Uppdatering

Tänkte uppdatera vad som hänt sedan senast, det är inte alltid man har ork eller lust att blogga då man mår bra, men nu tänkte jag göra ett försök :)
I måndags den 26/3 så var det dags igen för min herceptin behandling vilken i ordningen har jag tappat räkningen på men tror det är nr 8 eller 9  Herceptinet tar bara en halvtimme att få men från att sätta nålen i porten till efterspolningen så tar det ca 1 tim innan man är klar, och det bästa av allt är att det är i stort biverkningsfritt, jag kan bli lite frusen och trött efteråt, men det är inget jag tänker särskillt mycket över.
Tisdagen den 27/3 var det dags för mamografi och ultraljud, Ulla-britt mötte upp mig på radiumhemmet och vi började med en fika vi hade det väldigt trevligt, trots omständigheterna till att jag var där.
Uppe på mammografin så behövde jag inte vänta särskilt länge innan det var dags att komma in, bildtagningen gick bra lite ont gjorde det över knutan i bröstet, men sköterskan fick de bilder hon ville ha, sedan var det dags för ultraljudet och tyvärr så fick jag en läkare som inte berättade något över vad hon såg, men jag försökte själv följa med och det hon tog bilder på var mörka skuggor, men jag kunde inte se några knölar som i det vänstra bröstet, kanske är det ett bra tecken? och eftersom man kunde känna en förhårdnad/ svullnad i bröstet så skulle jag även göra en punktion, där fick vi vänta ganska länge innan jag fick komma in, men när det sedan var dags så blev jag lättad över att det var en väldigt fin nål de skulle gå in med och suga ut lite celler, och sticket kändes inte mycket, problemet var bara det att de inte lyckades få ut några celler utan bara blod och fett. men efter fjärde försöket och en ny läkare så gick det, efter dubbelkoll i microskop så såg de att de hade fått ut celler, och dessa skulle skickas på analys  så förhoppningsvis så får jag svar på detta i morgon på läkarbesöket jag ska på. hoppas självklart på att det är något ofarligt.
I torsdags den 29/3 kom svärfäräldrarna ner till västerås, med sig hade de en låda med älgkött så nu är frysen påfylld igen :) under torsdagen fick vi veta att  farfar hade planer på att ta med sig Thilde hem på söndagen, själva ska vi upp till Villhelmina på skärtorsdagen, så vad säger man, Thilde har bara sovit borta en hel natt under sina tre år, så vi är inte vana att vara utan henne, men Thilde blev eld och lågor och började genast att packa sina leksaker som hon skulle ha med sig, inga tveksamheter där inte :) men först skulle det festas lite, under lördagen så var det 100-års fest för Pers morbror som fyllde 60 år  och hans dotter som blev 40 år, vi hade tänkt att ha Thilde med, men farfar stannade hemma och tog hand om henne så hon fick testa sin födelsedagspresent hon hade fått i förskott istället, en glad Thilde fick det hon  önskat sig :)  så Per och jag blev barnfria, lite skönt att slippa jaga henne runt på festen, men jag tror hon hade haft det roligt med de andra barnen som var där, för att inte tala om musiken som spelades, den hade hon nog gärna dansat till :) det vart en mycket trevlig kväll med god mat och dryck, trevliga människor och bra musik. Thilde sov i västerås denna natten eftersom farmor och farfar skulle åka hem tidigt på morgonen, och allt hade gått bra för Thilde trots att hon inte är van att sova borta.
Här hemma är det nästan för tyst och lugnt numera, tyvärr så känner jag mig väl inte direkt piggare för att vi är barnfria,  Thilde har en förmåga att hålla en vaken med sina bus och upptåg, så nu slappnar man ju av och känner mer av tröttheten som gör sig påmind, eftersom jag sover väldigt dåligt på nätterna numera, jag har krypningar i benen och stela leder och värk i dessa, och jag vaknar då jag ändrar sovställning, sedan svettas jag till och från under natten också men detta stör mig inte lika mycket som krypningarna i benen.  jag misstänker att detta är en biverkning av Tamoxifenet jag måste äta i 5 år, Stela och ömma leder är ju en biverkning  man får då man kommer i klimkteriet  då östrogennivån är låg, för mig är östrogen farligt  och stimulerar cancercellerna att växa,, så detta är väl något jag får stå ut med men jag ska ta upp detta med läkaren  i morgon.
I söndags så fick jag väldigt trevlig besök av min barndomsvän Mimmi och hennes söta döttrar Ebba och Carin, så det var lite synd att Thilde inte var hemma så att de kunde leka, Ebba och Thilde är ju nästan lika gamla bara en månad som skiljer de åt, lilla Carin har jag inte träffat tidigare trots att hon är 8 mån, och detta pga min dumma cancer som gjort mig infektionskänslig och sjuk. Carin var i alla fall jättesöt med ögon som glittrade av bus och nyfikenhet, som de gjorde på Thilde i den åldern :), men nu får det inte gå så lång tid innan vi träffas igen, synd bara att vi bor en bit ifrån varandra, men det ska nog gå att styra upp..

Några bilder från helgens fest.

 Kvällens kortaste frisyr stod nog jag för,

 men jag vägrar bära någon huvudbonad om jag inte måste

 En massa god mat bjöds det på

 Bra och blandad musik spelades under hela kvällen

Läkarbesöket



Igår var det dags för läkarbesök igen för att få svar på datotomografin, Det har aldrig känts så motigt att gå till läkaren som det gjorde då, jag var livrädd för vad som skulle visas på röntgenbilderna, och övertygad om att jag skulle bryta ihop hos läkaren om jag fick ett dåligt besked. Jag tog mig dit ändå med mycket vånda. och svaret var som jag väntat, inte så positivt, det visade sig att förändringen hade vuxit till 7 mm, men den är fortfarande för liten att ta prov på, sedan hade det tillkommit fler små förändringar i lungorna, så  det blir en ny tur med cellgifter, men inte samma som förra gången, sedan så hade de sett att jag hade förtätningar i mitt vänstra bröst, och det hade jag inte förra gången, men läkaren trodde att det kunde bero på ärrvävnad efter strålningen jag har gjort, och då vi kom in på bröstet så var jag tvungen att ta upp att jag känt en ömhet och svullnad i mitt högra bröst, och då läkaren kände på det så höll han med mig om att det inte kändes bra, så han mätte knölen, och skrev en remiss till mammografin + ultraljud och ev. biopsi och idag ringde de från mammografin och sa att de hade en tid på tisdag nästa vecka, och så fick jag en ny läkar tid den 4 april, då jag antagligen får veta vilken sorts cellgift jag får och när det sätts igång, men det blir inte före påsk i alla fall, så jag kommer inte vara cellgifts sjuk då vi åker upp till svärföräldrarna i påsk och det känns skönt. som läkaren sa så får jag ju fortfarande Herceptin och Tamoxifen som ger ett visst skydd och förändringarna hinner inte öka i storlek särskilt mycket under den tiden.
Då jag fick beskedet trodde jag att jag skulle bryta ihop men det gjorde jag inte till min egen förvåning, för jag var sjukt orolig inför detta besök, men jag tog det med fattning och har redan accepterat att så här är det, och jag fick ju veta att det inte fanns någon spridning till varken skelett eller buk så kanske det lugnade mig lite, som det känns nu känns det inte helt omöjligt att bli kvitt detta, så det är bara på det igen.
Tyvärr blir  det ännu en sommar som blir förstörd av cellgifter, sjukhusbesök och provtagningar men det är inte mycket att göra åt.

Dessa  tankvärda tavlor hittade jag på nätet.

Lördags bus

Idag var vi till Västerås och besökte Busborgen så att Thilde fick busa av sig lite, vi har aldrig varit där förut så vi tänkte testa på detta lekland, jisses säger jag bara, jag har personligen ganska svårt med detta att man lämnar sina barn vind för våg och som förälder själv sitter och fikar och surfar på datorn vid cafeterian eller är mer intresserade av mobilen än av sina barn, där sprang barn mellan 1-13 år som hade noll regler eller vuxna som hade noll koll över deras barns uppförande. jag inbillade mig att man åkte till såna här ställen för att umgås och ha roligt tillsammans med sina barn, inte för att man själv ska få en ledig stund till annat. men, men det är min personliga åsikt och det fanns faktiskt föräldrar eller vuxna som var närvarnde också, men de flesta vuxna satt i cafeterian utan barn. Tråkigt att det finns så många vuxna som inte orkar umgås med sina barn på helgerna, men Thilde hon hade i alla fall jätteroligt, men jag har aldrig sett henne så speedad som idag hon varken lyssnade eller såg oss då vi försökte prata med henne vi tyckte hon skulle ta en paus och fika lite men det tyckte inte hon, hon bara drog iväg och hennes pappa försökte hänga på så gott han kunde, uppför trappor och genom tunnlar och annat skoj, själv försökte jag hänga på lite då hon höll sig på golvet,  det som ändå var bra var att på Busborgen fick föräldrar och vuxna följa med  upp i klätterställningen och rutschkanor, det är ju bra för de mindre barnen ifall något skulle hända där uppe, det enda ställe som vuxna inte fick vara på var hoppborgen och det kan jag ju förstå, så nu i kväll har jag en väldigt trött dotter och en trött sambo hemma, själv är jag trött i huvudet av allt ljud, man kan ju tycka att jag som arbetar i förskolan borde vara van med allt stoj, men där försöker man faktiskt att hålla ljudnivån nere så mycket det går, och sedan har jag ju varit hemma i 8  månader och är inte alls van med så mycket ljud längre,  men jag tror att Per tyckte det var ganska roligt i alla fall, trots att inte jag var lika road av detta jiippo, men han kunde delta på ett annat sätt än vad jag orkade med, så nu har jag en väldigt trött men nöjd Thilde och en trött sambo så det blir nog en tidig kväll för båda två:),
Nedan följer ett bildregn från dagen

Thilde i bilen på väg till busborgen fylld av förväntan:)

Lite fundersam ¨på vad vi ska göra..

Full fart i en av hoppborgarna

Här går det undan...

Här börjar Thilde bli lite trött, så hon varvar ner lite
 bland minstingarnas hörna,
här har hon hittat några klossar att bygga med

På väg upp i stora hoppborgen.

Thilde och pappa busar lite bland bollarna

hon räds ej höjder

och full fart nerför...

draken gick runt och hälsade på barnen
 och Thilde fick  en kram, men det hann jag tyvärr inte fota

Datotomografi

Igår var jag till Ks för att göra datotomografin, fick fasta tre timmar innan och sedan fick jag dricka 1 1/2 liter vatten blandat med kontrastvätska, under 1 och 1/2 tim det var helt smaklöst och smakade bara vatten om alltihopa som tur var. innan undersökningen var jag super nervös, inte för själva röntgen undersökningen för den är inget märkvärdig alls och nu har man ju gjort en hel del såna så man vet vad det handlar om, det jag var nervös för var ju vad de ska se på bilderna och jag bävar, men jag kan ju ändå inte göra någonting åt saken, med den insikten lugnade jag ner mig, jag fick lägga mig på en brits och en sköterska satte nålen i min port där jag skulle få kontrast igenom, sedan åkte britsen fram och tillbaka igenom en stor rund kamera när jag var inne i den så sa en röst ta ett djupt andetag och håll andan och sedan talar rösten om när man får börja andas igen, detta upprepades tre gånger  då jag åkte in i kameran den tredje gången så fick jag kontrast ut i blodet, och när man får det ,så får man en värmekänsla i kroppen och det känns nästan som man kissar på sig samtidigt som man får en metallaktig smak i munnen, detta är helt normalt och så ska det kännas om det fungerar som det ska.den sista gången jag skulle hålla andan  så dröjde det väldigt länge innan rösten sa till att jag fick börja andas igen och sköterskan sa det hon med att hon blev nästan orolig att rösten inte sa till att jag fick börja andas igen ;),men jag tänkte då att om jag har något fel på lungorna borde man inte då ha svårt att ta djupa andetag? det har inte jag någon svårighet med, och jag hostar inte förutom då jag är förkyld, men nu när min förkylning i stort är över, så hostar jag ingenting,jag försöker att tänka att det kan vara ett bra tecken på att det inte är något farligt, men nog finns hjärnspökena där, när jag gjorde min första datotomografi inför cellgiftbehandlingarna så fick jag veta att jag hade en cysta på levern, men det sa läkaren jag hade då inte var något jag behövde oroa mig för, eftersom det är jättevanligt att man har det. men nu så börjar ju tankarna fara, tänk om det inte var en cysta, om det är cancer istället, men så har jag läst att röngen läkarna är duktiga på att se skillnader på cystor och cancer i levern, så jag hoppas att det är så, men jag är ändå livrädd att de ska hitta något på andra platser i min kropp som inte ska vara där, men som sagt så kan jag inte göra någonting åt det heller så det är dumt att oroa sig för något jag inte kan påverka. då röngen var klar så kom två goa arbetskollegor och mötte upp mig vid cafeterian på ks och jag fick blommor vindruvor och en tidning att läsa, sedan fikade vi och snackade en massa skit, det är så skönt då man kan få prata om något annat än bara sjukdom, och det gjorde mig gott att få sitta där och skvallra lite :) i cafeterian satt även Rikard wolff, ja mina arbetkollegor  som satt och såg åt hans håll var i alla fall övertygade, men jag vet inte säkert, men han var i alla fall väldigt lik honom :) innan vi gick så frågade de om jag ville hänga med ut och äta middag nästa vecka och det vill jag ju gärna, så jag håller tummarna att allt är bra så jag kan hänga med ut.
När jag kom hem hade jag fått ett brev från ks där de hade ändrat min tid och läkare den 23 mars, detta blev jag inte glad över eftersom jag har haft  otaliga läkare under denna resas gång de är väl en sådär 6-7 olika läkare jag har träffat, de har haft svårt att boka in mig till samma läkare då de är fullbokade hela tiden, och det verkar som de flesta bara jobbar deltid då de är lediga eller upptagna på annat håll, detta tycker jag har varit helt värdelöst skött på radiumhemmet och bröst och sarko, så nu ville de byta tid och läkare igen, men till en läkare som jag haft förut, senast i september tror jag, och detta kändes inte bra då jag ska få besked om ev nya behandlingar, dessutom tyckte jag inte denna läkare var så bra för hon var inte insatt i min sjukdomshistoria och kunde inte svara på mina frågor, så idag ringde jag och sa detta och då hittade sköterskan jag pratade med, en ledig tid på tis den 20 mars istället till den läkare jag haft sedan i dec, skönt även om jag inte är helt nöjd med honom heller, jag tycker han är lite svår att prata med, men han verkar vara kunnig i alla fall, och nu försöker jag behålla samma läkare med näbbar och klor, jag känner mig väldig otrygg nu med ny läkare om det visar sig att förändringarna i lungorna är cancer, och sedan var det lite skönt att jag får svaren på röngen redan på tisdag istället för på fredag, jag hoppas i vilket fall som helst att jag får vänta med behandlingarna till efter påsk, för vi tänker åka upp till norrland och jag vill  ha en "må bra" vecka där uppe och tanka lite ny energi, det kan vi behöva hela familjen.

Minnesdag

Idag är det den 13 mars och 7 år sedan min Pappa gick bort i en hjärtatack i sömnen, saknar både han och mamma väldigt mycket, mamma gick bort i matstrups cancer den 22/2-97 och hennes begravningsdag är i morgon så idag går mina tankar till både Pappa och mamma, Pappa hade genomgått en bypass operation 10 år innan, men i samband med en influensa så orkade inte hans hjärta mer och saknaden är stor, jag hade velat behålla både mamma och pappa ett bra tag till, då hade Thilde fått ha både mormor och morfar, nu vet hon inte ens vilka de är..
så tänk på de nära och kära du bryr dig om, och säg de där orden du vill säga idag, för i morgon kan det vara försent

Helgen

I lördags började vi dagen med att städa lite och Thilde och jag bakade kladdkaka, sedan hade inte fröken något tålamod med att vänta med avsmakningen av kakan till kvällen eller övehuvudtaget låta den svalna, så det blev fika så fort, kladdkakan inte var för varm att ätas, när vi fikat klart så  åkte Per ,jag och Thilde till Västerås, vi kände att vi behövde komma hemifrån lite, först besökte vi klädettan,Thilde behövde lite nya tröjor, då hon börjar växa ur de hon har, när vi kom dit hade vi bara 30 min på oss innan butiken stängde, så snabbt och effektivt hittade vi några tröjor åt henne för en billig penning, det som tog mest tid var väl att jaga runt Thilde i affären för hon hittade ju kläder som hon tyckte vi skulle ha som hon kom med och mätte mot både Per och mig :) sedan gällde det att veta var hon hittat dessa kläder och hänga tillbaka de, "Phuu" man ska nog inte ta med sig en 3-årig klädmedveten tjej  då man ska  titta och handla kläder ;) efter det så åkte vi till Tidö-Lindö och Tittade på Gustaf och Sussis husbygge, det kommer nog bli riktigt fint då det är klart.
Jag vill med, ha hus gärna lite ute på landet med naturen inpå husknuten, men här i stockholm är det såna fantasi priser på hus så det får man bara drömma om :(  men något större är vi i behov av, vi bor i en 4:a nu men vi är 5 pers i den varav 2 tonåringar, och vi har bara en toalett/badrum för alla oss, sedan  är det väldigt dåligt med klädförvaring, vi har bara en liten klädkammare och två garderober i vårat sovrum, klädkammaren har Angelika och Per mest tagit i anspråk, jag har några jackor hängandes där, Markus skulle behöva en egen garderob, men det är svårt att få plats i hans lilla rum så just nu har han bara en byrå till sina kläder där han inte får plats med allt, vi införskaffade en garderob extra till vårat sovrum som jag hade tänkt använda, men jag insåg snabbt att Per hade större behov av den än jag, så jag har rensat bland mina kläder och fått iväg två stora säckar med kläder, och samma har jag gjort med Thildes kläder som hon vuxit ur, så hon har fått ta ena garderoben i sovrummet då byrån hon använt har gått sönder, med tanke på att jag har två tonåringar boendes hos mig på heltid, så har de ju även hämtat sina kläder som de har haft hos sin pappa, så de har ju dubbla uppsättningar med kläder här hemma, så klädhängaren i hallen har fått fungera som en extra garderob, hur tråkigt som helst, så, jag fortsätter att rensa och göra mig av med saker här hemma för att alla ska få plats, utan att det känns som hemmet är överbelmmrat med saker som det gör nu, för Thilde har inget eget rum utan hon har fått en del av köket som oxå har fått fungera som kontor,  för ena köks delen kan man i princip dela av till ett litet rum, och nu tycker jag att thilde är i behov av ett rum, så skrivbordet måste bort, det intressanta är bara var man ska göra av med det som står på skrivbordet, bla en stationär dator som Angelika mest har använt, så en större lägenhet eller ett hus skulle absolut inte göra oss någonting, men 5.or växer inte på träd precis, så mitt projekt här hemma blir att fortsätta rensa...
Efter vi hade varit på Tidö-Lindö så åkte vi till Pers moster och morbror och hälsade på där blev vi bjudna på fika och lite god mat, så en väldigt trevlig dag i västerås hade vi, när vi kom hem så dukade vi fram en ostbricka och lite vin och bara myste framför tv.n så en helt okej lördag med andra ord, i går kände jag mig rätt trött eftersom jag hade sovit dåligt under natten, så förmiddagen blev rätt lugn här hemma, men efter Thilde hade sovit middag så gick jag och Markus ut i parken med henne, medans vi gjorde det passade Per på att dammsuga och svabba golv, och putsade ena köksfönstet som Thilde brukar stå och vinka vid, där fanns gott om både pussavtryck och handavtryck av lillfröken, så det blev så fint efteråt, han hann även torka av badrumstaket innan vi kom hem igen, det är så skönt att slippa göra allt detta själv, som kroppen dessutom inte har ork med att genomföra och jag är så glad över att jag vågar lita på min kropp igen så att jag kan vara ute och leka med Thilde utan att vara orolig över att mina ben inte ska bära hela vägen, jag fick veta att den biverkningen kom från kortisonet, för jag blev hemskt mukelssvag i lårmusklerna, och vågade knappt gå ner för trapporna här hemma då det var som värst, och det är enda alternativet att komma ut då det inte finns någon hiss i huset,(vi bor på andra våningen två trappor upp) riktigt läskigt var det i alla fall och jag hoppas jag ska få slippa uppleva detta igen, då kroppen sakta men säkert håller på att hämta igen sig efter alla konstiga biverkningar av alla mediciner.
När Markus,Thilde och jag kom hem igen så hjälptes Markus och jag åt med matlagningen, som blev skivad och stekt älgkött, kokt potatis och vinsås med hela champinjoner i efter önskemål från Markus,  det smakade väldigt gott kan jag säga. efter det så blev det att slappa framför tv.n och titta på film,
En helt okej helg med andra ord, nu ska jag se om jag kan göra någon nytta här hemma, men känner mig lite seg idag så får se vad jag hittar på, men vädret ser härligt inbjudande ut så en liten promenad kanske inte är helt fel.

Paket och promenad

Igår fick jag korten jag hade beställt på Thilde, jag skickade in  ett gäng bilder för en vecka sedan, till framkallning, för trots att fröken snart är 3 år så har vi inte ordnat några riktiga kort på henne, trots att det finns hur mycket bilder som helst, så nu tyckte jag det var dags att ordna  bilder ,så jag beställde kort från hennes första år, och de blev jättefina, så nu ska jag bara ordna med ett fint fotoalbum åt henne, och Angelika och Markus kom med ett varsit album, som jag kunde börja med att sätta in bilder i, nog är det roligare att titta på  bilder i ett album än bilder som ligger på datorn. jag fick även sakerna jag hade beställt från Ung cancers hemsida igår, så då blev det invigning av min nya mössa :), sen tog jag mig en promenad till karlssons och införskaffade lite mera textilier, när jag gick dit tänkte jag att om jag inte orkar gå tillbaka tar jag bussen hem, för mina muskler är i princip obefintliga och kontitionen värdelös, men skam den som ger sig, kände då jag var klar att jag nog orkade gå hem också, så det gjorde jag och det kändes jätteskönt även om det gick sakta så njöt jag av promenaden, när jag gick hemåt fick jag även se vårens första tusselago inte riktigt utslagen men den lyste så fint gult bland allt det bruna och gråa, kände mig nästan som ett barn då jag såg den, alldeles ensam stod den där och talade om att nu är våren här :).. när jag kom hem fixade och donade jag lite, fick upp gardinerna trots oputsade fönster...  satte upp det nya duschdraperiet i badrummet efter att jag hade städat och rensat bland mina saker där. sedan kan jag säga att kroppen  var helt slut, jag hade så ont i ryggen och höfter och fötterna ömmade efter promenaden, så resten av kvällen tillbringades på soffan med lite vin och ost :). jag känner av ryggen även idag, men det är bättre än igår i alla fall :)
Nu ropar Thilde att det är frukost så då är det nog bäst att jag går och äter lite, sedan har  jag lovat att lillfröken ska få baka sin tårta hon tjatat om ( tårta i det här fallet = kladdkaka), sedan får vi se vad vi hittar på idag, men ut ska vi i alla fall frågan är bara vart.

Ha en underbar dag kram

En lära att leva efter

Nedvärdera inte ditt eget värde genom att jämföra dig själv med andra.
Det är på grund av att vi alla är olika som var och en av oss är så speciell.

Sätt inte dina mål efter vad andra människor tycker är viktigt.
Bara du vet vad som är bäst för dig.

Ta inte för givet de saker som du har närmast hjärtat.
Kläng dig fast vid dem, så som du håller dig fast till själva livet,
för utan dem är livet meningslöst.

Låt inte ditt liv glida genom dina fingrar
genom att leva i det förgångna eller för framtiden.
Genom att leva ditt liv en dag i taget kommer du att leva alla dagar i ditt liv.

Ge inte upp när du fortfarande har någonting att ge.
Ingenting är över förrän det ögonblick du slutar att försöka.

Var inte rädd för att medge att du är allt annat än perfekt.
Det är den bräckliga tråd som binder oss alla samman.

Var inte rädd för att ta risker.
Det är genom att ta chanser som vi lär oss att vara modiga.

Stäng inte ute kärleken från ditt liv genom att säga att den är omöjlig att finna.
Det snabbaste sättet att få kärlek är att ge kärlek,
det snabbaste sättet att förlora kärlek är att hålla fast vid den för hårt
och det bästa sättet att behålla kärlek är att ge den vingar.

Avfärda inte dina drömmar.
Att vara utan drömmar är att vara utan hopp,
att vara utan hopp är att vara utan ett syfte med livet.

Spring inte genom livet så fort att du glömmer inte bara var du har varit,
utan vart du är på väg.
Livet är inte bara ett lopp,
utan en resa som du ska smaka på varje steg längs vägen.

NANCYE  SIMS --

Tankar...

Idag går mina tankar till Lars och barnen  som idag begravde sin fru och sin fina mamma,
Jenny bloggade in i det sista om sin kamp mot cancern i "Jennys tankar och reflektioner" hon lämnade  sin man och två små barn efter sig, Lars har fortsatt bloggandet på en egen sida som heter "Resten av livet," en blogg jag varmt vill rekomendera att läsa.

    

Lite nytt och fräscht

Idag skiner solen härligt skönt, så jag begav mig ut på en promenad till karlssons för och se om de hade något roligt att köpa till hemmet, när jag kom ut så var det inte riktigt lika skönt som det såg ut, men det blev en uppfriskande promenad iaf, för vindarna var rätt kyliga, sedan hittade jag lite smått och gott att handla, det blev nya gardiner till vardagsrummet, nya kuddar till soffan, ny duk till v-rums bordet, allt i en härlig vårgrön färg, sedan blev det ett nytt duschdrapperi och en ny dörrmatta, jag hade tänkt mig nya filtar till soffan också men hittade inga som jag tyckte om, jag hade tänkt mig sätta upp gardinerna ikväll men såg att fönstren är i stort behov av en tvätt, så det får vänta tills orken faller på att ta mig an fönstrena, jag är inte särskilt bra på att putsa fönster så jag får väl anlita någon som får komma hit och göra jobbet, det är ju faktisk några fönster i denna lägenheten som ska putsas.
 Just nu är jag inne i  en period där jag vill rensa ut saker, jag har haft en storrensning av garderoberna både Thildes och mina, det är bara klädkammaren som ska rensas nu, där är det mest Pers och Angelikas kläder som finns, men mycket används inte så det kan man ju skänka bort enligt min mening, jag har rensat bort gamla tidningar och kataloger och nu ska jag ta mig an  bokhyllan, för hur ofta läser man om böckerna egentligen? de bara står där och samlar damm, och just nu så har jag svårt med att koncentrera mig på läsning ändå och nu vill jag ha bort allt gamalt och tråkigt och få in nytt och fräscht istället. ja man måste ju ha lite roligt att sysselsätta sig med då man bara går hemma på dagarna. nu ska jag ta hand om diskmaskinen, och planera kvällsmaten för sedan väntar tvättstugan ikväll

Herceptin nr 8

Igår var jag till Radiumhemmet för att få mitt herceptindropp nr 8 av 17, när jag satt där i stolen så kom det in en kvinna som pratade med sköterskan som skulle ge henne herceptin och jag kunde inte undgå vad de pratade om, de diskuterade om läkare som inte alltid är så smidiga när de ger cancerbesked, hon hade fått sitt cancerbesked per telefon, och som jag förstod det som så rörde det sig om att få besked om återfall och de hade sett något i hennes lungor som såg ut som cancer, men när detta hade kollats upp noga visade det sig vara ärrvävnad från en lunginflammtion, sköterskan berättade att hon hade jobbat på lungröntgen och sa att det är jättesvårt att se skillnad på förändringar som är cancer och från ärrvävnad av någon annan orsak, detta har jag oxå fått höra från flera håll nu, att när förändringarna i lungorna är så små som mina 2-5 mm så kan man omöjligt se om det är cancer eller inte, nu vet inte jag om mina förändringar har vuxit sedan i somras för jag frågade min läkare om detta och då visste han inte om att de funnits där redan innan mina behandlingar sattes igång, och han blev lite osäker, därför beställde han en ny datotomografi till mig där man ser bättre av hur det ser ut i torax och buk, och den 15 mars ska jag få göra datotomografin, känner mig lite nervös inför detta, men har bestämt mig för att inte tänka för mycket på vad svaren ska visa, det finns ett litet hopp om att förändringen inte är cancer och det vill jag gärna tro, men jag vet oxå att med min tur i denna cancer soppa så är det säkert cancer, men på det vill jag inte tänka just nu, som någon citerade på mailinglistan jag är med i  "Alla ska vi dö någon gång men IDAG lever jag" det är precis så jag känner det, just nu mår jag bra då cellgiftbiverkningarna har lämnat min kropp och det vill jag njuta av så länge det går, jag kan inte gå och oroa mig i förväg för då kommer jag gå under psykiskt, och det kommer gå ut över min familj som har haft det tillräckligt tufft under detta halvår,  Sambon sa tidigare innan vi visste om min ev lung metastas, att han inte skulle orka med detta en vända till.. så jag vill inte tänka på om vi tvingas gå igenom detta igen om hur det ska gå för vår familj, Per har fått ta en stor del av Thildes uppfostran och gränssättning då jag inte har orkat, och hon testade han värre än värst, då jag mådde som sämst, cellgifterna gjorde mig ganska likgiltig inför hennes trots, jag orkade inte bry mig, jag hade nog med mig själv,( tänkte stundtals att jag inte ville utsätta familjen för detta helvete att de skulle må bättre om inte jag fanns med i bilden) det känns som jag har missat så mycket av Thildes utveckling under detta halvår, och nu vill jag ta igen det och umgås med familjen så mycket det går, tyvärr så drabbas jag på bakslag på bakslag då mitt immunförsvar inte är det bästa, är det inte virusinfektioner av något slag så är det magen som brakar ihop på mig, men jag orkar ändå vara delaktig i Thildes uppfostran igen, för hon är en tjej på snart 3 år med järnvilja och mycket självständig ung dam med humör som sin Pappa:), som klättrar i skåp och plockar åt sig sånt hon vill ha eller äta, står det högst upp tar hon stolen och klättrar resten. hon är väldigt hjälpsam, och vill gärna hjälpa till att plocka upp matpåsar och in i kylskåpet, duka och vara med vid matlagning, men ibland vill man inte ha hennes hjälp och då blir hon väldigt förnärmad. jag förstår att det är tufft att behöva ta hand om henne själv. jag har mått dåligt av deras bråk, men ibland kan man inte hålla sig för skratt, som då  hennes pappa skällde på henne i helgen då hon tagit sin stol för att klättra i skåp igen, då sa han att  han skulle binda fast hennes stol så att hon inte kunde flytta på den, då blir hon så arg och skäller tillbaka att hon ska slänga pappa, sen går hon och hämtar två soppsäckar och tejp, den ena säcken försöker hon dra över huvudet på sin pappa, där han sitter på golvet och den andra drar hon över hans fötter och ben sedan tejpar hon så att påsen ska sitta ordentligt :) (det lyckas inte så bra) för ska han bråka med henne då vill hon slänga honom.. vad hon fått det där med sopsäckarna ifrån vet jag inte, men det kommer säkert av att vi har sagt att vi ska slänga hennes leksaker som hon inte vill städa upp, men att hon vill slänga sin pappa har jag aldrig hört förr:) fantasi det har hon iaf...
Jag vill hellre njuta och koncentrera mig på familjen än att tänka på cancer och  ev.nya behandlingar. därför är jag inte längre så sugen på att prata cancer av förklarliga själ, den 23 mars får jag veta hur min närmaste framtid kommer se ut, men tills dess vill jag må bra.

Älskade barn

En bild från julafton där Thilde busar med sin storebror:)

Bilder

Lägger upp lite bilder som jag hittade på mobilkameran, kvalitén är inte den bästa men det får duga:)

Blommor som jag fått av älsklingen för någon vecka sedan

Blommor jag fått av mina arbetskamrater

 

Thilde åker på en av karusellerna i köpcentret:)

Thilde vill åka den stora rutschkanan och pappa får hjälpa henne upp:)

Thilde rullar i backen:)

Shoppat och tittat på vasaloppet

Idag har jag tittat på vasaloppet och särskilt hejat på¨Emma Hellberg från bloggen Livmordet.  hon har verkligen haft en tuff cancerresa. och senast för ett par veckor sedan så drabbades hon av blodproppar i lungorna, men trots detta har hon bevisat att ingenting är omöjligt och idag tog hon sig igenon hela vasaloppet på en tid av 8.55.38, Ett Stort Grattis! till dig Emma, jag är så imponerad av hennes idag särskilt med tanke på att hon bara har haft 5 mån på sig att träna upps in kondition efter sina cellgifter och behandlingar.
Inför vasaloppet så sålde hon varje meter hon skulle åka för 1kr st. pengarna går till Ung cancer så för att sporra henne lite köpte jag 100 meter till henne, jag vet att alla metrarna redan blivit sålda innan loppet, men jag sponsrar gärna till Ung cancers verksamhet för unga cancerdrabbade, så när jag ändå sponsrade ungcancer så passade jag på att handla lite i deras webshop :)
detta klickade jag hem idag.

En pins med ungcancers slogan ¨på

 denna väska köpte jag,

den finns i vitt oxå fast med annan text på

 Denna mössa i svart köptes,

(mössor är bra då man inte har hår eller väldigt lite av den varan) 

den fanns i vitt oxå, 

så den kanske blir ett senare köp:)

Sen så var jag jättesugen på någon av dessa tröjor,

 antigen en i lila eller grå, men de var slut i min storlek,

 så det får bli en senare beställning:)

  men det lutar åt en tröja i grått när de åter finns i lager:)

Förkylningsvirus

Testar att blogga via mobilen ...

Jag har varit tyst ett tag, men jag har åkt på en rejäl förkylning med öroninflammation, jag var till vårdcentralen i onsdags då jag fick feber och frossa, jag är lite nojig sedan jag blev inlagd  för rosfeber, och då jag får feber vill jag kolla upp det, men det visade sig bara vara ett virus så inget penicillin behövdes, men jag ska på återkontroll på onsdag för nya prover och se att öroninflammationen  läker som den ska, som om det inte räckte med detta så har min mage rasat, sedan i onsdags så springer jag på toa varje kvart ungefär, jag har kramper och hemska trängningar som vid magsjuka ungefär, men det är inte någon vanlig magsjuka för ingen annan blir sjuk bara jag, detta är riktigt jobbigt och smärtsamt, jag har haft detta problem tidigare, senast för ett år sedan, då fick jag göra gastroskopi men det visade inget konstigt, sen försvann besvären i samband med en penicillin behandling mot bihålinflammation, så jag misstänker att det är en elak  bakterie som härjar i min mage, så jag försöker mota bort den genom att få i mig en massa goda magbakterier, genom att ta probimage  kappslar och dricka proviva jucie, jag hoppas detta ska ge effekt snart, för jag är helt slut av alla toalett besök, det enda som verkar lugna magen är att ligga på sidan med  en värme kudde på, men hur kul är det  att ligga i sängen hela dan då man förövrigt känner sig pigg?.. men just nu verkar det som att det sakta håller på att vända till det bättre, jag hoppas iaf att det är så...

Hej mitt namn är cancer...

Monolog av Stefan Sauk

“Hej. Mitt namn är cancer. Stör jag?
Ja, det gör jag nästan alltid, på någe sätt.
Nästan i alla fall. Jag måste berätta..

Jag kommer just från en gammal kvinna. Hon var mycket vacker och lugn, som om hon skulle ha väntat på mig. Hennes hem var stilla, hon hade till och med bäddat.
Satt med händerna i knät när jag kom…och log.

Man såg att hennes ögon hade sett va de behövde se. Hon hade en mycket mild blick.
Och hennes händer, de var så spröda. Som vackert mejslade fågelvingar och hon rörde dom så försiktigt över kroppen när hon märkte att ja hade kommit.

Som om hon ville hälsa på mig. Tala om att hon inte var rädd. Men de…de är ovanligt.
Oftast så blir ni ju skräckslagna när jag kommer.
Det är klart de. Ni blir ju plötsligt medvetna om den naturligaste saken i världen.

Att livet är utmätt. Hela er tillvaro ställs plötsligt på spets, där den egentligen alltid borde vara.
Ja menar, ni lever ju alla bara en tumör från döden trots allt.
Och ändå så jagar ni genom livet som om ni var rädda att ni inte skulle hinna dö.

Men de hinner ni, det lovar jag. Men…hinner ni leva?
Ni får förlåta mig men, ni verkar så vilsna ibland som om ni inte visste vad det är som ni saknar så förtvivlat.
Tills jag knackar på. Då blir livet plötsligt väldigt viktigt.

Varenda sekund ska tas till vara, ett andetag är ett himmelrike, varje soluppgång är unik och alla futtiga saker som varit så viktiga betyder plötsligt ingenting.
Som om jag hade öppnat en dörr till livet. Varför har ni inte öppnat den själva?

Ibland knackar ja på lite för tidigt, de vet ja. Men det borde ju vara en väckarklocka för er andra. Och ibland drar ja mig tillbaka självmant, och ger er en stund till. Och de glömmer ni aldrig.
Egentligen skulle ja kanske sätta mig en stund hos er alla där ute. Bara för att se vad som händer.
Jag skulle kanske göra er en tjänst. Vem vet. “

Tankar och funderingar

I måndags var jag till bröst och sarko mottagningen på radiumhemmet och träffa läkaren, tanken var att nu skulle det bestämmas tid för operation, min behandling har ju varit helt bak och fram först cellgifter sedan skulle jag opereras var det tänkt, men då vart kirurgen misstänksam mot alla utslag jag hade på bröstet, de hade ju blivit fler sedan hon såg mig första gången, så hon tog hudprover på några stycken och det visade sig vara hudmetastaser, så det bestämdes att jag skulle strålas innan operationen, och det gav väldigt bra resultat, inte konstigt med tanke på att hela bröstet och nyckelben och lite av huden på halsen blev helt skinnflått, men då det nu har läkt så är bröstet mjukt och fint, inflammationen borta, alla synliga utslag borta, och de små knutorna under huden minskar hela tiden och har slutat att klia, bröstvårtan pekar nu utåt istället för innåt, med så bra resultat trodde jag ju själv att nu blir det operation, men läkaren hade fått svaren på lungröngen som gjordes då jag låg inne dagen före nyårsafton... jo jag fick veta resultatet av misstag av en läkare på IMA på nyårsaftons morgon, men då jag inte hade sovit något den natten och jag var trött och påverkad av morfin, uppkopplad med fullt av olika slangar i höger hand och fot, och även fått en urinkateter insatt, så var jag inte så motaglig för informationen han gav, han ville berätta om reultatet av lungröngen och den visade på att jag hade förändringar i lungorna. men det visste jag väl redan?. men nej det gjorde jag ju inte, då sa han att det var konstigt eftersom de funnits där sedan i sommras då jag gjorde den första datotomografin, men det hade ingen sagt något till mig om, hade ju bara fått veta att det inte hade spridit sig och alla sa ju att inget syntes i armhålan på ultraljudet, och ingen läkare har känt någon svullnad där och det var ett bra tecken, men nu hade det ändå funnits något i lungorna hela tiden, då jag inte visste något om detta så pratade han med en onkolog som var där nere och de läste igenom mina journaler tillsammans, sedan kom hon och pratade med mig, men jag hade svårt att ta in det hon sa, i sommras fanns det en förändring i mina lungor som var 2 mm stor/liten, och hon förklarade att det kunde vara så att då det var så litet, så brukar man inte alltid få information om det, för att inte oroa i onödan, för det behöver inte alltid vara cancer, sen uppfattade jag inte mer av det hon sa, men hon beklagade sig att jag skulle behöva få veta detta på nyårsafton, men det fick jag, och sedan blev jag lämnad med mina tankar, men jag bestämde mig för att inte berätta för någon förän jag hade träffat min egen läkare och fått mer klarhet i vad detta var för något, jag visste inte om jag hade uppfattat informationen rätt, så jag ville inte oroa familjen i onödan.

Men så i måndag träffade jag min läkare och han beklagade allt som hade hänt sedan sist och sa att jag varit med om mycket jobbigheter, så sant så, sen sa han att vi måste fundera på om vi ska sätta in cellgiftbehandling igen, och jag kände mig alldeles förvirrad, varför det? bröstet är ju jättefint, och borde ju gå att operera nu, men han syftade på mina förändringar i lungorna, men de skulle ha en konferans först för att ta upp mitt fall, och vilken behandling som är bäst för mig, jag påpekade att jag fått veta att förändringarna funnits där sedan i sommras utan att jag fått veta något, och det var något han inte själv kände till så han letade upp det första resultatet och där stod det faktiskt att det fanns förändringar i lungorna, men han hade ingen förklaring på varför jag inte fått veta något om detta, förändringarna hade ökat lite i storlek men de var inte större än 2-5 mm stora, förstod inte om det handlade om en förändring eller flera, men läkaren verkade tycka att detta var så litet att jag inte skulle behöva vara orolig, men någon operation blir det inte nu av bröstet, jag får ju herceptin var 3:e vecka och antihormontabletter varje dag,  blir det operation, måste jag göra uppehåll i de behandlingarna och läkaren ville inte riskera att jag står utan behandling nu. men som sagt mitt fall ska först diskuteras på en läkarkonferans, om vilken behandling som är lämpligast att sätta in, men det lutar åt att det blir en ny vända med cellgifter, det känns förstås inget vidare nu när jag börjar känna mig frisk och mycket piggare och jag sett fram emot att få ordentligt med hår på huvudet igen, men nu hinner det inte växa mycket innan det ska bort igen :( men, men inget att göra åt, men jag tror ingen behandling kommer att ske innan den 23 mars då jag ska träffa läkaren igen för att få reda på vilken behandling jag ska få, jag hoppas även att jag och familjen ska kunna få fira påsk uppe i norrland innan cellgifterna påbörjas igen, för har förändringarna vuxit så långsamt hitintills så kan väl behandlingen vänta någon vecka till, jag står ju ändå inte helt utan behandling ändå.

Sedan funderar jag ju så klart över varför dessa förändringar inte har påverkats utav cellgifterna jag fått då de hade en så stor effekt på resten av tumörerna inne i bröstet, de fanns ju  inget synligt kvar då de var över, förutom metastaserna i huden, men det förklarade läkaren med att det hade något med att blodgenomstömmningen till huden inte är så bra och cellgifterna inte kommit åt lika bra där pga det, men till lungorna borde de ju ha nått om det är bröstcancerceller som hamnat där, och även strålningen borde ha påverkat förändringarna då det stålats så hårt över bröst och även bakifrån mot skulderbladet fick jag strålning, men inte ens stålningen verkar ha påvekat förändringarna, så är det verkligen bröstcancer? eller har jag lungcancer oxå? eller är det något annat jag har där, självklart hoppas jag ju att de små förändringarna trots allt ska vara något ofarligt, men även om det inte är så, så tror jag ändå att bara jag får rätt sorts behandling så ska jag nog få bort detta oxå, det känns inte så omöjligt som man kan tro, och  hoppet är det sista som överger en sägs det och det stämmer nog

Jävla skitcancer...

Jag hatar dig!!... Du vill inte att jag ska få känna hopp eller glädje över att strålningen var så otroligt effektiv att hudmetastaserna skrumpnat ihop och håller på att dö ut, att inflammationen har gett vika, huden är ny och fin och bröstet är lika mjukt och fint som det friska, det var ju meningen att jag nu skulle få bli opererad. Du vill inte att jag eller familjen ska få drömma och känna framtidstro. 
Jag har varit till helvetet och vänt igen och nu har kroppen så sakta börjat hämta sig från alla behandlingar och sjukdom,  håret är på utväxt och jag börjar må riktigt bra, det är ju nu livet skulle ta fart igen...  men nu får jag göra resan en gång till... för medans allt detta har pågått så har du hela tiden gömt dig där i min kropp inte i mitt bröst, utan i mina lungor! hela tiden har du funnits där utan att jag vetat om det, du är fortfarande liten men du finns där,och nu har du börjat växa, inte ens cellgifterna har bitit på dig, men om du tror att jag ska ge upp utan strid tar du fel, för om det är det sista jag gör, ska jag kämpa och göra motstånd, jag ska kriga och slåss allt vad jag kan, för att du inte ska trivas i min kropp, även om jag inte vinner så ska du inte få det lätt, för jag tänker aldrig, aldrig ge mig...

Trevlig alla hjärtans dag

Jag önskar alla mina bloggläsare 

en fin och kärleksfull Alla hjärtans dag

Lycka :)

Tänk att man kan bli så lycklig av att få ställa sig i en varm härlig dusch, men det är precis  vad jag blev idag, jag har inte fått duscha på 1 1/2 vecka pga mitt brännskadade bröst och alla kompresser på det, så idag innan jag skulle till såromläggningen, på stålbehandlingen, så hade jag fått tillåtelse att få duscha, och det var gudomligt skönt :) och jag passade på, då huden var uppmjukad att massera bort gammal och död hud som hade bildat skorpor runt hela bröstet, så nu är det inte mycket utav den gamla huden som finns kvar, sen när jag träffade omläggnings sköterskan så sa hon att huden på bröstet såg jättefint ut och att jag nu inte behöver komma tillbaka :) jag har fortfarande sårskorpa kvar på halsen men det är helt torrt och hon satte bara på en tunn kompress så att det inte ska skava något, det enda jag behöver göra nu är att fortsätta att smörja så mycket som möjligt för att hålla huden mjuk, gissa om jag vart glad över att slippa sjukhusmiljön ett tag nu, efter 7 veckors dagligt besök, det är ju inte särskilt upplyftande att sitta i ett väntrum tillsammans med svårt cancersjuka människor, som är där för att stråla bort smärta från sina metastasser, det gör en påmind om vad som kan vänta om detta inte går vägen... men just nu känns det riktigt bra, att slippa sjukhusmiljön och att känna mig sjuk, sköterskan tyckte jag såg mycket piggare ut och hon tyckte t o m att håret hade vuxit sedan i måndags:)  tänk vad en varm dusch kan göra med en...

Tankar kring bröstcancer

Innan jag blev sjuk så trodde jag som många andra att bröstcancer var den lättaste formen av all cancer  och att det var bara att operera bort bröstet så var man frisk, för det är ju lite så bröstcancer framställs, att den är lättbotad, men i själva verket så är inte bröstcancer en sjukdom utan flera, de finns de som har lättare form av bröstcancer som inte behöver cellgifter eller strålning utan bara operation, det finns   aggressiv HER2 positiv och HER2 negativ bröstcancer det finns hormonkänslig bröstcancer och det finns bröstcancer som inte är hormonkänslig, plus många flera sorter som jag inte kan namnen på, och så finns det inflammatorisk bröstcancer som endast 3% drabbas av, som givetvis jag har! för jag ska ju alltid vara värst :/ och inte nog med det så har jag den ovanliga formen Her2 positiv i kombination med inflammationen,, ja det säger väl sig självt att prognosen för denna form inte är så bra, den finns inte ens omnämnd på cancerfondens sida... läkarna vet inte varför man får inflammatorisk bröstcancer, men en gissning är att cancern är så aggressiv och är så snabbväxande att det bildas en inflammation kring cancercellerna som finns i bindväven i bröstet. eftersom den här formen av bröstcancer är så ovanlig så är kunskapen hos läkare dålig och denna form av bröstcancer missas ofta och tas för en bröstinflammation och penicillin skrivs ut för att behandla bröstet med, det var det som hände mig, trots att bröstet var så stort och svullet så att det höll på att spricka,( kändes som det i alla fall) så förstod inte läkarna på vårdcentralen allvaret i det hela, utan gav mig penicillin och sa att jag var för ung för bröstcancer, min historia är tyvärr inte unik, när jag var på strålbehandlingen så fick jag berättat av en av de yngre tjejerna som jobbade på strålningen, att hennes mamma fick inflammatorisk bröstcancer 2007,  hon fick penicillin mot bröstinflammation i ett halvår! av läkarna på vårdcentralen, innan det upptäcktes att hon hade inflammatorisk cancer ,även hon fick cellgifter först som jag, strålning sen och sist operation, och för henne hade det gått bra:) innan hon berättade detta, så hade jag inte hört någon som har fått behandlingen i den ordningen som jag får nu, vilket har varit väldigt frustrerande och depprimerande, (att veta att jag måste ha kvar mitt cancerfyllda bröst, gav mig ångest)  men denna historia gav mig lite hopp om att det faktiskt kan gå bra:)  nu väntar jag bara på att bröstet ska läka, det ser faktiskt väldigt fint ut just nu, det är väldigt rosa och det ser inte alls så inflammerat ut som innan, och utslagen har minskat i storlek, jag känner fortfarande knölar under huden, men jag hoppas att de är döda cancer knölar som håller på att gå tillbaka av all strålning jag har fått, hoppas måste man ju ändå få göra trots att prognosen är dålig....