torsdag 13 oktober 2011

Läkarbesök

I tisdags var det dax för läkarbesök och blovprovtagning, jag skulle får träffa en läkare jag träffat i början på behandlingen, och det kändes skönt, eftersom jag inte har någon läkare som har följt mig och varit "min" läkare vilket har känts tråkigt, då inte alla läkare har varit insatta i min sjukdomsbild och inte kunnat ge mig svar på mina frågor, de flesta har varit trevliga men det känns ändå inte bra att inte ha en läkare som följt mig genom min behandling, men nu skulle jag få träffa en som jag träffat tidigare i alla fall vilket kändes bra, och vi pratade lite och hon sa att mina prover var bra,vilket jag varit lite orolig för då jag precis blivit förkyld med snuva och halsont, jag ville ju inte behäva skjuta på min näst sita behandling, vilket jag inte helle skulle behöva göra, jag fick även veta att svullnade jag har i min vänstra arm och hand som beror på min blodpropp för tre veckor sedan inte är något att oroa sig över, då det tar tid innan svullnaden försvinner, det jag skulle var uppmärksam på var om jag skulle få ont i armen, då skulle jag höra av mig, sedan tog jag upp att min venport verkade ha flyttat lite på sig och jag upplevde att en ven kändes svullen vid halsen, men fick veta att det inte syntes något och troligen inte var något att oroa sig för det kunde bero på att jag legat konstigt när jag sovit, men jag skulle vara observant på om det blev rött runt omkring där det var svullet, för då skulle jag kanske behöva få penicillin mot det. sedan undersökte hon mig och konstanterade att mitt bröst var mycket mjukare nu än det varit första gången hon undersökte mig och det var väldigt bra, jag fick också veta att operationen troligen kommer att ske ca 3 veckor efter min sista cytostatika behandling som är den 2 nov, men först ska jag få träffa kirurgen som ska utföra operationen för att prata om själva ingreppet,  jag fick också veta att det röda runt bröstet jag har som är en inflammation som cancern orsakar inte var något hinder eller farligt att det fanns kvar då jag skulle operera mig,utan det kunde tom var lite rött ett tag efter operationen innan det försvann, men jag ska fråga operationsläkaren mer om detta sedan, eftersom just detta oroar mig, att inflammationen i huden runt bröstet är en form av cancer och att den finns kvar då jag operarar mig, men enligt läkaren skulle det inte vara så, hon svarade bra och sakligt på mina frågor, och jag fick lite starkare värkmedicin utskrivet denna gången, jag fick citodon utskrivet och skulle inte det fungera skulle jag ringa jouren och få ett morfinpreparat utskrivet, vilket jag hoppas att jag inte ska behöva, ju mindre medicin jag behöver desto bättre, men jag vill inte ha outhärdligt ont, jag vill kunna fungra så normalt som möjlig, trots medicineringar,så det kändes skönt att hon tog min smärta på allvar, på hemvägen åkte jag buss och pendeltåg, som sagt så vill jag känna mig så normal som möjligt, och vill vi vistas ute bland folk då jag mår hyfsat bra, från pendeltågstation så gick jag hemåt i det vackra höstvädret, och trots att jag är muskelsvag i min ben, som förövrigt beror på  fick jag veta, på kortisonet som kan ha den verkan men även taxotere har den inverkan på kroppen, och det är bara att stå ut, men jag kände mig oerhört duktig som faktiskt orkat både gå så mycket och åkt buss och tåg som om jag varit frisk, trött i kroppen var jag då jag kom hem men det kändes ändå skönt att jag varit igång så mycket, jag har inte orkat göra så många knop denna vända efter den 4:e  behandlingen, från att ha haft ca 2 veckor då jag mått rätt  ok, så minskade det ner till ca 5 dagar då jag har haft bra dagar efter jag började med taxoteren, vilket känns väldigt tråkigt, men det är bara att acceptera och igår fick jag min 5:e och näst sista behandling och gifterna är nu i min kropp och jobbar på bra hoppas jag, nu har jag bara en omgång kvar med cellgifter vilket känns oerhört bra  snart är första delmålet avklarat, andra delmålet är operation som nu börjar närma sig, sedan blir det strålning i fem veckor, och fortsättning med herceptin var tredje vecka fram till hösten 2012 sedan ska jag även äta antihormoner i fem år eftersom min cancer är hormonkänslig, så efter 5-10 år någonstanns blir jag friskförklarad förhoppningsvis, men där emellan kommer troligtvis tankarna på återfall att ständigt vara närvarande, när behandlingarna är över vem har koll på mig då?  hur vet jag om cancern är tillbaka? men jag ska försöka att hålla såna tankar borta, men det blir nog inte lätt efter allt man tvingas gå igenom. jag fick en ny läkartid inför min nästa behandling i nov. och det visade sig att jag ännu en gång skulle få en ny läkare vilket inte gjorde mig glad, säga vad man vill om radiumhemmet men detta har det skött dåligt, jag tycker inte att man ska behöva ha 5 olika läkare så jag ringde upp sköterskan men hon sa bara att två av läkarna inte var i tjänst dessa dagar, en hade fått ett annat jobb och var inte kvar och en var fullbokad, så jag hade inget allternativ än att få en 5:e läkare som jag inte har träffat tidigare och det inför min kommande operation och det känns definitivt inte roligt, att behöva berätta min historia ännu en gång. tidigare fick jag förklaringen till att jag fått träffa olika läkare var att det var semestertider och det kan jag väl köpa, men nu är det inte semestertider och då skulle det väl kunna ordna det lite bättre, man vill ju kunna känna sig trygg med sin läkare och våga ställa frågor och funderingar utan att känna sig obekväm, det är ju trots allt allvarliga sjukdomar vi cancerpatienter har att brottas med, och en massa tankar och fundringar som måste tas på allvar, så jag vart gråtfärdig  då jag la på luren då hon inte kunde erbjuda mig en läkare som jag träffat tidigare, dessutom ska jag dit på en måndag istället för på en tisdag som jag haft hela tiden eftersom det är dagen före behandling, men inte ens det kunde hon ändra på, så dålig skött anser jag, det är ju inte en  liten förkylning jag är där för...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Gadgeten innehöll ett fel