Jag startade denna bloggen då jag väntade min yngsta dotter, för att vänner och familj skulle kunna följa min graviditet och hennes utveckling. Den 23 juni 2011 förändrades livet oväntat då jag fick besked om att jag hade inflammatorisk bröstcancer, så nu handlar bloggen mer om mig och min kamp mot cancern. Här nedan finns en flik som heter Min cancerresa, där beskrivs hur allting startade fram till min diagnos.
måndag 27 maj 2013
Nu går det att kommentera igen :)
Jag har förstått att det varit svårt att kommentera i bloggen,
Efter att jag har börjat få en massa utländska spam meddelanden i bloggen, så ändrade jag så att det skulle bli lite svårare att kommentera, men av misstag så ställde jag in det så att bara de med googlekonto eller blogg kunde kommentera och det var inte min mening, men däremot måste man verifiera sig när man skickar kommentar genom att skriva bokstäver och siffror, vilket jag hoppas är okej, jag tycker det är jätteroligt att få kommentarer i bloggen, men skriv gärna vem ni är så blir det lite roligare att läsa, om jag får ett namn på vem som lämnar kommentaren det blir lite mer personligt då :)
kram
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Prover! :)
SvaraRaderaKramis
älskar dig kyss
SvaraRaderaHej Annika.
SvaraRaderaTänkte precis skicka dig ett mejl då jag ej lyckats lämna en kommentar här på bloggen.
Ville säga att du inte ska sluta skriva/blogga för hur dina läsare mår eller tycker. Vi har ju alla ett val om vi ska gå in och läsa eller inte. Du ska tänka på vad som känns bäst för dig tycker jag, blogga eller skriva i annan form. Att sätta ord på sina känslor är ett bra sätt att bearbeta sin situation tänker jag om man kan och vill.
Förstår väl det du går igenom nu med tuffa behandlingar, inte trivas med sin vikt och känna sig urless på cancern. Går igenom detsamma :-(
Viktigt någonstans att tillåta sig själv att känna som vi känner. Det är ju i allra högsta grad befogade känslor och tankar. Sedan kommer ju de bättre dagarna oftast...
Kramar i massor till dig från Anna
Jag håller med Anna! Förstår att blogga/skriva är en ventil för dig! Jag och andra väljer ju om vi vill läsa. Jag har följt din blogg länge och jag är tacksam för att få ta del av hur du beskriver din tuffa situation. Just nu verkar det som om jag själv är cancerfri men jag har behandlats länge för en aggressiv her2-positiv bröstcancer, så jag förstår till viss del vad du går igenom. Jag håller tummarna nu för att cancercellerna har fått sig en riktig omgång, så de går under av den nya behandling du får. Många varma styrkekramar från Mona
SvaraRadera