fredag 15 februari 2013

Den osminkade sanningen

Tack för de gulliga kommentarena på mitt förra inlägg, det är klart inte skönheten sitter i håret, men håret har varit en viktig del av min personlighet, jag har oftast varit nöjd med mitt hår trots att jag har pendlat upp och ner i vikt, nu när kroppen har förändrats med svullen kropp och buk, med ett bröst som är ärrigt efter strålning och det andra som ser pestsmittat ut,( knöligt och rött med utslag)   ärr i huvudet efter en stålställning, fast igentligen stör inte ärren mig det minsta, de har blivit en del av mig det är bara alltihopa tillsammans jag måste vänja mig vid, jag har fått hår och jag är överlycklig över att ha hår, men  det är lockigt, visst kan det vara jättefint, men på någon som redan är rund i ansiktet, så gör det att man ser ännu större ut, med all volym man får av alla lockar.
Bilden jag visade är ju ifrån oktober och jag har ju fått lite längre hår sedan dess, så nu är det ännu mera lockigt, men jag tror att jag är i behov av att klippa och forma håret lite snyggt för att bli nöjd, men jag vet ingen bra frisör här i närheten, och jag är lite orolig att bli klippt för kort så att jag får ännu mera volym uppepå huvudet, så därför drar jag mig för att gå till en frisör, men jag vet att det måste göras.
Det är väl allt det här man har gått igenom på sista tiden och sett och upplevt hur kroppen och utseendet har förändrats som påverkar ens självkänsla, Just nu har jag hår på huvudet, och av den här behandlingen kommer jag inte att tappa det heller, men när jag ser mig i spegeln, så ser jag inte särskilt kry ut just nu, ögonen är trötta och är insjunkna ochjag har rödaktiga ringar runt ögonen, som att att jag skulle ha gråtit, som tur är finns ju smink, men just nu orkar jag inte bry mig om att jag ser sjuk ut, folk får titta och undra, det är så här det är just nu,

Den osminkade sanningen

Sä här ser jag ut idag
 





De här bilderna är tagen den 1 juni 2011
 när min systerdotter tog studenten,
 jag har ännu inte fått min diagnos, men förstår vid det här laget att något är rejält fel,
 tutten är som en fotboll och stenhård och gör rejält ont,
idag förstår jag inte att jag överhuvudtaget stod ut med smärtan,
 armen håller jag så där för att skydda bröstet att komma åt bordskanten, redan där har jag blivit svullen i ansiktet  och jag är rejält trött över lag, det syns på ögonen att jag inte mår bra här.


Men trots att jag sörjer mitt utseende, och gärna vill känna mig fin igen, så har jag inte deppat ihop, absolut inte, nej min motivation är starkare än någonsin,kan man med tankens kraft bli frisk, så kommer nog mina tankar att hjälpa mig att bli frisk, för jag tänker vaje dag, att jag minnsan ska bli frisk och det här kommer att gå vägen, jag har inte tid att dö, för jag har planer för framtiden så är det, och det här året ska bli ett utav det bästa i mitt liv har jag bestämt, I maj fyller jag 40 år och min älsta dotter fyller 20 år, så det har vi tänkt fira, och jag vill ha party, jag firar vanligtvis inte min födelsedag särskilt stort, men nu ska här firas, att få fylla år och att bli äldre är faktiskt något att fira när man har liemannen flåsande i nacken. sedan finns det andra planer i år också men det väntar jag med att berätta, för lite hänger på våran ekonomi också, om det blir som vi vill, men planen är att jag faktiskt ska må bra till sommaren, trots cellgifterna i kroppen. och sommaren ska jag njuta av så är det bara.



3 kommentarer:

  1. Kämpa på fina du! Önskar att du snart kan få må lite bättre. Blir både inpsirerad och imponerad av ditt kämpande. Styrkekramar Jessica :)

    SvaraRadera
  2. hej Annika
    Jag som känner dig.
    Tycker att du är fin precis som du är .Du är fin nu när du är sjuk och Du var fin när du var frisk.
    Men framför allt är du fin på insida och det är det jag gillar allra mest med dig.
    många norrlands Kramar
    Anette

    SvaraRadera
  3. Varma kramar från en läsare som inte är så flitig på att kommentera :-)

    SvaraRadera

Gadgeten innehöll ett fel