onsdag 19 oktober 2011

Så trött på det här

Jag är så trött på att vara sjuk just nu, jag vill ha mitt gamla vanliga och tråkiga liv tillbaka, jag vill tänka lättsamma tankar skratta och ha roligt och slippa tänka på cancer varje dag, för hur jag än försöker så kretsar tankarna på ett eller annat sätt just kring cancer, för biverkningarna gör sig påminda varje dag, de blir lite bättre men de försvinner inte, idag var jag till vårdcentralen för att ta blovprov och det var på skakiga ben jag tog mig dit, första gången på en vecka jag vågar mig ut efter cytotostatikakuren, och jag kan säga att benen känns som spagetti så otäckt att inte veta om benen ska bära mig hela vägen fram och tillbaka till vårdcentralen, en promenad på normalt 5-8 min går nu väldigt långsamt, man kan väl jämnföra det med att ha varit ordentligt magsjuk i några dagar då brukar man bli svag i benen, så är mina ben mest hela tiden nu, sen ska jag hem och upp för 32 trappor knappt jag tar mig upp för alla trapporna och svagare verkar jag bli, jag har svårt att bära något som är tyngre och kan inte öppna burkar där locken redan är öppnade en gång, jag som har haft så starka händer och ben, jag som har kunnat öppna vakuum tillslutna lock som ingenting tidigare tycker detta är riktigt jobbigt  att bara bli svagare och svagare, tröttheten vi cancer sjuka drabbas av har dessutom ett eget namn Fatigue och här kan du läsa mera om det om  du vill.
jag är så trött på att inget är som vanligt längre, jag vill orka umgås med mina barn och särskilt Thilde som inte förstår varför mamma inte är som vanligt längre, för så är det, jag har sämre ork och tålamod, och sånt jag tidigare skulle tagit lättsamt på när hon testar gränser blir nu väldigt jobbigt, och Per får ta allt mer ansvar för henne och även hans tålamod och humör har blivit mycket sämre, Thilde testar för fullt och hon och pappa är i konflikt mest hela tiden, vilket jag tycker är jätte jobbigt, jag älskar min lilla dotter som vanligtvis är  en liten solstråle, men just nu är det bara för mycket med alla konflikter, och det slår aldrig fel, då jag mår som sämst och behöver lugn och ro, så har far och dotter de värsta konflikterna,  denna jävla skitcancer påverkar hela familjen, och jag vill att det ska vara som förut, innan jag blev sjuk, nu vill jag mest bara vara ifred jag orkar inte vara social och umgås, När detta är över hoppas jag orken kommer tillbaka, då ska jag ta tag i min hälsa och börja träna och gå ner i vikt för nu går jag hela tiden stadigt uppåt, och ner i vikt får jag inte gå för läkarna så länge jag är under kemoterapi, det finns  forskning på att de som tränar regelbundet efter cancer drabbas mindre av återfall än de som inte tränar, så när detta är över ska jag återhämta mig i min takt och komma iform igen innan det är dax att återvända till jobbet igen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Gadgeten innehöll ett fel