Strålningsskador

Idag gjorde jag min 24:e strålning, men det var osäkert om jag skulle få göra den eller inte då mitt bröst numera ser ut att vara väl grillat, det är nummera mörkrött från bröst, armhåla, nyckelben och lite på halsen, underbröstet är jag hudfläkt och har numera ett skumgummiplastliknande bandage, som är självhäftande, under armhålan har såren börjat komma, och ovanpå bröstet är det ett stort sår, läkaren var och tittade på mig idag och var osäker på om jag skulle fortsätta strålningen, men så läste han min journal och tog beslutet att fortsätta strålningen, jag verkligen hatar min cancer, jag hatar att tvingas att ha ständigt ont, de flesta får inte såna här strålnings besvär, men då jag fortfarande har min cancer kvar i bröstet och den dessutom sitter i huden runt om så har de strålat ordentligt, på huden, med hjälp av en Bolust, (ser ut som bubbelplast ) som de har lagt på bröstet så har strålningen tagit extra mycket på huden vilket syftet oxå har varit, men igår sa läkaren att de skulle ta bort Bolusten, vilket de gjorde i dag med, för då ska strålningen  ta djupare ner, men aj, aj, aj vad det känns idag efter strålningen, huden är rödare under armhålan och bröstvårtan svider och bränner och är sårig,
det som känns riktigt jobbigt nu,är vetskapen om att det kommer bli ännu värre under de två närmaste veckorna, då reaktionen av strålningen fortsätter, jag har fått en kortisongel utskriven av läkaren men den måste beredas och blandas till, vilket skulle ta några dagar sa hon på apoteket, vilket inte känns så roligt.
Om inte mina cancer celler i bröstet dör nu, kommer de aldrig göra det, så sönderbränt bröstet är nu borde cancercellerna vara döda, inte nog med detta elände så har en av mina tänder gått sönder och jag har rejäl tandvärk, så i morgon bär det iväg till tandlläkaren, innan jag ska iväg till sjukhuset för sista strålningen, och för såromläggning, vi har bestämt att jag ska fortsätta att komma dit under de närmsta 2 veckorna för såromläggning, då jag inte litar på vårdcentralens kunskaper om strålskador, och på strålbehandlingen har de ju specialkompresser att lägga på.
 Ja jag har haft en hel del otur nu, så att det borde räcka, men det verkar aldrig ta slut, jag har fått de flesta av biverkningarna man kan få av stålningen, trötthet, bränskador, sväljsvårigheter då strålningen studtsar från nyckelbenet upp mot halsen så känns det som en klump som sitter i vägen och det gör ont att svälja, sedan fick jag rosfeber som en komplikation då bakterier hittade ner i såren på bröstet, så strålningen har känts som en evighet, men jag måste få tillägga att personalen i rum 4 på strålbehandlingen är hur gulliga och snälla som helst, och de har verkligen tagit väl om hand om mig särskilt då jag var inlagd på sjukhuset, ni gör ett jättebra jobb :)
Idag var jag och fick min sjätte Herceptin behandling, och sköterskan där blev alldes förskräckt då hon läste min journal om vad som hade hänt sedan sist vi sågs, för det är exakt 3 veckor idag sedan jag blev sjuk, för det var samma kväll som jag fick förra Herceptinet, men idag tänker jag inte bli sjuk, även om oron finns där nu, då jag slutade med penicillinet igår, bröstet är ju som sagt fullt med sår som bakterier kan hitta in i, då mitt immunförsvar inte är så bra, efter alla behandlingar jag har gått igenom,  men jag  försöker att tvätta så gott det nu går, men under bröstet får sårsköterskan ta hand om då jag inte vill ta bort kompressen i onödan eftersom den sitter fast i såret...
nej nu ska jag försöka att få i mig något i magen som inte behöver tuggas så mycket då det illar i nerverna ända upp i käken och örat då jag tuggar med  den trasiga tanden :(