Röntgen svar

Idag var jag  och sambon hos läkaren för att få reda på resultatet av DT av hjärna, thorax och buk, oj vad jag var nervös, jag får alltid så mycket nya krämpor då det är dax för röntgen och då det är dags för att få svaret, denna gång har jag varit väldigt öm ett tag på sidan under höger bröst, och då jag har sökt på google på vad det kan bero på, så får jag givetvis upp metastaser på levern, det är ju inte precis vad jag vill läsa, men bestämde mig för att, bara för att jag har lite krämpor här och där, så behöver allt faktiskt inte röra sig om cancer, men det är lättare sagt än gjort att slå bort dessa tankar, jag är ju livrädd att det ska sprida sig vidare, och smärtan jag har utav knölen i bröstet, strålar ju ut i skuldran och rygg,vilket gör att man har börjat tveka ifall behandlingen har fungerat som den ska, jag försöker att tänka positivt, även om det är svårt ibland, jag har ju tyckt att jag har blivit lite piggare, och konditionen har börjat bli lite bättre, för ett par veckor sedan så var det så illa, att om jag gick i en lite brantare trappa, så kippade jag efter andan då jag kom upp, det var riktigt obehagligt kan jag säga, men även där har jag bestämt mig för, att det har med otränade magmuskler och dålig kondition att göra, och inte pga att metastaserna i lungorna har blivit fler, även om detta säkert bidrar till att jag så lätt blir andfådd.

Tillbaka till onkologen, så var givetvis min läkare försenad 30 min, så jag fick våndas ett tag till, men det han började med att säga var, att du har säkert redan förstått det, att behandlingen har haft effekt,  det har minskat rejält i både bröst och lungor, och han började räkna på det, och då har svullnaden vid höger bröst minskat med ca 40 % sedan vi startade med denna nya behandling, även om den nuvarande knölen jag har i bröstet mäter 9x10 cm och verkar svullna mer, så tror både röntgenläkare och min onkolog att det kan bero på att tumören håller på att falla sönder och dö, för då kan det svullna upp mer, och det hoppas jag ju på att så är fallet, samma med lungorna så hade metastaserna minskat med ca 40 % och även där hade de sett att två metastaser hade samanstrålat, och blivit större, men röntgenläkaren hade mer tyckt att det såg ut som en döende metastas, och då är det ok att de blir större för att sedan dö, så det håller jag tummarna för.
Bättre 40 års present kunde jag ju knappast få, då jag fyller år om 8 dagar. för 2 år sedan då jag fick mitt cancerbesked, kunde jag aldrig drömma om att jag skulle få uppleva min 40 års dag, men här är jag nu, fortfarande vid liv, och mår faktiskt ganska bra, trots alla behandlingar.
Medans många får åldersnojor och skäms över att berätta hur gamla de är, så njuter jag av att få fylla år och bli äldre, för det är faktiskt ingen självklarhet att få bli gammal, min stora önskan är att jag ska få uppleva  att bli gråhårig och alldeles rynkig, för då vet jag att jag har jag överlevt denna skitsjukdom.
En annan liten biverkning denna behandling verkar ha är att jag har fått minskad aptit och jag blir fort mätt, vilket resulterar i att jag går ner i vikt, inte så att jag rasar, men jag har gått ner 7 kg sedan jag började med studien, jag tog upp detta med läkaren men han är inte oroad, han menade på att kortisonet som jag fick tidigare gjorde att aptiten ökade, och nu går det ur kroppen, så det är ingen fara, och jag behöver verkligen gå ner i vikt. Men jag fick hela tiden höra av min tidigare kontaktsköterska att jag inte fick banta eller gå ner i vikt under mina behandlingar, för att all energi behövs för att orka ta sig igenom varje behandling, men att släpa runt på en massa övervikt tar ju också på krafterna och på flåset, så jag njuter av denna biverkning, för alla extra kg som jag lagt på mig under sjukdomstiden har hitintills suttit benhårt fast, sedan har jag även dragit ner på socker och sötsaker vilket säkert även det har bidragit till att jag går ner i vikt nu. och det i sin tur gör ju att jag får mer ork och energi till annat.
Det lite komiska i det hela är att jag som är sjuk och får tuffa behandlingar som gör mig väldigt trött, ändå verkar vara  piggare än många andra i familjen, bortsett från Thilde då förstås, det är inte bara mig sjukdommen påverkar, och det verkar ta mer på de övrigas krafter, mer än det gör på mig,  jag kan sova hur lite som helst på natten men ändå orka med en hel dag ändå.

Nu när jag hade fått dessa positiva besked så blev jag ju taggad att få behandlingen i morgon, men då ringer forskningssköterskan och berättar att apoteket ringt henne och berättat att min studiemedicin legat i ett kylskåp som gått sönder och därför kan jag inte få det i morgon, då de inte hinner få hem ny blandning så snart, så jag får behandlingen på torsdag i stället, känns lite surt men inte mycket att göra något åt, men nu kan jag fira och njuta av valborg i morgon istället, inget ont som inte har något gott med sig.

Önskar alla en trevlig sista april och Valborg i morgon, kram på er