Hemma från sjukhuset

Ja som de flesta som läser här vet, har jag legat på sjukhus nu i 8 dagar  och jag fick komma hem i torsdags kväll.
Allt började den 29/12-11 som dessutom var älsklingens födelsedag, Han och Thilde följde med mig på min dagliga strålbehandling, och jag kände inget direkt konstigt på förmiddagen, förutom att jag var lite tröttare och tyngre i benen, strålningen gick bra och efter den tog vi en fika i cafeterian i väntan på min Herceptin behandling som jag får var tredje vecka, och även den gick bra, kände mig lite trött efteråt, men det är inget konstigt, orken är inte som tidigare och jag blir fort trött,
På hemvägen på pendeltåget, började jag känna av en jobbig värk i vänster arm, men trodde det berodde på strålningen då jag har fått ont i armhålan då det har blivit svullet där av strålningen, av värken kände jag mig även lite frusen, men tänkte att jag tar en citodon  då vi kommer hem, så att vi kan gå ut och äta sedan, jag ville ju inte förstöra Pers födelsedag totalt med min sjukdom, tog en citodon och kände mig lite bättre och vi gick iväg till den lokala puben och beställde lite mat jag kände mig frusen och hängig och matt hela tiden, så när vi kom hem så kröp jag till sängs och fick en jätte hemsk frossa, jag har nog aldrig fysit så mycket i hela mitt liv, lite senare på kvällen tog jag mun temp och den visade på 40,3 och den gick inte ner med febernedsättande tabletter heller, så det var bara att hålla ut och försöka att få i mig vätska, på morgonen så hade tempen sjunkit och låg under 38 grader, men jag bestämde mig för att jag inte orkade åka till strålningen denna dag, för jag hade grymt ont i vänster arm och rygg, och efter att besök i badrummet och sett hur jag såg ut framför spegeln så var det definitvt klart att det inte skulle bli någon strålning denna dag, för jag var illröd på vänster arm och skuldra som efter den värsta solskada, och trodde att det var strålningen som tagit fel dagen innan, så jag ringde till strålbehandlingen och beskrev symptomen, men hon sa att de inte strålar min arm och tyckte att jag skulle ta mig in till akuten, och de ringde och förvarnade akuten om att jag skulle komma in, så jag tog en sjukresa och åkte in, där tog de en massa prover på mig både vanliga blodprover och prover de skulle odla på, medans jag väntar där får jag besök av Ulla-Britt och Danne, vilket gjorde väntan mycket mindre tråkig :) så bestämdes det att jag skulle få antibiotika, medans de droppade så började jag känna ett obehag vid porten där de fäst nålen, det stack, kliade och sved och då jag känner där nålen satt känner jag en bula, då har all penicillin gått in vid sidan om och hamnat i huden, så det blev att ringa på klockan men ingen kom, så Ulla.britt fick bege sig ut och leta upp någon som kunde komma och stänga av droppet, det visade sig att det inte var farligt att det hamnat under huden, och kroppen skulle sköta det själv, men porten fick inte användas tills de visste vad felet var, så det blev en nål i handen, där de fick fortsätta medicinera mig, tillslut fick jag komma upp på en avdelning, där blev jag iväg skickad på olika röntgen, minns inte riktigt vilka, då  jag blev krafigt illamående och kräktes vid två tillfällen, när jag kom tillbaka fick jag en illamående tablett, och den hjälpte och jag mådde lite bättre efteråt, men så började de kolla mitt blodtryck och det blev bara sämre och sämre, och då jag var oerhört svår att sätta nya nålar eller ta blodprov  så kallades en narkosläkare och en narkossköterska in, de lyckades sätta en nål på foten, men även de hade problem med mitt blodtyck som hela tiden sjönk ,tillslut så tippade de sängen bakåt och bokstavligt tryckte i mig vätska intravenöst, sen kopplades även syrgas in  och de hade hela tiden koll på mig, men inget av vad de gjorde hjälpte så när mitt blodtryck ligger på 50/47 så bestämdes det att jag skulle ner till IMA för där kunde de ha observation på mig hela tiden, och skulle det krisa rejält så fanns narkosläkarna i närheten, så jag rullades i väg 01.30 till IMA  och runt denna tid ringer de även hem och meddelar situatonen för Per, att jag har flyttats och att blodtrycket är dåligt, det konstiga är att själv är jag vaken och inte särskillt rädd, jag känner igen situationen, var med om något liknande då Angelika föddes då blev det en liknade sitiation då jag inte tålde epuidural sprutan jag fick, där blev mitt blodtryck oxå faligt lågt och narkosläkare och en massa annat folk fanns på plats för att försöka häva sprutans effekt, där tryckte de också i mig påse efter påse med vätska, så situationen nu kändes välbekant, På IMA blev jag uppkopplad till en massa apparaturer och jag fick slangar överallt kändes det som, och då jag inte gjorde av med någon vätska så fick jag en urinkateter inkopplad så att de kunde se hur mycket vätska kroppen gjorde av med, och eftekten av all vätska de pumpat in i kroppen gjorde att blodet späddes ut så jag fick två påsar blod för att förbättra blodvärdet.
På denna avd  där fyra sängar fick plats och det ända som jag såg var slangar och rummet där alla läkare och sköterskor satt och hade koll där firade jag min nyårsafton, jag kan säga att jag inte hade någon vidare nyårskänsla, jag såg inga nyårsraketer hörde dem bara. och sjukhusmaten var inte särskilt lyxig den heller, men tidigare under dagen den 31/12 så hittade Ulla-britt  och Danne mig igen  trots att jag bytt avd., så lite sällskap fick jag allt:) , under tiden jag låg på IMA  var jag så orkeslös och så dålig att jag inte klarade av att sköta min egen hyeigen, och jag kände mig ynklig som inte  kunde klara sånt själv. på nyårsdagen så fick jag komma upp på den vanliga avd. igen och det såg jag verkligen fram emot för på IMA fanns inget att göra, ingen tv/radio tidningar eller något annat, Det var så skönt att komma upp på den vanliga avd. igen där kunde jag se på tv och sköta mig lite själv, för nu var de flesta slangar bortkopplade, däremot fick jag penicillin dropp rätt ofta och även dropp med protiener då jag tydligen hade brist på det, det hade konstanterats att jag hade rosfeber + någon annan hudinfektion, så jag fick ett bredspektrums antibiotika som kroppen svarade bra på, men det tog ett tag att använda min vänstra arm som var så svullen och hård att jag inte ens orkade lyfta den, så för att driva ut lite extra vätska fick jag vätskedrivande, vilket hjälpte lite mot nervsmärtan i högerbenet som gav vika mer och mer så det berodde nog på tyck mot nervbanor. senare på dagen den 1/1-12 så kom Per Markus och Thilde förbi, när de skulle gå så kom Angelika och hälsade på, Angelika kom förbi dagen därpå  den 2/1-12 med sin pojkvän oxå, vilket Ulla-britt och danne gjorde oxå, så det känns som jag har haft besök nästan varje dag som jag låg inne:) på tisdagen den 3/1  så började jag dagen med att åka iväg på operation för att sätta in en cvk vid halsen då det inte gick att sätt fler nålar i armar ,händer eller fötter längre, mina blodkärl strejkade helt, operationen gick bra men vackert såg det inte ut. och rejät trött var jag efteråt. denna dag så hämtade Angelika Thilde på förskolan och tog med henne och hälsade på vilket jag uppskattade väldigt mycket, för jag saknade min lilla  trollunge väldigt mycket, på onsdagen den 4/1-12  så fick jag besök av min arbetskompis Agneta,  det var meningen att Hélène skulle kommit också men det var så mycket på jobbet att hon inte kunde komma ifrån, tråkigt, men jag blev jätteglad över Agnetas besök, det livade upp mig lite, och tidningar hade hon med sig, så jag fick lite  att läsa och titta i, på torsdag så fick jag veta att mina infektionsvärden nästan var bra och på morgonen skulle jag få min port bort opererad och utbytt, så strax efter kl 07 rullades jag iväg till Thorax där ett operationsteam stod redo att ta emot mig, på med en varm operationsmössa och ett varmt täcke som de sedan blåste varm luft under, så jag hade det väldigt behagligt, men bad ändå att få lite lugnande vilket inte var något problem, så jag kände mig behagligt trött och dåsig då de satte igång, fick ett starkt smärtstillande medel oxå som jag blev lite snurrig utav, så operationen gick bara bra, senare på kvällen kom en läkare in till mig och sa att jag fick åka hem om jag ville, mina infektionsvärden var nästan bra, och det var klart att jag ville hem. så jag fick penicillin Dalacin 300 mg utskrivet som jag ska ta 3 ggr om dagen fram till den 15/1 så jag hoppas jag jag slipper få tillbaka skiten nu, innan jag åkte hem så tog sköterskan bort min cvk som jag hade i halsen vilket var en enorm lättnad då jag tyckte den gjorde ondare än insättning av port a cathen, det var väldigt obekvämt att ha en infart i halsen den skavde och ömmade en hel del. det var skönt att få komma hem, men det är tyvärr så att jag inte mår helt bra, är väldigt trött och inte orkar så många knop, även om jag önskade att jag gjorde det.. Thilde vill vara och klänga på mig mest hela tiden, lite svårt då jag har två operationsärr på höger sida och en vänsterarm som inte vill fungera, pga infektion/ödem. under hela tiden jag har legat inne, alla vardagar vill säga, så har jag strålats, det har varit tufft men det har gått, med smärtstillande medicin och lugnande i kroppen så har det gått. i morgon är det en vanlig dag igen Thilde ska till förskolan och jag ska till ks och strålas, sakta men säkert så börjar orken återvända,
Detta blev ett långt och ganska rörigt inlägg, hoppas det gick att läsa ändå.
kram och god fortsättning till er alla!