blir av med all värk, för mycket att hoppas på kanske, men sköterskan på strålningen, sa att jag får ungefär samma strålmängd som då jag strålades 25 gånger på dessa fem dagar, vet inte om hon sa det för att lugna mig men jag är skeptisk att fem gånger kan ha någon större effekt, jag vill ju bli av med skiten i bröstet nu! jag och kroppen är så slitna av all värk.  värktabletterna har ingen större effekt, jag får ju bara ta dessa i full dos fyra gånger per dag och då har jag full smärtlindring 3 timmar och sedan 3 timmar med värk och obehag, jag som var så smärttålig tidigare klarar inte längre av värken, utan det händer ofta att jag gråter av smärta den timme det tar för tabletterna att verka, sedan gillar jag inte tabletterna för jag blir så trött och avtrubbad känslomässigt, jag har ingen humor och jag känner mest bara ilska nu förtiden, alla krafter går åt till att hantera smärtan och blödande sår, så hjälper inte behandlingarna snart, så vet jag inte vad jag gör. Hela sommaren har blivit förstört pga mina besvär, denna sommar hade jag så gärna velat njuta av, man jag kan inte, i husvagnen som var vår fristad från sjukdom förra sommaren är numera mitt fängelse, när vi är där, jag får inte bada och jag får inte sola och jag måste skydda strålområdet mot sol, alltså måste jag ha tröja på mig i denna värme som råder,  jag kan inte njuta av några alkoholhaltiga drycker pga värktabletterna, jag har så ont att jag inte orkar vara social, och i år då vi har fått nya bekantskaper på campingen hade det varit jätteroligt, men det får Per och Thilde njuta av desto mer i stället, jag följer mest med för Thildes skull, för att hon vill att jag ska vara med,  hon älskar att vara på campingen, men i helgen som var, var jag på uruselt humör så jag tror inte jag följer med ut i helgen,jag orkar inte vara trevlig och social helt enkelt, och då blir jag ensam i en varm husvagn hur kul är det? för Per och Thilde ser man inte skymten av på hela dagen förrän då det är dags för bad eller mat. Ja jag är avundsjuk, jag vill också kunna leva normalt och njuta av sol och bad och ha roligt med vänner, det ät ju det som är livskvalité, som det är nu har jag ingen livskvalité, jag försöker och utåt ser jag nog glad och pigg ut,men det är jag inte, nu vet de flesta på campingen som vi eller Thilde umgås med att jag är sjuk, det är skönt, då slipper man frågorna om varför man går påklädd i värmen eller inte badar fast vattnet är varmt, och de vi umgås med vet att jag har ont och därför inte orkar vara med så länge, men det känns inget roligt för mig att inte få vara med.
Den här sommaren har bara varit för mycket. först fick jag besked om att en arbetskamrat till mig har drabbats av bröstcancer nu under sommaren, (Nu är vi 4 st från samma arbetsplats som har drabbats!) och fick frågan om hon fick ringa mig och prata, självklart ställer jag upp och hjälper om jag kan, jag var med henne och hennes man till onkologen  där de fick veta vilken behandling hon skulle få, hon får en tuffare behandling än jag med bara en vilovecka mellan behandlingarna, jag hade två, men förhoppningsvis kommer det ha en bra effekt också, läkaren lät positiv i alla fall... någon vecka senare får jag beskedet att en annan arbetskollega plötsligt och oväntat gått bort i en hjärnblödning, nästa vecka är det begravning och om jag kan och orkar kommer jag försöka att närvara i kyrkan tillsammans med några av mina arbetskamrater. den här sommaren är bara för mycket helt enkelt.
På måndag ska jag till onkologen igen och förhoppningsvis får vi då reda på vilken behandling jag ska få i fortsättningen och när den kommer igång,  det är inte roligt att veta att cancern växer i lungorna och stå helt utan behandling. Denna ovisshet bidrar säkert till mitt numera lynniga humör, jag gillar det inte alls för det är ju inte sådan jag är som person. nej familjen har det kanske inte lätt, men det har inte jag heller! och för mig finns inte alternativet att koppla av och få annat att tänka på, jag lever med det 7/24  och jag bryts sakta men säkert ner och jag orkar faktiskt inte vara stark eller duktig längre. det har som sagt blivit alldeles för mycket och det var inte meningen att jag skulle skriva av mig så här idag, men så blev det i alla fall. Det är så jag mår just nu och om två veckor kanske det är bättre om strålningen har tagit som den ska, först blir det sämre innan det blir bättre. bara värken och alla hårda knölar försvinner, så kommer jag nog att må bättre igen, men detta är inte kul kan jag säga, och det finns ingen anledning för mig att ljuga och försköna situationen, det är så här det ser ut!

Men nu vill jag inte bara gnälla jag vill bara tacka alla underbara och gulliga människor kända som okända som har hört av sig till mig i sommar, flera har hört av sig  och vill träffas för en fika ute på campingen eller hemma hos de, och jag vill jättegärna träffas men jag orkar inte just nu, några av er har jag inte träffat på många år och andra aldrig, bara via blogg och Fb :) men ni ska veta att jag blev så glad av att höra av er och veta att ni tänker på mig, jag önskar faktiskt av hela mitt hjärta att jag ska bli bättre. så att det där fikat ska bli av. men just nu orkar jag knappt med mig själv.och det hoppas jag ni förstår. fast det är klart Per är väldigt social :) så vill ni umgås med honom så är det bara att komma ut till campingen någon helg då vi är där, men meddela gärna först , så att vi är där när ni kommer:)

I går kom min älskade son hem ifrån norrland där han har tillbringat 3 veckor hos Pers föräldrar, jag hoppas att han har haft det skönt och fått vila upp sig lite. Tack P-O och Annika för att Markus fick komma och bo hos er :)

Jag funderar på att starta en blogg till, där jag kommer att lägga upp mer bilder, dikter och ordtavlor, historier och annat skoj :) jag hade tidigare en hemsida på medlem.spray som var gratis, men de sidorna försvann och ersattes av något man måste betala för att ha, och det vill jag inte göra, så därför funderar jag på en blogg till, får se vad det blir utav det hela, just nu orkar jag inte starta upp något nytt, men när jag gör det kommer jag att lägga ut adressen här :)


Igår när jag var på väg ut höll jag på att få en chock då jag såg en jättestor spindel i trapphuset, men lite fascinerad blev jag ändå, och var bara tvungen att fotografera den :)

 

 

Nu ska jag vila en stund, sen äta lite och sedan ska jag försöka att städa lite här hemma.

 ha det bra / kramar