Helgen

I lördags började vi dagen med att städa lite och Thilde och jag bakade kladdkaka, sedan hade inte fröken något tålamod med att vänta med avsmakningen av kakan till kvällen eller övehuvudtaget låta den svalna, så det blev fika så fort, kladdkakan inte var för varm att ätas, när vi fikat klart så  åkte Per ,jag och Thilde till Västerås, vi kände att vi behövde komma hemifrån lite, först besökte vi klädettan,Thilde behövde lite nya tröjor, då hon börjar växa ur de hon har, när vi kom dit hade vi bara 30 min på oss innan butiken stängde, så snabbt och effektivt hittade vi några tröjor åt henne för en billig penning, det som tog mest tid var väl att jaga runt Thilde i affären för hon hittade ju kläder som hon tyckte vi skulle ha som hon kom med och mätte mot både Per och mig :) sedan gällde det att veta var hon hittat dessa kläder och hänga tillbaka de, "Phuu" man ska nog inte ta med sig en 3-årig klädmedveten tjej  då man ska  titta och handla kläder ;) efter det så åkte vi till Tidö-Lindö och Tittade på Gustaf och Sussis husbygge, det kommer nog bli riktigt fint då det är klart.
Jag vill med, ha hus gärna lite ute på landet med naturen inpå husknuten, men här i stockholm är det såna fantasi priser på hus så det får man bara drömma om :(  men något större är vi i behov av, vi bor i en 4:a nu men vi är 5 pers i den varav 2 tonåringar, och vi har bara en toalett/badrum för alla oss, sedan  är det väldigt dåligt med klädförvaring, vi har bara en liten klädkammare och två garderober i vårat sovrum, klädkammaren har Angelika och Per mest tagit i anspråk, jag har några jackor hängandes där, Markus skulle behöva en egen garderob, men det är svårt att få plats i hans lilla rum så just nu har han bara en byrå till sina kläder där han inte får plats med allt, vi införskaffade en garderob extra till vårat sovrum som jag hade tänkt använda, men jag insåg snabbt att Per hade större behov av den än jag, så jag har rensat bland mina kläder och fått iväg två stora säckar med kläder, och samma har jag gjort med Thildes kläder som hon vuxit ur, så hon har fått ta ena garderoben i sovrummet då byrån hon använt har gått sönder, med tanke på att jag har två tonåringar boendes hos mig på heltid, så har de ju även hämtat sina kläder som de har haft hos sin pappa, så de har ju dubbla uppsättningar med kläder här hemma, så klädhängaren i hallen har fått fungera som en extra garderob, hur tråkigt som helst, så, jag fortsätter att rensa och göra mig av med saker här hemma för att alla ska få plats, utan att det känns som hemmet är överbelmmrat med saker som det gör nu, för Thilde har inget eget rum utan hon har fått en del av köket som oxå har fått fungera som kontor,  för ena köks delen kan man i princip dela av till ett litet rum, och nu tycker jag att thilde är i behov av ett rum, så skrivbordet måste bort, det intressanta är bara var man ska göra av med det som står på skrivbordet, bla en stationär dator som Angelika mest har använt, så en större lägenhet eller ett hus skulle absolut inte göra oss någonting, men 5.or växer inte på träd precis, så mitt projekt här hemma blir att fortsätta rensa...
Efter vi hade varit på Tidö-Lindö så åkte vi till Pers moster och morbror och hälsade på där blev vi bjudna på fika och lite god mat, så en väldigt trevlig dag i västerås hade vi, när vi kom hem så dukade vi fram en ostbricka och lite vin och bara myste framför tv.n så en helt okej lördag med andra ord, i går kände jag mig rätt trött eftersom jag hade sovit dåligt under natten, så förmiddagen blev rätt lugn här hemma, men efter Thilde hade sovit middag så gick jag och Markus ut i parken med henne, medans vi gjorde det passade Per på att dammsuga och svabba golv, och putsade ena köksfönstet som Thilde brukar stå och vinka vid, där fanns gott om både pussavtryck och handavtryck av lillfröken, så det blev så fint efteråt, han hann även torka av badrumstaket innan vi kom hem igen, det är så skönt att slippa göra allt detta själv, som kroppen dessutom inte har ork med att genomföra och jag är så glad över att jag vågar lita på min kropp igen så att jag kan vara ute och leka med Thilde utan att vara orolig över att mina ben inte ska bära hela vägen, jag fick veta att den biverkningen kom från kortisonet, för jag blev hemskt mukelssvag i lårmusklerna, och vågade knappt gå ner för trapporna här hemma då det var som värst, och det är enda alternativet att komma ut då det inte finns någon hiss i huset,(vi bor på andra våningen två trappor upp) riktigt läskigt var det i alla fall och jag hoppas jag ska få slippa uppleva detta igen, då kroppen sakta men säkert håller på att hämta igen sig efter alla konstiga biverkningar av alla mediciner.
När Markus,Thilde och jag kom hem igen så hjälptes Markus och jag åt med matlagningen, som blev skivad och stekt älgkött, kokt potatis och vinsås med hela champinjoner i efter önskemål från Markus,  det smakade väldigt gott kan jag säga. efter det så blev det att slappa framför tv.n och titta på film,
En helt okej helg med andra ord, nu ska jag se om jag kan göra någon nytta här hemma, men känner mig lite seg idag så får se vad jag hittar på, men vädret ser härligt inbjudande ut så en liten promenad kanske inte är helt fel.

Paket och promenad

Igår fick jag korten jag hade beställt på Thilde, jag skickade in  ett gäng bilder för en vecka sedan, till framkallning, för trots att fröken snart är 3 år så har vi inte ordnat några riktiga kort på henne, trots att det finns hur mycket bilder som helst, så nu tyckte jag det var dags att ordna  bilder ,så jag beställde kort från hennes första år, och de blev jättefina, så nu ska jag bara ordna med ett fint fotoalbum åt henne, och Angelika och Markus kom med ett varsit album, som jag kunde börja med att sätta in bilder i, nog är det roligare att titta på  bilder i ett album än bilder som ligger på datorn. jag fick även sakerna jag hade beställt från Ung cancers hemsida igår, så då blev det invigning av min nya mössa :), sen tog jag mig en promenad till karlssons och införskaffade lite mera textilier, när jag gick dit tänkte jag att om jag inte orkar gå tillbaka tar jag bussen hem, för mina muskler är i princip obefintliga och kontitionen värdelös, men skam den som ger sig, kände då jag var klar att jag nog orkade gå hem också, så det gjorde jag och det kändes jätteskönt även om det gick sakta så njöt jag av promenaden, när jag gick hemåt fick jag även se vårens första tusselago inte riktigt utslagen men den lyste så fint gult bland allt det bruna och gråa, kände mig nästan som ett barn då jag såg den, alldeles ensam stod den där och talade om att nu är våren här :).. när jag kom hem fixade och donade jag lite, fick upp gardinerna trots oputsade fönster...  satte upp det nya duschdraperiet i badrummet efter att jag hade städat och rensat bland mina saker där. sedan kan jag säga att kroppen  var helt slut, jag hade så ont i ryggen och höfter och fötterna ömmade efter promenaden, så resten av kvällen tillbringades på soffan med lite vin och ost :). jag känner av ryggen även idag, men det är bättre än igår i alla fall :)
Nu ropar Thilde att det är frukost så då är det nog bäst att jag går och äter lite, sedan har  jag lovat att lillfröken ska få baka sin tårta hon tjatat om ( tårta i det här fallet = kladdkaka), sedan får vi se vad vi hittar på idag, men ut ska vi i alla fall frågan är bara vart.

Ha en underbar dag kram

En lära att leva efter

Nedvärdera inte ditt eget värde genom att jämföra dig själv med andra.
Det är på grund av att vi alla är olika som var och en av oss är så speciell.

Sätt inte dina mål efter vad andra människor tycker är viktigt.
Bara du vet vad som är bäst för dig.

Ta inte för givet de saker som du har närmast hjärtat.
Kläng dig fast vid dem, så som du håller dig fast till själva livet,
för utan dem är livet meningslöst.

Låt inte ditt liv glida genom dina fingrar
genom att leva i det förgångna eller för framtiden.
Genom att leva ditt liv en dag i taget kommer du att leva alla dagar i ditt liv.

Ge inte upp när du fortfarande har någonting att ge.
Ingenting är över förrän det ögonblick du slutar att försöka.

Var inte rädd för att medge att du är allt annat än perfekt.
Det är den bräckliga tråd som binder oss alla samman.

Var inte rädd för att ta risker.
Det är genom att ta chanser som vi lär oss att vara modiga.

Stäng inte ute kärleken från ditt liv genom att säga att den är omöjlig att finna.
Det snabbaste sättet att få kärlek är att ge kärlek,
det snabbaste sättet att förlora kärlek är att hålla fast vid den för hårt
och det bästa sättet att behålla kärlek är att ge den vingar.

Avfärda inte dina drömmar.
Att vara utan drömmar är att vara utan hopp,
att vara utan hopp är att vara utan ett syfte med livet.

Spring inte genom livet så fort att du glömmer inte bara var du har varit,
utan vart du är på väg.
Livet är inte bara ett lopp,
utan en resa som du ska smaka på varje steg längs vägen.

NANCYE  SIMS --

Tankar...

Idag går mina tankar till Lars och barnen  som idag begravde sin fru och sin fina mamma,
Jenny bloggade in i det sista om sin kamp mot cancern i "Jennys tankar och reflektioner" hon lämnade  sin man och två små barn efter sig, Lars har fortsatt bloggandet på en egen sida som heter "Resten av livet," en blogg jag varmt vill rekomendera att läsa.

    

Lite nytt och fräscht

Idag skiner solen härligt skönt, så jag begav mig ut på en promenad till karlssons för och se om de hade något roligt att köpa till hemmet, när jag kom ut så var det inte riktigt lika skönt som det såg ut, men det blev en uppfriskande promenad iaf, för vindarna var rätt kyliga, sedan hittade jag lite smått och gott att handla, det blev nya gardiner till vardagsrummet, nya kuddar till soffan, ny duk till v-rums bordet, allt i en härlig vårgrön färg, sedan blev det ett nytt duschdrapperi och en ny dörrmatta, jag hade tänkt mig nya filtar till soffan också men hittade inga som jag tyckte om, jag hade tänkt mig sätta upp gardinerna ikväll men såg att fönstren är i stort behov av en tvätt, så det får vänta tills orken faller på att ta mig an fönstrena, jag är inte särskilt bra på att putsa fönster så jag får väl anlita någon som får komma hit och göra jobbet, det är ju faktisk några fönster i denna lägenheten som ska putsas.
 Just nu är jag inne i  en period där jag vill rensa ut saker, jag har haft en storrensning av garderoberna både Thildes och mina, det är bara klädkammaren som ska rensas nu, där är det mest Pers och Angelikas kläder som finns, men mycket används inte så det kan man ju skänka bort enligt min mening, jag har rensat bort gamla tidningar och kataloger och nu ska jag ta mig an  bokhyllan, för hur ofta läser man om böckerna egentligen? de bara står där och samlar damm, och just nu så har jag svårt med att koncentrera mig på läsning ändå och nu vill jag ha bort allt gamalt och tråkigt och få in nytt och fräscht istället. ja man måste ju ha lite roligt att sysselsätta sig med då man bara går hemma på dagarna. nu ska jag ta hand om diskmaskinen, och planera kvällsmaten för sedan väntar tvättstugan ikväll

Herceptin nr 8

Igår var jag till Radiumhemmet för att få mitt herceptindropp nr 8 av 17, när jag satt där i stolen så kom det in en kvinna som pratade med sköterskan som skulle ge henne herceptin och jag kunde inte undgå vad de pratade om, de diskuterade om läkare som inte alltid är så smidiga när de ger cancerbesked, hon hade fått sitt cancerbesked per telefon, och som jag förstod det som så rörde det sig om att få besked om återfall och de hade sett något i hennes lungor som såg ut som cancer, men när detta hade kollats upp noga visade det sig vara ärrvävnad från en lunginflammtion, sköterskan berättade att hon hade jobbat på lungröntgen och sa att det är jättesvårt att se skillnad på förändringar som är cancer och från ärrvävnad av någon annan orsak, detta har jag oxå fått höra från flera håll nu, att när förändringarna i lungorna är så små som mina 2-5 mm så kan man omöjligt se om det är cancer eller inte, nu vet inte jag om mina förändringar har vuxit sedan i somras för jag frågade min läkare om detta och då visste han inte om att de funnits där redan innan mina behandlingar sattes igång, och han blev lite osäker, därför beställde han en ny datotomografi till mig där man ser bättre av hur det ser ut i torax och buk, och den 15 mars ska jag få göra datotomografin, känner mig lite nervös inför detta, men har bestämt mig för att inte tänka för mycket på vad svaren ska visa, det finns ett litet hopp om att förändringen inte är cancer och det vill jag gärna tro, men jag vet oxå att med min tur i denna cancer soppa så är det säkert cancer, men på det vill jag inte tänka just nu, som någon citerade på mailinglistan jag är med i  "Alla ska vi dö någon gång men IDAG lever jag" det är precis så jag känner det, just nu mår jag bra då cellgiftbiverkningarna har lämnat min kropp och det vill jag njuta av så länge det går, jag kan inte gå och oroa mig i förväg för då kommer jag gå under psykiskt, och det kommer gå ut över min familj som har haft det tillräckligt tufft under detta halvår,  Sambon sa tidigare innan vi visste om min ev lung metastas, att han inte skulle orka med detta en vända till.. så jag vill inte tänka på om vi tvingas gå igenom detta igen om hur det ska gå för vår familj, Per har fått ta en stor del av Thildes uppfostran och gränssättning då jag inte har orkat, och hon testade han värre än värst, då jag mådde som sämst, cellgifterna gjorde mig ganska likgiltig inför hennes trots, jag orkade inte bry mig, jag hade nog med mig själv,( tänkte stundtals att jag inte ville utsätta familjen för detta helvete att de skulle må bättre om inte jag fanns med i bilden) det känns som jag har missat så mycket av Thildes utveckling under detta halvår, och nu vill jag ta igen det och umgås med familjen så mycket det går, tyvärr så drabbas jag på bakslag på bakslag då mitt immunförsvar inte är det bästa, är det inte virusinfektioner av något slag så är det magen som brakar ihop på mig, men jag orkar ändå vara delaktig i Thildes uppfostran igen, för hon är en tjej på snart 3 år med järnvilja och mycket självständig ung dam med humör som sin Pappa:), som klättrar i skåp och plockar åt sig sånt hon vill ha eller äta, står det högst upp tar hon stolen och klättrar resten. hon är väldigt hjälpsam, och vill gärna hjälpa till att plocka upp matpåsar och in i kylskåpet, duka och vara med vid matlagning, men ibland vill man inte ha hennes hjälp och då blir hon väldigt förnärmad. jag förstår att det är tufft att behöva ta hand om henne själv. jag har mått dåligt av deras bråk, men ibland kan man inte hålla sig för skratt, som då  hennes pappa skällde på henne i helgen då hon tagit sin stol för att klättra i skåp igen, då sa han att  han skulle binda fast hennes stol så att hon inte kunde flytta på den, då blir hon så arg och skäller tillbaka att hon ska slänga pappa, sen går hon och hämtar två soppsäckar och tejp, den ena säcken försöker hon dra över huvudet på sin pappa, där han sitter på golvet och den andra drar hon över hans fötter och ben sedan tejpar hon så att påsen ska sitta ordentligt :) (det lyckas inte så bra) för ska han bråka med henne då vill hon slänga honom.. vad hon fått det där med sopsäckarna ifrån vet jag inte, men det kommer säkert av att vi har sagt att vi ska slänga hennes leksaker som hon inte vill städa upp, men att hon vill slänga sin pappa har jag aldrig hört förr:) fantasi det har hon iaf...
Jag vill hellre njuta och koncentrera mig på familjen än att tänka på cancer och  ev.nya behandlingar. därför är jag inte längre så sugen på att prata cancer av förklarliga själ, den 23 mars får jag veta hur min närmaste framtid kommer se ut, men tills dess vill jag må bra.

Älskade barn

En bild från julafton där Thilde busar med sin storebror:)

Bilder

Lägger upp lite bilder som jag hittade på mobilkameran, kvalitén är inte den bästa men det får duga:)

Blommor som jag fått av älsklingen för någon vecka sedan

Blommor jag fått av mina arbetskamrater

 

Thilde åker på en av karusellerna i köpcentret:)

Thilde vill åka den stora rutschkanan och pappa får hjälpa henne upp:)

Thilde rullar i backen:)

Shoppat och tittat på vasaloppet

Idag har jag tittat på vasaloppet och särskilt hejat på¨Emma Hellberg från bloggen Livmordet.  hon har verkligen haft en tuff cancerresa. och senast för ett par veckor sedan så drabbades hon av blodproppar i lungorna, men trots detta har hon bevisat att ingenting är omöjligt och idag tog hon sig igenon hela vasaloppet på en tid av 8.55.38, Ett Stort Grattis! till dig Emma, jag är så imponerad av hennes idag särskilt med tanke på att hon bara har haft 5 mån på sig att träna upps in kondition efter sina cellgifter och behandlingar.
Inför vasaloppet så sålde hon varje meter hon skulle åka för 1kr st. pengarna går till Ung cancer så för att sporra henne lite köpte jag 100 meter till henne, jag vet att alla metrarna redan blivit sålda innan loppet, men jag sponsrar gärna till Ung cancers verksamhet för unga cancerdrabbade, så när jag ändå sponsrade ungcancer så passade jag på att handla lite i deras webshop :)
detta klickade jag hem idag.

En pins med ungcancers slogan ¨på

 denna väska köpte jag,

den finns i vitt oxå fast med annan text på

 Denna mössa i svart köptes,

(mössor är bra då man inte har hår eller väldigt lite av den varan) 

den fanns i vitt oxå, 

så den kanske blir ett senare köp:)

Sen så var jag jättesugen på någon av dessa tröjor,

 antigen en i lila eller grå, men de var slut i min storlek,

 så det får bli en senare beställning:)

  men det lutar åt en tröja i grått när de åter finns i lager:)

Förkylningsvirus

Testar att blogga via mobilen ...

Jag har varit tyst ett tag, men jag har åkt på en rejäl förkylning med öroninflammation, jag var till vårdcentralen i onsdags då jag fick feber och frossa, jag är lite nojig sedan jag blev inlagd  för rosfeber, och då jag får feber vill jag kolla upp det, men det visade sig bara vara ett virus så inget penicillin behövdes, men jag ska på återkontroll på onsdag för nya prover och se att öroninflammationen  läker som den ska, som om det inte räckte med detta så har min mage rasat, sedan i onsdags så springer jag på toa varje kvart ungefär, jag har kramper och hemska trängningar som vid magsjuka ungefär, men det är inte någon vanlig magsjuka för ingen annan blir sjuk bara jag, detta är riktigt jobbigt och smärtsamt, jag har haft detta problem tidigare, senast för ett år sedan, då fick jag göra gastroskopi men det visade inget konstigt, sen försvann besvären i samband med en penicillin behandling mot bihålinflammation, så jag misstänker att det är en elak  bakterie som härjar i min mage, så jag försöker mota bort den genom att få i mig en massa goda magbakterier, genom att ta probimage  kappslar och dricka proviva jucie, jag hoppas detta ska ge effekt snart, för jag är helt slut av alla toalett besök, det enda som verkar lugna magen är att ligga på sidan med  en värme kudde på, men hur kul är det  att ligga i sängen hela dan då man förövrigt känner sig pigg?.. men just nu verkar det som att det sakta håller på att vända till det bättre, jag hoppas iaf att det är så...

Hej mitt namn är cancer...

Monolog av Stefan Sauk

“Hej. Mitt namn är cancer. Stör jag?
Ja, det gör jag nästan alltid, på någe sätt.
Nästan i alla fall. Jag måste berätta..

Jag kommer just från en gammal kvinna. Hon var mycket vacker och lugn, som om hon skulle ha väntat på mig. Hennes hem var stilla, hon hade till och med bäddat.
Satt med händerna i knät när jag kom…och log.

Man såg att hennes ögon hade sett va de behövde se. Hon hade en mycket mild blick.
Och hennes händer, de var så spröda. Som vackert mejslade fågelvingar och hon rörde dom så försiktigt över kroppen när hon märkte att ja hade kommit.

Som om hon ville hälsa på mig. Tala om att hon inte var rädd. Men de…de är ovanligt.
Oftast så blir ni ju skräckslagna när jag kommer.
Det är klart de. Ni blir ju plötsligt medvetna om den naturligaste saken i världen.

Att livet är utmätt. Hela er tillvaro ställs plötsligt på spets, där den egentligen alltid borde vara.
Ja menar, ni lever ju alla bara en tumör från döden trots allt.
Och ändå så jagar ni genom livet som om ni var rädda att ni inte skulle hinna dö.

Men de hinner ni, det lovar jag. Men…hinner ni leva?
Ni får förlåta mig men, ni verkar så vilsna ibland som om ni inte visste vad det är som ni saknar så förtvivlat.
Tills jag knackar på. Då blir livet plötsligt väldigt viktigt.

Varenda sekund ska tas till vara, ett andetag är ett himmelrike, varje soluppgång är unik och alla futtiga saker som varit så viktiga betyder plötsligt ingenting.
Som om jag hade öppnat en dörr till livet. Varför har ni inte öppnat den själva?

Ibland knackar ja på lite för tidigt, de vet ja. Men det borde ju vara en väckarklocka för er andra. Och ibland drar ja mig tillbaka självmant, och ger er en stund till. Och de glömmer ni aldrig.
Egentligen skulle ja kanske sätta mig en stund hos er alla där ute. Bara för att se vad som händer.
Jag skulle kanske göra er en tjänst. Vem vet. “

Tankar och funderingar

I måndags var jag till bröst och sarko mottagningen på radiumhemmet och träffa läkaren, tanken var att nu skulle det bestämmas tid för operation, min behandling har ju varit helt bak och fram först cellgifter sedan skulle jag opereras var det tänkt, men då vart kirurgen misstänksam mot alla utslag jag hade på bröstet, de hade ju blivit fler sedan hon såg mig första gången, så hon tog hudprover på några stycken och det visade sig vara hudmetastaser, så det bestämdes att jag skulle strålas innan operationen, och det gav väldigt bra resultat, inte konstigt med tanke på att hela bröstet och nyckelben och lite av huden på halsen blev helt skinnflått, men då det nu har läkt så är bröstet mjukt och fint, inflammationen borta, alla synliga utslag borta, och de små knutorna under huden minskar hela tiden och har slutat att klia, bröstvårtan pekar nu utåt istället för innåt, med så bra resultat trodde jag ju själv att nu blir det operation, men läkaren hade fått svaren på lungröngen som gjordes då jag låg inne dagen före nyårsafton... jo jag fick veta resultatet av misstag av en läkare på IMA på nyårsaftons morgon, men då jag inte hade sovit något den natten och jag var trött och påverkad av morfin, uppkopplad med fullt av olika slangar i höger hand och fot, och även fått en urinkateter insatt, så var jag inte så motaglig för informationen han gav, han ville berätta om reultatet av lungröngen och den visade på att jag hade förändringar i lungorna. men det visste jag väl redan?. men nej det gjorde jag ju inte, då sa han att det var konstigt eftersom de funnits där sedan i sommras då jag gjorde den första datotomografin, men det hade ingen sagt något till mig om, hade ju bara fått veta att det inte hade spridit sig och alla sa ju att inget syntes i armhålan på ultraljudet, och ingen läkare har känt någon svullnad där och det var ett bra tecken, men nu hade det ändå funnits något i lungorna hela tiden, då jag inte visste något om detta så pratade han med en onkolog som var där nere och de läste igenom mina journaler tillsammans, sedan kom hon och pratade med mig, men jag hade svårt att ta in det hon sa, i sommras fanns det en förändring i mina lungor som var 2 mm stor/liten, och hon förklarade att det kunde vara så att då det var så litet, så brukar man inte alltid få information om det, för att inte oroa i onödan, för det behöver inte alltid vara cancer, sen uppfattade jag inte mer av det hon sa, men hon beklagade sig att jag skulle behöva få veta detta på nyårsafton, men det fick jag, och sedan blev jag lämnad med mina tankar, men jag bestämde mig för att inte berätta för någon förän jag hade träffat min egen läkare och fått mer klarhet i vad detta var för något, jag visste inte om jag hade uppfattat informationen rätt, så jag ville inte oroa familjen i onödan.

Men så i måndag träffade jag min läkare och han beklagade allt som hade hänt sedan sist och sa att jag varit med om mycket jobbigheter, så sant så, sen sa han att vi måste fundera på om vi ska sätta in cellgiftbehandling igen, och jag kände mig alldeles förvirrad, varför det? bröstet är ju jättefint, och borde ju gå att operera nu, men han syftade på mina förändringar i lungorna, men de skulle ha en konferans först för att ta upp mitt fall, och vilken behandling som är bäst för mig, jag påpekade att jag fått veta att förändringarna funnits där sedan i sommras utan att jag fått veta något, och det var något han inte själv kände till så han letade upp det första resultatet och där stod det faktiskt att det fanns förändringar i lungorna, men han hade ingen förklaring på varför jag inte fått veta något om detta, förändringarna hade ökat lite i storlek men de var inte större än 2-5 mm stora, förstod inte om det handlade om en förändring eller flera, men läkaren verkade tycka att detta var så litet att jag inte skulle behöva vara orolig, men någon operation blir det inte nu av bröstet, jag får ju herceptin var 3:e vecka och antihormontabletter varje dag,  blir det operation, måste jag göra uppehåll i de behandlingarna och läkaren ville inte riskera att jag står utan behandling nu. men som sagt mitt fall ska först diskuteras på en läkarkonferans, om vilken behandling som är lämpligast att sätta in, men det lutar åt att det blir en ny vända med cellgifter, det känns förstås inget vidare nu när jag börjar känna mig frisk och mycket piggare och jag sett fram emot att få ordentligt med hår på huvudet igen, men nu hinner det inte växa mycket innan det ska bort igen :( men, men inget att göra åt, men jag tror ingen behandling kommer att ske innan den 23 mars då jag ska träffa läkaren igen för att få reda på vilken behandling jag ska få, jag hoppas även att jag och familjen ska kunna få fira påsk uppe i norrland innan cellgifterna påbörjas igen, för har förändringarna vuxit så långsamt hitintills så kan väl behandlingen vänta någon vecka till, jag står ju ändå inte helt utan behandling ändå.

Sedan funderar jag ju så klart över varför dessa förändringar inte har påverkats utav cellgifterna jag fått då de hade en så stor effekt på resten av tumörerna inne i bröstet, de fanns ju  inget synligt kvar då de var över, förutom metastaserna i huden, men det förklarade läkaren med att det hade något med att blodgenomstömmningen till huden inte är så bra och cellgifterna inte kommit åt lika bra där pga det, men till lungorna borde de ju ha nått om det är bröstcancerceller som hamnat där, och även strålningen borde ha påverkat förändringarna då det stålats så hårt över bröst och även bakifrån mot skulderbladet fick jag strålning, men inte ens stålningen verkar ha påvekat förändringarna, så är det verkligen bröstcancer? eller har jag lungcancer oxå? eller är det något annat jag har där, självklart hoppas jag ju att de små förändringarna trots allt ska vara något ofarligt, men även om det inte är så, så tror jag ändå att bara jag får rätt sorts behandling så ska jag nog få bort detta oxå, det känns inte så omöjligt som man kan tro, och  hoppet är det sista som överger en sägs det och det stämmer nog

Jävla skitcancer...

Jag hatar dig!!... Du vill inte att jag ska få känna hopp eller glädje över att strålningen var så otroligt effektiv att hudmetastaserna skrumpnat ihop och håller på att dö ut, att inflammationen har gett vika, huden är ny och fin och bröstet är lika mjukt och fint som det friska, det var ju meningen att jag nu skulle få bli opererad. Du vill inte att jag eller familjen ska få drömma och känna framtidstro. 
Jag har varit till helvetet och vänt igen och nu har kroppen så sakta börjat hämta sig från alla behandlingar och sjukdom,  håret är på utväxt och jag börjar må riktigt bra, det är ju nu livet skulle ta fart igen...  men nu får jag göra resan en gång till... för medans allt detta har pågått så har du hela tiden gömt dig där i min kropp inte i mitt bröst, utan i mina lungor! hela tiden har du funnits där utan att jag vetat om det, du är fortfarande liten men du finns där,och nu har du börjat växa, inte ens cellgifterna har bitit på dig, men om du tror att jag ska ge upp utan strid tar du fel, för om det är det sista jag gör, ska jag kämpa och göra motstånd, jag ska kriga och slåss allt vad jag kan, för att du inte ska trivas i min kropp, även om jag inte vinner så ska du inte få det lätt, för jag tänker aldrig, aldrig ge mig...

Trevlig alla hjärtans dag

Jag önskar alla mina bloggläsare 

en fin och kärleksfull Alla hjärtans dag

Lycka :)

Tänk att man kan bli så lycklig av att få ställa sig i en varm härlig dusch, men det är precis  vad jag blev idag, jag har inte fått duscha på 1 1/2 vecka pga mitt brännskadade bröst och alla kompresser på det, så idag innan jag skulle till såromläggningen, på stålbehandlingen, så hade jag fått tillåtelse att få duscha, och det var gudomligt skönt :) och jag passade på, då huden var uppmjukad att massera bort gammal och död hud som hade bildat skorpor runt hela bröstet, så nu är det inte mycket utav den gamla huden som finns kvar, sen när jag träffade omläggnings sköterskan så sa hon att huden på bröstet såg jättefint ut och att jag nu inte behöver komma tillbaka :) jag har fortfarande sårskorpa kvar på halsen men det är helt torrt och hon satte bara på en tunn kompress så att det inte ska skava något, det enda jag behöver göra nu är att fortsätta att smörja så mycket som möjligt för att hålla huden mjuk, gissa om jag vart glad över att slippa sjukhusmiljön ett tag nu, efter 7 veckors dagligt besök, det är ju inte särskilt upplyftande att sitta i ett väntrum tillsammans med svårt cancersjuka människor, som är där för att stråla bort smärta från sina metastasser, det gör en påmind om vad som kan vänta om detta inte går vägen... men just nu känns det riktigt bra, att slippa sjukhusmiljön och att känna mig sjuk, sköterskan tyckte jag såg mycket piggare ut och hon tyckte t o m att håret hade vuxit sedan i måndags:)  tänk vad en varm dusch kan göra med en...

Tankar kring bröstcancer

Innan jag blev sjuk så trodde jag som många andra att bröstcancer var den lättaste formen av all cancer  och att det var bara att operera bort bröstet så var man frisk, för det är ju lite så bröstcancer framställs, att den är lättbotad, men i själva verket så är inte bröstcancer en sjukdom utan flera, de finns de som har lättare form av bröstcancer som inte behöver cellgifter eller strålning utan bara operation, det finns   aggressiv HER2 positiv och HER2 negativ bröstcancer det finns hormonkänslig bröstcancer och det finns bröstcancer som inte är hormonkänslig, plus många flera sorter som jag inte kan namnen på, och så finns det inflammatorisk bröstcancer som endast 3% drabbas av, som givetvis jag har! för jag ska ju alltid vara värst :/ och inte nog med det så har jag den ovanliga formen Her2 positiv i kombination med inflammationen,, ja det säger väl sig självt att prognosen för denna form inte är så bra, den finns inte ens omnämnd på cancerfondens sida... läkarna vet inte varför man får inflammatorisk bröstcancer, men en gissning är att cancern är så aggressiv och är så snabbväxande att det bildas en inflammation kring cancercellerna som finns i bindväven i bröstet. eftersom den här formen av bröstcancer är så ovanlig så är kunskapen hos läkare dålig och denna form av bröstcancer missas ofta och tas för en bröstinflammation och penicillin skrivs ut för att behandla bröstet med, det var det som hände mig, trots att bröstet var så stort och svullet så att det höll på att spricka,( kändes som det i alla fall) så förstod inte läkarna på vårdcentralen allvaret i det hela, utan gav mig penicillin och sa att jag var för ung för bröstcancer, min historia är tyvärr inte unik, när jag var på strålbehandlingen så fick jag berättat av en av de yngre tjejerna som jobbade på strålningen, att hennes mamma fick inflammatorisk bröstcancer 2007,  hon fick penicillin mot bröstinflammation i ett halvår! av läkarna på vårdcentralen, innan det upptäcktes att hon hade inflammatorisk cancer ,även hon fick cellgifter först som jag, strålning sen och sist operation, och för henne hade det gått bra:) innan hon berättade detta, så hade jag inte hört någon som har fått behandlingen i den ordningen som jag får nu, vilket har varit väldigt frustrerande och depprimerande, (att veta att jag måste ha kvar mitt cancerfyllda bröst, gav mig ångest)  men denna historia gav mig lite hopp om att det faktiskt kan gå bra:)  nu väntar jag bara på att bröstet ska läka, det ser faktiskt väldigt fint ut just nu, det är väldigt rosa och det ser inte alls så inflammerat ut som innan, och utslagen har minskat i storlek, jag känner fortfarande knölar under huden, men jag hoppas att de är döda cancer knölar som håller på att gå tillbaka av all strålning jag har fått, hoppas måste man ju ändå få göra trots att prognosen är dålig....

Thilde leker i parken (kortfilmer)

I helgen blev det den tråkiga uppgiften att betala en massa räkningar, men det är ju ett nödvändigt ont, sedan åkte vi och storhandlade, men jag tyckte coop hade dåligt med bra och billigt kött så frysen blev inte så fylld som jag ville, det får vi väl komplitera lite senare.
Thilde fick lite lördagsgott då vi var och handlade, och gissa vad hon gör för att öppna tablettaskarna som är inplastade? jo hon ta fram stora kökssaxen och ska klippa upp plasten, för varken mamma eller pappa får hjälpa till och visa hur man kan öppna på annat sätt :) men hon hanterar saxen som hon inte har gjort annat i sitt liv och hon lyckas klippa upp så hon kan få bort plasten runt om, sedan hämtar hon saxen igen för nu ska hennes lilla ostbollspåse öppnas och jag försöker att berätta att den påsen kan man öppna utan sax men ännu en gång får jag inte visa, utan hon ska klippa och hon klipper en fin flik i hörnet på påsen, ja vad säger man? Thilde är inte ens 3 år, jag har haft mycket äldre barn på jobbet som har haft svårt med att hantera en sax, men å  andra sidan köpte jag två plastsaxar i sommras till henne, helt ofarliga men de gick att klippa i papper med de, så hon har tränat på egen hand, sedan vet jag att de även har fått andvända sax redan i våras på förskolan och då var hon ju bara två år, så hon har ju haft tid att träna på detta :) och Thilde är inte den som bara ger upp , envis och tjurskallig är hon och hon kan bli rejält arg, men ger upp de gör hon inte :) .
Igår var det strålande vackert vinterväder så vi klädde på oss och gav oss ut i parken med Thildes nya pulka, eftersom varken min kondition eller hälsa förövrigt är på topp just nu ( jag har ont då kompresserna fastnar i de vätskande såren under bröstet, när jag rör på mig för mycket) så jag tog tillfället i akt och filmade lite med min mobilkamera, så håll till godo, kortfilmerna får berätta lite om vad som hände i parken:)

Se upp i backen!:)

Thilde åker pulka



Thilde klättrar

Thilde går balansgång

Thilde åker stor rutchkana

Thilde åker rutckana och Pappa pulka :)

Thilde rullar i backen:)

Tankar och funderingar

Igår var det en vecka sedan jag avslutade strålningen, och om man nu kan kalla ett brännskadat bröst fint, så är det i alla fall mycket finare nu, det mesta av den gamla huden är nu bortplockad på större delen av bröstet, och ny fin hud har börjat komma, så jag slapp hemsjukvården i helgen  för ny omläggning, det bestämmdes att huden kunde få vila över helgen och få läkas, det som känns värst just nu är uppe på halsen där har huden just börjat lossna så det stramar och svider lite där, men det läker nog snart det med, jag måste tänka att detta är övergående, så om en vecka kommer nog detta kännas mycket bättre.

Biverkningarna av cellgiftet Taxotere gör sig fortfarande påmint, under behandlingarna så fick man ju använda kylvantar och kyltofflor för att förhindra att naglarna skulle lossna, kanske hade det varit värre om jag inte använt dessa, men nu skivar sig naglarna och de växer i stort sett ingenting, och på höger hand just nu så har jag en nagel som redan är kort och som nu har skivat sig mitt på nageln, och det är inte så roligt, så där får jag använda kirurg tejp tills nageln går att klippa, sedan har ju alla naglarna fått så kallade cellgiftränder, efter varje cellgift kur så finns det vita streck på naglarna, och särskillt på tummnaglarna så har jag fått bucklor, vilket känns väldigt mysko och ser ju inte så fint ut, men förhoppningsvis så återgår väl naglarna snart till det normala igen, och växer lite fortare, så det fula försvinner, och jag hoppas ju innerligt att jag inte ska behöva tappa några naglar, det låter väldigt oskönt tycker jag. en annan fundering jag har är håret som nu är på utväxt, jag har alltid tyckt att min lugg växer fortare än övriga håret, men trott att det nog är mest inbildning, men nu har jag det bevisat, håret vid pannan och en bit upp på huvudet är längre och tjockare än övriga håret, så det stämmer nog att luggen växer fortare åtminstonde på mig :p

som synes så är håret uppe på huvudet
och den blivande luggen längre
 och tjockare än det är på sidorna :p

Hudflådd

Jag vill börja med att tacka för era gulliga och värmande kommentarer, jag är lite dålig på att uppdatera bloggen , men jag läser allid kommentarerna :)  det var en som hoppades att jag nu skulle få min operation efter strålningen, och det önskar jag med att jag ska få nu, det är konstigt att man kan längta efter att bli av med sitt bröst, men det gör jag  eftersom hela bröstet innehöll cancer, förhoppningsvis så har strålningen tagit död på de flesta  cancerceller nu, för huden har den ialla fall tagit död på, jag visste att man kunde få strålningsskador ända upp till 2 veckor efter strålningen, men jag hann inte mer än avsluta min behandling i fredags så började huden lossna på allvar, armhålan är väl det ställe som har klarat sig bäst, hela bröstet upp mot hals och axel är nummera skinnflått och jag är helt inpackad i siliconkompresser, det är inte så roligt just nu, eftersom jag har svårt att röra mig och jag är väldigt trött, jag är faktiskt tröttare nu än då jag gick på cellgifter konstigt nog, då var jag mest trött i kroppen och hade värk, men jag sov aldrig mitt på dagen, vilket jag gör nu i flera timmar till och med, men kroppen kanske behöver denna vila för att läka sig, jag har fått order att bara ta det lugnt nu och låta familjen sköta hushållssysslorna, jag har i alla fall fått veta att nu blir inte min strålningsskada så mycket värre utan huden ska börja läka nu, ( tror inte den kan bli värre nu, för all hud har lossnat där jag strålats) och lite ny hud har det börja komma, men den förljer än så länge med kompresserna då de ska bytas, och det vätskar sig väldigt, men jag har fått en ny kur pencillin i förebyggande så jag inte ska få rosfeber igen, dessutom hjälper penicillinet till att torka upp huden snabbare, och då huden är torrare så behöver jag inte åka till ks varje dag för omläggning, utan då kan kompresserna sitta kvar längre och låta huden läka under, inte ser det vackert ut just nu, men har blivit tröstad med att det kommer att bli jättefint då det har läks, iof så spelar det ju ingen större roll för då kommer ju förhoppningsvis bröstet att tas bort, en annan sak som har blivit värre är halsen , jag visste att man kunde få ont då man sväljer lite som halsfluss, hitintills så har det mest känts som  en klump i halsen som ömmar då man sväljer på vänster sida, men nu har jag ont i hela halsen och den känns ordentligt sårig, så jag har svårt att äta, så det får bli flytande föda ett tag framåt,
Lite roligare är att håret har börjat växa igen, lite ojämnt tyvärr men ändå så har jag snart hår som täcker hela huvudet, det växer fortare uppe och på sidorna, men bak på huvudet växer det mera långsamt, men jag är glad över att fått tillbaka mitt eget hår även om det inte är så mycket just nu, så är det ändå riktigt och mjukt hår som kommer :) ögonfransarna har kommit tillbaka, inte riktigt lika långa som innan, men de blir väl, och nu har även ögonbryna börjat växa, så nu känns det som man har ett ansikte igen med konturer, vilket man inte har då man är helt hår lös..

så här såg jag ut på huvudet efter min sista
cellgiftbehandling den 2 nov-11

idag så har jag fått lite mera hår på huvudet:)
 här ser man lite av mina fina kompresser
som är svåra att dölja, tur det är vinter
så man kan ha en halsduk
som döljer då man går ut:)

Strålningsskador

Idag gjorde jag min 24:e strålning, men det var osäkert om jag skulle få göra den eller inte då mitt bröst numera ser ut att vara väl grillat, det är nummera mörkrött från bröst, armhåla, nyckelben och lite på halsen, underbröstet är jag hudfläkt och har numera ett skumgummiplastliknande bandage, som är självhäftande, under armhålan har såren börjat komma, och ovanpå bröstet är det ett stort sår, läkaren var och tittade på mig idag och var osäker på om jag skulle fortsätta strålningen, men så läste han min journal och tog beslutet att fortsätta strålningen, jag verkligen hatar min cancer, jag hatar att tvingas att ha ständigt ont, de flesta får inte såna här strålnings besvär, men då jag fortfarande har min cancer kvar i bröstet och den dessutom sitter i huden runt om så har de strålat ordentligt, på huden, med hjälp av en Bolust, (ser ut som bubbelplast ) som de har lagt på bröstet så har strålningen tagit extra mycket på huden vilket syftet oxå har varit, men igår sa läkaren att de skulle ta bort Bolusten, vilket de gjorde i dag med, för då ska strålningen  ta djupare ner, men aj, aj, aj vad det känns idag efter strålningen, huden är rödare under armhålan och bröstvårtan svider och bränner och är sårig,
det som känns riktigt jobbigt nu,är vetskapen om att det kommer bli ännu värre under de två närmaste veckorna, då reaktionen av strålningen fortsätter, jag har fått en kortisongel utskriven av läkaren men den måste beredas och blandas till, vilket skulle ta några dagar sa hon på apoteket, vilket inte känns så roligt.
Om inte mina cancer celler i bröstet dör nu, kommer de aldrig göra det, så sönderbränt bröstet är nu borde cancercellerna vara döda, inte nog med detta elände så har en av mina tänder gått sönder och jag har rejäl tandvärk, så i morgon bär det iväg till tandlläkaren, innan jag ska iväg till sjukhuset för sista strålningen, och för såromläggning, vi har bestämt att jag ska fortsätta att komma dit under de närmsta 2 veckorna för såromläggning, då jag inte litar på vårdcentralens kunskaper om strålskador, och på strålbehandlingen har de ju specialkompresser att lägga på.
 Ja jag har haft en hel del otur nu, så att det borde räcka, men det verkar aldrig ta slut, jag har fått de flesta av biverkningarna man kan få av stålningen, trötthet, bränskador, sväljsvårigheter då strålningen studtsar från nyckelbenet upp mot halsen så känns det som en klump som sitter i vägen och det gör ont att svälja, sedan fick jag rosfeber som en komplikation då bakterier hittade ner i såren på bröstet, så strålningen har känts som en evighet, men jag måste få tillägga att personalen i rum 4 på strålbehandlingen är hur gulliga och snälla som helst, och de har verkligen tagit väl om hand om mig särskilt då jag var inlagd på sjukhuset, ni gör ett jättebra jobb :)
Idag var jag och fick min sjätte Herceptin behandling, och sköterskan där blev alldes förskräckt då hon läste min journal om vad som hade hänt sedan sist vi sågs, för det är exakt 3 veckor idag sedan jag blev sjuk, för det var samma kväll som jag fick förra Herceptinet, men idag tänker jag inte bli sjuk, även om oron finns där nu, då jag slutade med penicillinet igår, bröstet är ju som sagt fullt med sår som bakterier kan hitta in i, då mitt immunförsvar inte är så bra, efter alla behandlingar jag har gått igenom,  men jag  försöker att tvätta så gott det nu går, men under bröstet får sårsköterskan ta hand om då jag inte vill ta bort kompressen i onödan eftersom den sitter fast i såret...
nej nu ska jag försöka att få i mig något i magen som inte behöver tuggas så mycket då det illar i nerverna ända upp i käken och örat då jag tuggar med  den trasiga tanden :(

Hemma från sjukhuset

Ja som de flesta som läser här vet, har jag legat på sjukhus nu i 8 dagar  och jag fick komma hem i torsdags kväll.
Allt började den 29/12-11 som dessutom var älsklingens födelsedag, Han och Thilde följde med mig på min dagliga strålbehandling, och jag kände inget direkt konstigt på förmiddagen, förutom att jag var lite tröttare och tyngre i benen, strålningen gick bra och efter den tog vi en fika i cafeterian i väntan på min Herceptin behandling som jag får var tredje vecka, och även den gick bra, kände mig lite trött efteråt, men det är inget konstigt, orken är inte som tidigare och jag blir fort trött,
På hemvägen på pendeltåget, började jag känna av en jobbig värk i vänster arm, men trodde det berodde på strålningen då jag har fått ont i armhålan då det har blivit svullet där av strålningen, av värken kände jag mig även lite frusen, men tänkte att jag tar en citodon  då vi kommer hem, så att vi kan gå ut och äta sedan, jag ville ju inte förstöra Pers födelsedag totalt med min sjukdom, tog en citodon och kände mig lite bättre och vi gick iväg till den lokala puben och beställde lite mat jag kände mig frusen och hängig och matt hela tiden, så när vi kom hem så kröp jag till sängs och fick en jätte hemsk frossa, jag har nog aldrig fysit så mycket i hela mitt liv, lite senare på kvällen tog jag mun temp och den visade på 40,3 och den gick inte ner med febernedsättande tabletter heller, så det var bara att hålla ut och försöka att få i mig vätska, på morgonen så hade tempen sjunkit och låg under 38 grader, men jag bestämde mig för att jag inte orkade åka till strålningen denna dag, för jag hade grymt ont i vänster arm och rygg, och efter att besök i badrummet och sett hur jag såg ut framför spegeln så var det definitvt klart att det inte skulle bli någon strålning denna dag, för jag var illröd på vänster arm och skuldra som efter den värsta solskada, och trodde att det var strålningen som tagit fel dagen innan, så jag ringde till strålbehandlingen och beskrev symptomen, men hon sa att de inte strålar min arm och tyckte att jag skulle ta mig in till akuten, och de ringde och förvarnade akuten om att jag skulle komma in, så jag tog en sjukresa och åkte in, där tog de en massa prover på mig både vanliga blodprover och prover de skulle odla på, medans jag väntar där får jag besök av Ulla-Britt och Danne, vilket gjorde väntan mycket mindre tråkig :) så bestämdes det att jag skulle få antibiotika, medans de droppade så började jag känna ett obehag vid porten där de fäst nålen, det stack, kliade och sved och då jag känner där nålen satt känner jag en bula, då har all penicillin gått in vid sidan om och hamnat i huden, så det blev att ringa på klockan men ingen kom, så Ulla.britt fick bege sig ut och leta upp någon som kunde komma och stänga av droppet, det visade sig att det inte var farligt att det hamnat under huden, och kroppen skulle sköta det själv, men porten fick inte användas tills de visste vad felet var, så det blev en nål i handen, där de fick fortsätta medicinera mig, tillslut fick jag komma upp på en avdelning, där blev jag iväg skickad på olika röntgen, minns inte riktigt vilka, då  jag blev krafigt illamående och kräktes vid två tillfällen, när jag kom tillbaka fick jag en illamående tablett, och den hjälpte och jag mådde lite bättre efteråt, men så började de kolla mitt blodtryck och det blev bara sämre och sämre, och då jag var oerhört svår att sätta nya nålar eller ta blodprov  så kallades en narkosläkare och en narkossköterska in, de lyckades sätta en nål på foten, men även de hade problem med mitt blodtyck som hela tiden sjönk ,tillslut så tippade de sängen bakåt och bokstavligt tryckte i mig vätska intravenöst, sen kopplades även syrgas in  och de hade hela tiden koll på mig, men inget av vad de gjorde hjälpte så när mitt blodtryck ligger på 50/47 så bestämdes det att jag skulle ner till IMA för där kunde de ha observation på mig hela tiden, och skulle det krisa rejält så fanns narkosläkarna i närheten, så jag rullades i väg 01.30 till IMA  och runt denna tid ringer de även hem och meddelar situatonen för Per, att jag har flyttats och att blodtrycket är dåligt, det konstiga är att själv är jag vaken och inte särskillt rädd, jag känner igen situationen, var med om något liknande då Angelika föddes då blev det en liknade sitiation då jag inte tålde epuidural sprutan jag fick, där blev mitt blodtryck oxå faligt lågt och narkosläkare och en massa annat folk fanns på plats för att försöka häva sprutans effekt, där tryckte de också i mig påse efter påse med vätska, så situationen nu kändes välbekant, På IMA blev jag uppkopplad till en massa apparaturer och jag fick slangar överallt kändes det som, och då jag inte gjorde av med någon vätska så fick jag en urinkateter inkopplad så att de kunde se hur mycket vätska kroppen gjorde av med, och eftekten av all vätska de pumpat in i kroppen gjorde att blodet späddes ut så jag fick två påsar blod för att förbättra blodvärdet.
På denna avd  där fyra sängar fick plats och det ända som jag såg var slangar och rummet där alla läkare och sköterskor satt och hade koll där firade jag min nyårsafton, jag kan säga att jag inte hade någon vidare nyårskänsla, jag såg inga nyårsraketer hörde dem bara. och sjukhusmaten var inte särskilt lyxig den heller, men tidigare under dagen den 31/12 så hittade Ulla-britt  och Danne mig igen  trots att jag bytt avd., så lite sällskap fick jag allt:) , under tiden jag låg på IMA  var jag så orkeslös och så dålig att jag inte klarade av att sköta min egen hyeigen, och jag kände mig ynklig som inte  kunde klara sånt själv. på nyårsdagen så fick jag komma upp på den vanliga avd. igen och det såg jag verkligen fram emot för på IMA fanns inget att göra, ingen tv/radio tidningar eller något annat, Det var så skönt att komma upp på den vanliga avd. igen där kunde jag se på tv och sköta mig lite själv, för nu var de flesta slangar bortkopplade, däremot fick jag penicillin dropp rätt ofta och även dropp med protiener då jag tydligen hade brist på det, det hade konstanterats att jag hade rosfeber + någon annan hudinfektion, så jag fick ett bredspektrums antibiotika som kroppen svarade bra på, men det tog ett tag att använda min vänstra arm som var så svullen och hård att jag inte ens orkade lyfta den, så för att driva ut lite extra vätska fick jag vätskedrivande, vilket hjälpte lite mot nervsmärtan i högerbenet som gav vika mer och mer så det berodde nog på tyck mot nervbanor. senare på dagen den 1/1-12 så kom Per Markus och Thilde förbi, när de skulle gå så kom Angelika och hälsade på, Angelika kom förbi dagen därpå  den 2/1-12 med sin pojkvän oxå, vilket Ulla-britt och danne gjorde oxå, så det känns som jag har haft besök nästan varje dag som jag låg inne:) på tisdagen den 3/1  så började jag dagen med att åka iväg på operation för att sätta in en cvk vid halsen då det inte gick att sätt fler nålar i armar ,händer eller fötter längre, mina blodkärl strejkade helt, operationen gick bra men vackert såg det inte ut. och rejät trött var jag efteråt. denna dag så hämtade Angelika Thilde på förskolan och tog med henne och hälsade på vilket jag uppskattade väldigt mycket, för jag saknade min lilla  trollunge väldigt mycket, på onsdagen den 4/1-12  så fick jag besök av min arbetskompis Agneta,  det var meningen att Hélène skulle kommit också men det var så mycket på jobbet att hon inte kunde komma ifrån, tråkigt, men jag blev jätteglad över Agnetas besök, det livade upp mig lite, och tidningar hade hon med sig, så jag fick lite  att läsa och titta i, på torsdag så fick jag veta att mina infektionsvärden nästan var bra och på morgonen skulle jag få min port bort opererad och utbytt, så strax efter kl 07 rullades jag iväg till Thorax där ett operationsteam stod redo att ta emot mig, på med en varm operationsmössa och ett varmt täcke som de sedan blåste varm luft under, så jag hade det väldigt behagligt, men bad ändå att få lite lugnande vilket inte var något problem, så jag kände mig behagligt trött och dåsig då de satte igång, fick ett starkt smärtstillande medel oxå som jag blev lite snurrig utav, så operationen gick bara bra, senare på kvällen kom en läkare in till mig och sa att jag fick åka hem om jag ville, mina infektionsvärden var nästan bra, och det var klart att jag ville hem. så jag fick penicillin Dalacin 300 mg utskrivet som jag ska ta 3 ggr om dagen fram till den 15/1 så jag hoppas jag jag slipper få tillbaka skiten nu, innan jag åkte hem så tog sköterskan bort min cvk som jag hade i halsen vilket var en enorm lättnad då jag tyckte den gjorde ondare än insättning av port a cathen, det var väldigt obekvämt att ha en infart i halsen den skavde och ömmade en hel del. det var skönt att få komma hem, men det är tyvärr så att jag inte mår helt bra, är väldigt trött och inte orkar så många knop, även om jag önskade att jag gjorde det.. Thilde vill vara och klänga på mig mest hela tiden, lite svårt då jag har två operationsärr på höger sida och en vänsterarm som inte vill fungera, pga infektion/ödem. under hela tiden jag har legat inne, alla vardagar vill säga, så har jag strålats, det har varit tufft men det har gått, med smärtstillande medicin och lugnande i kroppen så har det gått. i morgon är det en vanlig dag igen Thilde ska till förskolan och jag ska till ks och strålas, sakta men säkert så börjar orken återvända,
Detta blev ett långt och ganska rörigt inlägg, hoppas det gick att läsa ändå.
kram och god fortsättning till er alla!