Ett nytt år har börjat

Det går långt mellan gångerna tyvärr innan jag uppdaterar, och nu såg jag att ni var några som undra hur det är.
Julen firade vi hemma, då Per jobbade hela julen, alla röda dagar och nyårsafton jobbade han, så värst mycket julmys med familjen hade vi inte, men julen har väl varit hyfsad ändå, om man bortser från att jag har haft mycket värk, och har blivit mer andfådd och hostar av minsta ansträngning, men trots det tror jag att jag fick till en fin jul för Thilde, hon fick det mesta hon hade önskat av tomten, hon var supernöjd över sina julklappar, högst upp på önskelistan stod en Furby och självklart kom tomten både med det och en surfplatta, den används flitigt till både film och roliga spel :) sedan blev det lite kläder och massa pysselsaker m.m
Nyår firade vi hemma hos Pers morfar i Västerås, eftersom Pers föräldrar kom ner några dagar och där fick Thilde ytterligare några julklappar, vi  åt  god mat och firade lugnt utan några fyrverkerier,

Strax innan jul fick vi veta att en i familjen har drabbas av cancer i lymfan ,och i veckan fick jag veta att en till jag känner är drabbad  av denna skitsjukdom :( nu börjar det bli för mycket cancer tycker jag, Nu får forskarna skynda på att komma på ett botmedel ...

Förra veckan ringde jag till onkmottagningen, då jag har haft mycket värk och sår som vätskar väldigt mycket under jul, och tog även upp detta med min hosta och andfåddhet, plus att jag har haft mycket yrsel under de senaste veckorna, så då fick jag en återbuds tid till min läkare, som  jag annars inte skulle ha träffat förrän i februari, och han är väl lite oroad han med, jag har ju haft  hostan plus magproblemen sedan i somras utan att röngen har visat något konstigt, men min läkare tror att det kan vara en metastas i lungorna som sitter så till att det irriterar och ger astmaliknande symptom, och magproblemet kan vara ett bråck tillföljd av hostan, själv hoppas jag att det är biverkningar från alla behandlingar jag har fått, jag vill verkligen inte att det är metastaser som ger dessa symptom för det innebär ju att sjukdomen har blivit värre. men jag fick en tid till röntgen på måndag, sedan ville  läkaren att vi skulle träffas så fort som möjligt efteråt, då får vi bestämma hur vi ska gå vidare med behandlingarna, Nu håller jag tummarna att röntgen inte visar några försämringar, jag vill ju så gärna tro att behandlingen jag får nu faktiskt fungerar, jag har ingen större lust att behöva byta ännu en gång,

Trots att jag i princip är orörlig här hemma och kommer knappt utanför dörrarna, för jag blir så andfådd, (jag får värsta hostattackerna bara jag böjer mig ner och plockar  upp saker från golvet)men ändå har jag gått ner 6 kg under och efter jul,trots att jag både ätit mat och onyttigheter, i normala fall skulle jag varit jätteglad över viktnedgången, men detta känns mer oroande än roligt, dessutom ser jag ingen skillnad i spegeln, ansiktet brukar vara där jag först ser skillnad, men det är väl påverkat av kortison så därför ser jag ingen skillnad, lite märker jag på kläderna, men annars inget. tror nästan att det är musklerna som ryker tack vare att jag inte klara att gå i vår trappa, vi bor på andra våningen utan hiss och det är 32 trappsteg att gå upp, jag ör så andfådd så att jag inte får luft när jag kommer upp, vilket gör att jag inte gärna går ut, så lgh har blivit ett fängelse känns det som, värken påverkar mig på så sätt, att jag ständigt är trött,vilket gör att jag inte alls är mitt vanliga jag, det känns som att jag har tappat min humor, jag som brukar ha nära till skratt,  jag skrattar nästan aldrig nu för tiden, jag ör för trött och har svårt att se det roliga i saker och ting, jag är nog väldens tråkigaste mamma och fru just nu, men jag försöker verkligen för Thildes skull att hålla humöret uppe, men det är inte lätt kan jag säga, hon har för mycket energi och högt tempo för att jag ska orka, egenskaper som jag egentligen älskar hos henne om jag varit frisk eller åtminstone haft mer ork, är nu bara jobbigt, och jag har så dåligt samvete över att jag aldrig orkar göra något skoj tillsammans med henne, det är väl också en orsak till att jag känner mig nere antar jag,
Jag önskar att jag hade haft lite gladare nyheter att förmedla, men tyvärr inte,

Nu är det inte så att jag bara ger upp, nejdå, det gör jag inte, jag tycker det är jätteskönt att få komma ut även om jag tar mig fram i snigelfart, nu när snön äntligen kom, till Thildes stora lycka, så tog vi oss till pulkabacken så Thilde fick åka lite snowracer, även till skridskobanan har jag hängt med, men fort går det inte, jag som normalt älskar att gå i raskt tempo, går nu i en snigels tempo, men huvudsaken är väl att jag rör på mig även om det inte går fort. under julledigheten vågade jag inte gå ut själv eftersom jag drabbades av rejäl yrsel till och från, så de dagarna tillbringades mestadels hemma, och självklart är jag oroad över att skiten i huvudet är tillbaka, men försöker att tänka att den kraftiga hostan jag har, gör att jag har fått ännu mera spänningar i min nacke, där jag har en gammal whiplash skada sedan flera år tillbaka, Angelika försökte att massera min nacke och konstaterade att musklerna var stenhårda av spänning, så troligtvis är det de, som orsakar min yrsel och huvudvärk, jag hoppas åtminstone att det är så för då kan jag ju göra något åt det.
Nu får vi se vad röntgen visar, jag hoppas fortfarande att de ska visa bra resultat, och mina besvär beror på någonting annat som går att åtgärda, jag har fått luftrörsvidgande medicin med kortison och den har minskat ner hostan rejält, och jag har varit mindre yrslig då jag inte hostar lika kraftfullt,
Allt måste inte vara cancer, men det är svårt att inte tänka i de barnorna när man får besvär av olika slag.

Avslutar med lite bilder på vårat yrväder till dotter:)

 

  

Pepparkaksbak

 Vår lilla pepparkasgumma dekorerar pepparkakor

En mycket förväntansfull och speedad

 dotter på julafton

 första snön som ligger kvar,

och då måste man teståka snowracern

Äntligen fick hon göra snöänglar,

  vad hon har längtat efter att få göra dessa :)