Lång dag

Dagen startade tidigt, för idag hade jag tid på ks för att träffa kirurgen och sedan skulle jag få min 4:e herceptin behandling var det tänkt, när jag kom in till kirurgen så tittade hon  på bröstet och precis som jag så var hon undrande över mina utslag jag har på bröstet, jag har skrivit tidigare att jag har varit orolig över dem, att de är så utbrett att jag inte tror att de kan få med tillräckligt med frisk hudvävnad ¨då de opererar bort bröstet,  och jag har frågat mina läkare om detta med utslagen flera gånger men ingen har kunnat ge mig ordentliga svar vad detta är, och nu säger kirurgen samma sak som jag funderat över och frågar mig om ingen har tagit prov på huden och utslagen, men det har ingen gjort, så då tog hon själv tag i saken jag fick lägga mig på britsen och fick tre olika bedövningssprutor på de ställen där proverna skulle tas ifrån, sen skar hon bort en bit hud  där hon lagt bedövningarna, jag fick beröm för att jag låg så stilla och var så lugn,självklart kändes nålsticken i brösten och skönt var det inte, men det känns ju mindre om man slappnar av. så det var bara att försöka att tänka bort det hon gjorde, sen blev det ett varsit styngn där proverna togs, provresultaten får vi veta på fredag och jag hoppas att de inte innerhåller cancer, vilket jag är rädd att de gör, om proverna är ok så blir det operation den 29/11 nästa vecka om det visar sig innehålle cancerceller  så kommer jag att få strålas före operationen vilket jag inte hoppas. jag vill ha detta klart nu. hon tittade även på min hand som fortfarande är svullen efter blodproppen och frågade om jag inte fått någon stödstrumpa eller kontakt med en sjukgymnast, vilket jag inte har fått,  så hon började ringa runt till någon som kunde hjälpa mig, men hon fick inte tag i någon, så vi får se hur det blir med detta, för det är ju i samma arm som jag ska opereras i( de tar bort lymfkörtlar i armhålan för att se om cancern har spridit sig dit) efter mitt besök där  var det meningen att jag skulle få min herceptin behandling, men det visade sig att den hade blivit av bokat men ingen visste av vilken andledning sedan fick jag beskedet från bröst och sarkoavd, att de hade försökt att nå ansvarig läkare men kunnat få besked om varför jag inte skulle få behandling idag, de trodde det hade med den kommande operationen att göra, och fick veta att det inte skulle ha någon större betydelse om jag väntade med behandlingen till nästa gång, men då skulle jag få den högre styrkan  igen som jag fick vid första gången, hel snurrrigt  kändes detta besked, sedan har jag varit och pratat med narkosläkaren, där blev jag också tillrågad av en forskningssköterka om jag ville vara med i en studie, om kognitivt beteende efter narkosen, och den tackade jag ja till, så jag fick börja med att göra minnes tester, vilket inte gick så bra då jag var rätt trött, och blev klart påmind om att jag lider av cytohjärna värre än jag trodde, undrar hur mina svar kommer att vara efter narkosen,  jag tror inte det kommer att gå så bra  :s , ja, ja kan jag bidra på något sätt till forskningen så gör jag det, efter detta så var det inskrivning på avd, där jag ska vårdas efteråt, när detta var klart så fick jag åka hem, och då var jag helt slut i kroppen, så nu ska jag ta det lugnt så jag orkar med tvätten senare i kväll.

Mammografi

Igår var jag på mammografi jag fick komma in fort till undersökningen först var det bröströntgen och väster bröst fick klämmas fast i olika vinklar jag hade inte ont innan i bröstet men fick det efteråt...  Efter det fick jag klä på mig igen och vänta på att bli inropad till ultraljudet,  där fick jag klä av mig på överkroppen igen och lägga mig på en brits framför en lika dan ultraljuds skärm som när man är gravid och ska titta på bebisen i magen, nu var dock inte detta lika trevligt besök som då när man är gravid, läkaren hällde glidmedel på bröstet och började titta runt hela bröstet,  hon sökte mycket innan hon fick syn på resterna av mina tumörer, hon kunde inte uttala sig om hur resultatet var, innan hon fått jämnföra mina tidigare bilder, lite tråkigt tycker jag då jag oroat mig för detta besök.  Den förra läkaren jag hade på ultraljudet, hade kollat mina bilder innan jag undersöktes och kunde berätta att tumörerna hade krympt med hälften, efter 3 behandlingar, nu såg jag ju själv på skärmen att det inte fanns några tydliga knölar kvar, och det sa jag till läkaren och hon höll med mig om detta, att hon fått söka efter dem, och hon trodde att operationen kunde bli av, och hon sa att det viktigaste var att jag själv tyckte att bröstet hade blivit mjukare och det har det blivit, en del svullnad är ju kvar vilket hade varit skönt om även den hade gått tillbaka helt, men jag ska träffa  en läkare på onsdag och då får jag nog besked om vad som häder här näst, men troligen blir det operation i slutet av nov, eller början på december.  jag både ser fram emot operationen och samtidigt inte, operationen tar ju bort cancern i bröstet, men samtidigt tar de bort en del av min kvinnlighet också som bröst faktiskt är, de är ju en del av mig och min kropp och det kommer nog att kännas konstigt att bara ha ett bröst, jag ska även fråga om hur stor risken är att jag ska få cancer i det andra bröstet, om jag bör ta bort det med, men jag vet att om man får återfall i bröstcancer så är det sällan det kommer i det andra bröstet utan det vanligaste är att det sker i lever, skelettet, lungor och i hjärnan, vilket jag hoppas och ber inte kommer att ske.

Blodprov

Kom just hem ifrån vårdcentralen där jag lämnat blodprov, under dessa fyra månader jag har sprungit och lämnat prov så har man börjat känna igen vissa människor, vi som ska till labbet och lämna prov står och väntar innan vårdcentralen har öppnat för att slippa kön senare, själv så är det pga av infektionsrisken, jag är där tidigt på morgonen, men när vi kommer så hejar vi på varann och småpratar lite trots att vi inte känner varann, så blodprov behöver inte bara vara tråkigt :), säga vad man vill om vårdcentralen jag hör till, jag ger inte mycket för läkarna där, de är ytterst få läkare jag träffat som varit bra, och de jag tyckt varit bra har bara jobbat tillfälligt där:( men labbpersonalen har varit  jättetrevliga och duktiga hela tiden, sen att mina blodkärl inte alltid varit de lättaste att sticka i kan inte de hjälpa, men de har gjort så gott de kan :) och för er som undrar vad det gäller de två läkarna som missade min bröstcancer så har jag gjort en anmälan till socialstyrelsen om båda två och jag har fått bekräftelse att de har tagit emot min anmälan, sen får vi se vad det leder till, men läkarna kanske får sig en tankeställare, och kanske detta kan rädda någon annan drabbad kvinna, om de kan skicka henne på mammografi istället för att gissa, den läkare jag mest vill komma åt är han som bedömde mig senaste gången som bland de första han kostanterade var att min bröstvårta var helt indragen, vilket en kunnig läkare borde ha reagerat på, för det är ju ett tecken på just bröstcancer, men han tyckte jag skulle fortsätta med penicillin som inte hjälpte, ja jag blir arg bara jag tänker på det, men nu är anmälan gjord så nu får socialstyrelsen ta över, så kan jag släppa detta. jag har fått kommentarer om att jag är modig som har lagt upp bilder på hur mitt cancersjuka bröst såg ut när jag började denna cancer resa, kanske det är modigt, men jag har funderat lite på de,t men jag ser bara en väldigt sjuk kroppsdel som ändå ska opereras bort, sedan är det nog så att jag har blivit lite avtrubbad genom att behövt blotta mig inför så många olika människor under dessa 4 månader,  först var det läkarna på vårdcentralen, där det kändes väldigt olustigt, sedan var det läkaren som är veksamhetschef och specialist i allmänkirurgi på sabbatsberg bröstmotagning, där kändes det inte lika obehagligt för jag tänkte att det var hans jobb att titta och klämma på bröst ;) sedan var de sköterskorna på mammografin  sedan kom jag till ks och där har jag vissat brösten för 7 olika läkare samt även mamografin där oxå samt för de som gjorde punktion på bröstet  sen så har jag även blivit toppless fotograferad  två gånger på ks också för dokumentation ;) så jag  har nog blivit lite avtrubbad vad det gäller mina bröst då jag har blivt så van att visa upp dem för en massa okända människor :) men anledningen att jag visar bilder på bröstet är att andra som kanske är i samma situation och söker information på nätet om inflammatorisk bröstcancer, kan få se hur det kan se ut, jag ser att många som hamnar på min blogg söker på olika symptom för bröstcancer, och kan jag hjälpa någon att söka hjäp i tid så gör jag det, för när det gäller inflammatorisk bröstcancer som jag har, så behöver det inte finnas någon knöl i bröstet utan det är själva utseendet man ska gå på, och symptomen kan förväxlas med just bröstinfektion eller mjölstockning om man ammar.
Jag följer en bloggerska som har haft bröstcancer och  som beskriver hennes cancer resa med hjälp av bilder och serieteckningar  på ett så träffande och bra sätt med sina serieteckningar, jag tycker att ni ska gå in och titta och läsa hennes serier för de är gjorda med både humor och allvar, hennes första blogg hette  "konst och cancer", och hennes nya blogg heter: "funck creativity"  och länk till henne hittar ni i listan över bloggar till höger här på sidan.
Nu längtar jag efter att håret ska börja växa på huvudet så man slipper vara skallig, särskilt nu under vintern, då det är rätt kallt om huvudet, och ha mössa på sig utan hår känns konstigt och kallt, och de flesta mössor känns stora utan hår inunder, så längtan efter hår är stort, och att få tillbaka en del av sitt utseende igen, jag har hela tiden haft lite stubb men nu har det  mesta av den forna stubben som jag hade kvar efter håret föll ramlat bort, bara några enstaka strån sticker upp på huvudet som är cm långa resten verkar ha kommit upp nu mellan behandlingarna och det är bara mm långt men det finns där, så nu väntar jag bara på att hela hårbottnen ska bli täckt av små strån:) jag fick veta av frisören ( perukmakaren) att håret skulle börja växa som vanligt igen efter ca en månad efter senaste behandlingen, och att det skulle bli lika tjockt som tidigare, så länge jag inte behövde strålas mot huvudet vill säga, och det hoppas jag innerligt att jag ska slippa...

Operationen närmar sig

Nu var det ett tag sen jag skrev, men det känns inte så roligt att alltid skriva om mitt måeende, men det är ju tyvärr, då jag mår dåligt jag har som störst behov av att skriva av mig, men jag mår inte dåligt hela tiden även om det kan verka så i bloggen, men nog åker känslorna berg och dalbana alltid, jag var in och läste på en blogg jag följer "Tillsammans är vi starka" där Sophie var klar med sin behandling i början av september och nu har hon fått återfall, man blir både ledsen för deras skull och självklart väcker det rädsla hos en själv då återfall verkar vara mer regel en undantag hos oss yngre bröstcancer drabbade, jag tycker det självklart är skönt att min cellgift behandling är över, men samtidigt så är det ju just de som håller min cancer i shack åtminstånde nu innan operationen vilken förövrigt närmar sig med stormsteg, jag har inte fått något datum ännu för operationen, men på torsdag så ska jag göra mammografi där jag hoppas få bra besked om att cellgifterna har gjort ett bra jobb, sedan ska jag träffa samma läkare som jag fick träffa första gången på bröstcentrum på ks där hon är överläkare och kirurg, efter detta besök så kommer jag få veta när operationen blir av, jag har redan fått första tiden till strålningen och men först ska jag till södersjukhuset för inställning av strålmaskinen och gjutning av madrass som jag ska ligga på under 5 veckor, jag både ser fram emot operationen och inte, det känns inte så roligt med operation, då jag aldrig har opererats tidigare, sen känns det inte så roligt att bli av med ett bröst, men jag har inget alternativ om jag vill bli fri från cancern, men om allt går som det ska så kan jag få en bröstrekonstruktion om ett år, det är ju något att se fram emot,

Hopp för mig med?

Kanske finns det  lite hopp för mig med?  jag har ju som sagt en mycket ovanlig och aggressiv och snabbväxande inflammatorisk HER2 positiv bröstcancer, där prognosen länge har varit riktigt dålig, det pratas om att i dag lever  80-85% av alla med bröstcancer efter 10 år, men den prognosen gäller inte för min typ av bröstcancer, där det för övrigt är svårt att hitta nyare rön om denna sjukdom, 2009 så var prognosen för överlevnad 48 % men enligt denna artikel, så med den typ av mediciner jag får innan operationen så har överlevnaden ökat till 55%, vid min andra mammografi + ultraljud efter min 3.e cytostatika behandling med enbart FEC, så hade tumörerna i bröstet krympt med hälften och en var det bara en skugga kvar utav, i onsdags fick jag min sista cytostatika kur  med Taxotere som jag fått i tre omgångar med just tillägget Herceptin som är en antikropp som ska bryta ner de Her2 protiener som växer så snabbt i mitt bröst, Enligt denna artikel så ökar detta chansen för total tumöråtergång innan operationen. nu hoppas jag att jag är en av dessa 55% som tumörena har gått tillbaka på, för nu ramlar remisserna in inför alla olika läkarbesök och mammografi innan operationen i slutet av november, självklart känner jag mig orolig att de inte ska lyckas få bort alla cancerceller, när den är av en så aggressiv sort som den är, jag hoppas också att de inte ser någon spridning till lymfarna i armhålan, men detta är ändå ingen garanit för att cancerceller inte har följt med blodet ut i kroppen, men risken minskar. det som oroar mig också är att bröstet är så pass rött fortfarande med eksem likande utslag runt bröstet, men när jag frågar om detta får jag inga bra svar, bara att det är cancern i bröstet som orsakar detta då jag har inflammatorisk bröstcancer. men är det bara rester kvar av inflammationen i bröstet  eller är det även kvar cancerceller i vävnaden ?  men ingen verkar ha något bra svar på detta, en av onkologerna jag träffat påstod att utslagen kunde bero på kortisonet, men de har ju funnits där innan jag började med mina behandlingar. nu håller jag alla tummar och tår att detta ska sluta bra , för jag vill ju leva och följa mina barn långt upp i livet. jag har även börjat läsa  och ta reda på allt om bra och nyttig kost vid cancer särskilt frukt och grönt som har inflammations dämpande effekter, det kan ju inte vara skadligt att försöka med hälsosammare kost i alla fall, och dra ned på sådant som är mindre nyttigt, kanske kan de göra lite nytta ialla fall...

Nedan följer artikeln från Dina mediciner, där även Elisabet Lidbrink utalar sig, hon var en av de första onkologer jag träffade på radiumhemmet, och det var även hon som gav mig alla provsvar på vad för typ av bröstcancer jag hade, och att jag skulle få Herceptinet var en självklarhet för henne ( vilket det inte är i alla landsing tyvärr pga av att det kostar mycket pengar) och även att jag skulle få Neulasta sprutan för att stärka mitt immunförsvar var också självklart för henne, synd bara att jag inte har fått behålla henne, utan jag får nya onkologer vid varje läkarbesök, vilket beror på brist på läkare har jag fått till svar.

Uppdaterad: 2011-09-28

HER2-positiv bröstcancer kan behandlas

Fakta om Herceptin

Används tidigt mot bröstcancer och när det bildats metastaser.

Den behandling som används i dag i Sverige ger god effekt på den svårbehandlade HER2-positiva bröstcancern. Kombinationen av Herceptin och cytostatika ökade chansen för fullständing tumöråtergång med 55 procent.

Behandling med Herceptin tar bort tumörer och minskar behovet av att operera bort hela bröstet hos kvinnor med både inflammatorisk och icke inflammatorisk bröstcancer med ökad protein som kallas HER2-positiv, en av de mest aggressiva och snabbväxande formerna av cancer.
Det visades bland annat vid studien som presenterades vid det europeiska cancermötet ECCO i Barcelona 2007, enligt ett pressmeddelande från företaget Roche. Datan visade att kombinationen Herceptin och cytostatika före operation kan få tumörer att försvinna helt hos patienter med inflammatorisk HER2-positiv bröstcancer. Hos mer än hälften, 55 procent, av patienterna försvann tumörerna om de behandlades med Herceptin och cytostatika före operation, vilket kan jämföras med var femte kvinna i gruppen som fick enbart cytostatika.
Inflammatorisk bröstcancer är en ovanlig cancerform och tumörcellerna sprids snabbt.
- Chansen för fullständig tumöråtergång ökade från 19 procent till 55 procent hos dem som fick tillägg av trastuzumab. Troligen betyder detta att prognosen för denna allvarliga variant av bröstcancer förbättras, säger Elisabet Lidbrink, överläkare på Bröstmottagningen vid Radiumhemmet, Karolinska Universitetssjukhuset i Solna, i pressmeddelandet.
Hos de kvinnor som hade tumör i bröstet med spridning till lymfkörtlarna försvann cancercellerna även från lymfkörtlarna hos 48 procent av dem som fick kombinationsbehandling, mot 13 procent i den andra gruppen.

Artikel skriven av Dina mediciner 2011-09-27

Sista cytobehandlingen

Idag var det äntligen dax för min sista cytostatika behandling, satte mig i stolen och mådde hur bra som helst, förutom tröttheten förstås, jag sov dåligt i natt eftersom jag fick såna värmesvallningar denna gång av betapreden, jag förmodar att de berodde på det då det kom isamband med första dosen igår, även idag har jag svettats otroligt mycket men det gick över då jag fick kylvantarna och tofflorna på mig, då börja jag frysa istället :/, nu hoppas jag att det var den sista gången jag fick dessa hemska gifter ikroppen, men det får mammografin och kirurgerna ta beslut om, säger de att jag måste ha ett par kurer till efter operation så tar jag ju det allt för att  minska risken för återfall, ja för de flesta inleds det ju med operation och sedan cellgifter och operation och strålning, för säkerhetsskull, jag får ju nu bara strålning som ska ta bort äventuella cancerceller som kan finnas kvar i bröstet för säkerhetsskull, samt får jag antikroppen herceptin och antihormontabletter i 5 år, ibland kan jag tro att de är bättre att få cellgifterna före operation för då ser man om de tar eller inte, och kanske jag kan bli av med alla cancerceller innan operationen, men sen ändrar jag mig och tror att operation är bättre först för då får man ju alla behandlingar efterråt för säkerhets skull och chanserna för att då bort alla elaka celler verkar vara större då, men jag hoppas och tror att läkarna vet var de gör, men som sagt jag vill hellst inte få några mera cellgifter i min kropp men säger läkarna att jag bör ha det för säkerhets skull då tar jag givetvis de för frisk de vill jag bli...

kyltofflor

Kylvantar

Herceptin och koksaltslösning

behandlingsrummet

giftet droppar sakta in i min kropp

Uppdateringar

Jag skriver inte så ofta längre,det är inte för att jag inte har något att skriva om, det är mer att jag numera är så trött och jag har svårt att formulera mina tankar i skrift här på bloggen och då låter jag oftast bli, men nu ska jag försöka att berätta lite om vad som hände i helgen, den började med att vi i lördags åkte till Uppsala och tände ljus och satte ljung på mammas och pappas grav och även på farmor och farfars grav, jag vet att det är alla helgona helgen nästa helg men jag får min sista cytostatika behandling i morgon och vet inte hur jag kommer att må till helgen, mår jag ok så kanske det blir ett besök till på lördag. Efter det så åkte vi till västerås och hälsade på Gustav och Sussie hemma hos Gustavs mamma, mycket go fika fick vi :) och Thilde kände sig som hemma där och lekte och busade för fullt :), under söndagen var vi hembjudna till Pers moster och morbror och kusiner på mat, deras morfar var där också, och det bjöds på egen fångad röding med tillbehör mycket god mat var det och Thilde körde slut med Pers kusiner då hon busade för fullt och jagade dem runt i huset :)
i måndags var jag till läkaren den 5 i ordningen på radiumhemmet, det är jobbigt då man får olika läkare varje gång, och ingen som har följt mig från början de har då också svårt att bedömma mitt bröst som från början var kraftigt inflammerat då jag har inflammatorisk her 2 positiv bröstcancer en mycket ovanlig och väldigt aggressiv sort av bröstcancer, läkarna vill inte prata så mycket om min inlammation utan mer om hur tumörerna utvecklas  så jag får inte några ordentliga svar då det gäller inflammationen, men som jag har förstått då jag läst vissa onkologers utalande på nätet, att har man en inflammation i bröstet är det den man ska utgå ifrån och inte tumörernas storlek, för inflammatorisk bröstcancer ger inte alltid synliga tumörer i bröstet utan det kan sitta i hudens vävnader, vilket gör mig orolig då jag fortfarande har väldigt mycket utslag och rodnad på bröstet medans tumörerna har krymt och svullnaden har lagt sig ordentligt sedan jag inledde denna resa, men ingen av läkarna som jag har frågat om rodnaden på bröstet har kunnat ge mig ett tillfredsställande svar utan bara att rodnaden tas ju bort vid operationen.. det är bara det att jag är rädd att de inte kan ta bort alla utslag, en annan läkare svarade att de kanske är rött till en början efter operation men det försvinner senare, jag får alltså inte svar på om cancern sitter i hudens vävnader, för gör den det, är jag rätt så säker på att kirurgen inte kan få med tillräckligt med frisk hudvävnad runt bröstet för att garantera att det inte finns några cancerceller kvar, då jag har ett ltet bröst och mycket utslag och hudrodnad, jag funderar mycket på detta och det är väl en fråga till kirurgen som ska operera mig, för nu närmar det sig operation, läkaren jag träffade i går var inte den läkare jag skulle träffa men det spelar igentligen inte så stor roll, då de var nya för mig båda två, hon var vissligen väldigt trevlig och lyhörd men som hon sa själv så var det svårt för henne och bedömma mitt bröst då hon inte har sett det från början så jag fick ju beskriva det för henne, (för er som vill veta om hur det såg ut från början finns en länk här ovanför som heter min väg till bröstcancer). hon konstanterade att hon tyckte bröstet kändes rätt mjukt för det brukar vara väldigt svullet och hårt vid inlammatorisk bröstcancer, och jag sa att det var det ifrån början, så hon tyckte utifrån det hon såg att det såg bra ut, och sa att kirurgerna ska ha konferans om mig i dag (tisdag) sedan kommer jag att få en kallelse för att prata igenom operationen och få ett datum då det kommer att ske, men först ska jag få göra en mammografi igen för att se om tumörerna har krymt ytterligare eller kanske med mycket tur att de har försvunnit helt, ( det händer ibland att de gör det) och jag håller tummarna på det sista, jag fick också reda på att jag har fått förhöjda levervärden som med all sanorlikhet beror på mina behandlingar, nu var de inte så mycket förhöjda och hon rådfrågade en annan onkolog om de skulle minska styrkan på min sista behandling, men det skulle inte behövas, skönt, för trots att de är skitjobbiga biverkningar av taxotere så vill jag få så pass stark dos att skiten  i bröstet dör ut, tur att jag valt att inte dricka alkohol under dessa månader, fast jag får dricka  mellan behandlingarna, jag har tänkt som så, att kroppen får jobba hårt ändå med att ta hand om alla gifter som pumpas in i min kropp och den behöver inget utöver detta  att kämpa med att bryta ner. jag fick också svar på hjärtröngen jag gjorde i förra veckan och hjärtats pumpförmåga var fortfarande normalt men har gått ner sedan jag gjorde detta första gången, då hade jag 62 i pumpvärde, nu låg det på 56, men det var ingen fara och det kan skilja sig lite från gång till gång ändå, men mina blodvärden såg jättebra ut både de vita och röda blodkropparna, så det känns bra, jag försöker att tänka på vad jag stoppar i mig även om smaken är obefintlig, så vill jag att de röda blodkropparna ska vara bra för då blir jag inte så trött, men trött det är jag ändå, jag har liksom ingen energi kvar att ta av och musklerna känns obefintliga, och jag har hela tiden lite molvärk i ryggslutet och ut i benen som ischias ungefär.
Nu längtar jag till att håret ska börja växa igen, att ork och energi ska komma tillbaka, att värken ska släppa i kroppen, att få tillbaka normala smaklökar igen, att livet ska börja återgå till det normala, och så ber jag och hoppas att cancern ska vara borta i bröstet och att de vid operationen får bort eventuella rester av cancerceller och att cancern inte har spridit sig till lyfkörtlarna i armhålan, men inget av ultraljuden  har påvisat någon spridning dit och jag håller tummarna för att det stämmer.

skynda!

I morgon är det rosabandet galan  så nu gäller det att sätta fart och sponsra forskningen, än så länge är det bara jag som har satt in pengar till min insamling hos cancerfonden, 350 kr.  Denna månad har jag köpt 4 rosa bandet för totalt 80 kr , 2 rosa bandet reflexer för totalt 40 kr, profilbilder på facebook för 50 kr som inte fungerade att få upp för mina vänner pga tekniska problem, men jag valde ändå att cancerfonden skulle få behålla pengarna, för de går till något bra, så totalt denna månad har jag sponsrat med 540 kr ...
vad har du sponsrat  forskningen med? 
Om  du inte har hunnit sponsra ännu så Stöd min insamling till cancerfonden  till höger  här på sidan, skriv in ditt namn efter besegra 5723 så vet jag vem gåvan är ifrån annars förblir den anonym, betala med sms eller klicka på det gula fältet för att komma till internet banken,tillsammans räddar vi liv och för forskningen framåt. Målet är att alla ska överleva cancer i framtiden. tänk på  barnen så de inte behöver bli föräldralösa  eller själva drabbas av denna sjukdom då de växer upp
Tack för din gåva!

uppdatering

I helgen som var så var vi i väg och handlade lite nya kläder åt Thilde vilket hon var i stort behov av, för under sommaren så har hon vuxit en masssa och byxorna har blivit för korta :) sen så skulle de ha fotografering på hennes förskola igår men det blev uppskjutet till torsdag istället pga sjukdom, och inför en fotografering så vill man ju att barnen ska ha lite fina kläder på sig, och allt kändes gammalt och slitet, så det blev en två kassar med nya kläder, nu saknas bara vinterkläderna, så det ska vi investera i nu då pengarna kommer, för sådant är dyrt även för barn.
på Söndagen så kände jag mig riktigt trött och sliten, men det beror nog mer på en rejäl förkylning jag dras med än biverkningar av cytostatika, men vädret var så fint så istället för att lägga mig och vila så följde jag med ut med Thilde och hennes pappa Thilde hade sin trehjuling med sig och trampade på för glatta livet :) men hon stannade då vi ropade och väntade in oss, hon kan lyssna om hon vill :) själv orkade jag inte gå i någon högre hastighet så då vi kommit till centrum kände jag att det var dags att vända för jag litade inte på mina ben och ork, när vi var nästan hemma så gick vi till en park i närheten istället så att Thilde skulle få leka av sig lite, och jag fick sätta mig på en bänk och vila mig lite, Tänk att man kan bli så trött av en lien prommenad.
I går så var det dags att lämna blodprov igen och denna gång hade sköterskan svårt att få blod från mig, så hon stack mig i ett kärl på handen i stället och det gjorde riktigt ont, kändes nästan som hon stack mig i benet i handen och ändå hade hon svårt att få blod så hon var tvungen att rucka lite på nålen innan något blod kom, och det var inte mycket, men det räckte tydligen för ett prov, jisses och jag som i vanliga fall inte är stickrädd, men detta gjorde ont :/ när jag ändå var på vårdcentralen så passade jag på att kolla upp min infektion som jag själv misstänker är en bakteriell infektion då jag hostar grönt slem och har tjockt gult snor, och det smakar äckligt i munnen och det är inte det vanliga smakförändringarna man kan få av taxotere som jag förövrigt kom lindrigt undan denna gången, men däremot så smakar det som var i munnen, jag fick träffa en äldre svensk läkare denna gången och trots att han visste att jag är under cancerbehandling så tyckte han inte att det behövdes tas något blodprov för att se om det var bakterier eller ej, han lyssnade bara på mina lungor och sa att det lät rent så det var ingen lunginflammation, och eftersom jag inte har feber så är det ett virus, ja ja jag får väl lita på läkaren och hoppas att det ger sig, känns så dumt att behöva åka in till akuten då jag inte känner mig akut sjuk, så jag får väl vänta ut detta fast matt i kroppen är jag nu, och vill helst sova hela tiden, i morgon är det dax för att kolla hjärtat igen, det måste göras eftersom jag får herceptin som kan påverka hjärtat, hoppas att det pumpar på som det ska,
nu är det dags för lite mat så jag uppdaterar lite senare kram

Dokumentärer

Efterom det är bröstcancermånad  nu så lägger jag in länkar till två mycket sevärda dokumäntärer om unga kvinnor som drabbas av bröstcancer.

 

Ärrade - unga kvinnor med cancer

Modefotografen David Jay har en kompis som måste operera bort ett bröst pga cancer vid 32 års ålder. Han ber att få ta bilder av henne. Det blir början på en resa från livet som modefotograf till en annan värld med unga kvinnor som är ärrade av sin bröstcancer, men som fortfarande vill tro på livet. Han skapar en serie porträtt som är vackra och utmanande

http://svtplay.se/v/2572286/dokumentarfilm/arrade_-_unga_kvinnor_med_cancer?sb,p115254,1,f,-1

 

Bröstcancer? Det har jag inte tid med!

Om fem unga kvinnor som alla lider av bröstcancer och vilken chock det var för dem att få ett cancerbesked mitt i livet när de har allt annat än tid för det. De är fullt uppslukade av barnafödande, att planera bröllop och att göra karriär.

Utmattad

Igår var en väldigt jobbig dag , jag mådde verkligen inte bra psykiskt och allt kändes bara skit, det var så pass att älsklingen valde att komma hem tidigare ifrån jobbet utan att jag bad han göra det. men det var skönt så att vi fick prata lite utan att ha några barn närvarande, min självkänsla just nu är helt i botten och jag känner mig värdelös, det kan vara nog så jobbigt att bara vara föräldrar men att dessutom ha besök av "herr cancer"  kan nog knäcka de flesta förhållanden, jag älskar mina barn, men alla behöver nog lite egentid ibland, men den lyxen har inte vi tillgång till, sist vi hade barnvakt var på juldagen 2010 och dessförinnan har vi haft barnvakt till Thilde 1 gång på 2 1/2 år, så att få ett par timmar i går själva behövdes för att vi skulle få prata och reda ut lite, efteråt kändes det mycket bättre, det känns som att allt är mitt fel här hemma att alla mår dåligt pga mig, jag är så utmattad i kroppen och orkar inte göra många knop här hemma, vilket jag har dåligt samvete för, jag känner mig som en dålig och elak mamma till Thilde, som är i rejäl trots just nu, jag har noll tålamod,och blir arg för ingenting, jag tycker synd om henne som har två trötta föräldrar som mest skäller på henne, hade jag varit frisk hade jag hanterat hennes trots på ett annat sätt, men nu går reptilhjärnan igång  direkt, för jag orkar inte med hennes utbrott, så stämmingen här hemma har inte varit så rolig på senare tid, men förhoppningsvis blir det snart bättre, jag har ju bara en omgång kvar med cytostatika, sen så ska det väl vända och orken börja komma tillbaka igen.

Så trött på det här

Jag är så trött på att vara sjuk just nu, jag vill ha mitt gamla vanliga och tråkiga liv tillbaka, jag vill tänka lättsamma tankar skratta och ha roligt och slippa tänka på cancer varje dag, för hur jag än försöker så kretsar tankarna på ett eller annat sätt just kring cancer, för biverkningarna gör sig påminda varje dag, de blir lite bättre men de försvinner inte, idag var jag till vårdcentralen för att ta blovprov och det var på skakiga ben jag tog mig dit, första gången på en vecka jag vågar mig ut efter cytotostatikakuren, och jag kan säga att benen känns som spagetti så otäckt att inte veta om benen ska bära mig hela vägen fram och tillbaka till vårdcentralen, en promenad på normalt 5-8 min går nu väldigt långsamt, man kan väl jämnföra det med att ha varit ordentligt magsjuk i några dagar då brukar man bli svag i benen, så är mina ben mest hela tiden nu, sen ska jag hem och upp för 32 trappor knappt jag tar mig upp för alla trapporna och svagare verkar jag bli, jag har svårt att bära något som är tyngre och kan inte öppna burkar där locken redan är öppnade en gång, jag som har haft så starka händer och ben, jag som har kunnat öppna vakuum tillslutna lock som ingenting tidigare tycker detta är riktigt jobbigt  att bara bli svagare och svagare, tröttheten vi cancer sjuka drabbas av har dessutom ett eget namn Fatigue och här kan du läsa mera om det om  du vill.
jag är så trött på att inget är som vanligt längre, jag vill orka umgås med mina barn och särskilt Thilde som inte förstår varför mamma inte är som vanligt längre, för så är det, jag har sämre ork och tålamod, och sånt jag tidigare skulle tagit lättsamt på när hon testar gränser blir nu väldigt jobbigt, och Per får ta allt mer ansvar för henne och även hans tålamod och humör har blivit mycket sämre, Thilde testar för fullt och hon och pappa är i konflikt mest hela tiden, vilket jag tycker är jätte jobbigt, jag älskar min lilla dotter som vanligtvis är  en liten solstråle, men just nu är det bara för mycket med alla konflikter, och det slår aldrig fel, då jag mår som sämst och behöver lugn och ro, så har far och dotter de värsta konflikterna,  denna jävla skitcancer påverkar hela familjen, och jag vill att det ska vara som förut, innan jag blev sjuk, nu vill jag mest bara vara ifred jag orkar inte vara social och umgås, När detta är över hoppas jag orken kommer tillbaka, då ska jag ta tag i min hälsa och börja träna och gå ner i vikt för nu går jag hela tiden stadigt uppåt, och ner i vikt får jag inte gå för läkarna så länge jag är under kemoterapi, det finns  forskning på att de som tränar regelbundet efter cancer drabbas mindre av återfall än de som inte tränar, så när detta är över ska jag återhämta mig i min takt och komma iform igen innan det är dax att återvända till jobbet igen.

Läkarbesök

I tisdags var det dax för läkarbesök och blovprovtagning, jag skulle får träffa en läkare jag träffat i början på behandlingen, och det kändes skönt, eftersom jag inte har någon läkare som har följt mig och varit "min" läkare vilket har känts tråkigt, då inte alla läkare har varit insatta i min sjukdomsbild och inte kunnat ge mig svar på mina frågor, de flesta har varit trevliga men det känns ändå inte bra att inte ha en läkare som följt mig genom min behandling, men nu skulle jag få träffa en som jag träffat tidigare i alla fall vilket kändes bra, och vi pratade lite och hon sa att mina prover var bra,vilket jag varit lite orolig för då jag precis blivit förkyld med snuva och halsont, jag ville ju inte behäva skjuta på min näst sita behandling, vilket jag inte helle skulle behöva göra, jag fick även veta att svullnade jag har i min vänstra arm och hand som beror på min blodpropp för tre veckor sedan inte är något att oroa sig över, då det tar tid innan svullnaden försvinner, det jag skulle var uppmärksam på var om jag skulle få ont i armen, då skulle jag höra av mig, sedan tog jag upp att min venport verkade ha flyttat lite på sig och jag upplevde att en ven kändes svullen vid halsen, men fick veta att det inte syntes något och troligen inte var något att oroa sig för det kunde bero på att jag legat konstigt när jag sovit, men jag skulle vara observant på om det blev rött runt omkring där det var svullet, för då skulle jag kanske behöva få penicillin mot det. sedan undersökte hon mig och konstanterade att mitt bröst var mycket mjukare nu än det varit första gången hon undersökte mig och det var väldigt bra, jag fick också veta att operationen troligen kommer att ske ca 3 veckor efter min sista cytostatika behandling som är den 2 nov, men först ska jag få träffa kirurgen som ska utföra operationen för att prata om själva ingreppet,  jag fick också veta att det röda runt bröstet jag har som är en inflammation som cancern orsakar inte var något hinder eller farligt att det fanns kvar då jag skulle operera mig,utan det kunde tom var lite rött ett tag efter operationen innan det försvann, men jag ska fråga operationsläkaren mer om detta sedan, eftersom just detta oroar mig, att inflammationen i huden runt bröstet är en form av cancer och att den finns kvar då jag operarar mig, men enligt läkaren skulle det inte vara så, hon svarade bra och sakligt på mina frågor, och jag fick lite starkare värkmedicin utskrivet denna gången, jag fick citodon utskrivet och skulle inte det fungera skulle jag ringa jouren och få ett morfinpreparat utskrivet, vilket jag hoppas att jag inte ska behöva, ju mindre medicin jag behöver desto bättre, men jag vill inte ha outhärdligt ont, jag vill kunna fungra så normalt som möjlig, trots medicineringar,så det kändes skönt att hon tog min smärta på allvar, på hemvägen åkte jag buss och pendeltåg, som sagt så vill jag känna mig så normal som möjligt, och vill vi vistas ute bland folk då jag mår hyfsat bra, från pendeltågstation så gick jag hemåt i det vackra höstvädret, och trots att jag är muskelsvag i min ben, som förövrigt beror på  fick jag veta, på kortisonet som kan ha den verkan men även taxotere har den inverkan på kroppen, och det är bara att stå ut, men jag kände mig oerhört duktig som faktiskt orkat både gå så mycket och åkt buss och tåg som om jag varit frisk, trött i kroppen var jag då jag kom hem men det kändes ändå skönt att jag varit igång så mycket, jag har inte orkat göra så många knop denna vända efter den 4:e  behandlingen, från att ha haft ca 2 veckor då jag mått rätt  ok, så minskade det ner till ca 5 dagar då jag har haft bra dagar efter jag började med taxoteren, vilket känns väldigt tråkigt, men det är bara att acceptera och igår fick jag min 5:e och näst sista behandling och gifterna är nu i min kropp och jobbar på bra hoppas jag, nu har jag bara en omgång kvar med cellgifter vilket känns oerhört bra  snart är första delmålet avklarat, andra delmålet är operation som nu börjar närma sig, sedan blir det strålning i fem veckor, och fortsättning med herceptin var tredje vecka fram till hösten 2012 sedan ska jag även äta antihormoner i fem år eftersom min cancer är hormonkänslig, så efter 5-10 år någonstanns blir jag friskförklarad förhoppningsvis, men där emellan kommer troligtvis tankarna på återfall att ständigt vara närvarande, när behandlingarna är över vem har koll på mig då?  hur vet jag om cancern är tillbaka? men jag ska försöka att hålla såna tankar borta, men det blir nog inte lätt efter allt man tvingas gå igenom. jag fick en ny läkartid inför min nästa behandling i nov. och det visade sig att jag ännu en gång skulle få en ny läkare vilket inte gjorde mig glad, säga vad man vill om radiumhemmet men detta har det skött dåligt, jag tycker inte att man ska behöva ha 5 olika läkare så jag ringde upp sköterskan men hon sa bara att två av läkarna inte var i tjänst dessa dagar, en hade fått ett annat jobb och var inte kvar och en var fullbokad, så jag hade inget allternativ än att få en 5:e läkare som jag inte har träffat tidigare och det inför min kommande operation och det känns definitivt inte roligt, att behöva berätta min historia ännu en gång. tidigare fick jag förklaringen till att jag fått träffa olika läkare var att det var semestertider och det kan jag väl köpa, men nu är det inte semestertider och då skulle det väl kunna ordna det lite bättre, man vill ju kunna känna sig trygg med sin läkare och våga ställa frågor och funderingar utan att känna sig obekväm, det är ju trots allt allvarliga sjukdomar vi cancerpatienter har att brottas med, och en massa tankar och fundringar som måste tas på allvar, så jag vart gråtfärdig  då jag la på luren då hon inte kunde erbjuda mig en läkare som jag träffat tidigare, dessutom ska jag dit på en måndag istället för på en tisdag som jag haft hela tiden eftersom det är dagen före behandling, men inte ens det kunde hon ändra på, så dålig skött anser jag, det är ju inte en  liten förkylning jag är där för...

Dikt

Jag hittade denna dikten av årets nobelpristagare i litteratur och jag tyckte den stämde in på känslorna man får vid ett cancerbesked.

Mörka tankar

De senaste dagarna har ovälkomna tankar smugit sig på, jag försöker att inte tänka negativt men ibland kommer tankarna i alla fall vare sig man vill eller inte, de har nämligen slagit mig  då jag surfat runt lite på andra bröstcancer drabbades bloggar eller cancerbloggar över huvud taget att cancern brukar komma tillbaka  de närmaste åren efter avslutad behandling och när den väl har kommit tillbaka, så handlar det inte om man ska överleva, utan hur lång tid man har kvar att leva, en del kan ju leva flera år med spridd cancer,med hjälp av olika cellgifter och strålning som bromsar upp, medan andra inte svarar lika bra på medicinerna och cancern sprider sig snabbt i kroppen, jag tänker på att forskning visar att ca 80% lever efter 10 år men det säger inget om de har metastaser  eller inte, de finns ju de som lever länge med metastaser, jag är väl inte så rädd för döden i sig självt  men jag vill inte dö av cancer och ha fruktansvärda smärtor och ångest innan jag dör, dö ska vi ju alla göra någon gång, men jag vill bli gammal och dö av ålderdom och bara få somna in utan plågor. enligt mamografin så har jag ingen spridning till lymfarna, vilket jag hela tiden har hört är väldigt bra, men jag har hört att detta är ingen garanti för att cancerceller inte har spridit sig i kroppen med blodet , det är därför jag har fått cytostatikabehandling före operation, annars så brukar det vara tvärtom att man operererar först och sedan cytostatika behandling, sedan hade jag ju flera tumörer i bröstet, som iof krymper bra utav gifterna,  jag tror att min oro kommer sig utav att operationen börjar närma sig, och tänk om de inte får bort alla cancerceller i bröstet, jag har ju inflammatorisk bröstcancer och huden är ju röd och inflammerad runt bröstet, och det är viktigt att de tar bort  en bit av frisk vävnad runt bröstet för att vara säkra, och jag har ju inga stora bröst, och är rädd att det inte ska finnas tillräckligt med frisk vävnad runt bröstet så att all cancer tas bort. jag vet ju att bröstet ska strålas sedan för att få bort ev, resterande cancer celler, men det går inte att garantera att allt försvinner, denna ovisshet får man leva med efteråt, fick de bort allting? och varje liten krämpa får hjärnspökena att sätta igång, är cancern tillbaka? jag vill leva och se mina barn växa upp och följa de i många år framåt, min  och älsklingens dröm innan mitt cancerbesked var att ge Thilde ett helsyskon,  vi hade planerat att försöka under sommaren att bli gravid, men nu kommer vi aldrig mer kunna få fler barn, cellgiftena i sig sätter äggstockarna ur spel och jag tror att min mens har upphört nu,  sedan kommer jag ju att äta antihormoner i 5 år vilket gör att jag kommer in i något slags tidigt klimakterium,  och om 5 år är jag 43 och då är jag nog för gammal att tänka på fler barn, vetskapen om att det inte blir fler barn gör ont trots att jag har tre fina barn, men älsklingen har bara ett och jag ser att han gärna vill ha ett till. just detta besked gjorde mest ont då jag fick mitt cancerbesked, jag höll tillbaka tårarna fram tills läkaren sa att jag inte skulle kunna få fler barn, då började jag gråta ordentligt, det blev så påtagligt på något sätt. jag älskar barn och ville så gärna ha ett till. jag vet att det är egoistiskt att tänka så då de finns de som aldrig kan få barn alls, men för mig kändes det så solklart att få ett barn till som skulle bli det sista, men så blir det inte nu och det gör mig sorgsen, jag vet att jag borde vara glad om jag får leva, men att få barn är ju en del av livet, och Thilde ger så mycket kärlek och glädje och jag tror hon hade blivit en fin storasyster. det är mycket tankar som snurrar i huvudet just nu,
 på onsdag är det dags för 5:e cystostatika behandlingen, jag både ser fram emot det och inte, det är näst sista behandlingen, och det känns riktigt skönt, men tanken på all värk jag kommer få igen och att tappa smaken helt och hållet ser jag inte fram emot, värken skrämmer mig faktiskt, och jag ska ta upp det med min läkare på tisdag, har en annan läkare då och hoppas hon vill ge mig starkare värktabletter än alvedon och ipren som inte hjälpte något alls, sen ska jag fråga henne om svullnaden i min vänstra hand som fortfarande finn kvar, trots att jag tar sprutor varje dag med blodförtunnande, kanske det inte var en blodpropp ändå? läkarna trodde det då kontrastvätskan  inte gick ända upp längs armen  så det trodde jag hade en propp någonstans vid armhålan, men jag  tycker ju att svullnaden borde ha lagt sig nu då jag tar sprutor varje dag, magen ser ut som ett enda stort blåmärke det är inte vackert kan jag säga och skulle helst slippa dessa sprutor. jag vet att jag inte ska tänka så negativt men man måste nog släppa fram dessa känslor också för att bearbeta, jag lever en dag i taget och vågar inte planera för framtiden, men jag lever här och nu, och jag ska kämpa med de jag kan och hoppas att mitt immunförsvar tillsammans med alla behandlingar ska göra resten.

Öppet hus

I onsdags hade Thileds förskola öppet hus med loppis och korvgrillning, jag har inte varit på besök på Hennes förskola sedan någon gång i våras, dels beror det på att jag jobbar så långt ifrån att jag aldrig hinner komma på några aktiviteter, sedan beror det på min cancer, jag har varit lite nojig att besöka förskolan pga all smittorisk som finns blland småbarn, men nu tog jag mig ändå dit och gissa om Thilde blev glad då mamma kom :) hon ville visa mamma allt så vi gick in och tittade på loppiset som anordnades av föräldrar, vi hittade två böcker som föll Thilde i smaken en om traktorer och en om grävmaskiner :) sedan kikade vi runt lite innan vi gick ut på gården där förskolans kock grillde korv gården har en jätte mysig grillplats inne i skogskanten där föräldrar och barn samlades för köp av korv och bröd med dricka, det var en trevlig em. men tur att vi var utomhus då jag fick veta att det går höstblåsor och olika infektioner på Thildes avd. och sedan finns det löss i huset men det är ju inget jag behöver oroa mig för som är hårlös:)

Ung cancer

Biverkningar

Medicinen som ska göra mig frisk ger mig också en massa biverkningar som gör att jag mår dåligt, idag finns ingen bra cancermedicin  som endast slår ut cancercellerna utan cytostatikan som finns påverkar hela kroppen och slår även ut de friska cellerna i kroppen särskilt de snabbväxande som hår, hud, och slemhinnor, även hjärnan påverkas och man får så kallad cytohjärna under behandlingarna, man tänker långsammare man kan få svårt med ord, ord som låter lika varandra förväxlas osv. man kan få svårt att göra flera saker samtidig, man glömmer lätt, och måste skriva ner viktiga saker som man ska göra.
jag får ofta frågan hur jag mår, och jag svarar oftast att jag mår hyfsat för om man jämnför hur jag mår under de första 8 dagarna efter behandling  då  jag mår  dåligt och är super trött så är all förbättring efter det bra, för jag känner för varje dag hur orken sakta kommer tillbaka, men pigg det är jag ju igentligen inte, men jag är piggare om man jämnför då jag mår som sämst, mina biverkningar hitintills är dessa:

•  Trötthet
• tappat hår över hela kroppen
• illamående
• magkatarr
• förstoppning
• huvudvärk
• värmekänslig
• hjärtklappning
• värmesvallningar
• frossa
• ögon som rinner hela tiden
• näsa som rinner hela tiden
• fnasiga nagelband
• torr hud
• fjälliga fötter
• outhärdlig värk i kroppen
• ont i mina tånaglar
• svampinfektion i mun och svalg
• blåsor i mun och svalg
• metallsmak i munnen
• tappad smak
• blodpropp till följd av cytostatika behandling
• ödem i armar och händer
• luktförändringar
• muntorrhet
• näsblod
• låga värden av vita blodkroppar ( viktigt för imunförsvaret)
• sämre värden av trombocyter (ökar blödningsbenägenheten´)

Detta är några av de biverkningar jag hittills har fått, och ni förstår nog att då dessa biverkningar har lagt sig en smula så mår man ju genast bättre, en del biverkningar tycks hålla i sig hela tiden som denna gång då jag har börjat med taxotere så vekar inte plåtsmaken och muntorrheten vilja ge med sig så inget smakar riktigt gott, så det känns riktigt tråkigt att inte kuna njuta av goda smaker,
ja cytostatika ger mycket biverkningar och jag hoppas att de snart lyckas hitta en medicin som enbart angriper cancerceller och inte de friska cellerna så att biverkningarna minskar, jag vet att de forskar på att hitta en sådan medicin men det dröjer ännu några år innan en sån medicin finns på marknaden, jag hoppas att alla  som drabbas av cancer i framtiden ska få bra och effektiva mediciner som inte ger några biverkningar, för jag mår inte dåligt av själva cancern jag har i bröstet  utan det är själva behandlingen som ska göra mig frisk som jag mår dåligt utav. jag lever i en slags cancerbubbla där varje dag handlar om att jag får känna mig lite piggare ända fram till nästa behandling då jag återigen ska bli riktigt dålig.

Rosa Oktober

Under Oktober färgas hela sverige rosa

var med och skänk pengar till rosa bandet och cancerfonden!

Till höger på sidan finns min egen insamling, mitt mål är att komma upp i 1000:- under oktober månad så kom igen nu och skänk lite pengar till forskningen :) Om du skriver in ditt namn efter insamlingens idnummer kommer det att synas på gåvan. Annars blir din gåva presenterad som anonym.
Exempel: BESEGRA 5723 Johan Ek

Om kampanjen

2011 blir det nionde året som Cancerfonden driver Rosa Bandet-kampanjen. Kampanjens syfte är att bekämpa bröstcancer genom att finansiera cancerforskning, sprida kunskap om sjukdomen och väcka opinion.

Varje år får 7 000 kvinnor beskedet att de har bröstcancer. Det betyder att var nionde kvinna drabbas någon gång i livet. Antalet bröstcancerdiagnoser i Sverige ökar, men samtidigt blir de som överlever allt fler. På 1960-talet levde cirka 50 procent av bröstcancerpatienterna i Sverige tio år efter diagnos och behandling. I dag är siffran 80 procent. Cancerfondens mål är att ännu fler ska överleva – ett mål som bara kan bli verklighet genom framgångsrik forskning.

En rosa månad

Under oktober färgas hela Sverige rosa med hjälp av företag, organisationer och privatpersoner, som vill engagera sig i kampen mot bröstcancer. Sedan starten 2003 har Cancerfonden – tillsammans med dessa – samlat in närmare 308 miljoner kronor.

Framgången med Rosa Bandet-kampanjen ligger bland annat i den avgränsade kampanjperioden som gör att vi varje år kan komma tillbaka med full kraft och nya aktiviteter under oktober månad. Man kan stödja kampanjen bland annat genom att under oktober köpa rosa bandet och andra rosa produkter, starta en egen webbinsamling på cancerfonden.se, sms:a ROSA till 72988, smycka sin och sina vänners profilbilder på Facebook med ett rosa band, eller ringa in ett bidrag under den direktsända Rosa Bandet-galan.

Bakgrund

Rosa Bandet är en internationell rörelse med ursprung i USA. Pink Ribbon, som Rosa Bandet heter på engelska, startades 1991 av bland andra Evelyn Lauder från kosmetikföretaget Estée Lauder. Sedan dess har Rosa Bandet vuxit till en internationell folkrörelse. Världen över viger organisationer, företag och privatpersoner oktober månad åt bröstcancerfrågan.

Rosa månaden

Nu har den rosa månaden inletts, och jag har startat en egen insamling hos cancerfonden,  SNÄLLA!  ge ett eller flera bidrag till  forskningen om bröstcancer, jag önskar ingen att behöva gå igenom det jag gör just nu, varje dag får 15-20 kvinnor i Sverige diagnosen bröstcancer, och närmare 80 % överlever, jag vill att forskarna hittar ett botemedel, mediciner som inte ger så hemska biverkningar, och att spridd bröstcancer ska kunna botas, vilket det inte går idag, min egen rädsla är att få ett återfall och kämpa mot tiden för att se mina barn växa upp, jag har en aggressiv sort av bröstcancer som lätt sprider sig i kroppen, forskningen behöver mer pengar för att hitta ett botemedel och att alla drabbade ska få så bra behandling som möjligt, så skänk ett bidrag till min insamling hos cancerfonden, tack på förhand/Annika

Stöd kampen mot bröstcancern



SMS:a BESEGRA 5723 till 72988 för att skänka 50 kr till insamlingen. Om du skriver in ditt namn efter insamlingens idnummer kommer det att synas på gåvan. Annars blir din gåva presenterad som anonym.
Exempel: BESEGRA 5723 Johan Ek