onsdag 17 augusti 2011

cellgiftkoma och biverkningar

Nu börjar jag likana något av en människa igen 8 dagar efter Fec nr 2.
Att man kan må så dåligt av dessa gifter, illamåendet kan jag väl någorlunda hantera med medicinschemat jag har fått. Men gisses så låg jag har varit, och minsta lilla ansträngning ger mig hjärtklappning och jag flåsar och har noll ork och svetten lackas, magen gör ont trots att jag får magsårsmedicin, och man får ont när man andas, muntorrhet är oxå en biverkning som inte är rolig, jag får en obehaglig känsla i mun och svalg en tryckande känsla som är svår att beskriva lite som att svalget blir svullet, men jag äter tabletter som ska vara bra för saliven. de hjälper lite grann ialla fall, sen har jag drabbats av en enorm hungerkänsla, hur mycket jag än stoppar i mig så är jag ändå lika hungrig, jag blir liksom aldrig riktigt mätt känns det som, jag känner mig jättehungrig hela tiden, trots att inte mycket av det jag äter smakar något så försöker jag ändå äta som vanligt, har peppar peppar inte fått så mycket svamp i munnen denna gång men det smakar illa hela tiden, i söndags så gav vi oss iväg ut i skogen på en promenad  för jag trodde det värsta var över då, vi var ute i en timme och gick i långsamt tempo med lite klättring i uppför och nerförsbackar (inget jobbigt i normala fall) och det gav mig häftig hjärtklappning och svettningar, så¨jag var tvungen att stå still en stund och hämta andan och lugna ner pulsen, det var en riktigt otäck känsla, dessa cellgifter ger en verkligen ångest med alla biverkningar och man mår skit, jag har haft jättejobbiga tankar och känt mig allmänt ledsen under veckan som varit, jag är fortfarande rätt orkeslös men huvudet börjar klarna lite, idag var jag i alla fall iväg ut till hälsocentralen för att lämna blodprov och på vägen dit (ca 5 min promenadväg) kunde jag gå i normal lite raskare promenad takt, men när jag kom fram kom tröttheten över mig och jag höll nästan på att somna på stolen i väntrummet, så trött blev jag av den anstängningen, så hemvägen gick i långsammare tempo. Resten av dagen har jag bara legat i soffan och tagit det lugnt och vräkt i mig av allt ätbart känns det som, men ändå är hungern närvarande hela tiden, jättejobbigt, så av förklarliga skäl så har jag inte haft någon som helst lust eller ork att uppdatera på vare sig bloggen eller facebook, men nu känner jag mig inte lika låg längre, man börjar ju undra vad syftet är med dessa cellgifter för tar inte cancern död på en,(vilket jag inte hoppas) så gör väl gifterna det, för man vill bara lägga sig ner och dö de dagar det är som värst. Jag kände av lite av dessa känslor förra gången oxå men inte på långa vägar så här häftigt och de gick fort över, kanske kan det bero på att jag aldrig hann ha någon riktig återhämtning av förkylningen jag drabbades av veckan innan behandling, även den var riktigt konstig, inget ter sig normalt med min kropp längre, körtlarna under käken svällde upp ordentligt på mig och ömmade och värkte och tryckte mot svaljet, jag hostade oxå rätt bra och trodde först att jag fått en allergisk reaktion på något men det verkade det inte vara,  men någon dag senare så fick jag nässelutslag oxå, och jag läste att man kan tydligen få det av virus, det var helt nytt för mig, jag var till vårdcentralen och kollade upp detta men jag hade inga bakterier i halsen så det var bara vila ut det sa läkaren, så¨samma dag som jag fick min behandling  så förssvann alla besvär med halsen. Förkylningen plus att jag var så stressad över att tåget och sen bussen var försenade  dagen då jag skulle få min behandling (jag kom en kvart försent dit,) när jag sedan fick komma in tog det en timme för tre olika sköterskorna att få dit nålen som jag skulle få droppet igenom de fick sticka mig 6 gånger innan de lyckades, allt för att jag inte fått min port insatt ännu, pga semestrar, och det är inte bra att få cellgifterna direkt i armen eftersom det är så retande på vävnaderna i armen, hamnar droppet fel så kan det gå riktigt illa med armen, jag tror att allt detta har haft en påverkan av mitt mående av denna behandlling, jag tyckte det känndes riktigt olustigt denna gång och hoppas snart de hör av sig angående min insättning av port för jag vägrar att få det i armen en gång till. ska ringa till min kontaktsköterska i morgon om hon hört något mer, för detta tar oerhört på krafterna att inte veta när operationen ska ske, jag vill ju att såret ska hinna läka något oxå innan nästa behandling.
Ni får ursäkta mig för att detta blev en något rörig och kanske förvirrande uppdatering men detta beror på att huvudet är rätt trött och segt och hänger inte riktigt med i tankeverksamheten ännu:)

4 kommentarer:

  1. Hej Annica, fann precis din bogg och vill gärna skicka dig lite pepp...Jag är själv inne i slutfasen på min cellgiftsbehandling, får min sista FEC på måndag och därefter kvarstår strålning och Herceptin 14 ggr till. Du komme ratt fixa det här även om det känns tungt mellan varven. Jag hoppas du får din port snart för det har varit guld värt att ha en sån.
    Kram till dig..

    SvaraRadera
  2. tack för dina peppande ord:) jo man måste försöka att tänka positivt, även om det är svårt ibland, just nu känns det som en evighet innan min behandling är klar,och jag ser fram emot då jag får porten in satt:) det måste kännas jätteskönt att veta att man ska ta de sista cellgifterna och sedan kvarstår bara efterbehandlingen,då kan man nog härda ut biverkningarna på ett annat sätt, för man har något att se fram emot, just nu är det långt kvar för min del, men de går säkert fortare än man tror hoppas jag:) kram

    SvaraRadera
  3. Vad det smärtar mig att läsa dina ord vännen. Jag önskar det gick att hjälpa på något sätt. Skickar styrka och kramar och hoppas du får porten snart och att nästa behandling går lättare.
    Mimmi

    SvaraRadera
  4. Tack vännen för din omtanke:) vet att du finns där för mig...det finns yvärr inte så mycket mer för mig att göra än att härda ut detta gissel. just nu känns det mycket bättre.förutom att jag har min infektionskänsliga vecka nu, den första veckan av behandlingen är nog allra värst, sen hämtar kroppen sig långsamt tills det är dax för nästa kur

    SvaraRadera

Gadgeten innehöll ett fel